Legends of Montreal Canadiens #38 Mario Tremblay

Den här delen handlar om en av tre legender som heter Tremblay i efternamn, de är inte släkt med varandra. Mario är den senaste av de tre och den som enligt flera sk. experter är den sämsta hockeyspelaren som gjort mer än 30 mål under en NHL-säsong. Egentligen skulle Mario kommit lite senare i serien på en plats mellan 50 och 55, men eftersom jag skrev fel när jag lade in dem, så kommer den här och så får Gilles Tremblay vänta lite till.

Legend # 38 Mario Tremblay

 Mario Tremblay föddes den 2 september 1956 i Alma, Quebec. Mario spelade juniorhockey för Bleu-Blanc-Rouge de Montreal eller på engelska Montreal Red White and Blue i QMJHL. Mario gjorde 80 poäng och hade 155 utvisningsminuter under sin debutsäsong i QMJHL och under säsongen 1973-74 var siffrorna 100 poäng och 154 PIM. Mario var med andra ord ingen spelare som undvek trubbel på isen och hans temperament kommer att sätta honom i flera kontroversiella situationer.

 En spelare som Mario var givetvis högintressant för de flesta NHL-klubbarna och Canadiens var givetvis en av de klubbarna. Canadiens GM Sam Pollock hade sett till att Canadiens hade inte mindre än fem val i den första rundan av draften 1974, Mario valdes med Canadiens fjärde val och det tolfte sammanlagt. Cam Connor som Canadiens valde med sitt första val, valde att gå till WHA och debuterade inte i Canadiens förrän 1978-79. Buffalo Sabres GM Punch Imlach blev så trött på den omständliga proceduren (allt för att hålla det hemligt för WHA vilka spelare som valdes) att han valde ut det vanligaste japanska efternamnet i telefonkatalogen Tsujimoto och använde det för att driva med NHL och dess president Clarence S. Campbell. Sabres valde Taro Tsujimoto från Tokyo Katanas (Böjt japanskt svärd = Sabel) med sitt elfte val och det 183:e sammanlagt. Imlach erkände inte förrän året efter att det inte fanns någon spelare med det namnet. Buffalo publiken skulle komma att ropa ”We Want Taro” när det blev för tråkiga matcher i Buffalos gamla hemmaarena Memorial Auditorium.

 Mario fick börja nästa säsong med att spela i AHL och Nova Scotia Voyageurs men efter 15 matcher och 10 mål, 18 poäng och 47 utvisningsminuter blev han uppkallad till Canadiens och NHL. 1974-75 behövde Canadiens tuffa till sig, de såg på konkurrenterna som Philadelphia Flyers och Boston Bruins och såg att det saknades tuffhet och Mario var en av de som skulle ge Canadiens just det. Han får 21 mål, 39 poäng och 108 PIM på de 63 matcher han spelar i NHL den säsongen. Mario får smeknamnet ”Le bleuet bionique” (The bionic Blueberry) av fansen som snabbt tar honom till sitt hjärta, speciellt för alla gånger han slogs med spelare från "The Big Bad Bruins". Säsongen efter blir lite sämre för Mario som det ofta blir den andra säsongen i NHL men Canadiens vinner Stanley Cup och Mario spelar tio matcher i slutspelet och gör 1 poäng.

 Säsongen 1976-77 gör han 46 poäng i serien och han spelar 14 matcher och gör 3 poäng i slutspelet. 77-78 blir han skadad och missar ca 30 matcher mot slutet av serien och gör inte comeback förrän i Stanley Cup finalen där han gör 2 mål och 1 assist på fem matcher. Ett av målen avgör hela Stanley Cup finalen, hans mål i den sjätte och sista finalmatchen blir matchavgörande. 78-79 gör han för första gången över 30 mål under säsongen men missar även det här året delar av slutspelet pga skada.

 79-80 blir ett tuffare år igen för Mario, han kommer över 100 utvisningsminuter igen för första gången sedan rookiesäsongen när Canadiens som blivit av med flera stöttespelare får det jobbigt i serien. Säsongen 80-81 är en av hans bästa under karriären, han sätter nytt poängrekord med 63 och 123 PIM är hans högsta under karriären. 81-82 blir hans bästa poängmässigt med 33 mål och 73 poäng och när Mats Näslund kommer till Canadiens säsongen 82-83 så får Mario en ny kedjekamrat och en mer offensiv roll i laget än tidigare och han passerar 30 mål även den säsongen. Mario blir efter säsongen belönad med Molson Cup som Canadiens bäste spelare under säsongen.

 83-84 börjar inte bra för Mario som missar 13 matcher och inte får spelet att stämma, i slutspelet kommer han igång igen och gör 6 mål och 9 poäng på 15 matcher. 84-85 fungerar samspelet med Näslund och centern Pierre Mondou igen och han kommer över 30 mål för fjärde gången i karriären. Säsongen 85-86 blir Mario's sista och han får avsluta den tidigare än han tänkt sig, det blir bara 56 matcher innan en axelskada sätter stopp för spel under resten av säsongen och han blir med andra ord mästare i kavaj när Canadiens vinner sin 23.e Stanley Cup på våren 1986.

 Mario får jobbet som headcoach i Canadiens 1995-96 efter att ha jobbat som TV-kommentator (han kallades en fransk Don Cherry) sedan att han slutade spela 1986. Tremblay och Patrick Roy hade haft sina duster redan under Stanley Cup säsongen 1985-86 som var Mario's sista som spelare. Enligt ryktena så hånskrattade Roy åt utnämningen av Tremblay och på en träning började de nästan slåss efter att Tremblay skjutit ett slagskott mot Roy. Den andre december 1995 når bråket sin kulmen, Tremblay byter inte ut Roy i en match mot Detroit Red Wings förrän Roy tvingats släppa in nio puckar och blivit hånad av Montrealpubliken. Roy går direkt till Canadiens president Ron Corey som sitter på sin plats bakom Canadiens bås och säger att det var hans sista match i Montreal. Canadiens tradar iväg Roy och Mike Keane till Colorado Avalanche bara fyra dagar senare. Tremblay blir kvar som coach i Canadiens ytterligare en säsong och hans resultat som coach är 159 matcher, 71 segrar, 63 förluster och 25 oavgjorda, det ger 167 poäng. Det som gör att han inte får fortsatt förtroende är att Canadiens blir utslagna i den första omgången i Stanley Cup bägge säsongerna.

 Efter åren som coach i Montreal har Mario jobbat som assistant coach till Jacques Lemaire i både Minnesota Wild och New Jersey Devils. 2010 gick han tillbaka till TV och är nu bisittare vid Canadiens matcher i den franskspråkiga kanalen RDS.

Citat:
Mario Tremblay om tiden i Montreal: ”I'll tell you, I'd rather be a third-liner on a team that wins the Stanley-Cup like we did than be a first- or second-liner on a team that never wins. I know that players like Guy Lafleur and Yvan Cournoyer really appreciated what we did.”

Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=egMNZzpnmpI&feature=related  6 finalmatchen mot Boston Bruins 1978

Det finns massor med filmer på fights med Mario Tremblay sök antingen på Youtube eller hockeyfights.com

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-12-16 12:00:00