Roma - Hellas Verona
2 - 1

Roma - Verona 2 - 1, en seger efter en väldigt krampaktig insats

Efter tre raka förluster fanns det i kväll chans att kompensera det genom en vinst som skulle ge oss tre raka vinster. Efter många om och men lyckades vi med det, men det blev väldigt krampaktigt. Verona stod för skönspelet och vi stod för de hårresande misstagen vid flertalet avslutningslägen.

Fonseca, som det för några veckor sedan viskades om att han skulle få silkessnöret, körde vidare med sitt nykomponerade 3 - 4 - 2 - 1 (vilket speglar Gasperinis Atalanta, men även Juric Verona). Vid de två senaste vinsterna kan man inte tala om att vi blivit prövade på riktigt, men i kväll var vi uppe emot ett på förhand svårspelat Verona. Det fanns några detaljer att konstatera före avspark, bl.a. att vi på hemmaplan spelade i vårt marinblå tredjeställ, Fazio och Smalling var skadade och inte med, Juan Jesus var inte heller med, dock av oklar anledning, troligtvis för att han är för dålig och har kass inställning. Christante har tidigare vikarierat centralt av de tre i backlinjen, men i kväll blev det inte så utan Ibanez spelade på den centrala positionen och Kolarov klev in på den vänstra. Vissa farhågor uppkom redan före matchstart främst då i det defensiva luftspelet. Vidare kunde man konstatera att Cengiz Ünder och Kluivert befinner sig längst ner i Fonsecas frysbox och med största sannolikhet har vi sett om inte allt av dessa ungdomar, så definitivt det mesta. Offensiv talang besitter de i överflöd, men defensivt och kollektivt, saknar de massor. I Verona skulle det bli intressant att se Faraoni som det för några månader sedan talades varmt om från gulrött.

Matchen då? Tja, vi skapade i den 5:e minuten ett läge efter hörna, men Mancini fick inte ordning på sig själv och så for den chansen över ribban i stället för under den. Två minuter senare stod Pau Lopez i tankar när Verona slog en djupledsboll från långt avstånd till mål. Spanjoren läste situationen lika illa som Robin Olsen brukade göra och när han förstod att det skulle bli friläge gick han in hårt i duell. Repriserna visade klart och väldigt tydligt att det inte skulle vara straff, men när bollen sekunder senare for över till den andra sidan av planen trillade Pellegrini väldigt enkelt efter minsta möjliga beröring (om det var någon över huvudtaget) och domare Maresca pekade tveklöst på straffpunkten. Detta blev lite för mycket för Juric på Veronabänken som varnades av Maresca, men då blev kroaten ännu argare och tog tillfället i akt att säga några väl vald ord. Straffen stod kvar efter kort granskning, med Juric uppe på läktaren, där han för övrigt parodiskt stod och coachade resten av matchen.

Veretout var utsedd till straffläggare och han lurade ner Silvresti i fel hörn och placerade bollen i det andra till 1 - 0. Verona spelade med ett fint passningsspel allt som oftast förbi vårt centrala mittfält och in framför vår fembackslinje. Om vi inte skulle täppa till den ytan skulle det snart osa katt betydligt starkare. Hur som helst så kom vi till många omställningar (bollinnehavet var i paus 38 - 62) och vid en av dessa drev Spinazzola bollen framåt där det erbjöds flertalet alternativ för passning. Italienaren valde dock att prova lyckan på egen hand, men skottet gick via bortaben till hörna. Det täta matchande tog ut sin rätt mot Kumbulla som troligtvis fick en sträckning i baksida lår. Roma som tidigare efter Coronauppehållet roterat enormt efter i stort sett varje match har nu på sistone nästan inte roterat alls (förutom Brescia) och det skulle komma att visa sig senare.

