Legends of Montreal Canadiens #16 Bert Olmstead

Bert Olmstead femfaldig Stanley Cup vinnare och elvafaldig finalist på fjorton säsonger. Han var en power forward långt innan uttrycket fanns.

Legend #16: Bert Olmstead

 Murray Albert ”Bert” Olmstead föddes den 4 september 1926 i Sceptre, Saskatchewan, en liten by med mindre än 200 innevånare. 1944 när han fyllt 18 flyttade han till Moose Jaw för att spela junior hockey. Redan under den första säsongen i Moose Jaw Canucks visade han upp dels sin talang men även den kusliga förmågan han hade att laget som han spelade för gick väldigt långt i slutspelet. Moose Jaw gick efter att ha spelat 16 matcher i slutspelet och vunnit 15 av dem till final i Memorial Cup, där dock St. Michael's Majors blev för svåra. Bert gjorde 10 mål och 8 assist under de 17 slutspelsmatcher han spelade. Han spelade ytterligare en säsong i Moose Jaw innan han skickades till Kansas City Pla-Mors i USHL av Montreal Canadiens som var det lag som hade rättigheterna till Olmstead.

 Bert spelade 3 fulla säsonger för Kansas City, den första säsongen 1946-47 gjorde han 42 poäng på 60 matcher och säsongen efter blev det 52 poäng på 66 matcher. 1948-49 tradades han av Canadiens till Chicago Black Hawks, under säsongen gör han 77 poäng fördelade på 33 mål och 44 assist på 52 matcher i USHL. Han debuterar dessutom i NHL för Chicago , han får spela 9 matcher och gör 2 assist. Säsongen 1949-50 spelar Olmstead 70 matcher för Chicago och gör 20 mål.

 Säsongen 1950-51 tillhör Olmstead 4 olika lag och spelar för 3 av dem. Han börjar säsongen i Chicago där han spelar 15 matcher innan han skickas till Milwaukee Sea Gulls i USHL där han spelar 12 matcher. Den 2 december 1950 tradas Olmstead och Vic Stasiuk till Detroit Red Wings mot Lee Fogolin och Steve Black och den 19 december skickas han utan att ha spelat för Detroit till Canadiens i utbyte mot Leo Gravelle. Olmstead placeras jämte Elmer Lach och Maurice Richard, Toe Blake hade ju tvingats sluta några år tidigare. Olmstead gör 38 poäng på 39 matcher för Canadiens, han gör dessutom 6 poäng på 11 slutspelsmatcher när Canadiens når Stanley Cup finalen där Toronto Maple Leafs blir för svåra. Det är Olmsteads första Stanley Cup final han kommer att spela Stanley Cup final under 11 av sina 14 säsonger i NHL.

 Canadiens går till final även säsongen 1951-52, och förlorar då mot Detroit Red Wings. Olmstead producerar 35 poäng på 69 matcher och 1 assist på 11 slutspelsmatcher. Säsongen 1952-53 vinner Olmstead sin första Stanley Cup, han gör 45 poäng på 69 matcher och belönas med en plats i All Star Team 2. Montreal fansen tar honom till sitt hjärta när han under seriens sista match, fullständigt plockar bort Gordie Howe från matchen, Howe hade innan matchen chans att göra 50 mål på 50 matcher och därmed tangera Rocket Richards bedrift.

Under de följande säsongerna når Olmstead och Canadiens Stanley cup finalen, men besegras bägge åren av Detroit i finalen. Olmstead spelar samtliga matcher under de två säsongerna och gör 52 resp. 58 poäng, den andra säsongen alltså 1954-55 har Olmstead mest assist av samtliga spelare i ligan. Till säsongen 1955-56 får Olmstead nya kedjekamrater, Jean Béliveau och Bernie Geoffrion, Olmstead sätter ett nytt NHL rekord för antal assist under en säsong med 56. Han tangerar dessutom NHL rekordet för mest poäng under en match (M Richard var tidigare ensam rekordhållare), den 9 januari 1954 gör han 4 mål och 4 assist i en match. Rekordet slås inte förrän 1976 då Darryl Sittler gör 6 mål och 4 assist för 10 poäng. Olmstead och Canadiens vinner Stanley Cup och Olmstead blir återigen utsedd till vänsterforward i All Star Team 2.

