Avs utan desperation
Colorado Avalanche verkade tröttkört i match 6. Spelarna agerade mycket håglöst, skriver David Josephson.
Efter att ha vunnit match fyra och fem på ett inspirerande sätt, var det lätt att tro att Colorado Avalanche verkligen skulle greja ett avancemang. Av bara farten borde Avalanche haft förmåga att inför sina fans tvinga fram en sjunde och avgörande match.
Men icke. Det var inte ens nära. San Jose Sharks spelade inte sin bästa match i serien, ändå förmådde inte Avalanche att ta kommandot. Det var mycket pucktransport, många missade passningar, stora avstånd mellan spelarna men framför allt var intensiteten och engagemanget på tok för lågt. Avalanche såg helt enkelt trötta ut. Hade de tidigare gastkramande matcherna tagit musten ur Forsberg och co?
Spelarna satt ner i båset under matchens sista tio minuter, trots att underläget "bara" var två mål. Det är aldrig ett gott tecken. Knappt en tackling eller ens en knuff i tredje perioden. Inte ens Peter Forsberg verkade bli så där ursinnig som han brukar.
Sharks spelare stog stilla och väntade. Normalt sett borde de varit rundningsmärken, nu hade hajarna ett oförskämt enkelt jobb att plocka ut sina motståndare i mittzonen. Som vanligt misslyckades Avalanche backar med att vända spelet snabbt och hitta öppnande passningar till forwards i fart. Det har varit Colorados stora problem i några år nu. Minst en spelande back av högre klass än (den överskattade?) Rob Blake efterlyses. 2001 var det bekant Ray Bourque som stod för den biten.
Vi lyfter på hatten för Ron Wilson, Nabokov och hans San Jose Sharks, men Avalanche måste visa mer "desperation" i en match som gårdagens. Colorado måste kunna ställa om sitt spel när deras kreativitet tryter. Då är det dags att plocka fram blåstället och bli förbannad. Man brukar ju säga att hockey till största delen handlar om inställning. Tja, San Jose Sharks och Calgary Flames i Conference final talar sitt tydliga språk.
