Skellefteå AIK-bloggen: JVM-analys
Ny svensk superbragd-vändning (nåja, lite måste man "aftonbladetifiera" inläggen när man har läge) i natt och Petter Granberg får därmed göra fyrlingen David Rundblad, Janne Erixon, Tomas Larsson och Tim Erixon sällskap i den skara Skellefteå AIK:are som spelat final i junior-VM, och det är ju jättestort.
Om det nu inte blir så att han inte spelar. Men så kommer det ju ändå inte att bli. Petter lär snarare bli en viktig pusselbit i finalen. Det är ju därför han är med. Inte är han med för att skina mot sämre nationer i ett gruppspel och ösa in poäng - han är med för att göra sitt defensiva jobb när det defensiva jobbet behövs som mest. Som nu då.
Petter matchades ganska hårt första halvan utav matchen, och klarade sig galant oavsett om det var skickliga eller fysiska finska motståndare han tampades med under matchen. Även om Granberg är ganska långsam, och tämligen orörlig - i förhållande till alla rappa motståndarforwards som gör JVM-tempot till vad det är - så var han ändå lik förbannat först in i alla närkamper. Han låg rätt i position hela tiden och gjorde inga som helst misstag. Bra, enkla passningar varje gång han hade pucken.
Den typen av simpelt backspel vågar jag påstå är ovärdeligt på juniornivå, när det hettar till i stora viktiga matcher.
Petter matchades dock allt mindre, och bänkades till slut trots att han presterade bra - anledningen var ju så klart att man låg under med 2 mål och jagade, och då är offensiva backar att föredra. Klingberg, som väl ersatte Granberg blev en stark offensiv drivkraft.
Bra Rönnberg. Bra Sverige.
Granberg blir naturligtvis viktig mot Ryssland. Särskilt om man för en gångs skull får ta ledningen mot ett toppmotstånd i den här turneringen, och istället behöver nyttja defensiva backar mot slutet utav matchen.
Jag var själv aldrig orolig mot Finland, trots att det blev dramatiskt. Gustafsson kändes oerhört, oerhört säker i förlängningen och under straffavgörandet. Han hade en aura, en självklarhet i sitt agerande. Även om han inte gjorde något sensationellt i slutskedet så var han ändå en nyckel.
Och Aittokallio var den raka motsatsen i slutet, när det gällde.
Och där avgjordes ju matchen.
***
Med tanke på Finlands klara brist på bredd bortsett från förstaformationen, Armia och... nja, bortsett från dom, så är det för mig helt makalöst obegripligt hur Joel Mustonen inte blev uttagen. Herregud, vad han hade kunnat lyfta det finska laget. Och som han hade passat i JVM-hockeyn med sin speed och frejdighet.
Han missade alltså ett J20-läger här under hösten, på grund av skada. Inte för att det känns som en bra anledning till petning - men det är den enda förklaringen som finns.
Och på tal om Joel Mustonen så är det ju lite intressant att han nu går på lån till Timrå(!), en ES-konkurrent, om än inte konkurrent rent tabellmässigt, men ändå. Det sker väl ändå sällan.
Men det är en bra lösning för Joel, och det är ju det som det handlar om.
***
En lagkapten som levererade, till skillnad från frimärkskungen Granlund, var ryssarnas storstjärna Yevgeni Kuznetsov (jobbar ej med svensk-ryska stavningar) som gjorde tre mål och en assist i 6-5-segern mot Kanada.
Det blir något att bita i för svenskarna.
Prioriterade bort sömn för den senare semifinalen (som man ju får lov att göra under JVM) och jag kan inte påstå att jag ångrar mig. Kanadas upphämtning i tredje perioden (även om det inte räckte hela vägen fram) var ingenting annat än mäktig. Även om man verkligen fick chansen av domarna så går det inte att ta ifrån dom att det finns en vinnarinstinkt inristad djupt i det där lönnlövet som är helt omöjlig att förneka, oavsett vad man tycker om Kanada som hockeynation.
Det spelar ingen roll om det är på senior eller junior-nivå, det finns alltid där.
Därför kändes det inte alls klart inför sista perioden, trots att Ryssland ledde med 1-6.
Vilket tryck utav Kanada i slutet. Vilka chanser man skapade. Vilket tryck i arenan.
Men man kom inte närmare än en stolpträff i slutminuten.
Och det är nog nästan bra det. Tror Sverige hade fått det ruggigt, ruggigt svårt i en final mot Kanada i Kanada. Ryssland klarar av Kanada i Kanada. Både på senior och junior-nivå. Det är något som har hänt där med Ryssland, man har lärt sig se förbi och struntar rätt och slätt i Kanadas inristade vinnarinstinkt, det där som "sitter i väggarna" - fast då i lönnlövet istället.
Ryssarna bryr sig inte om det. Om det har med arrogans/enormt självförtroende eller en stor mental trygghet att göra vet jag inte, men man kan bevisligen hantera det. I JVM-finalen ifjol, i JVM-semin nu, i senior-VM gång på gång och faktiskt i VM-finalen i Kanada för ett antal år sedan. Det var väl typ då det började.
Ryssland kan. Men Sverige hade haft svårt med Kanada i alla fall. Förmodligen för svårt.
Ryssarna däremot, dom kan vi fixa i en final. Eller kan, jag är ganska säker på att vi gör det. Om man nu får vara det med tanke på att vi inte har vunnit JVM sedan 81, men det är mycket som talar för Sverige.
Ryssland påminner lite om Finland, man har samma extrema spets, men man har defensiva brister. Och man har en knäckt förstamålvakt som släppte fyra raka mål i tredje perioden här i semin innan han blev utbytt.
Och man gick på knäna på slutet. Rejält. Och man har dessutom en tuff kvartsfinal i benen också, till skillnad från Sverige.
Och Sverige har ju inte fått ut allt ännu. Herregud, både Larsson och Zibanejad har flera snäpp kvar. Larsson gör inte två halvbra matcher i rad i ett JVM-slutspel. Och Zibanejad visade intentioner mot Finland. Han är på gång. Snart smäller det.
Och sen så har Sverige turneringens mest säkra, mest trygga målvakt också.
Det väger tungt.
