Legends of Montreal Canadiens #26 Serge Savard

Serge Savard, åtta Stanley Cup vinster som spelare och två som GM för Canadiens, Det engelska smeknamnet han fick under slutet av 70-talet säger allt: The Minister of Defence.

Legend #26: Serge Savard

 Serge Aubrey ”Senateur” Savard föddes den 22 januari 1946 i Montreal. Savard växte fort och redan som 11-åring passerade han 6 fot (1,83m ) och Canadiens säkrade rättigheterna till Savard när han fyllt 15 år, då var han 6 fot 3 tum (1,90m ) och vägde över 200 pounds (91kg ). Det var Cliff Fletcher som skötte om scoutingen för Canadiens i Quebec, Fletcher skickade Savard till en juniorklubb som Canadiens sponsrade. Savard var precis som Larry Robinson forward under tiden som pojklagsspelare, men fick prova på backspel i Rosemount där Fletcher hade placerat honom.

 När Savard några år senare kom till träningslägret för att ta en plats i Montreal Canadiens Juniors så upptäckte han att Canadiens nästan glömt bort honom. Detroit Red Wings försöker vid den här tiden på alla sätt få tag i talanger från andra lag och de försöker även locka bort Savard från Canadiens men misslyckas och tur var det för Canadiens.Efter tre säsonger i Junior Canadiens så fick han som så många andra blivande Canadiens spelare tillbringa en säsong i ett farmarlag, säsongen 1966-67 skickades Savard till Texas och Houston Apollos i CPHL. Han spelade 68 matcher och gjorde 32 poäng och blev utvisad 155 minuter, han fick också chansen att spela två matcher för Canadiens utan att göra några poäng men han visade att han skulle bli någonting extra i backväg.

 Säsongen efter alltså 67-68 tillbringade han hela säsongen i Canadiens och imponerade framförallt med sin skridskoåkning och sin spelförståelse. Han visste när han kunde följa med upp i anfallet och när det var läge att avvakta. Han spelade 67 matcher och gjorde 15 poäng under sin första säsong och i slutspelet fick han som rookie mest sitta och titta på men det blev 6 matcher och 2 mål när han och Canadiens vann Stanley Cup.

 68-69 kommer hans stora genombrott, han fördubblar antalet poäng och är nu en back som nämns med stor respekt (Bobby Orr var givetvis det stora namnet men Savard var definitivt en som imponerade). Hans skridskoåkning är det som imponerade mest, dels hans långa ruscher med puck från egen zon in i anfallszon men framförallt med sin variant på Doug Harvey's sätt att undkomma forecheckande motståndare. Danny Gallivan som refererade de flesta matcherna när Canadiens var med i Hockey Night in Canada döpte rörelsen till ”The Savardian Spin-a-rama”, det var inte i många matcher som fansen inte fick se en Spinorama från Savard. Under slutspelet är Savard en av de främsta anledningarna till att Canadiens vinner Stanley Cup för andra året i rad. Han gör 10 poäng på 14 matcher och blir den förste backen som belönas med Conn Smythe Trophy som slutspelets MVP.

 Savards lovande inledning på karriären var nära att krossas när han råkade ut för två allvarliga benbrott med bara elva månaders mellanrum. Först åkte han in målburen under en match i mars 1970 och fick fem frakturer på ett ben och behövde tre olika operationer för att reparera benet, han fick ligga med benet i sträck under 3 månader. I februari 1971 var det dags igen nu fick han en höfttackling från Bob Baun som tog så illa att läkarna var tvungna att ta benbitar från hans höft för att reparera benet. Nu var det slut med de långa ruscherna från egen zon in i anfallszon för Savard.

 Säsongen 69-70 blev det 64 matcher och 31 poäng, säsongen 70-71 blev det 37 matcher och 15 poäng. Han missade slutspelet bägge säsongerna men hans matcher i serien 70-71 räckte precis för att kvalificera honom som Stanley Cup vinnare när Canadiens vann igen. 71-72 var Savard fortfarande inte återställd, han gjorde comeback på våren och det blev 23 matcher i serien och 6 matcher i slutspelet. När det är dax för Summit Series 72 mot Sovjetunionen under sommaren/hösten 1972 så är inte Savard bortglömd, han spelar i fem av de åtta matcherna och är en av få spelare i Canadas lag som aldrig förlorar mor ”ryssarna”, Canada vinner fyra och spelar en oavgjord när Savard är med på isen.

 Säsongen 72-73 parades Savard ihop med en rookie vid namn Larry Robinson och ett av NHL's bästa backpar genom tiderna är ett faktum. Savard som aldrig blev riktigt lika rörlig som innan skadorna tog hand om defensiven och Robinson stod för det mesta offensivt. De två tillsammans med Guy Lapointe kom att kallas för ”The Big Three” och det var inte många minuter per match som inte minst en av dem var på isen för Canadiens. Spelade Canadiens 3 mot 5 så var oftast alla tre på isen med Savard längst fram. Canadiens vinner Stanley Cup igen och Savard står för 74 matcher och 39 poäng i serien, plus 11 poäng på 17 matcher i slutspelet. Säsongen 73-74 blir en av Savards sämsta (skadesäsongerna undantagna), han får ihop 18 poäng på 67 matcher och i slutspelet blir det 2 poäng på 6 matcher. 74-75 går det mycket bättre dels för Savard som gör sin bästa säsong poängmässigt med 60 poäng på 80 matcher i serien och dels för Canadiens som är ett av tre lag som får ihop 113 poäng i serien. I slutspelet räcker inte Canadiens till och Savard får ihop 8 poäng på 11 matcher.

