Legends of Montreal Canadiens #4 Howie Morenz
Howie Morenz är en av fyra legender som fått en egen staty på Centennial Square utanför Bell Centre i Montreal

Legends of Montreal Canadiens #4 Howie Morenz

The Stratford Streak, The Mitchell Meteor och The Babe Ruth of Hockey. Smeknamnen antyder att det var något speciellt med Howie Morenz. NHL's första superstjärna, det hade funnits andra stora stjärnor tidigare men det var innan NHL bildats. Det var Morenz som amerikanska intressenter fick titta på för att det skulle bli nya lag söder om gränsen. När NHL kom till New York ville New York Americans att första matchen i Madison Square Garden skulle vara mot Canadiens och Morenz.

Legend #4: Howie Morenz

 Howard William ”Howie” Morenz föddes den 21 september 1902 i Mitchell Ontario, han hade tre systrar och en bror. Han växte upp med att spela hockey med kompisarna på floden Thames. När han var 8 år spelade han sin första match i organiserad ishockey, då var han målvakt. Efter att ha släppt in 21 mål under en match tyckte coachen att det var dags för Howie att byta position till rover (detta var under tiden när ishockey fortfarande spelades med 6 utespelare, 3 forwards, 1 rover och 2 backar) som var ungefär som en mittfältare i fotboll. Säsongen 1916-17 var sista gången han stod i mål, mot säsongens slut spelade han centerforward. När han och hans familj i maj 1917 flyttade till den närbelägna staden Stratford, försökte han enrollera sig i den kanadensiska armén, men han fick avslag när de förstod att han bara var 15 år gammal. Vid 18 års ålder blev han lärling vid CNR (kanadensiska nationella järnvägen) och samma år började han spela för Stratford Midgets juniorlag. Stratford Midgets spelade i OHA och under säsongen 1920-21 ledde Howie ligan både i assist och poäng under serien och i mål, assist och poäng under slutspelet. Med Morenz i spetsen så tog sig Stratford till finalen i Memorial Cup det året, Trots att Morenz gjorde hattrick i bägge finalmatcherna så förlorade Stratford mot Winnipeg Falcons med sammanlagt 11-9. 

 Säsongen efter spelade han för Stratford Indians som var med i en seniorliga samtidigt som han fortfarande spelade med Midgets i juniorligan. Under de båda ligornas slutspel så ledde han båda ligorna i mål, assist och poäng, dessutom var han den mest utvisade spelaren i seniorligans slutspel. 1922-23 spelade han bara i Indians och ledde ligan i assist under serien och i mål, poäng och utvisningsminuter under slutspelet. Under en match i Montreal i järnvägsbolagets egna liga där Morenz givetvis också deltog i Stratfords lag så gjorde han nio mål i en match som dömdes av en god vän till Leo Dandurand. Dandurand och 2 kompanjoner hade året innan köpt Montreal Canadiens för elvatusen dollar. Kompisen tipsade Dandurand om hur bra Morenz var, Dandurand blev nyfiken och åkte själv till Stratford för att själv se efter om kompisen överdrev eller om Morenz verkligen var lika bra som kompisen påstod. Dandurand blev imponerad av Morenz spel, hans snabbhet, hans passion, hans förmåga att backchecka allt tydde på att Morenz hade en strålande karriär framför sig. Dandurand träffade Morenz och hans far för att diskutera ett kontrakt men fick veta att Morenz måste vara lärling i ytterligare två år för att ha ett yrke att falla tillbaka på. 

 Leo Dandurand vände besviken tillbaka till Montreal, i juli börjar det ryktas om att Toronto St. Pat's också försöker övertala Morenz att bli professionell, Dandurand beslutar då att skicka Cecil Hart, en av Canadiens trogna medarbetare till Stratford, han skickar med Hart ett antal underskrivna checkar med olika belopp på varje och säger till Hart: Det är inte lönt att du kommer tillbaka om inte du har ett underskrivet kontrakt med dig tillbaka. Hart som tydligen jobbar bäst under press, lyckas och den 7 juli återvänder han till Dandurand med ett kontrakt med Morenz signatur på. Dandurand som fyller år den 7 juli ser detta som ett lyckotecken och bestämmer att Howie Morenz ska spela med nummer 7 på ryggen. 

