Manchester U - Aston Villa1 - 0
TRENDBROTT I NEGATIV BEMÄRKELSE
Aston Villa hade gjort mål i 20 raka matcher. Den sviten bröts under söndagseftermiddagen på Old Trafford när Fernandes rakade in returen efter Rashfords skott, som skulle visa sig bli matchens enda mål.
STARTELVAN
Aston Villa mönstrade ett system som kan liknas vid 4-2-3-1 enligt nedan;
Martinez
Moreno Mings Konsa Young
Luiz Dendoncker
Ramsey Buendía McGinn
Watkins
Helt enligt förväntningarna, är väl en rimlig analys av Emerys utvalda startspelare. Försvarslinjen intakt då man levererat flertalet fina insatser den senaste månaden, mittfältsparet Luiz och Dendoncker skulle agera stöttning till försvarslinjen när United valde att gå på offensiv frammarsch samt att den mer offensiva mittfältstrion i Ramsey, Buendía och McGinn fick fortsatt förtroende. Watkins från start är en ”no brainer” för Emery.
Dendoncker har agerat vikarie när Boubacar Kamara har varit skadad och den belgiska mittfältsmotorn har genomfört sin uppgift på ett väl godkänt sätt vad gäller uppfyllandet av kriterier och förväntningar. Luiz gör möjligtvis sin bästa seniorsäsong någonsin och han är lika fastgjuten i startelvan som Martinez, Konsa, Mings och Watkins för tillfället.
Det som möjligtvis förvånade en aning var att Moreno fortfarande får stort förtroende trots en knappt godkänd insats mot Brentford under förra helgen, där Digne var en bidragande anledning till att Villa kunde kvittera efter att ha bytt ut just Moreno. Den franska ytterbacken verkar inte vara prioriterad på ytterbacksplatsen i och med Morenos ankomst och nyligen utförda prestationer.
Känslan är att ibland behöver en idrottsutövare ta ett steg bakåt för att ta två kliv framåt. För Morenos del har kapitlet i Villa börjat utomordentligt bra och han har anpassat sig till ligan och dess tempo och duellspel. Det har varit ett tätt matchschema i Premier League, vilket även har synts på Morenos insatser under veckan som varit. Spanjoren är inte lika självklar när han gör sina offensiva utflykter, upplevs inte alls lika kvick eller accelerationssnabb som tidigare samt att det blir en hel del tveksamma beslut i spelet med boll ju mer trött och sliten han blir. Det är mänskligt och förstående, således ingenting som är unikt för just Alex Moreno. Därför kan det tyckas en aning märkligt att inte Digne får chansen från start för att underlätta och understödja för Moreno så att han hinner att ladda om både mentalt och fysiskt. Att ha det så gott ställt på vänsterbackspositionen som Aston Villa har utan att nyttja det kan anses vara ”waste of talent”, åtminstone under veckor där matcherna duggar tätt.
MÅLLÖSA
Ovan rubrik är ett ord som Villasupportrarna aldrig har behövt bokstavera till sedan Emery tog över Villaskeppet. Dock skulle Uniteds manager Erik Ten Hag och hans duktiga försvarslinje med Dalot, Lindelöf, Shaw och Malacia ändra på den saken.
Det regnade i Manchester och sannolikheten att det skulle halkas till höger och vänster var därför hög. Vad som såg ut som en solklar straff för Aston Villa och Ollie Watkins visade sig på reprisbilderna att engelsmannen halkade i ögonblicket när Buendía spelade fram till honom vid Aston Villas första farliga målchans.
I övrigt upplevdes det från tv-soffan som att det var mycket mer kamp och vilja snarare än elegans och finess. Manchester United slog långa bollar bakom Aston Villas höga backlinje, där försvaret ofta ställde Unitedspelarna i offsideposition. Men hela tiden hotade Rashford och Fernandes försvaret med löpningar i djupled för att låta den skickliga mittfältsgiganten Casemiro styra och ställa i spelet med boll. Den brasilianska mittfältaren, som värvades från Real Madrid inför säsongen, var enligt vissa planens bästa spelare den här lördagen. Personligen tror jag att det är få som säger emot.
I den 39:e matchminuten skulle till slut Rashford komma loss vid en djupledslöpning där han med en elegant timing kunde hämta upp bollen på en yta bakom Villas försvarslinje och driva bollen framåt mot Martinez. Han avfyrade sedan ett skott som inte såg ut att ha särskilt mycket kraft, men dock en hel del precision. I efterhand kan det funderas kring om Rashford sköt i syfte för att skapa en retur till sin medspelare. Huruvida det var medvetet eller inte låter vi vara osagt, men resultatet blev i alla fall att Martinez släppte en retur som lagkapten Fernandes sedan kunde fånga upp och skjuta in ledningsmålet. Orättvist? Nej, det skulle vara dumt att påstå.