 Nu följer Canadiens riktiga storhetstid med fyra raka Stanley Cup vinster och Savard är den som får hissa bucklan två av de fyra gångerna första gången som vikarie för Yvan Cournoyer som missar hela slutspelet 1977 och andra gången 1979 då Cournoyer tvingats sluta under säsongen och Savard blivit utsedd till ny lagkapten. Under de fyra säsongerna missar Savard endast 14 matcher och får ihop 164 poäng på 306 matcher och under slutspelet blir det 35 poäng på 58 matcher. Savard är given i Canadas lag till Canada Cup 76 och blir även uttagen till NHL laget i Challenge Cup 1979 mot Sovjet. 1978-79 blir Savard för första gången uttagen i ett All Star Team när han och Börje Salming röstas in i All Star Team 2. 1979 vinner Savard Bill Masterton Trophy. Savard är lagkapten i Canadiens två säsonger till 79-80 som blir en besvikelse både för honom och för Canadiens och säsongen 1980-81 får han känna på hur ombytliga Montreal fansen är, samma fans som jublat åt allt han gjorde på isen buar nu ut honom. De två sista säsongerna i Canadiens gör han 30 poäng på 123 matcher.

 Efter säsongen 1980-81 lockar hans gamle lagkompis John Ferguson honom till Winnipeg Jets där han tillbringar sina sista två NHL säsonger. Han gör 27 poäng på 123 matcher för Jets och eftersom Winnipeg går till slutspel sista säsongen så går han till historien som den näst siste spelaren från ”the Original Six” som spelar en Stanley Cup match (Wayne Cashman i Boston går vidare till andra rundan och blir därmed den siste). Han och Winnipeg har knappt blivit utslagna ur slutspelet när han kontaktas av Canadiens som erbjuder honom jobbet som GM. Många anser att han är galen som tackar ja till jobbet dels pga hur han blev behandlad av fansen sista säsongen och dels för att framtiden för Canadiens inte alls såg speciellt ljus ut..

 Savard kommer att bevisa att det går att vinna Stanley Cup även utan ett lag fyllt av stjärnor, 1985 vinner Canadiens farmarlag Sherbrooke Canadiens Calder Cup som bästa lag i AHL. Året efter har flera av spelarna i Sherbrooke befodrats till Canadiens och NHL, Canadiens vinner Stanley Cup med ett lag som till stor del består av rookies. Under säsongen genomför visserligen Savard några trader men inga av de spelarna som kommer till organisationen får spela några matcher för Canadiens, det är senaste gången ett lag som vunnit Stanley Cup inte förstärkt laget med några trader under säsongen. 1989 når Canadiens Stanley Cup final igen men den här gången blir Calgary Flames för svåra. 1993 skriver så Canadiens historia genom att vinna Stanley Cup igen den här gången genom att vinna tio av de sexton matcher  som behövs för Stanley Cup vinst på övertid. Savard och tränaren Jean Perron får sparken under inledningen av nästa säsong och därmed inleds den mörkaste tiden i Canadiens historia.

 Savard blir invald i Hockey Hall of Fame 1986 och den 18 november 2006 hissas hans nummer upp i taket på Bell Centre. Under sin karriär uppträdde han inte precis som folk förväntade sig, istället för att läsa Sports Illustrated så läste han Wall Street Journal. Han har ägt flera tidningar samtidigt som han spelade men nu koncentrerar han sig på fastigheter, han är delägare i Montreals största fastighetsbolag ”Thibault, Messier, Savard & Associates”. När Canadiens var till salu nu senast var han och hans kompanjoner tidigt intresserade av att köpa Canadiens men de drogs sig tillbaka när Molson anmälde sitt intresse. Hans smeknamn ”The Senator” är ganska förståeligt om man förstår han intresse för affärer. Han är dessutom delägare i QMJHL laget P.E.I. Rockets tillsammans med sin son Serge Jr. som är lagets GM.

Citat:

Serge Savard om att han själv inte vann så många individuella pris: ”I never pay attention to individual awards and I think that sometimes, too many people place too much value on them.”

Serge Savard om de svåra benbrotten: ”I don't think I ever recovered 100 per cent, I didn't take as many chances and I really became a defensive defenceman. I think too, it forced me to become a smarter player.”

Dave Keon Toronto legend: ”I've never seen a man of his size who could stop and turn so quickley, he's strong and very hard for a fellow my size to handle. In most of their games against us, he showed up as their best defenceman."

Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=pjYbtijeSWs  Legends of hockey

http://www.youtube.com/watch?v=4XuCWie-hbo

http://www.youtube.com/watch?v=WajI5Eg8iMg

Statistik Serge Savard

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-09-23 12:00:00