Roma hade i denna match en helt annan inställning till sitt defensiva spel och individuellt så krigade hemmaspelarna föredömligt. Halvchanser avlöste varandra i båda riktningarna nu med halvtimmen spelad och på den hala och lite svårspelade planen kunde Mkhitaryan och Dzeko samspela där armeniern blev om inte frispelad, så i alla fall framspelad. Efter att ha blivit utträngd i sidled av en försvarare kändes chansen som borta, men på något märkligt vis (som ett skott från höften) for bollen överraskande med hög fart via målvaktens händer i stolpen. Nu blev det helt plötsligt efter en halvtimme slött och slappt spel från hemmalaget, men det skulle visa sig att det var orken som tröt. Passningsspelet var slarvigt och beslutsfattandet ännu sämre, där det ena felbeslutet avlöste det andra. Dzeko var synnerligen tagen av det tunga matchandet, eller var det värmen, eller var det något annat? Hans kroppsspråk var i denna matchen tydligt, han var väldigt sliten, men det hindrade inte denna klassavslutare från att bättra på vår ledning till 2 - 0 i minut (45+4) 49 då han stångade in bollen efter att Mkhitaryan och Spinazzola samarbetat och den senare slagit ett perfekt inlägg. Fotboll går ju som bekant ut på att göra mål och det hade vi gjort, men Verona spelade en väldigt trevlig fotboll med stor rörelse och ett säkert passningsspel, dock lyckades de inte skapa några riktigt heta målchanser men det fanns i alla fall stort potential för att kunna göra det i den andra halvleken. Två måls hemmaledning var minst ett för mycket, men så har det ofta sett ut för oss när vi spelat bra i tidigare matcher, men trots det haft underläge. Så klart ska det också nämnas att Verona hade ytterligare en straffsituation där en bortaspelare (Verre?) sköt ett skott som träffade Dzeko på händerna. VAR-rummet var inkopplat, men någon straff blev det inte. Bollen träffade trots allt händerna och det har blivit straff för betydligt mindre än så tidigare under säsongen.

Seconda Tiempo inleddes precis så som den inte skulle, dvs med att vi stod som fastgjutna med hälarna i marken. Syndare nummer ett var Bruno Peres som slappt agerade utan framgång, syndare nummer två var Mancini som inte heller han var resolut i sitt agerande, vilket medförde att Zacagni kunde spela in bollen från kortlinjen till Pessina som i kamp med Kolarov mycket elegant klackade in reduceringen. Det massiva underläget när det gäller bollinnehavet skulle fortsätta mest på grund av av vår väldigt dåliga rörelse och lättfångade passningsspel. Passningsspel och passningsspel, det var mest långbollar och de gånger vi lyckades med mer än tre passningar inom laget i detta skede av matchen var lätträknade. Roma var under konstant press, men vi kom till ett väldigt fint avslutningsläge då Bruno Peres snyggt spelade fram Dzeko inne offensivt straffområde, men som skrivet tidigare så var det inte Dzekos afton. I stället för att åtminstone halvdöda matchen med ett mål i det läget så lämnades densamma vidöppen. Verona har ju vid ett flertal andra tillfällen kvitterat sent i matcher, bland annat mot de blåsvarta från Milano. Vi kunde verkligen inte etablera något vägvinnande passningsspel, eller rättare sagt något passningsspel över huvudtaget. Pellegrini sprang så mycket han orkade, men det var allt som oftast i fel läge och vid fel tillfällen, Diawara var osynlig och fortsatte att lämna ytan framför backlinjen vidöppen att härja i för Veronaattacker. Veretout däremot sprang som aldrig förr och verkade ha raketbränsle i sin evighetsmotor. Efter timmen spelad var jag tvungen att kolla om vi hade några uppvärmda avbytare för detta spel skulle inte göra att vi skulle kunna bärga en vinst. Inget hände förutom att Mancini fick sitt obligatoriska gula kort, denna gång för en armbåge i ansiktet på en gulklädd spelare. Pellegrini kom dock helt plötsligt i ett fritt läge efter att en Veronaback dråpligt fallit på den hala banan efter ett hopslag. Mkhitaryan störtade fram centralt och efter passning från Pellegrini sköt han bollen mot öppet mål, men där dök en back upp strax innan mållinjen och fick bollen på sig ut så blev det bara en hörna i stället för mål. Fonseca hade också observerat att vi höll på att tappa matchen och gjorde därför ett trippelbyte. Ut gick Diawara, Pellegrini och Bruno Peres och in kom Christante, Zappacosta och Zaniolo. Två minuter senare var det nära igen när Spinazzola passade till en målsugen Mancini vars skott täcktes ut till hörna. Zaniolo fick ett brandgult kort efter att ofrivilligt ha sparkat en motståndare i ansiktet och Dzeko sumpade om möjligt en ännu bättre chans än tidigare, denna gång då Spinnazola spelade fram. Detta var verkligen inte bosnierns kväll och hans skott i totalt friläge gick både utanför och över.

