Fem karismatiska klubbpresidenter i Europa
De är män. De har makt. Och de syns, hörs och bråkar ovanligt mycket när Silly Season är igång. SvenskaFans har tagit fram fem klubbpresidenter/ägare i fotbollseuropa som utmärker sig lite extra. Maktgalna eller genialiska? Döm själva.
Maurizio Zamparini, Palermo
Ålder: 70 år
Position: President, ägare
Kännetecken: Ärligheten, temperamentsfull, citatmaskin
Kommentar: Framstår nog för de flesta som en tokig gammal gubbe. Med sin ärlighet har Zamparini kläckt ur sig några av fotbollshistoriens konstigaste citat, och blivit en tacksam citatmaskin för media. Inför sommarens mercato förkunnade Zamparini till exempel att Marek Hamsik kommer stanna i Napoli eftersom ”Berlusconi inte har tillräckligt med pengar för fotboll. Han gillar hellre vackra kvinnor än fotbollsspelare”.
Zamparini drar sig inte för att kritisera sina tränare öppet. När Palermo förlorade mot Udinese med 7-0 i februari menade han att dåvarande tränaren Delio Rossi hade förstört hans Palermo och att han ”skulle ha sparkat honom i julas”. Serse Cosmi tar över som ny tränare – för att blott fyra veckor senare får sparken efter en derbyförlust. Ersättare? Delio Rossi, som strax tidigare dundrat att han aldrig kan tänka sig att träna Palermo igen. Han tar laget till Coppa Italia-final och en åttondeplats i ligan. Denna tränarbravad slår lika högt som att Zamparini sparkade Stefano Colantuono – efter lagets första omgång i Serie A säsongen 2008/2009.
Men sanningen är nog mer komplex än att Zamparini helt enkelt är en galen Gargamel med pengar. Palermos president är en norditalienare som har vunnit palermitanarnas hjärtan – det säger en hel del. Med bakgrund som framgångsrik affärsman gjorde han ett konkurshotat Venezia till ett stabilt Serie A-lag på fem år. 2002 tog han över Serie B-spelande Palermo. På två år avancerade man till Serie A, och idag har Palermo blivit ett lag som slåss om Europaplatserna i en annars trögföränderlig och historiebunden fotbollskultur.
Tycka vad man vill om Zamparini. Kanske borde han med sin fantastiskt faderliga basstämma satsa på att bli radiopratare eller barnboksläsare efter fotbollskarriären.
Mike Ashley, Newcastle
Ålder: 48 år
Position: Ägare
Kännetecken: Nyckfull, opålitlig, saknar klubbkänsla
Kommentar: En före detta squashspelare som gjort sig rik på ett sportbutiksföretag bestämmer sig under våren 2007 att ta över Newcastle. Och det börjar lovande. Mike Ashley dricker öl i Newcastle-tröja innan matcherna, är en av fansen och anställer klubbikonen Kevin Keegan som manager. Kloka val av en ny ägare. Men någonstans under säsongen 2007/2008 försvinner Ashleys rationella beteende, förståelse för klubbens supportrar och vision om vad han egentligen vill göra med klubben. Och under de kommande tre åren ska han göra sig till en av fotbollsvärldens mest impopulärara ägare.
September 2008: Newcastle-legenden Kevin Keegan hamnar i bråk med klubbledningen där han först uppges ha sparkats, därefter inte sparkats, för att sedan avgå själv under märkliga omständigheter. Beslutet kommer som en chock, och fansen blir tokiga. Protester och krav på ledningens avgång. Ett år senare döms Mike Ashley till drygt 20 miljoner kronors skadestånd för sin behandling av Keegan.
September 2008: En dryg vecka efter Keegan-incidenten meddelar Ashley att han tänker sälja klubben, men hittar inga villiga köpare. Strax innan nyår kommer beskedet att han blir kvar som ägare. Under våren 2009 åker ur Newcastle Premier League efter ett kaosartat år.
Oktober 2009: Mike Ashley har ägnat sommaren åt att försöka sälja det numera Championship-baserade Newcastle. Han säger att han ångrar att han köpt klubben, men hittar inga köpare. Istället gör han en helomvändning, säger han bestämt sig för att satsa på klubben och stoppa in nya pengar. En annan idé är försöka byta namn på Newcastles heliga arena St James´ Park. Trots enorma protester från alla håll kommer St James´ att heta sportsdirekt.com@ St James´ Park Stadium, efter Mike Ashleys företag, resten av säsongen. Mot alla odds tar Chris Hughton tillbaka en klubb i kaos till Premier League under våren 2010.
December 2010: Mike Ashley väljer att sparka den hjälteförklarade Chris Houghton. Fansen i upplösningstillstånd. En månad senare säljs Andy Carroll till Liverpool utan att någon ersättare införskaffas.
Sommaren 2011: Fortfarande ingen ersättare till Andy Carroll. Kevin Nolan, lagkapten och vägvisare på planen, säljs till nyligen nedflyttade West Ham. José Enrique och Joey Barton, som också varit två av klubbens mest framträdande spelare, kommer inte överens med klubbledningen och lämnar i sommar.
Claudio Lotito, Lazio
Ålder: 54 år
Position: President, ägare
Kännetecken: Temperamentsfull, egoistisk, misstänkt arbetsnarkoman
Kommentar: Det sägs att han är den president som sliter allra mest i hela Italien. Tog över Lazio under 2004 när klubben stod på ruinens ekonomiska brant. Lyckades, enligt uppgifter, halvera spelarlönerna under samma säsong. Idag är Lazio tillbaka i toppen, och de flesta kan nog skriva under på att Lotito har räddat klubben.
