Liverpool - Aston Villa
1 - 1

Vilsna själar förvandlade till hjältar

Det är en njutning att se Aston Villa spela fotboll! I så många år har vi det saknats belägg för att säga detta, men efter ännu en helgjuten insats i 1-1-matchen mot Liverpool känns det ärligt och rätt. Unai Emery har gjort hjältar av tidigare vilsna fotbollssjälar.

Visst, några inslag av uppenbar maskning kan vändas emot Villa i slutskedet när poängen skulle säkras mot ett anstormande hemmalag. Det är för all del inte vackert, men något som snarare är en sjuka som fotbollsvärlden borde ta tag i. Med det sagt: domaren straffade Villa för detta beteende med hela elva stopptidsminuter, så visst fick Liverpool chansen alltid.
Så till allt det positiva. De för dagen ljusblåa gjorde en charmant första halvlek på Anfield Road. Ollie Watkins rev upp hål i Liverpool-försvaret och belönades med en straff i 20:e minuten när Konaté sparkade ner Villa-anfallaren. Tyvärr hade Ollie skruvat på fötterna åt fel håll vilket resulterade i inspark för Liverpool. Frustrerande för Watkins, som fortfarande är mållös sedan 15 april.
Jacob Ramsey - “he is one of our own” - visade istället hur det skulle gå till sju minuter senare. Villa belägrade sig i och runt hemmalagets straffområde och till slut kunde Douglas Luiz böja in en boll mot bortre stolpen där Ramsey iskallt bredsidade in ledningsmålet, sjätte målet för säsongen i sin 100:e match för Villa! Minst sagt välförtjänt för Villa så långt.
Ramsey kunde också ha blivit tvåmålsskytt genom en läcker frisparksvariant à la Brolin. Alisson kom ut stort och avvärjde. Synd på ett finurligt försök, elegant exekverat.
Inte helt oväntat vände initiativet över till Liverpool i andra halvleken och i 55:e minuten jublade hemmapubliken för ett 1-1-mål. Förgäves skulle det visa sig när VAR hittade en offside som tvättade bort Gapkos kvittering.
Kvitteringen lät istället vänta på sig ända till 89:e minuten när Villas resoluta backlinje inte längre kunde stå emot. Mohamed Salah slog en läcker utsida och inbytte Roberto Firmino krönte sin sista insats på Anfield genom att dyka in bakom Tyrone Mings.
Ingen skugga över Mings. Villas väldige koloss var magnifik i mittförsvaret. Glenn Hysén-klass - sex lejon!
Det är lätt att hitta hjältar efter denna match, snarare svårt att hitta någon som inte var det. Ja, undantaget får väl sägas vara Leon Bailey som än en gång fick starta och än en gång gjorde en tämligen slät figur tills han byttes ut i 52:a minuten.
Villas defensiva mittfältare, Douglas Luiz och Boubacar Kamara (tillbaka i startelvan) var däremot formidabla, likaså Matty Cash när han nu tog tillbaka sin högerbacksplats och - inte minst Jacob Ramsey som förmodligen gjorde sin bästa match för säsongen.
Villa fick också hantera en del ommöbleringar i laget, i synnerhet när Alex Moreno hade kommit in på vänsterbacksplatsen istället för Lucas Digne. Efter bara några minuters spel fick Moreno lämna med svåra bensmärtor. Inledningsvis såg det ut som John McGinn skulle ta hand om den positionen, men snart nog blev det istället Ashley Young. Villa-veteranen, högerback i förra matchen, nu inbytt som högermittfältare men sedan alltså transformerad till vänsterback. Allsidig var ordet!
Med en hårdjobbad poäng i bagaget från denna lördagseftermiddag har därmed Villa Europa-ödet i egna händer i avslutningsmatchen mot Brighton hemma på Villa Park på söndag. Med en poäng till godo på Tottenham är sjundeplatsen - och spel i Europa Conference League - vår om det blir seger. Det kan förstås räcka ändå, om nu Spurs fortsätter sin kräftgång och inte lyckas bemästra ett överlevnadskämpande Leeds i sin sista match. Bakom där lurar Brentford som har Man C i ligaepilogen.
Teoretiskt sett kan det också bli spel om sjätteplatsen - och därmed en plats i Europa League - men då behöver Brighton tappa poäng såväl mot redan nedflyttade Southampton under söndagen som veckomatchen mot Manchester City.
Villa har alltså något att spela om i säsongens sista match - i positiv riktning. Det känns stort! Låt Villa Park koka!