Det kan dock inte skrivas tillräckligt med ord för att beskriva Veretouts insats denna kväll, en obeskrivlig arbetsinsats med en total löpsträcka som måste ha varit upp mot 20 km. När Mancini tidigare i matchen blev varnad lyfte man inte på ögonbrynen, så inte heller när Christante fick det gula kortet. Ibanez, som gjorde en mycket fin insats var väldigt sliten och låg ner i parti och minut. Än var det det det ena än var det det andra. Han hade ont överallt, men krigade trots allt vidare. Med knappa tio minuter kvar hade Mkhitaryan börjat få fart under skorna och ett läge uppstod där han dock inte klarade att få bollen på mål. Zaniolo jobbade sig också till ett hyfsat skottläge, men placeringen blev inte den bästa utan gick rakt på Silvresti. Bytena gjorde att Veronas press avtog, men det var inte våra byten, utan Veronas. Amrabat var magnifik, men blev väldigt överraskande utbytt och skulle det vara någon spelare som skulle värva från Hellas Verona så hade jag definitivt valt denne lysande marockan. Jag tror han tillhör Fiorentina och i så fall kanske vi skulle kunnat göra ett byte mellan honom och Florenzi (för han vill väl inte tillbaka efter att ha blivit förvisad från Rom). Vi fick till några ytterligare omställningar, men inget som resulterade i några större farligheter. Fonseca försökte döda tempot i matchen med några sena byten och Perotti avlöste Mkhitaryan i minut 88. Dzeko och Perotti sökte sig ner mot hörnflaggorna för att ännu mer tid skulle rinna iväg och det fungerade till stora delar. Ibanez var nu helt slut och efter i stort sett varje löpduell blev han liggande. Detta blev ohållbart så i den 92:a minuten tvingades han byta mot Villar. Christante droppade ett steg till den centrala positionen i backlinjen och spanjoren klev in på mittfältet. Det dröjde inte länge innan även han blev varnad för en fasthållning och jag funderar på om Riccardis utvecklingskurva verkligen har planat ut så mycket att inte han skulle kunnat kliva in och göra samma jobb. Sista chansen gick således till bortalaget med en frispark i inläggsläge och med lite flyt för bortalaget hade den flipperkulan kunnat friställa någon.

Matchen var över och vi fick tre väldigt viktiga poäng i kampen om Europa(League)platserna. Starkast lysande stjärna i denna matchen var Veretout, men även Ibanez, Mkhitaryan och Kolarov gjorde stabila insatser. Ett väldigt slitet lag med många spelare som verkligen skulle behöva göra något annat än att jaga en fotboll i kamp med andra människor.

Nu är det blåsvart som gäller i nästa omgång och med en vinst skulle det ”bara” skilja åtta poäng mellan lagen. Snarare är det väl så att vi för fortsatt kolla i backspegeln efter lagen bakom oss då både Napoli, men främst Milan har fått upp farten. Fem omgångar återstår och man ser redan fram emot ”Silly Season” och om det äntligen kan komma något vettigt ur den. Petrachi är i alla fall definitivt ute ur bilden som sportchef efter att det har varit en omröstning mellan ”direktörerna” i sittande ledning. Utgången av den rösträkningen var väl olika väntad som en folkomröstning i Nordkorea?

Forza!