Samtidigt delar han supportrarna i två läger; dels de som uppskattar allt hårt arbete han gjort för att ta klubben tillbaka till toppen i Serie A. Men sen finns de supportrar som tycker att han är en egoist, som inte rör en min när laget gör mål, inte hyser kärlek som en äkta laziale och dessutom vanhedrar klubbens ikoner Alessandro Nesta och Paolo Di Canio. Att Lotito inte hyser alltför respekt för Lazio-ikonen Di Canio kan vi nog slå fast i detta underbara klipp, där självaste presidenten och Di Canio bråkar om hur mycket Lazio betalade för Mauro Zárate. Det bästa är egentligen efter 4:55 när grälet tycks ha lagt sig och programledaren bestämmer sig för att släppa in Lotito en sista gång.
Aurelio De Laurentiis, Napoli
Ålder: 62 år
Position: President, ägare
Kännetecken: Temperamentsfull
Kommentar: Liksom många andra i De Laurentiis-familjen med ett engagemang inom filmindustrin, och ligger bakom ett flertal välkända italienska filmer. Håller oftast en ganska låg profil men har ett hett temperament som ibland utmärker sig. Ganska rejält.
Häromdagen hölls en cermoni i Milano där spelschemat inför säsongen presenterades. De Laurentiis hade som önskemål att inte få stormatcher samma vecka som laget spelar Champions League. När fotbollsförbundet stolt presenterade spelordningen tilldelades Napoli först Milan efter första CL-rundan, och därefter Inter efter andra. Det blev för mycket för De Laurentiis, som i ilska ska ha sagt att han "skäms över att vara italienare" och i kostym drog från mötet - på en förbipasserandes vespa.
Han har kallat Messi för idiot som spelar Copa América, sagt att Fiorentinas lila färger "betyder otur” - vilket det gör inom filmkretsar (...men ändå...) - och mordhotat hela Uruguay om de skadar Edinson Cavani i samband med landslagsspel. Och liksom Zamparini har inte han mycket till övers för Silvio Berlusconi. När Napoli jagade Milan i serietopen under våren var De Laurentiis missnöjd över ett par domslut som gick Milans väg:
”Berlusconi vill ha den (Scudetton), och han kommer att göra allt för att ta hem den. Ett oavgjort reslutat som kom till genom ett offsidemål säger mycket om den saken, och på det här området kan jag inte konkurrera"
Den bästa historien av alla hämtar vi ändå från denna vår. På ett möte mellan alla ligapresidenter gällande pengafördelning för TV-rättigheter för Serie A, föreslog Lazios ovan nämnde president Claudio Lotito att Lazio skulle få mer pengar än Napoli. Detta var De Laurentiis inte nöjd med. Så han gav Lotito ett knytnävsslag mot ansiktet. Detta är Gazzettan väldigt säkra på, och någon dementi har inte gått att finna.
Augusto César Lendoiro, Deportivo La Coruña
Ålder: 66 år
Position: President
Kännetecken: Kompromisslös förhandlare, tänjer på gränser, manipulerar media
Kommentar: Bortser man från Florentino Perez i Real Madrid, som numera håller en ganska låg profil, och Barcelonas ledning som oundvikligen ofta förekommer i media – är Lendoiro tveklöst en av Spaniens mest karismatiska presidenter. En rutinerad herre som har representerat högerextrema Partio Popular fram till millennieskiftet och varit Deportivos president i 23 år nu. Tog klubben från att vara på väg ner i tredjedivisionen till att bli ett topplag i La Liga som till slut också kammade hem ligatiteln.
Lendoiro är känd för att göra fynd till värvningar och själv vara stentuff förhandlare när det kommer till försäljningar. För två säsonger sedan var Barcelona intresserade av Deportivos vänsterback Filipe Luis, som gjort en succésäsong i Galicien. Klubben förhandlade men någon övergång blev aldrig av. Filipes agent José Carlos Lages gick ut i medierna och kritiserade den både respekterade och omstridde Lendoiro hårt.
"Lendoiro visste om att det fanns gränser som man inte ska överskrida och vi berättade detta för honom, men det tjänar ingenting till då vi nu alla står tomhämta. Filipe förlorade en chans att ta ett stort steg i karriären och Depor missade chansen att tjäna en hel del pengar för hans övergång"
Senare kom Filipe att säljas till Atlético för hälften av det pris man begärde av Barcelona. Samma typ av komplikationer har uppstått i olika fall med bland annat Adrian, och inte minst följetongen kring Zaragoza-spelare Lafita. Zaragoza lånade ut Lafita till Deportivo, men köpte tillbaka honom dagen innan deadline. Lendoiro sade att Zaragoza inte hade kontaktat honom, och begärde att spelaren skulle stanna, men fick fel i domstol. När Deportivo sedan åkte ur La Primera var Zaragoza en av klubbarna som fick skulden. Nina Ljung Fredman på Zaragoza-redaktionen har följt Lafita-soppan och Lendoiro under flera år:
"Mönstret upprepas gång efter annan, medan Lendoiro, som är hårt kritiserad av de egna supportrarna, vägrar erkänna sina egna misslyckanden och ta tag i situationen och trassla upp den. Istället fortsätter han sparka omkring sig, skylla på "alla andra", hotas och spela martyr. Det var underhållande till en början och sen blev det tröttsamt. Deportivo La Coruña förtjänar så mycket mer."
