Brynäs kräftgång fortsätter
Luleå tog en mycket viktig trepoängare idag när man slog jumbon Brynäs med 2-1 i en match som var allt annat än välspelad.
Brynäs kräftgång i Elitserien fortsätter. Idag inkasserade man ännu en förlust efter 1-2 borta mot Luleå. Luleå kunde i och med segern kravla sig upp till tabellens niondeplats. Brynäs är däremot fast förankrade på tolfteplatsen och har hela sju poäng upp till elvan Mif Redhawks.
Detta var en match som blev allt annat än minnesvärd för drygt 4800 åskådare i Coop Arena. Matchen var nämligen en av de sämre och mest intetsägande matcherna som skådats på mycket, mycket länge. Publiken gladdes förvisso åt att Luleå tog tre poäng, men det var också det enda glädjeämnet.
Den första perioden kännetecknades av slarv, slarv och åter slarv. Det sköts icingpuckar till höger och vänster, och inget av lagen såg särskilt ”hungriga” ut. Att perioden slutade 0-0 var rättvist. Inget av lagen var nog vassa att producera någonting framåt.
Luleå hade chansen i ett powerplayläge man fick efter att domare Ulf Rönnmark synnerligen petigt visat ut Kyösti Karjalainen för hög klubba. Rönnmark valde sedan att ha skygglapparna på när Janne Larsson slashade sönder ett finger för Petter Nilsson. Larsson undkom utvisning, medan det var färdigspelat för Nilsson. I hans ställe kom istället Jonas Andersson-Junkka in. Tur i oturen för Luleå är att det är uppehåll nu, så Nilsson kanske hinner kurera sitt onda finger fram till nästa match.
Efter den första perioden var vi ett par stycken som konstaterade att ”det kan inte bli sämre än så här”. Återigen fick man bevisat för sig att man inte är någon expert, för den andra perioden blev (hör och häpna!) mycket sämre.
Det enda anmärkningsvärda från perioden var att Brynäs fick ett friläge som Kyösti Karjalainen inte avslutade särskilt väl, och att Jonas Andersson-Junkka fick ett bra läge precis inkommen från utvisningsbåset. I övrigt finns inget minnesvärt att nämna från denna urusla period som inte borde höra hemma på elitserienivå.
0-0 efter två perioder, och i pausen hördes mest suckar och svordomar om vartannat. Inget av lagens supportrar kände sig speciellt stolta över vad deras favoriter visade upp.
Den tredje perioden blev spelmässigt inte särskilt mycket bättre, men nu spräcktes i alla fall båda målvakternas nollor. Luleå tog ledningen med 1-0 efter att Andersson-Junkka dundrat på från blålinjen. ”Bulan” Berglund höll sig framme i gröten och styrde in 1-0, otagbart för Jamie Ram i Brynäskassen.
Ett par minuter senare drog Jussi Pekkala på sig en utvisning för tripping, och i boxplayspelet som följde för Brynäs del visade Henrik Rehnberg att han inte är någon av Sveriges mest intelligenta ishockeyspelare. Han crosscheckade nämligen Michael Johansson i ryggen och inte ens domare Rönnmark kunde blunda för denna solklara utvisning. I spel fem-mot-tre kom 2-0 till Luleå efter att Hans Huczkowski visat stor vilja framför Ram. Man kan anta att Esko Nokelainen i Brynäsbåset blev än mer gråhårig i och med detta.
Knappa två minuter senare tändes dock lite hopp för Brynäs igen. Man spelade powerplay efter en utvisning på Stefan ”Skuggan” Nilsson, och nu höll sig Ove Molin framme och styrde in ett skott från backkämpen Tommy Sjödin.
Närmare än så kom aldrig Brynäs, även om man hade chansen. Patrik Tano visades ut för boarding, men ett uselt powerplay av Brynäs följde. I slutminuten hade Tommy Sjödin ett skott som var ytterst nära att resultera, men Luleå höll undan och tog tre mycket viktiga poäng.
För Luleå var det skönt att vinna och ta sig över strecket. Nu går man till uppehåll, och förhoppningsvis kan man efter lite vila prestera betydligt bättre insatser än vad man hittills kunnat prestera.
För Brynäs del vet jag inte riktigt vad man ska göra för att få det att vända. Stundtals spelar man ganska bra, men man är alldeles för ojämna. Sedan är man alldels för tunna framåt också. Av försäsongens succeduo Tommi Miettinen och Niklas Anger märkte man inte alls särskilt mycket.
Spelarbetyg efter denna mediokra match skulle jag gärna vilja undvika att dela ut, men håll till godo: nedan följer de spelare som var minst dåliga.