 I december 1923 när Morenz debuterar för Canadiens imponerar han både på lagkamraterna och den lokala pressen. Efter tre matcher så skriver Elmer Ferguson journalist på Montreal Herald följande: “He’s the best looking youngster who has broken into the NHL. If he isn’t a star of the first magnitude by season’s end, it‘ll be because he has lost a leg.” Hans kedjekamrater i Canadiens blir Billy Boucher och Aurel Joliat, de bildar den yngsta kedjan i hela ligan. De tre  tillsammans med Sprague Cleghorn i försvaret och den store Georges Vezina i mål leder laget till Canadiens första serieseger i NHL på 5 säsonger. De tar sig hela vägen till Stanley Cup final där de möter Calgary Tigers från WCHL. Morenz gör en hattrick i första finalen och han och hans kedjekamrater gör varsitt mål i den andra samtidigt som Vezina håller nollan. Canadiens vinner Stanley Cup för andra gången och Morenz vinner sin första. Morenz gör 13 mål och 13 assist på 24 matcher i serien. Säsongen efter gör Morenz 28 mål, 11 assist och 39 poäng vilket ger honom en andra plats i Canadiens och en fjärde plats i hela ligan. I slutspelet gör han 7 mål och 8 poäng på 6 matcherna i slutspelet. Montreal går till Stanley Cup finalen igen men förlorar mot Victoria Cougars från WCHL. 1925-26 delar Morenz och kedjekamraten Joliat på poängtiteln i Canadiens med 26 vilket ger en delad 5.e plats i NHL och säsongen efter leder han  Canadiens med med 25 mål och 32 poäng vilket ger en 3.e plats i NHL.

 Säsongen 1927-28 är en av Morenz bästa i NHL, den 24 mars 1928 i seriens sista match får han två assist och blir därmed historisk då han blir den förste genom tiderna att komma över 50 poäng på en säsong. Hans 33 mål, 18 assist och 51 poäng innebär att han dessutom tangerar rekordet för antal assist under en säsong. Han vinner både poängligan (Art Ross har ännu inte börjat delas ut) och Hart det året. Året efter blir sämre men han leder Canadiens i poäng och slutar delad 3:a i NHL med 17 mål och 27 poäng. Säsongen 1929-30 ändrar NHL reglerna för att det ska bli mer mål i matcherna, nu får man passa framåt i alla tre zonerna inte bara i försvars- och mittzonen, dessutom införs offside efter halva säsongen eftersom man glömt bort att ändra regeln som tillät spelare att vara före pucken in i anfallszon eftersom de ändå inte kunde få en passning tidigare. Det innebär att Morenz 50 poäng nu bara ger honom en 7:e plats i NHL, han gör 40 mål under säsongen däribland 5 stycken i en match mot New York Americans. Under slutspelet gör han ytterligare 3 mål, däribland sitt andra Stanley Cup vinnade mål när Canadiens besegrar Boston Bruins för sin tredje Stanley Cup vinst.

