Napoli - Inter
1 - 1

Postpartita: Napoli-Inter

Lördagen bjöd upp till en seriefinal under Stadio Diego Armando Maradonas strålkastarljus i Neapel som inför matchen gav stora Förhoppningarna, men det blev en annorlunda historia än tänkt. Det blev delad pott och en minst sagt knackig match för våra mannar. Här kommer en genomgång av Napoli-Inter.

Matchens första minuterna av matchen sammanfattade nästan resten matchen. Bägge lagen nästan totalt ineffektiva framåt, men stabila bakåt. En Hawaii-liknande match utan mycket solsken och målchanser. Tja, stabila bakåt första minuterna i början går kanske att diskutera. I ett napolitanskt anfall som egentligen inte var särskilt farligt, men som ändå hade kommit in i Inters straffområde, gjorde att De Vrij agerade iallafall. I den fjärde minuten gjorde holländaren en ganska oförståelig tackling på Napolis storstjärna Osimhen, som efter ett par minuters VAR-granskning resulterade i en ganska odiskutabel straff för hemmalaget. Veteranen, som man nästan får kalla Insigne för, gick fram till straffpunkten för den nionde gången den här säsongen och la in bollen i mål utan problem. 1–0 till hemmalaget.

Inter reagerade bra efter målet och behöll en intakt press under ett par minuter, men som dessvärre inte resulterade i något framåt. Matchbilden förändrades dock i 12e minuten då Napoli lyckades spela sig ur Inters höga press och där en av matchens bästa spelare, den polske mittfältaren Zielinski, avslutade anfallet med ett skott utanför boxen som inte var alldeles långt ifrån 2–0. Egentligen var det minuterna mellan målet och fram till Zielinskis skott som Inter faktiskt var det bättre laget, för under stora delar av första halvleken var det nu Napoli som stod för den höga pressen och var det laget som spelade sig ur det andra lagets press mer och mer.

Inter har problem med att skapa något under hela matchens gång, men framför allt i första halvlek. Vår mittfältstrio som inte bara är ligans bästa, utan också en av de bästa i Europa, hade en mycket svår dag på jobbet. Napolis polska offensiva mittfältare gjorde ett bra jobb i att stänga ner Brozovic nästan hela matchen, och hans kollegor Lobotka och Ruiz hjälptes åt med att kontrollera sin del av planen framför mål. Inter lyckades tyvärr inte heller att utnyttja kanterna, men när det väl hände något framåt var det Dumfries som kom loss, men ofta utan hjälp.

Nej, Inter hade stora problem i första halvlek och Napoli spelade verkligen med självförtroende. Napolis anfallsstjärna Osimhen var jobbig och skonade inte Inter när ett misstag begicks, han var duktig på att snappa upp bollar och hotade minst sagt med sin speed. Första halvlek kantades av för många bolltapp och för dåligt press spel framåt. Napoli lyckades även komma loss ett par gånger under halvlekens gång och vi ska nog tacka både Handanovic som hade en bra dag på jobbet, men framför allt Skriniar som visade vilken general han är. I mitt tycke även matchens bästa spelare.

Napoli skapade som sagt ett par chanser efter att ha spelat sig ur Inters svaga press eller lyckats snappa upp en boll efter ett Intermisstag. Inter då? Jo, framåt var det ingen vidare tillställning, men Inter hade ändå två lite farliga lägen framåt. Det första kom efter en frispark på Napolis planhalva där ett halvbra inlägg som var närmast Skriniars panna ändå slutligen hamnade i Ospinas famn. Det andra läger fick Dzeko efter ett inlägg från vänsterkanten som hamnade några meter från mål som Dzeko var först på, men Edin fick ingen vidare kraft i sin nick och colombianen i Napolimålet hade inte några större problem med att fånga upp bollen i sin famn.

Ett hyfsat rättvist resultat med 1–0 i halvtid till hemmalaget.

Andra halvlek börjar, Ja, hur hittar man rätt ord? Drömstart? Klart bättre början än första halvlek iallafall.
Inter vinner ett inkast uppe vid sidlinjen efter direkt hög press på Napoli, Lautaro får bollen ute vid kanten och lyckas få in ett aningen tursamt inlägg in mot Dzekos panna som efter en halvbra nick får tillbaka bollen efter några studsar på två Napoli försvarare och dunkar in bollen i Ospinas bur. 1–1 och matchen lever!

Efter målet får vi se lite Hawaii och en okontrollerad match. Osimhen lyckas utnyttja ett misstag från Inters mittfält och han kommer loss, men Skriniar står helt rätt och Napolianfallarens avslut blir tillräckligt lätt att stöta ut av Handanovic.
Matchen fortsätter knackigt och bägge lagen är stabila bakåt men saknar skärpa i sina anfall. Brozovic får ett onödigt gult kort i den 60e matchminuten vilket även betyder att han missar nästa match.

Kort efter gula kortet slarvar Inters försvar och Napoliyttern Elmas får stå nästan helt fri på en frispark, han får till ett bra avslut men Handanovic visar sig stabil och läser situationen och räddar bollen till en hörna.
Matchen är nu ganska trög och knackig och som sagt är inget av lagen särskilt vassa framåt, men om något lag är bättre får man ändå säga att det är Inter som har hyfsad kontroll på matchen och har inte särskilt stora problem bakåt utöver Elmas situationen. Napolis nyttiga press i första har avtagit, men Napoli låser fortfarande ner Inters mittfält.

Fram till minut 83 är det väldigt tunga ben på bägge lagen och det är en oerhört statisk matchbild, Inter gör sitt första byte i 83e matchminuten där Martinez och Hakan går ut i stället för Vidal och Sanchez. Bytet resulterar i en något piggare match, men Inter skapar inte något jättekonkret.
Matchen slutar 1–1 och ska man se det objektivt var det nog det mest rättvisa att lagen fick dela på poängen i seriefinalen. Inter avslutade alltså en hektisk vecka med att fortfarande vara serieledare, en förlust i derbyt och en vinst mot Roma i cupen följdes alltså upp med en poäng borta mot Napoli. Med korten på bordet får man ändå se veckan som ganska lyckad, trotts en förlust mot Milan. Inter är fortfarande serieledare och när Milan har spelat sin match har Inter fortfarande en match mindre spelad.

I veckan väntar en tuff och viktig match mot Liverpool hemma i Champions League. Låt oss hoppas att Inter står på sig och bjuder upp till dans när Champions League äntligen är tillbaka.

Forza Nerazzurri!