Legends of Montreal Canadiens #18 Claude Provost
Claude Provost är en av endast fem spelare som spelat över 1,000 matcher för Montreal Canadiens, de övriga är Henri Richard, Larry Robinson, Bob Gainey och Jean Béliveau.
Legend #18: Claude Provost
Claude Joseph Antoine Provost föddes den 17 september i Montreal. Provost var som junior en väldigt bra målgörare, säsongen 1953-54 då han spelade i Shawinigan Cataracts i det som skulle bli QMJHL gjorde han 45 mål på 48 matcher. Provost fick sin stora chans när Toe Blake blev ny coach i Canadiens säsongen 1955-56.
Blake bestämde sig för att föryngra laget, han släppte in tre juniorer (man var junior till 21 på den tiden) Henri Richard, Don Marshall och Claude Provost. Provost förstod när han tittade på Canadiens laguppställning att han skulle tvingas anpassa sig om han skulle få speltid i laget. Som högerforwards hade Canadiens Maurice Richard och Bernie Geoffrion, inte ens den mest optimistiske hockeyspelaren kunde ju räkna med att slå sig in före dem som rookie. Han offrade sin offensiv för att få spela i NHL.
Provost tog en plats i laget tack vare sin uppoffrande spelstil, under de 60 matcher han spelade gjorde han 13 mål och 29 poäng. Under slutspelet som Canadiens vann fyllde han på med 3 mål och 3 assist på tio matcher. Under Canadiens guldålder då de vann fem raka Stanley Cup så gjorde Provost aldrig över 20 mål men han var ändå en mycket viktig spelare, tillsammans med Phil Goyette och Andre Pronovost var han en del i NHL's bästa checkingkedja.
Han visade glimtar av sin offensiva talang, under sina fem första säsonger i NHL gjorde han 29, 30, 51, 38 och 46 poäng. Den 9 november gjorde han mål efter bara 4 sekunder av den andra perioden i en match mot Boston. Det är fortfarande NHL för snabbaste mål från en periods början, andra spelare har gjort om bedriften men än har ingen varit snabbare. Efter säsongen 59-60 kunde han och de två andra ungdomarna H Richard och D Marshall se tillbaka på något som ingen annan han varit i närheten av varken förr eller senare, 5 säsonger i NHL och 5 Stanley Cup.
1960 slutade M Richard och nu skulle väl Provost få större ansvar och få visa sina offensiva kvaliteter, men tyvärr så satte envisa småskador stopp för det, han spelade visserligen 49 matcher men de flesta av dem med någon skada som hindrade honom, han gjorde 11 mål och 4 assist under säsongen, långt ifrån vad kan kunde. Säsongen efter 1961-62 gick det mycket bättre för Provost med 33 mål och 29 assist så var han lagets bäste målgörare men den här säsongen så var det andra som drogs med skador så det blev ingen Stanley Cup nu heller. Canadiens vann ligan tre gånger mellan 60 och 64 men åkte ut i första omgången samtliga säsonger.
62-63 gick hans poängproduktion ner igen, nu stannade han på 50 poäng och 63-64 så gick det ännu sämre med poängen, det blev bara 32. Nu hade han blivit passerad av Bobby Rousseau i rangordningen av högerforwards och även om Geoffrion slutade så hade ju en viss Yvan Cournoyer börjat visa framfötterna. Provost skulle göra två riktigt bra säsonger offensivt till innan han helt koncentrerade sig på det dfensiva jobbet.
Säsongen 1964-65 var laget ombyggt och Provost har en toppsäsong, han leder Canadiens i poäng efter 27 mål och 37 assist och han blir efter säsongen och Stanley Cup triumfen utsedd till högerforward i All Star Team 1 (Gordie Howe får nöja sig med en plats i andra laget). 65-66 är det dax för Provost och Canadiens att vinna Stanley Cup igen, Provost gör 19 mål och 55 poäng på 70 matcher. Nu är Provost inte en defensiv spelare i mängden längre, hans spel framförallt mot Chicago Black Hawks och Bobby Hull, ger honom nu rubriker i tidningarna. Det är nu ingen tvekan om att han (möjligen i konkurrens med Dave Keon i Toronto) är ligans absolut bäste defensive spelare. Hade Selke delats ut på den här tiden så hade Provost definitivt varit mottagare av den minst ett par gånger. Nu verkar journalisterna som röstar fram Selke glömt vad trofén står för, att ge priset till en 40 målskytt, är enligt mig inte att belöna någon för dennes defensiva arbete.