 Säsongen 1930-31 gör Morenz 28 mål och 51 poäng som detta år räcker till en ny poängtitel i NHL, dessutom tilldelas han Hart för andra gången i karriären.  Han väljs också till center i All-Star Team som NHL har hittat på till den säsongen. Canadiens når ännu en gång Stanley Cup finalen, Morenz är plågad av en skadad skuldra och gör endast ett mål, men Canadiens vinner ändå sin 4:e och Morenz sin 3:e Stanley Cup. 1931-32 är ännu en bra säsong för Morenz 49 poäng ger honom 3:e plats i poängligan, dessutom blir han den förste spelaren att vinna Hart 3 gånger. Han blir återigen center i All-Star team. Den 17mars 1932 gör Morenz sin 334:e poäng och passerar därmed Cy Dennehy och blir NHL's bäste poängplockare genom tiderna. Säsongen efter hindrar diverse småskador Morenz och han blir för första gången på sju år inte poängbäst i Canadiens, Joliat slår honom. Morenz 35 poäng räcker ändå till en 10:e plats i NHL. 1933-34 sjunker hans antal poäng ytterligare nu når han endast 8 mål och 21 poäng, men säsongen är trots det inte helt misslyckad, den 23 december går han förbi Cy Dennehy också i antal gjorda mål när han gör sitt 294:e i karriären. Mot slutet av säsongen råkar han ut för en allvarlig skada som gör att han missar över en månad och han kommer aldrig tillbaka till samma höga nivå igen. 

 I oktober 1934 tradas Morenz tillsammans med 2 andra spelare till Chicago Black Hawks mot tre andra spelare däribland Lionel Conacher en blivande medlem i HHoF. Anledningen till traden är ekonomisk, Conacher kommer inte att spela en match för Canadiens, han tradas omedelbart bort mot två yngre och billigare spelare. Under sin första säsong i Chicago gör Morenz 8 mål och 34 poäng. Säsongen efter spelar Morenz inte speciellt bra och blir efter halva säsongen tradad till New York Rangers, under säsongen gör Morenz sammanlagt 21 poäng. Sommaren 1936 har Canadiens återanställt Cecil Hart som coach, hans krav för att ta jobbet var att Morenz skulle tillbaka till Canadiens. Sagt och gjort, Canadiens köper tillbaka Morenz för kontanter. Morenz återfår lite av sin gamla form och har efter drygt halva säsongen fått ihop 4 mål och 20 poäng.

 När Canadiens möter Chicago Black Hawks i Montreal den 28 januari 1937, händer det. I första perioden jagar Morenz efter pucken i Chicago's zon jagad av Earl Seibert, han tappar balansen och när han i hög fart glider in i sargen så fastnar hans skridsko mellan några brädor i sargen. Seibert som kommer i hög fart bakom Morenz försöker undvika att åka på Morenz men tappar då fästet med skridskorna och faller över Morenz ben som sitter fast i sargen. Smällen när Morenz vänstra ben gick av sägs ha hörts över hela arenan. Morenz förs i ambulans till sjukhus där det konstateras att han brutit benet på fyra ställen. När Morenz ligger på sjukhuset får han massor av besök och lyckönskningar, men på nätterna kan han inte sova och börjar grubbla på om han någonsin ska kunna spela ishockey mer. Läkarna ser honom brytas ned och förbjuder besökare i ett försök att få honom att sluta tänka på hockey och tänka mer på sitt tillfrisknande som hade gått enligt schema till en början men sedan nästan helt avtagit då han blev deprimerad. Vi får aldrig veta om Morenz kunnat ta sig samman, för en natt ungefär en månad efter benbrottet reser han sig upp för att gå på toaletten och faller ner död. Dödsorsaken den 8 mars 1937 är att en blodpropp från det brutna benet lossnat och nått hjärtat. 

   Morenz gamle kedjekamrat Aurele Joliat ser det på ett annat sätt: “Hockey was Howie’s life. When he realized he would never play again, he couldn’t live with it. I think Howie died of a broken heart.”

