Augustinätter i Turin är lika kvava som de är tomma på liv. Mitt i den klibbiga hettan infann sig en känsla av uppgivenhet efter 3-0 förlusten mot Juventus. En vecka senare på Sardinien skulle en nittonåring från Argentina förändra allt.
0 kommentarer
Det började som en käftsmäll från den gamla damen. Sedan kom spelet. Dessvärre uteblev poängen. Comos hemmapremiär på en nyrenoverad Giuseppe Sinigaglia var som hela deras säsongsinledning i en och samma match. Bra spel, en käftsmäll och uteblivna poäng. I den ordningen.
Ibland kan fotbollen kännas som ett evigt kretslopp. En ständigt snurrande karusell där lagens öden bestäms av krafter större än dem själva. Men så finns det också ögonblick då fotbollen stannar upp, då historien tycks stiga ur glömskan och påminna oss om sin närvaro. Comos återkomst till Serie A under säsongen 2024/25 var just ett sådant ögonblick.
Slutsignalen ekade över gator och torg. Arbetare och villaägare förenade. Stadens son blev utnämnd till lagets MVP. Trotjänaren Gabriellonis tårar. Fredagen den tionde maj 2024 kommer att gå till historien som en av de största dagarna i Comos fotbollshistoria.
Fem mål. Femte raka segern. När både Cremonese och Venezia vacklar fortsätter Como att triumfera. Efter en trevande start på säsongen har man nu satt sig i ett läge som ingen hade kunnat föreställa sig efter att man blivit avklädda av Venezia i premiären. Nu är det endast fyra matcher kvar. Fyra finaler kvar. Första stoppet är i Ligurien.
Hur summerar man en 3-0 seger i ett derby? Den danska dynamiten? En fortsatt briljant Strefezza? Eller en försvarslinje som för en gångs skull inte släppte till någonting? Framför allt var det en kväll när David vann. Och Goliat fick se sig besegrad i ösregnet. Lillebror Lecco förblir just lillebror. “I lariani” förblir kungarna av Comosjön. Det var precis en sådan här tisdagskväll som Roberts mannar behövde inför de kommande ödesmatcherna. För om tio dagar kan en dröm vara krossad.
Tre olika tränare på fyra månader. Det kan låta som att en klubb är i kris. Faktumet är att Como 1907 är långt ifrån en kris. Med över hälften av säsongen spelad är “i lariani” på god väg mot Serie A. Kan Osian Roberts ro detta i hamn?
