Kommentarer efter matchen: ”Foschi borde lära sig hålla tyst”
"Livorno förtjänade playoff, mer än Padova och Torino."

Kommentarer efter matchen: ”Foschi borde lära sig hålla tyst”

En rasande Novellino, en Danilevicius i tårar och en Iori som hoppas få stanna kvar.

Tårarna rann längs kinderna på Danilevicius, Lambrughi och Mazzoni. I och med förlusten mot Padova i lördags tog Livornos säsong i realiteten slut, även om matchen mot Frosinone återstår. Här följer kommentarer från Danilevicius, Iori, Novellino och Spinelli. Först ut Danilio:

 

 ”Jag är förkrossad. Det gör så ont att förlora sådana här matcher.” Danilevicius har blivit något av en symbol för Livorno pånyttfödelse de senaste veckorna och benämns numera som en ”vero capitano”. Hans två mål mot Padova räckte dock föga.
 ”Det har varit en konstig säsong, för många upp och ned. Men vi i laget gav aldrig upp. Inte ens för en och en halv månad sedan när playoff verkade omöjligt. Nu grämer vi oss över förlusten mot Padova, men det är klart att vi tappade för många poäng på vägen."
 ”Det var flera underliga incidenter i matchen. Som frisparken som Padova kvitterade på. Det var en foul på Prutsch, men domaren blåste mot oss istället. Det är små saker, jag vet, men i det läget var vi i ledningen och kontrollerade matchen. Ja, Barusso kunde till och med gjort 2-0.

 

Danilevicius är en av lagets verkliga veteraner, exempelvis är han den enda i laget som spelat med Protti. Nu sitter han på ett utgående kontrakt.
 ”Livorno är mycket mer än ett andra hem för mig, men det beror inte på mig.” Tomas slår ut med armarna. ”Jag är glad att jag kunde avsluta säsongen med ett par mål. Jag vet inte om jag måste ta farväl av Livorno och därför är det extra skönt att visa att jag kan göra mål. Jag har fått spela regelbundet för Livorno de senaste veckorna och är glad att ha kunna ge fansen en viss tillfredsställelse.

 

Iori:
 ”Vi gjorde en bra match och förtjänade mer. Men det var inte här i Padova vi förlorade playoffplatsen. Tyvärr kanske vi mognade som lag lite för sent. Men jag hoppas ledningen behåller det här laget och att vi får en andra chans.

 

Precis som Danilevicius är Ioris framtid i Livorno inte självklar. Han befinner sig på lån från Chievo:
 ”Personligen, jag har sagt det tidigare och jag upprepar: Jag vill stanna i Livorno och hoppas att la società köper loss mig från Chievo, men det beror tyvärr inte på mig.

 

Novellino:
 ”Livorno förtjänade playoff, mer än Padova, mer än Torino. Vi lämnar scenen med huvudet högt. Killarna gjorde ett fantastiskt jobb och deras tårar efter matchen är en spegling av vad de alla känner för tröjan. Den största besvikelsen är att inte ha en playoff i min stad. Jag säger 'min' därför att det är så jag känner i hjärtat. Jag hade en dröm att återvända som coach i Serie A med Livorno.”

 

Om spelarna var uppgivna och sorgsna var Novellino rasande. Tränaren kunde i låta bli att hötta ett ”vaffa...” åt hemmapubliken.
 ”De [Padovafansen] skrek 'Novellino pezzo di m...' från början till slut, och ju mer de skrek desto mer taggad blev jag. Det här är min typ av match och jag brukar vinna.

 

Under matchen hamnade Novellino även i bråk med Padovas sportchef Rino Foschi, som visades upp på läktaren:
 ”Han protersterade för mycket och till slut visade domaren i väg honom... Foschi borde lära sig att hålla tyst.”

 

Även Novellino var tveksam till ett par domaringripanden:
 ”Frisparken vid 1-1 fanns inte, existerade inte. Och straffen till 3-2, Lambrughi rör honom, men domaren måste beakta att det är helt irrelevant, bollen var inte i närheten. Jag respekterar domarna, men jag kan bara inte tiga.

 

Precis som de båda spelarna är Novellinos framtid i Livorno osäker:
 ”Vi får se. Det är för tidigt att tala om. Men det är inte en fråga om kontrakt. Med presidenten har jag alltid haft en muntlig överenskommelse. Men återigen: vi får tala senare.”

 

Och presidenten själv, trots värmen fortfarande klädd i sin gula jacka:
 ”Vad kan man säga? Frisparken innan 1-1 var en domarens egen uppfinning. Vi var i ledning och hade kontroll. Padova skulle aldrig kvitterat. Vi kom hit för att vinna och vi kämpade, ända till slutet. Vi återvänder hem med huvudet högt.

Gustaf Sjöstedt2011-05-23 22:18:00
Author

Fler artiklar om Livorno