Tre poäng i målsnål match
Luleå gjorde idag vad man var tvunget att göra, nämligen att besegra Brynäs på hemmaplan. Man gjorde det till slut med de övertygande siffrorna 1-0, efter en match där inget av lagen bjudit på någon hockeyunderhållning att tala om. Brynäs var allmänt bleka och Luleå försökte slå svenskt rekord i missade givna mållägen.
Brynäs inledde matchen med att slå två icingpuckar inom loppet av trettio sekunder och mycket bättre än så skulle det inte bli i den första perioden för dem. Detta trots att Luleå saknade tre ordinarie forwards i form av Hans Huczkowski, Linus Fagemo och Emil Lundberg. En bit in i perioden klev också "Skuggan" Nilsson av, utan dock att ha uträttat något alls på de byten han hann med.
Luleå för spelet i den första perioden och står också för allt det som händer chansmässigt. Det dock utan att spela särskilt bra, förutom ett inspirerat byten av Jonas Rönnqvist och Karl Fabricius, där man visade upp snabba platsväxlingar och kvicka droppass. Ett byte som slutade med att Rönnqvist skjuter ett handledsskott tätt över. Dessförinnan hade Fabricius ett bra inbrytningsförsök i ett tidigt powerplay, där han med backhand försökte trycka in pucken bakom Kärpäts förre andremålvakt, Markus Korhonen.
Men annars handlade det mest om hårt jobb från Luleås sida, vilket dock räckte för att relativt problemfritt trycka tillbaka Brynäs i deras egen zon. Då Tommi Miettinen drar på sig en slö utvisning för hakning efter cirka tretton minuters spel, skulle ett ledningsmål komma. Kamil Brabenec vinner en tekning bakåt till Jonas Rönnqvist på offensiv blålinje, Rönnqvist håller inne pucken och avancerar framåt och avrundar det hela med att iskallt frispela Magnus Nilsson vid den bortre stolpen som enkelt kan slå in 1-0 i öppen bur. Ett klassnummer av Rönnqvist, som dock efter detta sjönk tillbaka ju längre matchen gick.
Brynäsdominans i sömnig period
Inte helt oväntat spelade Brynäs mindre blekt i den andra perioden än i den första, utan att för den skull visa någon större kvalitet. Lagets mest kreativa spelidé verkade bestå av långa pucktransporter av 38-årige Tommy Sjödin och Brynäs fastnade allt som oftast kring Luleås blålinje.
Luleå var och sin sida inte mycket bättre på kreativitetsavdelningen. Visserligen skapade man fortfarande fler och hetare chanser än Brynäs, men dessa var dock mer frukten av hårt jobb och tur, än något mer genomtänkt. Exempelvis så får Karl Fabricius tursamt ett friläge, där han fintar ned Korhonen elegant, men avslutar med att skjuta pucken inte bara över det öppna målet, utan hela vägen upp över plexiglaset också.
Björn Danielsson har sedan Brynäs så långt bästa kvitteringschans då han trampar sig loss på högerkanten, skär in men avslutar relativt tamt i benskydden på Daniel Henriksson.
Blek förstakedja
Kamil Brabenec och Jonas Nordquist sakande tydligt Hans Huczkowski i sin kedja idag och med en klart nedgradering i tredjelänk i form av Jonas Hägerbäck eller Pierre Berggren, fick man inte ut mycket.
Ett ganska rappt slagskott av Nordquist som tvingar Korhonen till en elegant plockning och ett halvt friläge för Brabenec, där han misslyckas med ett backhandavslut, var allt man åstadkom av värde framåt, inte bara i den andra perioden utan i hela matchen. Att den kedjan inte fungerade, var förstås också det en bidragande orsak till att Luleå hade svårt kreativt ikväll.
I den tredje perioden är det tredjekedjan med Johan Tellström, Tomas Berglund och Per Ledin som står för det som händer offensivt för LHF:s del. Framförallt Tellström gjorde här antagligen sin bästa period för säsongen. Bland annat spelar han fram Per Ledin till helt öppet mål, men Ledin missar pucken. Vidare skapar han dessutom ett antal riktigt vassa lägen för sig själv, men precis som så ofta är fallet med Tellström har han tendensen att krångla till det för sig i avslutningsmomenten, ofta i en vilja att göra saker överdrivet elegant. Något som fungerade då han spelade i en division lägre, men elitserien ges sällan det utrymmet.
Jonas Rönnqvist hann också med att spela bort ett två mot noll läge för LHF i den tredje perioden. Istället för att passa till en fri Karl Fabricius vid den bortre stolpen, valde han att avsluta själv två gånger, utan att egentligen vara nära att få in pucken bakom Korhonen.
Lam kvitteringsjakt
Någon större forcering av Brynäs blev det heller aldrig i slutet av den tredje perioden. Visst hade man stundtals bra tryck i Luleås zon, men det hela handlade mycket om skott utifrån, som antingen gick rakt på Daniel Henriksson, eller täcktes av LHF-spelare. Peter Nylander var med skott i magen på Henriksson från nära håll, närmast en BIF-kvittering.
Luleås seger var inte på något sätt orättvis. Brynäs var blekt, spelade en seg anfallshockey och hade stundtals stora problem i egen zon. Med ett mindre skadedrabbat lag, hade Luleås segersiffror rimligen blivit större. Spelmässigt gjorde dock inte heller Luleå någon lysande match och sett över tre perioder förtjänar ingen spelare något överbetyg. Offensivt var Jonas Rönnqvist bra i den första perioden, Jonas Nordquist hygglig i den andra och Tellström visade en del i den tredje. Totalt var backtrion Johan Fransson, Janne Sandström och Pavel Skrbek lagets stabilaste spelare, utan att för den skull göra sitt livs bästa matcher.
I Brynäs gjorde Roger Kyrö ett bra centerjobb och Björn Danielsson skapade en del framåt. I övrigt var det blekt och tunt i Brynäs. Spelare som Mikael Lind, Ove Molin och Tommi Miettinen visade inte upp någonting alls.
