Inför Allsvenskan 2011, Del 6: Trelleborgs FF
TRELLEBORGS FF
Grundad: 1926
SM-titlar: 0
Allsvenska säsonger: 16
2010: 5:a
Tränare: Tom Prahl
E-Zines allsvenska tips 2011:
1.
2.
3. IF Elfsborg
4.
5.
6. Kalmar FF
7. Trelleborgs FF
8.
9.
10.
11.
12.
13. IFK Norrköping
14. Syrianska FC
15. GAIS
16.
Vad snackas det om inför säsongen?
Det är som vanligt inte så vidare värst mycket snack kring eller runt Trelleborg. En lugnt andandes fisk i den allsvenska dammen som ingen bryr sig om men som ingen heller vill möta. Laget, som skrällde med en femteplats förra säsongen, har den supersluge Prahl och en hel drös med nya spelare (dvs bredare trupp, något som är oerhört viktigt ifall Trelleborg vill fortsätta sluta topp 5) att tillförlita sig på. Framförallt har förra säsongens fynd, Tuomo Turunen och Ibrahim Koroma, en full försäsong med truppen i sig.
Det stora tappet laget från Sydskåne drabbats av var Andreas Drugges flytt till IFK Göteborg. Här har Prahl plockat in en brasse med rutin från kroatiska och danska högsta ligan, Thiago Pinto Borges, som ersättare. En chansning som kan gå hem. Tillsammans med en redan kompakt trupp innehållande individer som Viktor Noring, Kristian Haynes, Mattias Adelstam, Joakim Sjöhage och Fredrik Jensen har Trelleborg byggt en fin grund att fortsätta utvecklas på under 2011.
Vad som också blir tydligt och som vi förhoppningsvis kan se fram emot, att döma utav de spelarmaterial Prahl väljer att hämta in, är att Trelleborg försöker bli ett mer spelande lag. När höll en brasilianare till på Vångavallen sist?
Stjärnor
Viktor Noring (mv), Ibrahim Koroma (mf), Fredrik Jensen (fw), Kristian Haynes (mf)
HIF-vinkeln
Sedan Trelleborg gick upp i Allsvenskan igen har man bara mäktat med att besegra HIF en gång, 2009. Matchen började strålande för det gästande laget i rött, med två mål inom loppet utav 30 minuter (Rasmus Jönsson och Christoffer Andersson). När domare Stålhammar blåste för paus ledde HIF fortfarande med 2-0, men tidigt i andra halvlek påbörjade så TFF vändningen till denna enda derbyseger. Mellan 47:e och 61:e minuten gjorde Trelleborg tre mål (Joakim Sjöhage svarade för två stycken på fyra minuter, och om jag inte missminner mig var det även den gamle elfsborgarns födelsedag!). Som om det inte vore nog med förnedring rundade Fredrik Jensen av med ett 4-2 mål. 2009 var förövrigt Trelleborgs mest lyckade säsong mot HIF än så länge. Förutom 4-2 segern vann man en försäsongsmatch lagen emellan med 4-3 och på Olympia slutade det 2-2 efter att di Röe ännu en gång gjort två mål inom loppet utav den första halvtimmen och ännu en gång tappade en 2-0-ledning.
HIF har ju dock tappat 2-0 ledningar på Vångavallen förut, två år tidigare år 2007. En match jag förövrigt hade glädjen att bevittna på plats. Razak Omotoyossi och Andreas Dahl kunde fira vars ett mål under de första 18 minuterna, men sen drabbades HIF av det åtminstone då klassiska HIF-syndromet. Denna gången var det en viss Erik Sundin som med två mål var nära att skänka Trelleborg en poäng. Reduceringen kom redan i den 28:e minuten, och kvitteringen kom två minuter in i andra halvlek, på nick! HIF skulle ju dock få vinna den här matchen, men det dröjde till sista sparken. I hällregnet skickade Andreas Jakobsson in 2-3 från cirka trettio meter och försatte hela den lilla röda klicken i ett av Vångavallens hörn i extas.
HIF-bekanta i laget
Svårt att peka ut någon HIF-bekanting. De flesta i Trelleborg är antingen malmöiter eller hallänningar får jag en känsla utav. Och en herre från Sierra Leone då så klart. Mattias Adelstam höll ju visserligen till i Ängelholm innan TFF, men det räcker inte för att kvalificera sig som HIF-bekanting.
Ökända i Sundets Pärla
Är det någon/några som ska gå under den här kategorin är det givetvis Tom Prahl/Alf Westerberg. De båda ex-MFF:arna som tränade Malmö till guldet 2004. I övrigt är det möjligtvis Fredrik Jensen, mest eftersom han alltid är så jävla jobbig att ha emot sig varenda gång vi möter Trelleborg.
Min relation till Trelleborg
Trelleborg är ett gäng som fått representera något dåligt och lite smutsigt allt för länge. I och med förra säsongens femteplats visar föreningen dock att man är på god väg framåt, och långsiktigheten och kontinuiteten med Prahl vid rodret börjar bära frukt. Framförallt om begreppet ”Tjongavallen” lyckas suddas ut.
Hur som helst är det givetvis väldigt mycket kvar att göra ifall man vill nå den storhetstid klubben hade under en kort period i början av 1990-talet. 1992 blev man bäst i Skåne med en tredjeplats och under säsongen1993/1994 deltog man i UEFA-cupen och slog bland andra ut Blackburn Rovers. Först och främst, och det är här min relation bottnar till Trelleborg, måste man uppgradera Vångavallen. Helst riva rasket och bygga nytt, men så länge föreningen har svårt att samla över fyratusen till sina hemmamatcher, det vill säga bygga ett intresse kring laget, kommer det logiskt sett heller inte att finnas några ekonomiska muskler för någon ny arena.
Även om jag genom åren skapat mig någon form utav hatkärlek till det lilla bortabåset är en ny arena ett måste även för TFF.