 Canadiens skulle enligt spelprogrammet spela en match på kvällen den 9 mars, NHL erbjöd Canadiens att flytta matchen i Morenz ära men Mary Morenz,  Howie fru sedan 1926 insisterade på att matchen skulle spelas för Howie hade velat att spelet skulle fortsätta som vanligt. De båda Montreal lagen Maroons och Canadiens bar båda svarta armbindlar och matchen föregicks av 2 tysta minuter till Morenz ära. Samma sak utspelades i New York där New York Rangers och New York Americans också hade en tyst minut innan första nedsläpp. Begravningen hölls den 10 mars i Montreal Forum, där Morenz spelat så många gånger. Fansen tillåts passera kistan som stod precis över mittpunkten, åtta av Canadiens spelare bar kistan och hela spelartrupperna för Montreal Maroons och Toronto Maple Leafs närvarade vid ceremonin förutom spelarna från Canadiens. Tiotusen fans beräknas ha funnits i Forum under begravningen och ungefär lika många utanför som inte fick plats. Begravningsgudstjänsten direktsändes i kanadensisk radio.

 Howie och Mary fick 3 barn, Howie Jr., Donald och Marlene. Howie Jr. var en mycket bra hockeyspelare själv men namnet var för tungt att bära och han kunde inte leva upp till det, så karriären tog honom aldrig  till NHL. Marlene blev konståkare och gifte sig med en viss Bernie ”Boom Boom” Geoffrion, det kommer mer om det i en senare del i serien.

 Den 7 November 1937 spelas en välgörenhetsmatch i Stratford mellan ett kombinerat lag från Montreal (alltså spelare från både Canadiens och Maroons) och ett stjärnlag från övriga NHL, matchen samlar in över 20,000 dollar som går till de efterlevande.

Sagt om Morenz:

King Clancy: ”He was the best. He could stop on a dime and leave you nine cents change. He was in a class by himself. And when he couldn't skate around you, he'd go right over you.”

King Clancy:
”I seen 'em all score goals. Howe,  wicked  and deft,  knocking everybody on their ass with his windshieldwiper elbows. Rocket Richard coming mad, guys climbing all over him. Hull, booming a slapshot like a WWII cannon. Wayne Gretzky mesmerizing the defence as he walzes across the blueline, then wafting a feathery pass to a fast coming winger.....But I never saw anybody – nobody – score like Morenz on a furious charge down center.”

Toe Blake: ”They (Morenz and Richard) had that flair that would just lift the people right out of their seats. That's the best way I can explain it. You can take any era of hockey and the stars of yesterday would be stars of today. And Morenz is right up there at the top of the class. I don't think from end to end I ever saw a guy like Morenz. He was small, stocky, with the most powerfull legs you've ever seen. He'd make rush after rush – at least 20 a game – and it never mattered how hard he got hit. Most players, after they were hit, you'd think 'Oh, he can't take that again,' but it didn't matter with him. Shot up into the seats in one rush, by killers like Eddie Shore and Taffy Abel and the like, and he'd come right back as if they didn't exist. And I'll tell you another thing, one of the greatest backcheckers I ever saw. He was just a terrific hockey player.”

Nels Stewart: ”They don't come like Morenz very often, about one in a century. He had everything, could rush, score goals, backcheck. You couldn't put the Rocket in the same breath as Howie, and that goes for everybody else includning Bill Cook. None of them were in the same stable.”

Eddie Shore: ”(Morenz) had a heart that was unsurpassed in athletic history and no one ever came close to him in the colour department. After you watched Howie you wanted to see him often, and as much I liked to play hockey, I often thought I would have counted it a full evening had I been able to sit in the stands and watch the Morenz maneuvers. Such an inclination never occurred to me about other stars.” 

Statistik

Howie Morenz GP G A P PIM
NHL totalt 550 271 201 472 546
Montreal Canadiens serien 460 257 160 417 499
Stanley Cup totalt 39 13 9 22 58
Montreal Canadiens Stanley Cup 37 19 9 22 58


Meriter:
Bäste poängplockare i NHL: 2 gånger 1928 och 1931
Hart Memorial trophy: 3 gånger 1928, 1931 och 1932
All Star Team 1: 1931 och 1932
All Star Team 2: 1933

Tröja nummer 7 hissas som första tröja upp i Forum redan 2 november 1937, det är första gången ett lag i NHL pensionerar ett nummer.
När Hockey Hall of Fame bildas 1945 väljs 12 spelare in direkt, en av dem är Howie Morenz.
1950 röstas Morenz fram till första hälften av 1900-talets störste ishockeyspelare.
1997 rankar The Hockey News honom som den 15:e bäste hockeyspelaren genom tiderna i NHL.
2010 rankas han av samma tidning som den 5:e bäste centern genom tiderna i NHL.


