LUNDSKOG: ”Som att sekunderna stannade i eufori – vilken seger”
Vår reporter Andreas Lundskog ger sin analys efter Sveriges 3–2 seger mot Finland i JVM-kvartsfinalen.
Hockey kan ibland vara en bra märklig sport, en alldeles underbart märklig sport.
Till en början var det ett svenskt lag som kom ut som blöta katter mot de finska lejonen. Tagna av stundens allvar, sega ben och efter i nästan varenda aktion ute på isen. Första avslutet mot mål först efter 13 minuter. Den finska ledningen kunde och borde ha varit nummer större.
Sverige åstadkom ungefär lika mycket i det offensiva spelet som en parkerad bil på Arlandas långtidsparkering hade gjort, nämligen ingenting, absolut ingenting.
Men så en blixt från klar himmel fanns Leo Carlsson. Stortalangen som varit mållös, frustrerad och förkyld under mästerskapet. Nu fick han spräcka den där efterlängtade målnollan.
I andra klev Sverige upp med en bättre arbetsinsats. Men de finska lejonen kändes både större och starkare i samtliga aktioner.
Så även i början av den tredje perioden när Niko Huuhtanen bara smackade in 2–1 efter svenskt slarv. Där och då tänkte nog de flesta ute i vårt avlånga land, inte igen, inte ännu en förlust mot grannarna från öst.
Tiden började att ticka allt snabbare och allt såg ut att gå i sand för svensk del.
Då klev Sveriges absolut främsta kedja med Carlsson, Bystedt och Wagner. Långt och kraftfullt byte och mitt framför mål stod Carlsson och styrde in kvitteringen. Leo Carlsson blev världens bästa Carlsson den här aftonen.
En kedja som klev upp när Sverige behövde det som allra mest. Trion visade tyngd, vilja och kraft.
Leo Carlsson klev fram med sina två första mål för mästerskapet.
Sedan följde några av de mest otroliga hockeyminuter man har bevittnat på länge. En hög klubba från Fabian Lysell och man tänkte att det finska sisut skulle slå till igen.
Men så kom den där aktionen av Victor Stjernborg. Kaptenen genom en otrolig styrka lyckades sno pucken rakt till ett friläge. Väl där var det som att sekunderna stannade. Det blev en puck till total eufori.
Faktum är att undertecknads grannar måste nog ha funderat vad man höll på med? Ett gap av eufori och en soffa som förvandlades till en studsmatta på bara sekunder.
Det blev en nervpärs för svensk del under slutsekunderna där Carl Lindbom återigen var direkt orubblig. En målvakt som växt ut till en fullkomlig gigant i det här mästerskapet. Lugn som världens största filbunke när svenskarna framför TV-soffan höll hjärtana i halsgropen.
En annan som fortsätter att leverera är Ludvig Larsson. En spelare som i alla fall undertecknad hade ganska dålig koll på inför mästersskapet. Nu vill jag veta hur han tränar, vad han har käkat och hur han kan spela så otroligt bra. Visst lite olycklig vid 2–1 målet. Men en av de svenska spelarna som vågar, visar och vill i varenda byte.
Victor Stjernborg kunde avgöra matchen med sitt 3–2 mål i numerärt underläge.
Visst, det var kanske inte var en Louis Vuitton-seger sett till sextio minuter hockey. Men vad spelar det för roll när det är slutspel? Det handlar bara om att vinna, ingenting annat.
Semifinalplatsen ser ut att kunna bli mot ett något lurigt Tjeckien under onsdagsaftonen. Det är bara att riva kalendern, boka av tvättider, middagar eller allt annat. Det här är en karensdags-kompatibel semifinal.
