SvenskaFans rankar: 21. Tampa Bay Lightning

SvenskaFans rankar: 21. Tampa Bay Lightning

Tampa Bay Lightning kan se tillbaka på ett år fyllt av förhoppningar, som ganska snabbt förvandlades till förtvivlan med förluster, skadeproblem och en plats långt ner i tabellen. Men nu när alla lag står på noll igen kan vi återigen skruva upp förväntningarna.

Man kan ju ifrågasätta Lightnings strategi åren efter Stanley Cup-segern 2004. Då kändes det som att laget var på väg att byggas upp mot att bli en contender längre fram, man hade en stark stomme med Lecavalier, Richards, Khabibulin, St Louis och Boyle. Men så överraskande man alla experter och tyckare genom att vinna redan då. Men istället för att etablera sig som ett topplag i NHL med en ung och lovande trupp så kom raset snabbt, och man kan konstatera att det från den vinnande truppen nu bara återstår två spelare i laget, Vincent Lecavalier och Martin St Louis. En efter en har profiler försvunnit, och inför förra sommaren gjordes en spektakulär satsning där laget var flitigare än någonsin på free agent-marknaden. Spelare efter spelare plockades in för att skapa ett lag som åter igen kunde sätta högsta fart i jakten på den åtråvärda bucklan. Veteraner som Recchi och Roberts skulle bidra med rutin, Prospal återvände efter en sejour i Flyers, Mezsaros kom från Ottawa och skulle leda PP, coach Tortorella fick gå och ersattes av TV-profilen Barry Melrose. Det kanske blev lite för mycket på en gång. Säsongen började knackigt, Melrose fick snart lämna sin post, skadorna började dugga tätt och ganska snart kunde man konstatera att det inte skulle bli något slutspel. Totalt använde Lightning 5 målvakter och 45 utespelare, vilket kanske säger det mesta om bristen på kontinuitet i truppen.

Det fanns några små ljusglimtar förra året dock. Nye målvakten Mike Smith imponerade så länge han var frisk (fram till jul), trots ett mediokert försvar i övrigt. Rookien och förstavalet i draften Steven Stamkos började förvisso trögt, men fick mer och mer förtroende ju längre säsongen gick och visade sitt rätta jag i slutet på säsongen. Och Martin St Louis bjöd i vanlig ordning på mycket hjärta och 80 poäng.

Det positiva med dåliga säsonger är förstås möjligheten att få addera en ny spelare i truppen genom ett tidigt draftval. Lightning valde som tvåa i sommarens draft och såg till att förstärka där man behövde det mest – i försvaret. Victor Hedmans namn ropades upp, och man kunde ganska snabbt se till att få signaturen på ett kontrakt som tar honom över till NHL på en gång. Den unge lovande svensken ska bli superintressant att följa under vintern, och kommer garanterat göra att intresset för att följa Lightning kommer att stiga markant i Sverige.

Det dröjde inte långt därefter innan man såg till att addera ännu en svensk och en läromästare i form av Mattias Öhlund, och det som var fjolårets stora problem – defensiven – kändes genast mycket bättre. Man nöjde sig inte med det dock, utan såg till att skaffa både Matt Walker, Kurtis Foster och David Hale för att säkerställa djupet i försvaret. Under sommaren såg man även till att förstärka sista utposten genom att säkra en ny backupmålvakt i form av finske Antero Niittymäki

Vaclav Prospal som hoppat fram och tillbaka mellan Lightning och andra klubbar de senaste åren fick i juli se sitt kontrakt bli utköpt. Prospal levde inte upp till förväntningarna, och ersattes istället nu i början av september med Alex Tanguay. Den hetaste free agent som fortfarande fanns kvar på marknaden sent efter att 1 juli passerat, och som var på jakt efter en klubb där han kunde återfå tidigare form och spela till sig ett stort långt kontrakt i.

Det känns överlag positivare än på länge för Lightning. Mike Smith visade vad han kan under förra året, och har potentialen att växa ut och bli en riktigt bra förstekeeper i NHL. Försvaret är totalt ombyggt och har nu lite mer rutin, storlek och offensiv potential. Offensivt ser det riktigt intressant ut i de två främsta kedjorna med flera riktigt kreativa spelare, även om djupet är något mer tvivelaktigt.