 Länk:
 http://www.youtube.com/watch?v=vP53sTdiGqc

Här kommer samtliga delar av serien att samlas:  http://www.svenskafans.com/nhl/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx
  
Källor: thehockeywriters.com, canadiens.com, habslegends.blogspot.com, Legendsofhockey.net, famouscanadians.net, NHL.com Morenz:
King Clancy: ”He was the best. He could stop on a dime and leave you nine cents change. He was in a class by himself. And when he couldn't skate around you, he'd go right over you.”
King Clancy: ”I seen 'em all score goals. Howe,  wicked  and deft,  knocking everybody on their ass with his windshieldwiper elbows. Rocket Richard coming mad, guys climbing all over him. Hull, booming a slapshot like a WWII cannon. Wayne Gretzky mesmerizing the defence as he walzes across the blueline, then wafting a feathery pass to a fast coming winger.....But I never saw anybody – nobody – score like Morenz on a furious charge down center.”
Toe Blake: ”They (Morenz and Richard) had that flair that would just lift the people right out of their seats. That's the best way I can explain it. You can take any era of hockey and the stars of yeasterday would be stars of today. And Morenz is right up there at the top of the class. I don't think from end to end I ever saw a guy like Morenz. He was small, stocky, with the most powerfull legs you've ever seen. He'd make rush after rush – at least 20 a game – and it never mattered how hard he got hit. Most players, after they were hit, you'd think 'Oh, he can't take that again,' but it didn't matter with him. Shot up into the seats in one rush, by killers like Eddie Shore and Taffy Abel and the like, and he'd come right back as if they didn't exist. And I'll tell you another thing, one of the greatest backcheckers I ever saw. He was just a terrific hockey player.”
Nels Stewart: ”They don't come like Morenz very often, about one i a century. He had everything, could rush, score goals, backcheck. You couldn't put the Rocket in the same breath as Howie, and that goes for everybody else includning Bill Cook. None of them were in the same stable.”
Eddie Shore: ”(Morenz) had a heart that was unsurpassed in athletic history and no one ever came close to him in the colour departmeny. After you watched Howie you wanted to see him often, and as much I liked to play hockey, I often thought I would have counted it a full evening had I been able to sit in the stands and watch the Morenz maneuvers. Such an inclination never occurred to me about other stars.” 
 ,  ,,
, wikipedia.org
wikipedia.org
w
 , 

Howie och Mary fick 3 barn Howie Jr., Donald och Marlene. Howie Jr. var en mycket bra hockeyspelare själv men namnet var tungt att bära. Marlene blev konståkare och gifte sig med en viss Bernie ”Boom Boom” Geoffrion, det mer om det i en senare del i serien.

Den 7 November 1937 spelas en välgörenhetsmatch i Stratford mellan ett kombinerat lag från Montreal (alltså spelare från både Canadiens och Maroons) och ett stjärnlag från övriga NHL, matchen samlar in över 20,000 dollar som går till de e
 

Tröja nummer 7 hissas som första tröja upp i Forum redan 2 november 1937, det är första gången ett lag i NHL pensionerar ett nummer. När Hockey Hall of Fame bildas 1945 väljs 12 spelare in direkt en av dem är Howie Morenz. 1950 röstas Morenz fram till första hälften av 1900-talets störste ishockeyspelare. 1997 rankar The Hockey News honom som den 15:e bäste hockeyspelaren genom tiderna i NHL. 2010 rankas han av samma tidning som den 5:e bäste centern genom tiderna i NHL. 

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-04-22 20:00:00
Author

Fler artiklar om Montreal