Krönika: Sick season

Silly season har förvandlats till sick season för AIK. Gnagarforums Youssef Bennani tycker att debatten om utrensningar i klubben har gått överstyr.
- Silly season är inte längre ett sätt att beskriva vad som händer.

Så är den över oss igen, den tid på året som i den aktiva svenska klubblagsfotbollens dvala brukar kallas för silly season. Det är nu som klubbarna ska värva sina spelare, göra sig av med det gamla och investera för framtiden. Visserligen så pågår silly season numer hela året, AIK värvade ju bland annat tre spelare under två sommarmånader, men det är nu som det verkligen är på allvar. Det är nu spekulationerna är så bisarra att det verkligen vänder sig i magen varje morgon när man slår upp sportnyheterna för att läsa om de senaste ryktena/övergångarna. Överallt kan man läsa att "enligt vad arjeplogsblaskan erfar...", eller "enligt globenrosa tidningens säkra källor." så är den, den och den spelaren på väg bort och ska hämna där, där och där.

Många tycker att det här är en riktigt spännande årstid. Förväntningar byggs upp och man får sitta på nålar fram till dess att favoritklubben utlyser presskonferens där drömspelaren äntligen presenteras. Jag kan förstå de som tycker det, jag tycker också att det är ganska intressant. Men ibland går det överstyr när spekulationerna flödar ut från forum och redaktioner. Som AIK-supporter känns det obehagligt att se att det är vad som har hänt med AIK i november 2003.

Mycket bottnar i brist på källkritik hos både de som tar emot ryktena och de som förmedlar dem. En sanning i silly season är att det inte finns några sanningar. För ett tag sedan var det klart att Rikard Norling skulle träna Café Opera under kommande säsong. Nu har Gif Sundsvall lagt sig i och "sanningen" visar sig lika sann som att England blir världsmästare vid varje mästerskap. Men i det här fallet verkar det nästan som att de mest aktiva aktörerna, nämligen sportjournalisterna och AIK:s ledning, nu nästan har förklarat krig mot varandra.

Båda parter försöker naturligtvis att värna om sina intressen; journalisterna vill få många läsare som möjligt, och AIK, främst representerat av sportchef Peter Kisfaludy och VD Sanny Åslund, vill försöka bygga ett starkt fotbollslag och driva ett starkt företag. Men någonstans har den här hat-kärleksrelationen gått fel och någonstans är det inte bara någon som har brustit i information utan det är någon som på ett grovt sätt vinklar sanningen till sin egen fördel. Jag kan inte se någon annan förklaring till de artiklar som har publicerats främst i Expressen och på AIK.se.

Om vi ska ta upp fallet med Expressen och AIK från den 19 november så påstår Expressen att AIK vill ge bort sina stjärnor för att ha råd med nya spelare. Enligt Expressens källor, som påstås ha insyn i AIK, så vill AIK skänka bort Martin Åslund, Karl Corneliusson och Daniel Hoch samt Svante Samuelsson. Man är till och med villiga att betala en del av deras lön bara man slipper den stora kostnaden. Detta stämmer i fallet Samuelsson, med reservation för lönedelen, det har gjorts klart av AIK redan tidigare. AIK kontrar på detta genom en artikel publicerad i klubbens officiella organ, nämligen AIK.se, där man presenterar vad man kallar för "Sanningen". Där dementerar Peter Kisfaludy starkt att någon av spelarna skulle vara på väg att skänkas bort, men att intresseanmälningar på Daniel Hoch har inkommit. Vidare förklarar Sanny Åslund att AIK inte "har som affärsidé att hjälpa andra klubbar med löneutbetalningarna".

