Krönika: Powerplay-Skellefteås akilleshäl
Lyckas Skellefteås tränartrio med Anders Forsberg i spetsen få någon ordning på Skellefteås powerplay?

Krönika: Powerplay-Skellefteås akilleshäl

Spelet i numerärt överläge har varit något av Skellefteås akilleshäl hittills denna säsong. Laget toppar elitserietabellen men återfinns på en blysam elfte plats i powerplay-statistiken med sju gjorda mål på 61 försök. Detta innebär en powerplayprocent på 11,48. Endast Modo har sämre powerplaystatistik.

Som jag ser det är Skellefteås stora problem att det går alldeles för långsamt i passningsspelet och att man har alldeles för lite spelare framför motståndar-målvakten. Man försöker att hitta det "rätta" läget att göra mål på, och då blir det oftast en passning för mycket som leder till att motståndarna rensar pucken ur zonen. Man spelar för omständigt, man letar skottläge istället för att skjuta, man är alldeles för stillastående. Ingen verkar vilja ta avslut i Skellefteås powerplay. Detta leder ofta till att tiden rinner ut i sanden och att man inte hunnit skapa en enda riktigt het målchans. Man gör solouppåkningar som oftast inte leder någonstans. Istället för att göra det enkelt för sig, folk framför motståndarkassen och spela pucken bak till en back som tar avslut. Det räcker med att man lägger in pucken mot mål, då kan den träffa någon klubba, skridsko eller annat på vägen fram till mål. Det är många gånger tillräckligt för att överlista motståndarmålvakten.

Utse några spelare som har som uppgift att parkera framför motståndarnas målvakt för att skymma och irritera. Avlossa därefter mycket skott på mål. Risken är då betydligt större att någon puck letar sig in i nätmaskorna än om man hela tiden passar pucken mellan varandra. Varva mellan två powerplayformationer som matchas i numerärt överläge. Spelarna som spelar powerplay måste ha tydliga roller, veta vad deras uppgifter är.  

Ett annat problem som jag anser bidra till att Skellefteås powerplay är så uselt är att laget saknar en riktigt bra powerplayback. Ifjol hade man David Rundblad som var något av en gigant på blålinjen i powerplay. I år har man värvat in Hannu Pikkarainen som tilltänkt ersättare. Han har dock hittills inte övertygat, åtminstone inte på mig. Han har endast åstadkommit ett mål hittills, vilket jag anser vara för lite för en spelare av hans kaliber. Redan innan säsongen, i vår expertpanel, skrev jag att jag saknade en riktigt bra powerplay back, gärna högerfattad. Det gör jag som sagt fortfarande. Jag vet att det inte kryllar av sådana på marknaden, men med en högerfattad back på blålinjen får man så mycket mer spelalternativ och det är lättare för backarna att skjuta direktskott. Man får ett litet spelövertag på motståndarna helt enkelt. Nu har ju Anders Forsberg stundtals prövat att låta Oscar Möller spela som "pointman" på blålinjen i powerplay, men det är inte riktigt samma sak att låta en forward spela där som inte är van det jämfört med en back. 

Skellefteå får dock göra det bästa de kan med det spelarmaterial de har. Jag har stor respekt och tilltro till Skellefteås tränartrio men jag tycker att det är alldeles för dåligt att ett topplag inte har ett fungerande powerplay. På den punkten får de helt klart underkänt, så här långt ska tilläggas. Det är ju ännu mycket kvar av säsongen. Mina råd till Skellefteå blir därför dessa: Spela enkelt i powerplay, snabbare passningar, ta mycket avslut och mycket folk på mål. Man har tränat mycket på powerplay de senaste dagarna, förhoppningsvis kan det ge utdelning redan i kvällens match mot Färjestad.

Anton Rosendahl2011-10-27 15:20:00
Author

Fler artiklar om Skellefteå