Samtidigt är laget otroligt beroende av att undvika skador på de viktiga spelarna, och det är oroväckande med fjolårets skadeproblem generellt och särskilt att nyckelspelare som Smith, Lecavalier och Tanguay alla dragits med problem. Lightning har verkligen potentialen att kunna ta sig till slutspel, men frågan är om man hinner få ihop laget redan i år. Det känns ännu som att det krävs lite mer erfarenhet bland de unga spelarna och att man får till lite större bredd i truppen offensivt. Men laget har överraskat förut, och kan mycket väl göra det igen. Kan man få till ett slagkraftigt Powerplay och om Mike Smith står på huvudet och stänger igen där back vet man aldrig vad som kan hända. Trots allt har dock Tampa mycket att bevisa efter två mediokra säsonger, och det är nog realistiskt att vara något restriktiv i sina förväntningar, vilket motiverar den 21:a plats Svenska Fans redaktion placerat in laget på.


Målvakter:

Efter att ha varit bortskämd med Khabibulin har Lightning de senaste åren letat med ljus och lykta efter en förstamålvakt som kan leda laget till en ny Stanley Cup-titel. Och med Mike Smiths insatser under förra årets känns det som man är på väg att hitta rätt. Trots ett minst sagt svajigt försvar höll Smith ändå ihop laget och presterade ett GAA på 2.62 med en räddningsprocent på .916, som om han fått vara frisk hela året säkerligen tagit laget till en högre plats i tabellen. Nu drabbades han dock av en hjärnskakning vid jul, något som sedan höll honom borta resten av säsongen. I sommar har han dock vart tillbaka på is och tränat, och alla indikationer tyder på att han återfinns som förste utpost där bak när säsongen börjar, något som verkligen behövs om laget ska försöka jaga den efterlängtade slutspelsplatsen.

Om nu inte Smith skulle hålla för spel har dock Lightning sett till att ordna en kapabel backup i Antero Niittymäki, den finske burväktaren som kom från Flyers som free agent. ”Nitty” har aldrig riktigt slagit igenom som förstemålvakt i Philadelphia även om förhoppningarna funnits, delvis beroende på hans skadeproblem som hållit honom utanför spel flera gånger om. Förra årets facit på 15-8-6 med GAA på 2.76 och räddningsprocent på .912 behöver han dock inte på något sätt skämmas för. Potentialen finns fortfarande för Antero att ta steget upp som förstemålvakt, även om han givetvis är införstådd i sin roll som backup, då Lightning ser Smith som sin framtida #1.

Även om Lightnings två målvakter nu sägs vara återställda efter sina respektive skadeproblem finns fortfarande oron om att de ska gå sönder igen. Närmast på tur underifrån finns då Dustin Tokarski och Riku Helenius som kommer att kämpa om förstaspaden i Norfolk Admirals.


Backar:

Efter fjolårets ihåliga försvarsinsats har mycket av ledningens fokus legat på att ordna till uppställningen där bak. Man agerade direkt den 1 juli och signade NHL-veteranen Mattias Öhlund från Vancouver Canucks till ett mångårigt kontrakt med en genomsnittlig cap hit på $3.65 miljoner. Med sina 11 säsongers rutin kommer han att ha ett viktigt inflytande på lagets försvarsspel. En av hans viktigaste uppgifter blir att ta Victor Hedman under sina vingar och hjälpa till att förvandla honom till lagets stöttepelare under framtida år, men även hjälpa övriga ungtuppar i försvaret, som alla är födda på 80-talet. Öhlund har legat stadigt runt 30-poängsstrecket med runt 25 minuters speltid per match under hela sin karriär och kommer att bidra både i Powerplay och i Boxplay, även om han inte är den där utpräglade PP-specialisten som t.ex. Dan Boyle var under sin tid i Lightning. Vi ska väl således inte räkna med en poängexplosion, utan snarare en nyttig back som gör sina medspelare bättre.

Den andre blågula i backuppsättningen är på en och samma gång både utropstecknet och frågetecknet. Victor Hedman har redan visat vad han går för och dominerat under Junior-VM och presterat på hög nivå för MoDo i Elitserien. Men är han redo att kliva in och spela 20+ minuter i NHL redan under sin första säsong? Han har onekligen storleken för att tåla tufft NHL-spel (198cm/102kg), och med sin speed, spelskicklighet och vassa bössa har han potentialen att stjäla Powerplay-minuter redan från start. Han kommer att ha många vakande ögon på sig under årets säsong, men kommer samtidigt få all support i världen av klubben. Fjolårets toppdraftade rookie Stamkos matchades sparsamt in i sin roll i början av säsongen för att sedan växa under året, förhoppningarna finns att den resan går snabbare än så för Hedman.