Vid en kort sammanfattad reflektion av första halvlek så ansågs det vara uppenbart att spelet med boll inte fungerade och var lika framgångsrikt som under tiden när Villa var obesegrade under en tio matcher lång period. Bollinnehavet var under första halvlek 40% och antalet passningar inom laget var 140. Att jämföra med United som hade ett bollinnehav på 70% under matchens första 15 minuter samt hade 273 lyckade passningar inom laget. Det var uppenbart och tydligt att Manchester Uniteds plan var att ta tag i taktpinnen genom att styra och diktera villkoren. Mycket av det lyckades man med tack vare en framgångsrik mittfältsduo i Casemiro och Christian Eriksen, där den brasilianska mittfältaren även var framgångsrik i spelet utan boll. Ett exempel på det är hur han plockade bort Aston Villas talangfulla mittfältare Jacob Ramsey gång på gång. Erik Ten Hag hade gjort sin läxa och scoutat att Ramsey är duktig när han får tid och utrymme med boll. Så fort Ramsey fick bollkänning så var Casemiro där och satte press och vann väldigt många dueller. Just duellspelet var någonting som Manchester United också var en nivå bättre, av 78 olika dueller under första halvlek så gick man segrande ur 55% av dessa. Att vinna sin ”match i matchen” ska inte underskattas och verkade vara någonting som Casemiro anammade.
I andra halvlek lyfter sig Aston Villa en aning. Man har ett större bollinnehav (närmare 53%) och man vinner fler dueller än Manchester United. Aston Villa avlossar också fler skott mot mål än i första halvlek men har tyvärr en sämre passningsprocent. Den låga passningsprocenten innebär i sin tur att laget förlorar en stor del av det offensiva flytet och initiativet, vilket i sin tur skapar både frustration och onödiga spelvändningar emot sig. Bland annat hade Buendía en period med många felpassningar, vilket bör bedömas som ovanligt då en av argentinarens styrkor är att hitta kreativa lösningar med sina precisa framspelningar.
Även om Aston Villa lyfte sig och hade en fantastisk chans till kvittering, så var detta inte Aston Villas eftermiddag. Douglas Luiz fick två försök på sig att dunka in bollen i motståndarmålet, men det täcktes undan av Sabitzer först och sedan av Lindelöf strax framför mållinjen. Aston Villas brasilianska mittfältsess kunde knappt tro sina ögon.
Även Konsa hade ett ypperligt läge där han var någon sekund ”feltajmad” vid en hörnvariant där Mings skarvnickade bollen vidare in i boxen och bollen studsade på Konsa och bort från målet snarare än in i målet.
Att Aston Villa saknade chanser till kvittering råder det egentligen inga oklarheter kring. Sen huruvida man var värd en kvittering eller inte är en annan femma. Känslan var att Aston Villa inte fick det där greppet eller övertaget om Manchester United som hade behövts för att kunna välta en ligafyra som just Manchester United. Även om det offensiva spelet blev en liten nivå bättre jämfört med första halvlek så är känslan att Aston Villa stod pall emot en bra motståndare men var inte tillräckligt kyliga, kreativa eller noggranna vad gäller bolltempo och att behålla densamma inom laget.
SPELAROMDÖMEN
Vad gäller skapande av målchanser och förväntade mål (xG) så är det Douglas Luiz som har bäst siffror, vilket indikerar att han påverkar spelet även i offensiv och positiv riktning. Den kritiska frågan blir då; är det verkligen han som ska vara den spelaren i Aston Villa som tar sig fram och befinner sig i dessa heta målchanslägen? I och med denna framtagna statistik så lyser det klart att Aston Villas offensiva pjäser inte klev fram eller var tillräckligt heta eller framåtlutade när laget skulle gå för kvittering.
Beröm ska ges till Manchester Uniteds mittbackspar, men kanske framför allt Victor Nilsson Lindelöf som hanterade Ollie Watkins på ett fenomenalt sätt. Han vann 86% av alla sina dueller, inklusive nickdueller samt hade en lyckad passningsprocent på 94%. Watkins hade mindre smickrande siffror gällande duellspelet, endast 6 av totalt 17 dueller vunna. På det sättet kan det i efterhand tyckas att Watkins skulle ha behövt ett bättre understöd anfallsmässigt, vilket borde ha lett till att Jhon Duran borde ha bytts in betydligt tidigare än i den 76:e matchminuten.
Nyss nämnda Duran gjorde i sig ett halvdant inhopp sett ur en statistisk synvinkel, men visade åtminstone prov på temperament, offervilja och engagemang. För att vara 19 år gammal så finns det tendenser i hans spel vad gäller uppbyggnaden i spelet med boll och viljan att ta sig till heta lägen som tilltalar många Villasupportrar. Han är ung, oerfaren och oslipad – vilket också märktes i hans inhopp mot Manchester United då han endast hade en vunnen duell av sju möjliga. Väger möjligtvis lite för lätt ännu, men Emery har varit tydlig med att tålamod är nyckeln vad gäller Durans utveckling och potential.
Bäst för dagen i ett mållöst Aston Villa var det defensiva mittfältsparet Luiz och Dendoncker. Båda med en hög och lyckad passningsprocent samt att Dendoncker vann hälften av sina dueller och hade många bollvinster, vilket innebar att han läste spelet bra och täckte av ytor på ett berömvärt vis. En extra stjärna till Douglas Luiz med tanke på hans positiva inflytande gällande det offensiva spelet. Han gör sin målbästa säsong i Villatröjan och har tendenser i sitt spel som indikerar att fler mål kommer att göras.
All statistik som nämns i texten är framtagen via Wyscouts plattform.
Nästa match spelas den 6 maj på Molineux Stadium mot Wolves. Fler spelare behöver kliva fram och bidra med sina spetsegenskaper än vad som var fallet denna lördagseftermiddag på Old Trafford.
