John Tortorella och Jay Feaster – genier eller klåpare?
Det går en tydlig skiljelinje mellan två läger bland Tampa-fansen i synen på tränare John Tortorella och general manager Jay Feaster. De positivt inställda kan peka på att man på tre år lyfte laget från den absoluta botten till seger i Stanley Cup 2004. De mer tveksamma kan peka på två efterföljande mediokra säsonger och att man nu verkar gå in i kommande säsong med samma grundkoncept i spelarsammansättningen.
Ytterligheterna i synen på herrarna John Tortorella och Jay Feaster kan sammanfattas enligt följande:
1: Feaster är ligans bästa GM och Tortorella är en genial tränare.
2: Feaster klarar inte att ta de nödvändiga besluten som krävs för att göra Lightning till ett topplag igen och Tortorella är en elak jäkel till coach som tappat respekten hos spelarna med sina löjliga vredesutbrott.
Vad talar för Tortorella och Feaster?
De som företräder den första ståndpunkten kan givetvis peka på triumfen 2004 och vägen dit.
När Tortorella kom till klubben 2001 var Tampa ligans sämsta lag. Han såg dock ett gäng med potential och började tillsamman med Feaster bygga ett konkurrenskraftigt och stabilt lag från grunden. Några stora pengar fanns inte att tillgå. Utdelningen kom 2003 då man äntligen gick till slutspel. Det blev förstås förlust mot blivande vinnarna Devils i första omgången men det var en bedrift att bara ta sig till slutspel.
När läsarna av ”The Hockey News” tippade inför säsongen 2003/2004 höll en procent av läsarna Tampa eller Calgary som vinnare. Lagen låg på 21:a resp 19:e plats i löneligan. De nio föregående säsongerna hade det vinnande laget haft en lönebudget bland de tio högsta.
Med Khabibulin som en levande mur bakom nya stjärnor som S.t Louis, Lecavalier, Richards, Modin och Fedotenko ledde veteranerna Andreychuck och Taylor Tampa hela vägen till cup-segern den 7 juni 2004. Tortorella blev framröstad som ligans bästa coach och erhöll Jack Adams Award.
Lightnings seger bröt förbannelsen för de nio expansionslagen från perioden 1991-2000
(San Jose, Tampa, Ottawa, Anaheim, Florida, Nashville, Atlanta, Minnesota och Columbus i nämnd ordning).
Man var dessutom det första laget från ”solbältet” att bärga cupen - geografiskt hade bucklan aldrig tidigare vunnits så långt bort från Kanada.
Denna enastående prestation hade förstås Tortorella och Feaster en betydande del i och det är givetvis mycket meriterande. En handfull av stjärnorna från 2004 finns kvar i laget och kan Tortorellas spelidé till 100 %.
Vad talar emot Tortorella och Feaster?
De som företräder den andra, mer skeptiska ståndpunkten kan peka på två svaga säsonger där förväntningarna inte infriats. Försöken att ersätta Khabibulin har misslyckats kapitalt och starkt bidragit till kräftgången.
På pappret ser laget marginellt starkare ut än förra året. Backuppsättningen är något tyngre i form av Shane O'Brien och Brad Lukowich men annars är det ingen större skillnad. Feaster tror uppenbarligen på att han kan vinna Stanley Cup en gång till med hjälp av ”The Golden Three” och Dan Boyle. Då vill det till att övriga laget gör en rejäl uppryckning och bidrar i högre utsträckning till poängproduktionen och att Marc Denis och/ eller Johan Holmqvist lyfter sig flera klasser.
Under förra säsongen fick Tortorella offentliga utbrott vid flera tillfällen, bl a mot domarna i en match mot Rangers och i match 5 i slutspelet mot Devils manager Lou Lamoriello och därefter mot journalisterna. Det framkommer även ibland att humöret inte varit det bästa i omklädningsrummet heller och att assisterande tränaren Craig Ramsay fungerat som medlare mellan Tortorella och spelarna . Nu har Ramsay ersatts av Mike Sullivan. Han har säkert ett jättestort hockeykunnande men att han kan ersätta Ramsey i medlarrollen finns det inga garantier för.
Tampas ägare har satt en gräns för spelarlönerna på 44 miljoner dollar och det utrymmet är i princip ianspråktaget. Enligt Feaster är truppen i princip spikad och inga stora värvningar/trader på gång. Den sjätte och sista backplatsen får prospects och nyanskaffade ”reservbackar” slåss om. Spekulationer pågår dock om att tacklaren nr 1. från 2004, Jassen Cullimore kan vara på väg tillbaka.
Slutsatser
Man får tycka vad man vill om John Tortorella. som person – jag anser att han fortfarande är en av ligans bästa coacher. Har han fått Jack Adams Award så sent som 2004 kan han inte avfärdas bara för att det gått trögt två säsonger.
Man måste också titta på Tampas förutsättningar i ett längre perspektiv. Han har fört laget från den absoluta botten i början av seklet till slutspel fyra säsonger i rad, varav ett innebar Stanley Cup-seger.
Om Jay Feaster klarar av att föra Tampa tillbaka till den absoluta toppen återstår att se. Misslyckandena på målvaktssidan är givetvis inte meriterande för en GM och det är säkert svårt att tänka i radikalt nya banor när man en gång lyckats så bra med ”The Golden Three” i laget. Ansvaret för att tre spelare tar upp knappt halva löneutrymmet är helt och hållet Feasters. Det är han som anser att Brad Richards är värd ligans näst högsta lön.
Grundkonceptet är alltså detsamma som föregående två säsonger. Vi får hoppas att det går vägen – förutsättningarna finns dock trots allt. Kan försvarsspelet bli stabilare så kan mycket hända. Målspottarna finns redan där.
Går det inte bättre kommande säsong är troligen förändringar i klubbledningen och monstertrader att vänta….