Bakom de två svenskarna har Lightning förvärvat ytterligare försvarare som aspirerar på platser i backbesättningen. Tuffingen Matt Walker skrev på som free agent och kommer att ge nödvändig fysik. Efter 5 säsonger i Blues fick han något av sitt genombrott förra året i Chicago Blackhawks, där han framförallt imponerade med en stark defensiv. I offensiv zon lär vi inte se något större fyrverkeri, förra året åstadkom han 14 poäng på 65 matcher, men det är ju som sagt i egen zon han kommer nytta.

Kurtis Foster är en hårdskjutande back med potential att blomma ut till ett hot i powerplay, något som han dock haft svårt att visa när skadorna duggat tätt. Efter ett ha brutit benet 2008 blev det bara 10 matcher för Minnesota Wild förra året, med 6 poäng på den korta insatsen. Han lär vara precis på gränsen till en plats, och kan vara ett bra offensivt alternativt ifall de övriga skulle fallera. Defensivt starke och duktige tacklaren David Hale kom i en trade med Phoenix som förde Radim Vrbata åt andra hållet, men lär dock inte kunna räkna med en ordinarie plats i truppen, utan står längre ned på turlistan ifall skadorna eller formsvackorna börjar dugga tätt.

Om man höjer på ögonbrynen för lönechecken Öhlund plockar ut ska man dock påpeka att han inte är den bäst betalda försvararen i laget. Förra sommaren skrev Lightning ett 6 år långt kontrakt med Andrej Mezsaros, som då sågs som ersättaren till Dan Boyle. Med en cap hit i genomsnitt på $4 miljoner finns mycket att kräva av slovaken, som ifjol inte alls levde upp till förväntningarna med bara 16 poäng, även om det delvis kan skyllas på skadeproblem som begränsade honom till 52 matcher. Det känns lite som att han glöms bort i sammanhanget, trots allt är han inte mer än 23 år och att man fortfarande kan hävda att han har en lovande karriär framför sig. Under sina tre år i Ottawa hade han 39, 35 & 36 poäng, och kan han återfå tidigare offensiv form från den perioden och etablera sig som lagets quarterback #1 i powerplay, finns potential till att han tar sig upp på 50 poängs-nivån, inte minst med tanke på övrig kvalitet som finns i powerplay. Men då behöver han verkligen ta ett extra kliv uppåt i karriären, dom tendenserna såg vi inte mycket av ifjol.

Paul Ranger är en annan av Lightnings försvare som för en ganska anonym tillvaro, men har på några säsonger etablerat sig som en stabil NHL-back. Även han fick fjolåret spolierat av skador (stämmer mer eller mindre in på de flesta Lightning-spelare), men hade året innan det 31 poäng på 72 matcher. En stor och rörlig back som har potential att växa ytterligare som allroundback.

Lukas Krajicek kom till Bolts inför fjolåret i en trade med Canucks. Det har spekulerats i att Lightning varit ute efter att bli av med hans kontrakt ($1.1 miljoner), delvis på grund av att han inte presterat helt efter förväntan, delvis för att skapa ytterligare utrymme i truppen. Vi räknar dock med att han finns med när säsongen inleds, och bör knipa sista tröjan i backbesättningen. En stabil back som har potential att göra poäng, men som lär få använda sina defensiva kunskaper i första hand.

De åtta ovan nämnda backarna är de som placerar sig högst på listan i kamp om en plats i truppen, men skulle skador fortsätta dugga tätt så finns ytterligare ungdomar som gärna vill visa vad de går för, och många har redan gjort det. Storväxte Matt Smaby kan gå in och bli en defensiv specialist, men har en del jobb kvar innan han kan se sig som en permanent NHL-spelare. Matt Lashoff som kom från Bruins förra året har offensiv uppsida och förespås bli en bra allroundback med tiden. Ty Wishart är en annan back med både offensiva och defensiva kvalitéer. Vladimir Mihalik, en 2-meters bjässe som kan skrämma upp de flesta anfallare, fick också en del speltid förra året och har kapaciteten. Mike Lundin gick länge utan kontrakt med har till sist skrivit på ett tvåvägskontrakt. Han kommer få möjligheten att visa vad han går för han också, men lär stå en bit ner på turlistan, trots att han gjort 106 matcher för klubben.

