- -
Rubrik saknas
Matchrapport från Örgryte - Hammarby 1-3
Att en match består av 2 x 45 minuter var ju något som Malmö fick erfara härom veckan. Även jag hade "glömt" det då det jag pratade om med polarna i paus i stort sett handlade om vilken tung hemresa vi skulle få. Där och då var mina förhoppningar om seger ringa eftersom Hammarby vek ner sig fullkomligt den första delen av matchen. En första halvlek där försvaret darrade, där ingen tog löpningar. Där flera tappade boll i uppspelsfasen och där varje hammarbyhörna slutade i en livsfarlig chans för hemmalaget.
Att hemmalaget bara ledde med 1-0 i paus ska vi vara glada ut, särskilt när man såg reprisen över Marteinssons hands i slutskedet, nog skedde den innanför straffområdet. Statistiken sa oss att ÖIS hade 9 avslut mot endast 1 för Hammarby. Vi hade rejält med tur vid ett par tillfällen där Örgryte kunde, och kanske till och med borde, ha gjort mål. Både Benny Lekström och David Johansson räddade oss från ett större underläge.
Det var verkligen ett håglöst Hammarby som inte såg ut att ha ett dugg skoj på fotbollsplanen. Mittfältsspelet fungerade inte alls och den rätt ynka supporterskaran misströstade rejält.
Nu är det ju då tack och lov så att den där pausen kan förändra mycket. Erkan Zengin matchvärmde hårt i pausen och vi spekulerade i vem av Jeffrey eller Petter Furuseth Olsen som skulle få kliva av. Anders Linderoth överraskade åtminstone mig när han valde att plocka ut Eric Fischbein och gav Erkan förtroendet som offensiv innermitt. Sebastian Eguren fick ett renodlat defensivt ansvar vilket såg ut att passa honom mycket bättre. Idag kändes det dessutom som han verkligen orkade hela matchen. Det är väl kanske dumt att höja någon till skyarna men jag vidhåller att jag tror att Eguren kommer att vara värdefull för oss. Han gjorde ett grymt bra arbete i den andra halvleken. Det känns även lite som att vår backlinje blir mer trygg om det finns en renodlad defensiv mittfältare framför dem.
I den andra halvleken fick vi se ett hela annat Hammarby. Att det rensades en del luft i pausen behöver vi inte tvivla på. Ailtons 1-0 mål föll ju redan i den 7:e minuten men nu var det Hammarbys tur att göra ett tidigt mål. Just ovan nämnde Sebastian Eguren håller sig framme efter en hörna och nickar i den 51a minuten in 1-0. Hans glädje över det målet gick inte att misstolka där han stannade till där framför oss på kortsidan. Det var Egurens första allsvenska mål i den för dagen grå dressen.
Att se fotboll från Gamla Ullevis kortsida är som bekant ingen lek. Märkliga pelare, dålig höjd och extra svårt att stå där och försöka hålla koll på vad som händer för en matchrapport. Jag gav upp ganska tidigt då avståndsbedömning blir helt märklig från kortsidan. Oj så jag älskar vår placering av klacken på Söderstadion.
Strax därefter trodde vi att 2-1 målet kom. Paulinho jublade men den assisterande domaren hade dessvärre flaggan uppe. Vi behövde dock inte vänta särskilt länge. Paulinho skulle få göra mål på sitt forna lag. I den 67:e minuten slår Erkan Zengin ett fint inlägg från höger. Furuset Olsen slår bollen i stolpen men på returen dyker ”Pålle” upp! Hammarby har därmed vänt matchen vilket naturligtvis gladde den del av de drygt 4000 åskådarna med grönvitt hjärta.
Vid den här tidpunkten hade vi dessutom fått se ännu en allsvensk debut. José Monteiro, nyss uppflyttad från HTFF, fick kliva in som högerytter när Pablo klev ut. Petter Furuseth gick upp som anfallare istället för Pablo. Jag måste tillstå att det värmer mitt hjärta lite extra när José får göra debut. Det är oerhört kul att se killarna från HTFF kliva in och faktiskt ta för sig. Nu har Hammarby haft 23 stycken spelare som spelat allsvensk fotboll i år. Den gode Tiger-Robert låter meddela att det är oerhört många och högst ovanligt att ett lag i serieledning tvingats spela med så många olika spelare.
Från läktarplats störde jag mig på den ojämna domarnivån matchen igenom. Å andra sidan fick vi nog lite rättvisa skipat tillslut för domaren väljer att inte blåsa av Paulinho när han går in i närkamp med Örgrytes målvakt precis före det att bollen hamnar hos Furuseth Olsen. Med tanke på den nivån domaren höll tidigare i matchen trodde jag garanterat att han skulle ha blåst av Paulinho men det kom ingen signal. Petter Furuseth Olsen kan därmed göra 3-1 i den 72a minuten och därefter är det klart. Självklart stod jag och var nervös mot slutet men det var helt onödigt. Den i första så osäkra backlinjen hade i andra halvleken fullkomlig kontroll på Örgrytes anfall och det blev aldrig riktigt farligt. Efter en makalös andra halvlek där alla spelare lyfte sig flera snäpp stod vi vid slutsignalen där med alla tre poäng. Underbart.
Jag skulle vilja plussa lite extra för Erkan Zengins inhopp. Han tackar för förtroendet, trots att han nog säkert varit besviken på att han får börja på bänken, och styr upp Hammarbys offensiva spel. Plus också till Anders Linderoth som faktiskt tog tag i saker och ting efter den första, usla halvleken. Benny Lekström ska ha heder åt sin insats. Målet kunde han inte göra särskilt mycket åt men därefter så växte han i den andra halvleken till en bjässe. Skönt att veta att vi har en fungerande backup för Ante. Plus också för Paulinhos kopiösa arbetsinsats. Vad han springer den karln.
Ett sista plus går faktiskt till trafikansvarige i Göteborg. Vad smidigt det är när man närmar sig en inte helt bekant stad och det är tydligt skyltat redan utifrån motorvägen med instruktioner om parkering för Örgryte-Hammarby. Sådant uppskattas! Naturligtvis förtjänar även mitt resesällskap ett plus. Återigen en riktigt kul bortaresa. Inte ens det vidriga regnandet och dåliga vägar kändes jobbiga med 3-1 i ryggen.
Ifall någon undrar så ligger laget kvar i Göteborg för att under fredagen träna lätt på västkusten. Därefter åker de tåg tillbaka till Stockholm och är sedan helt lediga lördag och söndag.
Stort tack Bajen för att ni redde ut det här. Den andra halvleken betydde oerhört mycket för mig. Nu tycker jag att jag gjort mig förtjänt av en smula sömn. Sov gott, serieledare!
