Legends of Montreal Canadiens #21 Yvan Cournoyer

Yvan Cournoyer hade som ung så kraftiga lår att han tvingades klippa upp hockeybyxorna och sy in en kil annars satt de för tight. När han tränade skott hemma på gården, så använde han puckar gjorda av stål som var ca. tre gånger tyngre än en vanlig puck.

Legend #21: Yvan Cournoyer

 Yvan Serge ”The Roadrunner” Cournoyer föddes den 22 november 1943 i Drummondville, en liten stad utanför Montreal. Sitt smeknamn fick han av en journalist på Sports Illustrated och givetvis var det efter den tecknade figuren som i Sverige av någon anledning kallas hjulben (det är för övrigt samma fågel som gav namn till Atlanta Thrashers). Han var liten och fruktansvärt snabb på skridskorna, själv säger han att det berodde på att han hade en längre skridskoskena på skridskon än normalt.

 Hans familj flyttade till en förstad till Montreal när han var 16 år, Yvan extraknäckte på sin fars fabrik och där gjorde han 10 puckar av stål som vägde ca 3 gånger så mycket som en vanlig puck. När han slutat jobbet så tillbringade han resten av kvällen med att skjuta mot ett hemmasnickrat mål med de puckarna. Han började spela för Montreal Junior Canadiens 1961, då han var 18 år. Han hade så muskulösa lår att laget fick specialbeställa hans byxor som han hade under match. Den tredje säsongen med Junior Canadiens exploderade Cournoyer poängmässigt, han vräkte in 63 mål och 111 poäng på bara 53 matcher och fick som belöning spela fem matcher i NHL med Canadiens. Han tackade för förtroendet genom att göra 4 mål.

  Året efter ville alla fansen se Cournoyer i Canadiens, coachen Toe Blake ville egentligen att han skulle spela ett år i Quebec Aces i AHL för att lära sig även att ta defensivt ansvar. Av olika anledningar så var Canadiens tvugna att kalla upp Cournoyer efter bara 7 matcher i AHL, men han hade nog utvecklats bättre i AHL. Blake som tyckte att Cournoyer var en belastning försvarsmässigt lät honom nästan bara spela i PP eller när matchen mer eller mindre var avgjord åt något håll. Cournoyer fick spela 55 matcher den säsongen och gjorde 7 mål och 10 assist, han spelade 12 matcher i Stanley Cup som Canadiens vann och han vann därmed sin första Stanley Cup.

 Säsongen efter fick han mer speltid men fortfarande fick han inte spela när matcher stod och vägde, han kunde säkert ha avgjort några matcher för Canadiens men han hade säkert kostat dem ett par också. Hans poängskörd ökade i alla fall till 18 mål och 11 assist på 65 matcher och i slutspelet så gjorde han 5 poäng på 10 matcher när Canadiens vann igen. 

 De två följande säsongerna får han mer och mer ansvar och Blake börjar så småningom lita på honom även i mer svåra situationer. Han ökar sin poängskörd till 25 mål och 40 poäng säsongen 66-67 och 28 mål och 60 poäng säsongen 67-68. Efter att Canadiens vunnit Stanley Cup 1968 så slutar Toe Blake som coach och efterträds av Claude Ruel som varit chefsscout innan dess. Cournoyer får nu en plats i förstakedjan tillsammans Jean Béliveau och han tar tillvara på chansen, han gör 43 mål och 44 assist för 87 poäng, det kommer att bli hans högsta poäng under en säsong men hans bästa säsong dröjer några år till.

 Säsongen 1969-70 är det inte mycket som stämmer för Canadiens när de missar slutspelet för första gången på över tjugo år, Cournoyer gör under säsongen 27 mål och 63 poäng. Säsongen efter tar Cournoyer och Canadiens revansch, Cournoyer gör under säsongen 37 mål och 73 poäng och i slutspelet när Canadiens chockar Boston i kvartsfinalen och sedan Chicago i finalen gör han 22 poäng på 20 matcher. Säsongen 71-72 blir en mellansäsong för Canadiens men Cournoyer visar att han nu är en superstar han gör 47 mål (hans högsta antal i karriären) och 83 poäng (den näst högsta poängen i karriären).  

 Han blir 1972 uttagen till Canadas lag som skall möta Sovjet i en serie på 8 matcher. Han får spela i en kedja tillsammans med Phil Esposito och Paul Henderson och ni som kan er ishockeyhistoria förstår då att han kom att spela en mycket viktig roll då Canada lyckades vända underläge med 1-3-1 i matcher till seger med 4-3-1. Cournoyer gör tre mål på de åtta matcherna, han gör bland annat kvitteringen till 5-5 efter 12:56 i den sista och avgörande matchen. Det är honom som den store hjälten Paul Henderson kramar om efter sitt historiska 6-5 mål med bara 34 sekunder kvar som gav Canada segern i serien.

