Revanschen framflyttad
Tung derbyförlust för favorittippat Djurgården.
Fös första gången på hur många år som helst var Djurgården favoriter inför ett derby mot AIK. Förväntningarna var höga, och om det någonsin skulle bli seger så var det idag. Nu vann visserligen Djurgården mot AIK 1995, och lagen har inte mött varandra mer än fem gånger sedan dess, men ändå. Det känns som evigheter i de här sammanhangen.
Hemmalaget på bortaplan, Djurgården, mönstrade ordinarie manskap. Något som inte bortalaget hemma, AIK, gjorde. Några tunga skador på nyckelspelare skulle underlätta för Djurgården.
I matchens inledning märktes inte mycket av detta. AIK dominerade den första delen av matchen, och Djurgården hade inte allt för mycket att säga till om. Det enda som hindrade AIK från att ta ledningen var Andreas Isaksson. Räddningen på Sharbel Toumas volleyskott måste vara bland det svettigaste som gjorts på svensk mark.
Fullt logiskt i den ologiska idrotten fotboll tog därför Djurgården ledningen. Jones Kusi-Asare bjöds på ett friläge av AIK:s mittback Benjamin Kibebe. Backen missbedömde en långboll som studsade retfullt över honom. Kusi-Asare rullade behärskat in ledningsbollen via stolpen bakom Dime Jankulovski.
Målet fick fart på Djurgården som ägde den resterande delen av halvleken. Spelövertaget kändes markant, men de allra farligaste målchanserna uteblev.
Som ett brev på posten kunde därför AIK lika logiskt som Djurgården göra ett mål. På övertid i den första halvleken lyckades Andreas Andersson tråckla in bollen i nätmaskorna. Skottet var inte hårt, och det var nära att antingen Andreas Isaksson eller den inkastade pappersrullen fick stopp på bollen. Innan skottet hade Andreas Andersson vänt bort Magnus Samuelsson som var på väg mot hörnflaggan när AIK-publiken fick jubla.
1-1 i paus kändes lite snöpligt, men ändå okej. Djurgårdens andra halvlek brukar vara bra, och laget hade innan dagens tillställning inte förlorat någon match som de gjort första målet i.
De största förhoppningarna om en bra andra halvlek grusades snabbt. Spelarna såg trötta och tröga ut, och passningarna gick oftare fel än rätt. Att laget i slutet av den första halvleken såg ut att börja backa hem var en aning oroväckande. Visserligen hade Stefan Rehn en kanon som var värd ett bättre öde, men överlag var det glest med ljusglimtar. När AIK släppte in Mats Rubarth på planen avgjordes matchen. På sin vänsterkant ställde han till hel del oreda, och annars duktige Niclas Rasck fick det hett om öronen. När inhopparen lyckades få in bollen i straffområdet kom även utdelningen. Thomas Lagerlöf klackade bollen till en omarkerad Martin Åslund som utan problem kunde rulla in bollen i mål. Inte ens luggen kunde hindra honom…
Djurgårdens försvarsingripande vid målet var katastrofalt. Spelarna fanns för långt ifrån sina motståndare, och dessutom på fel sida om dem. Ridån var på väg ned.
Nu var det dags för Djurgården att flytta fram positionerna. En misslyckad Abgar Barsom byttes ut mot en betydligt bättre Lolo Chanko. Djurgården anfallsspel blir betydligt mindre komplicerat med Lolo Chanko som spelar snabbare och enklare än sin kompis ”Abbe”. Sörens och Zorans övriga två byten kräver en ordentlig förklaring. Ut fick två av lagets tongivande och bättre spelare, Jones Kusi-Asare och Andreas Johansson, gå. Något som förefaller mycket märkligt med tanke på att Stefan Bärlin var både trött och misslyckad under matchen. Magnus Pehrsson gick på knäna tidigt, och kunde plockats ut mot piggare spelare. Även mittbacken Magnus Samuelsson kunde varit ett alternativ. Hans två derbyn mot AIK har lindrigt sagt varit misslyckade.
I jakten på en kvittering tog Djurgården över matchen. Målchanserna var dock lätträknade även i den andra halvleken. Närmast var Andreas Johansson som förpassade bollen utanför efter en tilltrasslad situation i straffområdet. Det blev för övrigt ett flertal tilltrasslade situationer i straffområdet, men AIK-spelarna krigade för första(?) gången i år tillsammans.
Kvitteringen uteblev, och den förväntade revanschen får skjutas upp ytterligare några månader. Så här timmarna efter derbyt känns allt värdelöst och kört. Att Djurgården bara ligger en poäng efter serieledaren är förträngt, och mycket skulle kunna bytas mot att få en seger mot AIK. Det svider att förlora mot AIK, men redan på måndag fortsätter Djurgården sin kamp om SM-guldet. För AIK fortsätter kampen om återupprättad heder.
Full Fart Framåt!!!