Säsongen 1966-67 var det tänkt att Canadiens skulle vinna nu när det var världsutställning i Montreal, Toronto hade tyvärr andra planer. Det rutinerade och mycket defensivt spelande Toronto vann Stanley Cup det året och Provost hade ett för honom misslyckat år med 24 poäng. 67-68 gör Provost 44 poäng under serien och stiger fram ordentligt under slutspelet, då han gör 10 poäng på 13 matcher, resultatet blir att Canadiens vinner Stanley Cup igen. Det är åttonde gången Provost vinner Stanley Cup och efter säsongen blir han den förste som får Bill Masterton Trophy som delades ut till minne av Bill Masterton som dog efter att ha slagit huvudet i isen efter en tackling.
Säsongen 1968-69 upprepar Canadiens bedriften och tar hem Stanley Cup igen. Provost firar stora triumfer speciellt mot Bobby Hull, han producerar 28 poäng under säsongen. Året efter så missar Canadiens slutspelet pga mindre gjorda mål än New York Rangers, Provost känner att det är dax att sluta, även Jean Béliveau och John Ferguson funderar på att sluta, Ferguson och Béliveau kommer tillbaka men Provost slutar för att bli juniortränare i Rosemount Nationale. 1971 när Canadiens har slutat skydda hans namn hör Los Angeles Kings av sig till Provost för att höra om han är sugen på att göra comeback men han tackar nej.
Han vann Stanley Cup nio gånger, det är endast tre spelare som vunnit fler gånger än honom, alla givetvis invalda i HHoF. Samtliga som vunnit Stanley Cup åtta gånger är också invalda, Provost finns med i diskussionerna varje år innan de nya medlemmarna i HHoF presenteras men han kommer antagligen inte att bli invald de närmaste åren, möjligen om man utser en ny veteran kommitté som man hade under 80- och 90-talet då flera bortglömda stjärnor från 40- och 50-talet blev invalda. Vi kan göra en jämförelse med Bob Gainey som många inklusive mig själv anser vara den bäste defensive spelaren i NHL genom tiderna. Gainey gjorde 239 mål och 501 poäng på 16 säsonger och 1,160 matcher, 5 Stanley Cup, 4 Selke och 1 Conn Smythe. Provost har 254 mål och 589 poäng på 15 säsonger och 1,005 matcher, 9 Stanley Cup och 1 Masterton. Den ene valdes in direkt när han blev valbar och den andre har 40 år senare ännu inte blivit invald. Visserligen hade Gainey aldrig blivit invald nu heller, så förblindade av statistik och siffror som NHL/HHoF blivit på sista tiden. Varken Gainey, Guy Carbonneau, Steve Kasper eller Doug Jarvis hade vunnit Selke om de som röstar om priset nu hade röstat när de fick sina priser.
När han slutade hade han spelat 1.005 matcher för Canadiens, det är bara fyra till som kommit över 1,000 matcher i ”La Sainte Flanelle”. Provost dog i en hjärtattack under en tennismatch i hemmet i Florida 1984, endast 50 år gammal.
Citat om Provost:
Jean Béliveau: “Claude Provost was the typical front-line soldier, a good guy, usually quiet, but capable of laughter, too. NHL play during the 1960’s was dominated by Bobby Hull, except when the Hawks came up against the Canadiens, and the reason why we prevailed against them can be summed up in two words, Claude Provost.”
Maurice "Rocket" Richard: “Another Canadien worth mentioning is Claude Provost, a former teammate of mine and one of the unsung heroes of the NHL. Provost was never a star in the true sense of the word, but because of his great desire, his perseverance, and his love of work, he became one of the most valuable of the Habitants and the best defensive forward in hockey.”
Dick Irvin Jr. legendarisk TV/Radioreporter i Montreal: “Provost was one of those unsung hard workers – a grinder – who did his job game in and game out without too many people noticing him.”
Henri Richard: "Provost is the hardest working player I've ever seen in my life."
Provost själv om sin bästa säsong poängmässigt då han gör 33 mål: "I got all those goals, but my checking was lousy, I'd rather check more and score less. It's better for the team."
Statistik Claude Provost
Montreal Canadiens | GP | G | A | P | PIM |
NHL | 1005 | 254 | 335 | 589 | 469 |
Stanley Cup | 126 | 25 | 38 | 63 | 86 |
Meriter:
Stanley Cups: 9 1956, 57, 58, 59, 60, 65, 66, 68, 69
Bill Masterton Trophy: 1968
All Star Team 1, 1965
Här kommer samtliga delar av serien att samlas: http://www.svenskafans.com/nhl/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx
Källor: NHL.com, Canadiens.com, Habsworld.net, wikipedia.org