 Säsongen 1972-73 är det dax igen för en ny Stanley Cup vinst med Canadiens och nu är det Cournoyer som visar vägen i slutspelet 15 mål och 10 assist på 17 matcher, han belönas helt välförtjänt med Conn Smythe Trophy. I de sex finalerna mot Chicago gör han 12 poäng varav 6 mål. Under serien hade han gjort 40 mål och 79 poäng. Säsongen 73-74 har han ännu en säsong där han gör 40 mål och han kommer upp i 73 poäng, 74-75 blir det 29 mål och 74 poäng. I februari 1975 gör Cournoyer 5 mål i en och samma match och blir därmed den tjugonde spelaren som lyckas med bedriften (Joe Malone är värst han har gjort 5 mål eller mer 5 gånger i NHL, Wayne Gretzky och Mario Lemieux kommer att göra det 4 gånger var). När Henri Richard tvingas sluta 1975 väljs Cournoyer enhälligt av sina lagkamrater till ny lagkapten, han kommer att bli den andre efter Maurice ”Rocket” Richard som vinner Stanley Cup under alla sina år som lagkapten.

 Säsongen 75-76 blir första gången på sex säsonger som Cournoyer inte kommer upp i 70 poäng, han stannar på 32 mål och 68 poäng, året efter blir det bara 25 mål och 53 poäng på 60 matcher innan han måste operera ryggen och missar resten av säsongen plus hela slutspelet när Canadiens vinner sin andra raka Stanley Cup. Säsongen 77-78 gör han comeback och allt verkar gå bra han gör 24 mål och 53 poäng på 68 matcher och 11 poäng i slutspelet när Canadiens vinner sin tredje raka titel. Säsongen 78-79 blir tyvärr bara 15 matcher lång innan ryggen sätter stopp och han tvingas sluta, men inte förrän han gjort ett historisk mål i Madison Square Garden mot NY Rangers där han utnyttjade sin snabbhet för att åka i en cirkel runt Rangers mål med en försvarare i släptåg, för att sedan vända och köra en cirkel till runt målet nu åt andra hållet innan han sprätte upp pucken i taket bakom målvakten. Canadiens lyckas övertala NHL att göra ett undantag från reglerna pga ”career ending injury” när det gäller Stanley Cup. Cournoyer vinner sin tionde Stanley Cup efter sammanlagt 968 seriematcher i Canadiens tröja och han ligger än idag på plats sex när det gäller poäng genom tiderna för Canadiens och på sjunde plats när det gäller antal matcher. När det gäller antal mål så ligger han på fjärde plats och i assist ligger han på plats sju.
 
 När han slutade öppnade han en restaurang som helt enkelt hette ”#12”. Han valdes in i Hall of Fame 1982 och han fick sin tröja pensionerad (tillsammans med Dickie Moore som också hade #12) den 12 november 2005. Han jobbade som ass. coach för Canadiens under säsongen 1966-97. Nu jobbar han som en av de fem ambassadörer som jobbar för Canadiens med välgörenhet, PR och andra event (de andra fyra är Jean Béliveau, Henri Richard, Guy Lafleur och Rejean Houle). 

Citat:
Cournoyer själv om sin svåra ryggskada: "I played on my speed, when you do that, injuries have got to happen. Imagine if you had a car that you only ran at full speed or a racehorse that you raced every day. If you're going at 100 percent all the time, something has to give every so often."

Cournoyer om att bli lagkapten för Canadiens: "It was certainly an honor to be named the captain. I was never a vocal leader, a guy who yelled or gave advice. I guess my teammates looked at me as the veteran and that they felt my experience would make me a capable captain,"

Cournoyer om hur det var att spela i Canadiens: "It was really a dream to make the team. But even after making the team you had to work harder to stay on the team. As everyone else has learned playing for Montreal, you've got to be good all the time, or else there is someone else to replace you. I had to prove myself year after year."

Cournoyer om hur det var att spela i Canadiens: "I had a chance to be there with the great players who played in the Montreal Forum. I think all the other teams who came to the Forum were beaten before they got there. They must have been happy when the Forum closed,"


Cournoyer om hur det var att tvingas sluta med ishockey: ”It took me a good five years before I was able to accept my retirement. I always said the best day in my life was when I signed with the Canadiens and the worst day in my life was when I had to retire. But it's hard enough to play the game when you're healthy – it's almost impossible to play it in that kind of pain.”  

Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=Dn-WkhJB_vQ

http://www.youtube.com/watch?v=XCKYrXxd7e8 

http://www.youtube.com/watch?v=R4IprwpTZRk

http://www.youtube.com/watch?v=SiHty3ROQXk&feature=related  
Länken visar både Cournoyers kvittering och Hendersons segermål från 1972 Summit Series. 

 Statistik för Yvan Cournoyer

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-08-19 12:00:00