Överlag känns det bättre än på länge i försvaret, förutsatt att de flesta hålla sig friska och ta positiva utvecklingssteg i karriären. Isåfall kan det se riktigt bra ut i vinter. Och med en medelålder på 25.3 (räknat på vår preliminära startuppställning), så kan man ju onekligen hoppas att de inte sett sina bästa dagar än.


Forwards:

I och med Tanguays ankomst har laget nu en riktigt stark Topp-5 uppställning bland forwards, där övriga positioner utgörs av Vincent Lecavalier, Martin St Louis, Ryan Malone och Steven Stamkos. Vem den där sjätte spelaren som ska utgöra det sista ankaret i de två främsta kedjorna återstår dock att se, det finns goda möjligheter att den platsen kan komma att ges till en yngre förmåga som får chansen att utvecklas i bästa möjliga sällskap.

Lightnings ledare och kapten Vincent Lecavalier blir givetvis otroligt viktig. Han hade en för honom medioker säsong förra året, då skador både innan och under säsongen i kombination med svajig form höll honom nere på 67 poäng. Efter att ha blivit bortskämda med att ha en av ligans mest värdefulla och poängrikaste forwards i Vinny blev det ett stort tapp som ingen annan kunde axla. Lecavalier har dock kunnat träna för fullt under sommaren och ska vara helt återställd från sina skadeproblem, vilket får oss att hoppas på en ny strålande säsong där han ska kunna nå upp till 50-måls-platån och 100 poäng, inte minst med den senaste förstärkning laget gjort i form av Alex Tanguay.

Alex Tanguay är en snabb och spelskicklig forward, som framförallt gjort sig känd som en duktig passningsspelare, men som har betydligt fler kvalitéer än så. Framförallt konsten att utmana i en-mot-en, och hans skott är inte helt uselt det heller. Dock använder han det senare sällan, och han får ofta klagomål för att han skjuter för lite (sin målrikaste säsong nådde han upp i 29 strutar, så göra mål kan han). Efter ett skadefyllt år i Montreal nu senast fick han inget nytt kontrakt, och med 58 poäng året innan i Calgary hade han inget inte heller det bästa av förhandlingslägen för att skriva på ett långt lukrativt kontrakt med någon klubb. Han kan mycket väl visa sig vara ett riktigt kap för de pengar Lightning lägger ut, och når han upp till sin fulla potential kommer han att vara riktigt nyttig för lagets offensiv. Risken ligger i om hans axelproblem skulle återkomma igen.

Speedkulan Martin St Louis var ifjol lagets bäste offensiva spelare, och verkar inte visa några tecken på att sakta ner, trots att han numera fyllt 34. Den lilla hjälten med det stora hjärtat kommer återigen att bli en nyckel för lagets offensiv, som han varit nu under många år. Med adderingen av Tanguay kan han dock mycket väl komma att bli en man för andrakedjan, men inte på ett negativt sätt. I slutet av förra året spelade han nämligen framgångsrikt med Malone och Stamkos, och även om det lockar med en superkombination i Tanguay-Lecavalier-St Louis, så är det nog ett klokare alternativ att skapa två slagkraftiga kedjor. Oavsett var han hamnar ska han vara god för ännu en säsong med runt 80 poäng.

Steven Stamkos visade ifjol till sist glimtar av den stora potential han har. Efter att ha haft svårt i början under Barry Melrose ledning, där han fick ytterst begränsad speltid, växte han mer och mer under Rick Tocchets styre. Som 1:a i draften 2008 är givetvis förväntningarna stora på att han ska bli en framtida franchise-spelare för klubben vid sidan av Lecavalier, och kraven kanske var lite för höga till en början. Han har redan visat sin offensiva styrka i OHL där han på tre år hade 197 poäng på 124 matcher, och nu är det läge att leverera även på högsta nivå även i NHL. Får han kampera ihop med Malone och St Louis finns goda möjligheter för honom att växa snabbt in i NHL-kostymen och öka sin poängskörd markant.

Ryan Malone skrev på ett 7-årigt kontrakt med Lightning förra sommaren, när han kom som free agent från Pittsburgh Penguins. En stor och stark powerforward som skulle bli en viktig målskytt för Lightning. Och visst gjorde han nytta förra året, 45 poäng fick han ihop, och han kommer väl heller aldrig bli den där spelaren som gör en poäng per match. Kan han komma upp i 60 poäng och leverera tyngd både framåt och bakåt så får vi nog se det som en bra säsong för hans del.