Historien gick vidare i går torsdag, när man på forumet kunde läsa att Expressens sportchef Mattias Carlson i ett mail tycker att AIK:s dementi är pinsam och osann. Han påstår vidare att Kisfaludy under fotbollsgalan gick runt och bjöd ut spelare till olika klubbar. Något som han vidhåller i dag i samtal med Gnagarforum. Det är ett påstående som kan tolkas in en artikel om Daniel Hoch i gårdagens Nerikes Allehanda:
- Vi fick en lös förfrågan från AIK för en vecka sedan om vi var intresserade, säger Örebro SK:s ordförande Ove Lindqvist där.

Kontentan blir då att antingen så ljuger Mattias Carlson, eller att han litar för mycket på sina källor, eller så ljuger Peter Kisfaludy. Så tolkar i alla fall jag det hela efter att ha tagit del av båda parters sanning. Att påstå att det har kommit in intresseanmälningar när man i själva verket bjuder ut spelare är ganska allvarligt. Eller så ljuger Mattias Carlson när han säger hur Kisfaludy bedriver sitt arbete. Allt medan det verkar som att spelarna, som till exempel Daniel Hoch visar på FotbollDirekt.com, inte har särskilt stor koll på vad som pågår.

Om det nu är så att det är Carlson som ljuger/överdriver/är godtrogen så är det svårt att försvara sig. Att vara journalist på en kvällstidning handlar väldigt mycket om att tänja på sanningen för att ge läsarna det man söker, nämligen underhållning. Men om det visar sig att klubbledningen ljuger är det desto allvarligare. Det är därifrån fakta ska komma och det är de som sitter där som är valda på förtroendeposter.

Självklart kan man inte förvänta sig att klubbledningen ska kommentera allt som skrivs, för då skulle man tvingas kommentera tidningsankor dagarna i ända istället för att ägna sig åt sitt riktiga jobb. Men oavsett vad som är sant i det här fallet har AIK tydligt brustit i kommunikation med främst supportrarna och man kan av fallet Hoch utläsa att detsamma gäller internt med spelare.

Peter Kisfaludy sade till tidningen Stockholm City tidigare i veckan att han har lärt sig mycket under sin tid i AIK. Han menar att han i början var för grön och kanske talade för öppet och att han nu har lärt sig att hålla igen mer. Problemet är bara att han nu håller igen för mycket. Sådana här affärer skadar honom själv och i förlängningen så påverkas lagets insatser när man får läsa om att man är på väg till hälften av de allsvenska klubbarna. Och när man som Daniel Hoch inte ens hör något från sin egen sportchef måste man inse att man har saker som måste hanteras.

Samma sak gäller utåt. Jag ska erkänna att jag tyckte att det var mycket intressant att få veta om vad som hände inom föreningen i våras när Kisfaludy höll en öppen profil gentemot media och supportrar. Samtidigt undrade jag om det kanske inte var skadligt för klubben att det mesta som hände diskuterades öppet. Det var i alla fall så jag upplevde det. Men om valet står mellan den profilen och det som vi nu får uppleva är valet ganska enkelt. AIK är en stor klubb som berör många, och alla vill känna sig delaktiga. Hellre öppenhet och möjlighet för de som bryr sig att kritiskt granska, än en stängd fabrik dit ingen har tillträde. Idealet vore om man kunde hamna någonstans mitt emellan, där klubbens integritet bevaras samtidigt som AIK förblir en supportrarnas klubb. Det ska Stefan Söderberg ha credit för att han lyckades med främst i slutet av sin period, mycket tack vare en stor portion rutin, något som Peter förhoppningsvis kan ta in.

Som det har blivit nu hamnar klubben under attack från alla håll och kanter och man har väldigt svårt att försvara sig. I våras var det trots allt klubben som satte agendan, nu är det tvärt om. Silly season är inte längre ett sätt att beskriva vad som händer. Som jag känner det är det här mer av ett sick season. Allt tal om utrensningar i truppen är inte bra för lagmoralen och måste stoppas. Jag hoppas och litar på att herrar Kisfaludy och Åslund vet hur det ska gå till.


Youssef Bennani2003-11-21 16:00:00

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan