Thörn: Det fanns en dröm om HIF en gång i tiden.
"Det var alla hjärtans dag på Olympia igår. I en hel vecka hade klubben småflörtat med sina trogna. Skickat ut signal efter signal genom olika appar för att visa att man var lite intresserad. “Ska inte du och jag träffas på Måndag?”. “Vi kan gå till det där stället du och jag tycker om… Du vet där vi träffades första gången”. “Du vet att du vill”.
"Självklart spelades den där mentala filmen upp i ditt huvud. Den som handlar om att ni ikväll kanske går hela vägen. Får vandra hand i hand genom sommarnatten när du inser att du inte vill ha någon annan eller vill vara någon annanstans.
Du gick precis som vanligt in på den 125-åriga restaurangen. Det finns alltid en slags romantisk konnotation över tradition och minnen. Servitören kom in, blåste i visslan och frågade “Vad får det lov att vara?” Sen så skrattade hon bara, lät hennes glädjeyttring skära igenom den klassiska musiken från läktaren i bakgrunden och sa “Jameh, det gamla vanliga såklart”. Servitören tog sig för pannan… “Såklart… Det borde jag begripit… Ska vi skära hjärtat på tvären eller på längden denna kväll?”
* * *
Det gör förbannat ont att följa Helsingborgs IF. Det parodiska och bisarra med inledningen på denna text är att den inte skrevs efter matchen mot Örgryte eller Landskrona Bois, utan mot Trelleborg hemma. Jag trodde faktiskt inte att det kunde bli värre vid den tidpunkten. Sedan dess har den bara legat där, skavt och kliat likt ett psykologiskt ärr. Inte för att jag tycker att sensmoralen eller dess budskapsmässiga kanon varit fel, utan för att det gör ont att på avstånd se något man älskar förtvina. Jag vill inte förmedla komik eller banalism. Inte när känslorna som uppstår inom mig är den av tragik och depression.
Det fanns en dröm om HIF en gång i tiden. Europamatcher på Onsdag i Julivärmen. Drömmar och visioner på skolgården under lunchrasterna dagen efter. Skrattad åt för att jag ville vara Luton Shelton när de andra ville vara Ronaldo och Kaká. Höjda ögonbryn när de frågade om jag var orolig för provet och svaret blev “Nä, May Mahlangus ljumske”. Inte för att det är lätt att vara annorlunda när man är tonåring för det var det absolut inte men jag hade lätt att slå ifrån mig sådana saker. För varannan vecka satte jag och pappa mig ner på 36:an och såg HIF försöka komma lite närmare sin fotbollsmässiga ideologi. Varannan vecka kunde jag visa min omvärld att det finns saker som är lite större än alla andra. Jag kommer aldrig kunna förklara för dig helt. Du måste helt enkelt uppleva det själv. Stå där på betongen och känna ljudet bara hjärtan kollektivt kan göra. Även efter att strålkastarna slocknat och drömmarna lyser i natten.
En del vill peka på att det är Sumar Almadjeds hemjobb som är problemet. Adam Hellborgs bristande engagemang eller för den delen kanske Erik Rings försvarsspel. Jag säger inte att dessa analyser är fel men det är också en alltför simplifierad analys av HIF:s FAKTISKA problemställning. Det är en del i det. Men sanningen är att HIF:s problem ligger i total avsaknad av fotbollsmässig ideologi. Det problemet började inte när säsongen började eller när Stuart Baxter tog över, utan när Andreas Granqvist fick totalt sportsligt herravälde och snurrade helt bortom kontroll när Jörgen Lennartsson utnämndes som tränare. Min kritik mot det senare beslutet har varit extensivt och lättillgängligt för den som vill och ville ta del av den.
Värvningarna därefter gick stick i stäv med den framåtlutade och intensiva fotboll som HIF historiskt sett velat stå för. Idag står vi med resultatet. Med en trupp som är temposvag, oerfaren och fullständigt obalanserad.
Jag hävdar med bestämdhet att OM Stuart Baxter klarar av att hålla HIF kvar i Superettan är det inte bara den enskilt viktigaste prestationen i HIF sedan 90-talet, det är den tränar-mässigt rent största bedrift sedan Conny Karlssons och Peo Ljungs pokalkvintett. Inte för att han tog över en i en sportslig sits som var katastrofal utan för att den trupp han tog över var så katastrofal i sin komposition. Inte minst på innermittfältet som med sin toxiska påverkan med dåligt spel och bristande engagemang i en klubb som är en av Sveriges största med ett följe trots sportsliga motgångar ligger i toppen av svensk fotbolls publikliga, Allsvenskan inräknat är under all kritik.
“It’s a F*ucking disgrace”
Vid en eventuell Great escape, och det är ett Big effin’ eventuellt vid den här tidpunkten måste en ideologisk genomlysning och utrensning genom samtliga led i HIF genomföras. Jag vill inte längre ha en styrelse som är knäpptyst och som vid varje motgång knuffar ut sin sympatiske ordförande för att lugna de som faktiskt bryr sig. Jag vill ha en ansvarsutkrävande styrelse som visar ideologisk och passionerad samhörighet med de som spenderar kraft och engagemang med varje andetag. Att man har låtit den här situationen gå så här långt är ett stort underbetyg till HIF:s organisatoriska beslutsamhet och handfasthet. Det kan inte längre vara att styrelsemedlemmar endast väljs på näringslivsmässiga erfarenheter utan en stor del måste också grunda sig i sportslig vision för HIF. Vilken fotboll vill du att ska vi spela? Hur stor lokalanknytning ska vi ha? Hur stor andel av vår bänk ska bestå av talanger? Det ska inte längre få finnas någon ideologisk blind spot.
Att man på HIF:s hemsida till synes dessutom även har tagit bort det som en gång var en så viktig del i HIF:s stadgar är bara ett led i sin kapplöpning till självdestruktion. För den rad som handlade om att HIF ska stå för en attraktiv fotboll och att ha ambitioner om spel i Europa MÅSTE få ta överhanden och vara viktigare än allt annat i en Elitklubb. Trots att styrelsemedlemmarna kanske själva tycker att “gemenskap och delaktighet” är fint och lite vackert. Detta inte bara för att det ger HIF en TYDLIG sportslig inriktning utan för att det ger HIF möjligheten att utkräva ANSVAR och kunna stoppa den typen implosion som vi har sett de senaste åren betydligt tidigare.
* * *
Det fanns en dröm om HIF en gång i tiden. Den som fick mig att aldrig vara ensam. Den som fick mig att alltid känna hopp.
Nu ett minne blott…