 Olmstead och Canadiens vinner sedan Stanley Cup både 1957 och 1958 men nu har Olmstead problem med skador det är framförallt vänster knä som krånglar. Efter säsongen 1958 rekommenderar läkarna Olmstead att sluta med ishockey eftersom hans knä är i så dåligt skick. Canadiens skyddar inte Olmstead i den årliga intra-draften (lagen fick varje år endast skydda ett visst antal spelare, de som var oskyddade fick de andra lagen välja enligt en turordning precis som Entry draften fungerar nu) pga av läkarutlåtandet, Toronto som inte vet om läkardomen draftar Olmstead.

 Tidigt på säsongen 1958-59 sparkar Punch Imlach som var Torontos GM coachen Billy Reay och tar själv över som coach, han utser Olmstead till sin assisterande coach. Olmstead skötte träningarna men efter tre månader slutade han för att koncentrera sig på spelet istället. Knäet som han hade haft sådana problem med hade blivit mycket bättre. Toronto tog sig till final 1959 och 1960 då det blev förlust mot Montreal. Säsongen 1961-62 skulle Toronto vinna Stanley Cup för första gången sedan 1951, Olmstead som missat flera månader av säsongen pga en axelskada kunde endast spela 4 av slutspelsmatcherna. Det här var Olmsteads femte Stanley Cup vinst och elfte final på tolv säsonger, hans lag missade bara Stanley Cup finalen säsongen 1960-61.

 Efter säsongens slut lämnar Toronto honom oskyddad och New York Rangers tar en chans och draftar honom. Olmstead vägrar att spela i New York och Canadiens tar kontakt med honom för att höra om han är intresserad av att komma tillbaka till Canadiens. Han är intresserad men Rangers vägrar att trada honom till Canadiens, de vill inte att Canadiens som just då är i en generationsväxling ska få utnyttja honom som en mentor för de nya spelarna. När Olmstead förstår att Rangers inte kommer att trada honom så slutar han med ishockey.

 Efter pensioneringen så försöker han sig på att coacha, han coachar Vancouver Canucks i WHL under säsongen 1965-66 och han blir sedan expansionslaget Oakland Seals förste coach 1967-68. Han jobbar sedan som scout för flera olika NHL lag. Han blir 1985 invald i Hockey hall of Fame.

 Han var känd som ”Dirty Bertie” på grund av sitt fysiska spel, nuförtiden skulle man kallat honom powerforward. Han tacklade ofta och hårt, han var fullständigt orädd i sargspelet. Han var inte så ofta inblandad i slagsmål mycket beroende på att om han tacklat någon ordentligt så dröjde det innan den spelaren tog sig upp på skridskorna igen.

 Citat om Olmstead:
Ken Reardon back och ass. GM för Canadiens: "He's the best mucker in the league. By mucker I mean that he's the best man in the corners. He goes in there and digs the puck out for you."
 
Statistik för Bert Olmstead

Meriter:
Stanley Cup: 5 st, 1953, 1956, 1957, 1958 och 1962
All Star Team 2, 1953, 1956
Ledde NHL i assist: 2 gånger, 1955, 1956
Tangerade NHL rekordet för mest poäng under en match med 8 poäng.
Hade NHL rekordet för mest assist under en säsong med 56 fram till 1961 . 
Spelade i NHL under fjorton säsonger och av dem så spelade han Stanley Cup final elva gånger.

Här kommer samtliga delar av serien att samlas: http://www.svenskafans.com/nhl/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx 


Källor: NHL.com, Canadiens.com, Legendsofhockey.net, wikipedia.org
 

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-07-15 12:00:00