Örgryte-Häcken 2-0
ÖIS drog rättvist det längsta strået i en temposvag derbymatch. Matchens behållning var Jeffrey Aubynn, som var på lirarhumör.
Första halvlek
Matchen inleddes lite trevande och det dröjde en bra stund innan spelet fick någon profil. Det var något överraskande Häcken och inte ÖIS, som valde en uppställning som mest liknade 4-5-1. ÖIS spelade 4-4-2 med Hemberg och Elmander som löpvilliga anfallare. Matchens första chans kom i den 14:e minuten. ÖIS fick frispark 25 m från mål. Jeffrey Aubynn petade fram bollen till Markus Johannesson, som fick hyfsad träff, men Tomas Svensson i Häcken-målet kunde rädda.
Fyra minuter senare tog ÖIS ledningen. Patrik Elmander mitt på offensiv planhalva spelade ut bollen till Jeffrey Aubynn på vänsterkanten. Jeffrey drev framåt med bra fart och spelade in bollen mot första stolpen där Patrik, som tagit en lång löpning, dök upp och direktskarvade in bollen.
Jeffrey provade på samma variant ytterligare ett par gånger, en raid framåt förbi Johan Lind och ett pass in till fristående medspelare. Tyvärr resulterade det inte, för både Christian Hemberg och Magnus Källander lyckades undvika att träffa målramen. Häcken stack emellan med en frispark av Kim Källström och där var det nära att Niclas Svensson kunde styrt in bollen med huvudet. Mikael Göransson hade också ett bra skottläge, men sköt utanför. Patrik Elmander fick också en jättechans, när han tog tillvara på en misslyckad rensning av Niclas Svensson, men när Patrik skulle runda målvakten fick han inte med sig bollen.
ÖIS var helt överlägsna i första halvlek och bollinnehavet var hela 61-39 till vår fördel.
Andra halvlek
Efter paus var spelet jämnare och Sällskapet verkade ta det lite försiktigt. Det dröjde länge innan ÖIS eller Häcken skapade några chanser. Kim Källström hade en frispark tätt utanför Dick Lasts stolpe annars var det inte många offensiva initiativ till att börja med.
Så småningom började Häcken få lite ordning på sitt anfallsspel och Peter Vougt hade en nick över samt Peter Eriksson ett försök till lobb som Dick kunde rädda. I 64:e minuten kunde Henrik Dahl frispela Jonas Henriksson, men David Marek var vaken och fick bollen till hörna. Riktigt farligt var det när Niclas Svensson var nere vid kortlinjen och spelade in till Peter Eriksson, men Markus Johannesson kunde fläka sig fram och avstyra det hela.
Sista kvarten verkade Häcken mer eller mindre ha gett upp. Man flyttade upp folk utan att skapa någonting annat än stora luckor bakåt och ÖIS fick flera fina kontringsmöjligheter, där vi skulle gjort mål.
- Patrik Elmander sig förbi Niclas Svensson, men målvakten var ute och räddade.
- Morgan Nilsson spelar Patrik Elmander, som tar sig förbi en försvarare innan han skjuter utanför.
- Jeffrey Aubynn inlägg förbi Patrik Elmander, bollen går Till Robert Bärkroth som försöker hitta Patrik.
- Bra anfall Daniel Lohm till Patrik Elmander vidare till Morgan Nilsson, men Thomas Svensson lyckades rädda.
- Jeffrey Aubynn pass genom straffområdet till frie Patrik Elmander som skjuter utanför.
Men till slut var det dags att skriva in 2-0 i målprotokollet. ÖIS får ännu en möjlighet att kontra och Morgan Nilsson - på högerkanten -driver bollen över halva planen innan han slår en cross till Jeffrey Aubynn, som från nära håll får en så konstig träff på bollen att den långsamt rullar in i mål efter att ha touchat målvaktens hand.
Kommentar
Det har hörts en del lovord till ÖIS efter matchen. Bl a Ulf Svensson skall ha sagt att ÖIS gjorde en riktigt bra första halvlek. Jag håller inte med! Häcken var det överlägset sämsta lag som siktats på Gamla Ullevi i år. Framför allt deras försvar var något alldeles ohyggligt dåligt, och det var inte det minsta svårt att förstå hur de har kunnat släppa in 14 mål på de senaste tre matcherna. Med detta i åtanke var det direkt dåligt av ÖIS att inte göra fler mål i första halvlek!
Det började riktigt bra, det skall sägas, med snabbt och tekniskt anfallsspel. Men allt eftersom det började sjunka in i ÖIS-spelarna hur lätt det faktiskt gick så sänktes tempot och skärpan avtog. Detta till trots fortsatte Sällskapet att skapa chanser. Häcken-försvaret var så dåligt att de fortfarande inte kunde värja sig, trots det obefintliga tempot i ÖIS-spelet. Framför allt Jeff hade lekstuga på kanten. Som vanligt (lite oroväckande) gick nästan samtliga ÖIS-anfall via honom. När han märkte att hans finter fungerade blev han djärvare och djärvare och bjöd på en mängd sevärda delikatesser. Förutom passningen till målet gjorde han ett antal lika fina inspel till, där han kom runt sitt stackars rundningsmärke till back och passade snett inåt bakåt. Både Hemberg och Källander blev friställda mitt framför mål på sådana passningar och det är snudd på tjänstefel att båda missade drömlägena. De träffade inte ens mål!
Den här bristen på målskärpa är ett riktigt allvarligt problem. Det är ju inte direkt första gången vi dominerar stort men har svårt att knyta ihop säcken trots upprepade möjligheter. Och det höll faktiskt på att straffa sig i den här matchen också, trots det klena motståndet. Häcken gjorde några byten i paus och kom ut till andra halvlek "nästan som ett riktigt fotbollslag". Det hade ÖIS inte väntat sig, tydligen, för de tappade helt koncepterna. Resultatet blev en massiv Häckenpress i en halvtimmes tid, med ett antal farliga kvitteringschanser. Fullständigt onödigt och oförsvarligt, en enkel tempohöjning och lite jävlaranamma hade fått de fortfarande allt annat än starka getingarna på knä.
Men det var inte förrän sista kvarten som denna skärpning blev verklighet. En för dagen dålig Hemberg byttes ut mot Daniel Lohm och genast blev allt bättre. Det var svårt att avgöra om Lohmen spelade anfallare i 4-4-2 eller mittfältsspets i 4-2-3-1, det var något mellanting. Men kantspelet kom igång igen (på båda sidor dessutom, även Mogge tog för sig), Lohm fördelade bollar och ÖIS höjde tempot. Plötsligt försvann alla tendenser som dittills hade pekat på en nära förestående kvittering. Istället var 2-0-målet närmast oundvikligt. Mycket skönt när det kom förstås, men var den här dramatiken verkligen nödvändig, ÖIS?
Det är inte säkert att det var Lohms inhopp i sig som vände på steken. Häcken började också tröttna i det här skedet. Men ett bra inhopp var det, och Lohmen såg i den här matchen ut som rätt man att spela offmitt i den 4-5-1-uppställning (eller 4-3-3 om man föredrar den beteckningen) som jag ivrigt propagerar för.
För övriga bra insatser stod Jeff, som alltmer framstår som den store framspelaren i ÖIS, och Anegrund, som var en klippa när allt annat svajade i andra halvlek.
