Inför Luleå - Leksand
Dags för en viktig match i tabellens absoluta bottenskikt. Kan Luleå resa sig och kravla sig över kvalstrecket?
Efter ny förlust och till stor del pinsam insats borta mot Mif Redhawks senast har nu Luleå hamnat på en position under kvalstrecket. Tyvärr ljuger inte tabellen, så det är bara att konstatera att Luleå faktiskt inte är bättre än så här just nu. Sorgligt men sant.
Man har definitivt inte material för att rulla runt på fyra femmor match efter match, även om Ulf Taavola till media hävdar annat. Spelare som Per Ledin och Jonas Hägerbäck håller verkligen inte någon elitserieklass, och nyförvärv som Jonas Rönnqvist och Kamil Brabenec har inte blivit de injektioner man hoppats på. Avsaknaden av en naturlig målskytt i laget är enorm.
Ishockey i Elitserien är ingen social verksamhet, där alla ska få delta lika mycket. De som är bäst ska spela mest!
Nu väntar en mycket viktig match mot Leksand i Coop Arena, en match Luleå bör vinna - dels för att ta sig över strecket samt dels för att återvinna något slags självförtroende igen.
Säkerligen lär Taavola matcha samma lag som mot Mif, vilket innebär tretton forwards och sju backar i spel. Personligen hoppas jag mycket på att han snabbt går ner på nio forwards och sex backar om spelet inte fungerar, detta för att få upp något slags tempo i spelet.
En spelare som varit ett stort glädjeämne i Luleå hittills är unge backen Patrik Bäärnhielm, född 1983. Han har uppträtt mycket moget och spelat ett resolut backspel. Tyvärr har juniorlandslagsledningen med bevisligen inkompetente coachen Peo Larsson blundat för detta och INTE gett Bäärnhielm någon ordinarie plats i J-landslaget. Skrämmande!
Mot Leksand räcker det inte med någon halvhjärtad insats och kommentarer om att "det bara är att gnugga på" och att "vi är tjuriga norrbottningar som aldrig ger oss". Mot Leksand krävs tre poäng!
