Mi manchi del 1.
Det finns listor och så finns det LISTOR. Här kommer jag att lista de fem spelarna jag saknar allra mest i mitt kära Roma (Totti kommer inte finnas på den här listan, han har fått ett eget inlägg). I dagens text de första tre:
5:
Leandro Castan
"The underdog" 2012-2018
Kanske ett oväntat val för många men det är bara något som jag saknar med denna spelaren, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.
När du inte har en galen budget att jobba med så gäller det att chansa och våga att göra det också, så kände jag när Roma år 2012 värvade mittbacken från det brasilianska laget Corinthians.
Det blev 81 matcher i Roma, ett mål. Men som jag kommer ihåg honom som en stabil mittback, ett oerhört bra backnummer, nummer fem.
Den klassiska tejpningen runt båda handlederna. Han fick vara med om två andraplatser i Serie A säsongerna 2013-2014, 2014-2015 med Rudi Garcia( <3) som tränare.
För under mina år som romanista har inte försvaret varit det bästa, men när Castan skulle försvara så var jag på något vis rätt lugn. Fråga mig inte varför, men det var jag.
4:
Rodrigo Taddei
"The Aurelio man" 2005-2014
Ja det är verkligen svårt att inte ta med den gode Taddei på en sån här lista, han var inte bäst i laget, han var inte den bästa med bollen. Men SPRINGA kunde han fasiken göra.
Han gjorde trots allt 296 matcher för Roma, han anslöt från Siena 2005, och avslutade sin sejour i Roma 2014. Det blev "ynka" 32 mål, men det är inte de jag kommer ihåg honom som. Jag kommer ihåg honom som en passionerad spelare som gjorde allt för klubbmärket på bröstet och han lyckades vinna vid tre tillfällen.
Han fick vinna Coppa Italia två gånger, och supercupen en gång.
Men det kanske finaste med Rodrigo och hans tid i Roma var hur han firade sina mål, alltid med sin hand på hjärtat. Anledningen undrar ni då?
Jo, hans bror Leonardo gick bort tragiskt i en bilolycka under hans tid i Siena. Som en hyllning så firade han alltid sina mål på det viset.
Så fina hyllningar och historier lämnar inte minnet, de finns kvar.
Nio år(fem för min del) är inget man skojar bort i första taget, så på en hedersam plats nummer fem får han ta plats, den gode Rodrigo.
3:
Kevin Strootman
"La lavatrice" 2013-2018
På bronsplats tar den älskade Kevin plats, tvättmaskinen, fighter, warrior, kalla honom vad han vill. Under sin tid i Roma har han varit med om den historiska upphämtningen mot Barcelona, han har chippat in (något osexigt men snyggt på samma gång) avgörandet mot Lazio i derby della capitale.
Kommit tillbaka från skador, sprungit för märket på bröstet även han i mestadels av sina minuter i Roma-tröjan. Man är alltid speciell för mig när man har gjort mål i ett så pass stort derby som det är i den eviga staden.
102 matcher, fem säsonger, tio mål och ett ex antal tacklingar senare så är han alltid en stor spelare för mig. Det märktes verkligen senaste nu när han kom tillbaka till Olimpico, i fel färger. Då kände jag fan den där gubben saknar jag idag i dagens Roma, och det mittfältet saknar jag. Det så berömda mittfältet ska vi prata mer om.
Kevin, sempre uno di noi.