Och sen var det ju det där med den sjätte spelaren att ta plats i de två främsta kedjorna. Ett alternativ är nykomlingen från Minnesota Wild – Stephane Veilleux. Förvisso mer av en checkingspelare som man kanske i första hand ser som någon som skulle fungera bäst i en kedja som stänger ner motståndarna, men samtidigt behövs en spelare som kan ta defensivt ansvar i annars offensiva kedjor. Ifjol hade han 23 poäng för Wild, får han spela i någon av de två främsta kedjorna finns nog goda möjligheter att han putsar dom siffrorna.

Bakom Topp-6 ser det kanske inte lika imponerande ut för Lightnings del. Vår föreslagna tredjekedja skulle innehålla Drew Miller tillsammans med Jeff Halpern och Steve Downie. Veteranen Halpern har en gedigen NHL-erfarenhet från Washington och Dallas, och är perfekt i centerrollen i tredjekedjan med sitt framstående defensiva spel, som även är till stor nytta i boxplay. Han var innan han kom till Lightning uppe i 40-50 poäng per säsong, men har de två senaste åren inte ens nått upp till 20-poängsnivån. Drew Miller som kom i trade från Anaheim i somras är även han en riktig grovjobbare men med lite mer offensiv potential. Har inte riktigt visat den sidan än i NHL, men avslutade ändå fjolåret bra i Anaheim och kommer troligen få en riktig möjlighet att visa vad han går för i Lightning-tröjan. Steve Downie är alternativet som högerforward som garanterat kommer få motståndarna att behöva ha ögon i nacken. En kamikaze-forward som kommer att reta upp både mot- och medspelare med sitt spel, de förstnämnda för sitt sätta att tackla och jaga, de senare p.g.a. onödiga utvisningar och odisciplinerade spel.

I fjärdekedjan återfinns Todd Fedoruk, Ryan Craig och Adam Hall, även om det finns många andra som pockar på uppmärksamheten och en plats i NHL. Fightern Fedoruk kom från Phoenix och kommer att kasta handskarna och sätta folk på plats när det behövs, samtidigt som han är okej både framåt och bakåt. Ryan Craig är en riktig sargkämpe som krigar in puckarna, i brist på alltför stor kreativitet och speed. Även Adam Hall är en gedigen tvåvägsspelare med viss potential till poäng.

Bakom dessa herrar lurar dock en del fler spelare, även om det inte är något gigantiskt djup på den offensiva sidan. Då känns det bättre kring djupet i truppen defensivt. Martins Karsums kom från Boston förra året och har potential att blomma ut till ett offensivt hot, och kommer säkert få möjligheter till speltid. Brandon Bochenski har också offensiv potential, men har inte riktigt kunnat leverera fullt ut på NHL-nivå. Paul Szczechura fick spela hela 31 matcher ifjol p.g.a. alla skador och lär även han få möjligheten igen. Störst potential kanske finns i Dana Tyrell, en ynglig som det t.o.m. snackats om ska kunna ta plats i förstakedjan bredvid Lecavalier och Tangauy.


Nyckelspelare:

Mike Smith, Mattias Öhlund, Vincent Lecavalier

Nyförvärv:

Alex Tanguay – Montreal Canadiens (free agent)
Antero Niittymäki – Philadelphia Flyers (free agent)
David Hale – Phoenix Coyotes (free agent)
Drew Miller – Anaheim Ducks (trade)
Kurtis Foster – Minnesota Wild (free agent)
Matt Walker – Chicago Blackhawks (free agent)
Mattias Öhlund – Vancouver Canucks (free agent)
Stephane Veilleux – Minnesota Wild (free agent)
Todd Fedoruk – Phoenix Coyotes (free agent)
Victor Hedman – MoDo (draft)

Förluster:

