
De tio sista minuterna
Det var som att hjärtat föll ut ur kroppen, jag stod bara där och tittade på. Jag kunde inte göra något, förutom att hoppas. Att hoppas att inte bollen skulle smita förbi målvakten in i målet. Hela laget skulle tappa hoppet, det skulle vara över. Finalen skulle vara deras inte våran. Och vi skulle aldrig lyckas komma hit igen. Men när bollen snuddar fingertopparna på målvaktens våta vantar och tippar över ribban är det som att hjärtat slungas tillbaka in på sin plats. Det gjorde nästan lite ont,