Brandon Segal – Los Angeles Kings (free agent)
Cory Murphy – New Jersey Devils (free agent)
David Koci – Colorado Avalanche (free agent)
Evgeni Artyukhin – Anaheim Ducks (trade)
Geoff Kinrade – Ottawa Senators (free agent)
Jason Ward – Philadelphia Flyers (free agent)
Josef Melichar – HC Ceske Budejovice (free agent)
Karri Rämö – Avangard Omsk (free agent)
Marek Malik – Ny klubb ej klar (free agent)
Matt Pettinger – Ny klubb ej klar (free agent)
Mike McKenna – New Jersey Devils (free agent)
Noah Welch – Atlanta Thrashers (free agent)
Radim Vrbata – Phoenix Coyotes (trade)
Richard Petiot – Chicago Blackhawks (free agent)
Vaclav Prospal – New York Rangers (utköpt från sitt kontrakt)

Svenskar:

Mattias Öhlund
Victor Hedman

Coach:

Rick Tocchet

Preliminär uppställning:

Alex Tanguay – Vincent Lecavalier – Stephane Veilleux
Ryan Malone – Steven Stamkos – Martin St Louis
Drew Miller - Jeff Halpern – Steve Downie
Todd Fedoruk– Ryan Craig – Adam Hall

Mattias Öhlund – Andrej Mezsaros
Paul Ranger – Victor Hedman
Lukas Krajicek – Matt Walker

Mike Smith – Antero Niittymäki 


Bästa nyförvärvet: Mattias Öhlund

Lightning har varit flitiga på transfermarknaden under sommaren, och det är inte helt enkelt att utnämna bästa nyförvärvet utan vidare fundering. Men trots allt får man ändå se adderandet av en ny stöttepelare i försvaret i form av Mattias Öhlund som den enskilt viktigaste förstärkningen. Det var i defensiven laget hade mest problem förra året, och att nu få en riktig NHL-veteran som kan bidra både framåt och bakåt, samtidigt som han uppfostrar 80-talisterna där bak gör saken klar.

Värsta förlust: Vaclav Prospal

Lightning har förvisso tappat massor av spelare, men det är inte riktigt några förluster som svider utan det känns snarare som ledningen haft riktigt mycket förnuft under sommaren när man valt att inte förlänga kontrakt med otaliga spelare. Valet att köpa ut Vaclav Prospal från sitt kontrakt får därmed ses som den största förlusten, då tjecken trots allt var den som bidrog mest förra året i jämförelse med övriga spelare som lämnar. Samtidigt har laget fått in yngre och förhoppningsvis bättre ersättare i samma roll (Tanguay), vilket gör avsaknaden av Prospal mindre…

Årets poängkung: Vincent Lecavalier

Lecavalier var Lightnings poängkung både 06-07 samt 07-08, men hade lite av ett mellanår förra året med för honom blygsamma 67 poäng, vilket gav Martin St Louis poängkungstiteln genom 80 poäng. En revanschsugen kapten i kombination med en ny skicklig framspelare i form av Alex Tanguay borgar för att han återigen ska attackera 100-poängs-strecket och kämpa om titeln som ligans bästa målskytt dessutom (som han ju faktiskt var 06-07).

Årets nykomling: Victor Hedman

Det är svårt att komma på någon annan än Victor Hedman som ska briljera och prestera som lagets bästa nykomling. Hedman har redan visat att han är kapabel att leverera på hög nivå och kommer att få all support av laget för att hjälpa honom att uppfylla de högst ställda förväntningarna. Om det räcker till för att vinna Calder Trophy återstår att se, det är bara två försvarare som lyckats med det de senaste 19 åren (Barret Jackman 03 och Bryan Berard 97).

Årets genombrott: Steven Stamkos

Stamkos hade en tuff inledning på sin NHL-karriär, med skyhöga förväntningar efter att han draftats som nummer 1 och med färska minnen av andra högpresterande nykomlingar de senaste åren som Ovechkin, Malkin, Crosby, Kane, Toews och Bäckström. Men ju längre säsongen gick, desto mer förtroende fick Stamkos, och han blev bara bättre och bättre. I år finns alla möjligheter för honom att ta ytterligare ett kliv och få sitt riktiga genombrott i ligan. Han kan mycket väl aspirera mot att bli en ”poäng-per-match”-spelare om Lightning lyckas få ihop sitt lagbygge redan i år. 

###

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21. Tampa Bay Lightning
22. Edmonton Oilers
23. Los Angeles Kings
24. Nashville Predators
25. Toronto Maple Leafs
26. Florida Panthers
27. Atlanta Thrashers
28. New York Islanders
29. Phoenix Coyotes
30. Colorado Avalanche

Nicklas Mether2009-09-10 07:00:00
Author

Fler artiklar om Tampa Bay