Legends of Montreal Canadiens #45 Jean-Claude Tremblay

Legends of Montreal Canadiens #45 Jean-Claude Tremblay

Han skulle ersätta superstjärnan Doug Harvey, det tog tio säsonger men till sist så slog han Harveys poängrekord för backar i Canadiens. Jean-Claude Tremblay en av de många spelare som fansen i Montreal verkar älska och hata på samma gång.

Legend # 45 Jean-Claude Tremblay

 Jean-Claude Tremblay föddes den 22 januari 1939 i Bagotville, Quebec, Canada. Efter att han blivit kontrakterad av Canadiens spelade Tremblay för Hull-Ottawa Canadiens först i juniorlaget och sedan i EPHL som var en farmarliga snäppet under AHL. Han hade som tränare en ung och lovande Scotty Bowman, Bowman och Tremblay kom fram till att Tremblay knappast skulle komma till NHL om han fortsatte som vänsterforward. På backsidan i Canadiens fanns det däremot luckor och Tremblay bytte position och det blev en omedelbar succé. 1957-58 vann Hull-Ottawa Canadiens Memorial Cup som Canadas bästa juniorlag, bland lagkamraterna fanns blivande NHL-legender som Ralph Backstrom och Bobby Rousseau.

 Säsongen 1959-60 spelade Tremblay i EPHL och gjorde under säsongen 25 mål och 31 assist som back, Han kom med i EPHL's All-Star Team och blev dessutom utsedd till ligans mest värdefulla spelare, han debuterade under säsongen också i Canadiens där det blev 11 matcher. Säsongen efter delade Tremblay sin tid mellan EPHL och NHL, det blev 37 matcher och 40 poäng i EPHL och 29 matcher och 4 poäng i NHL.

 Inför säsongen 1961-62 tradade Canadiens superstjärnan Doug Harvey till New York Rangers och Tremblay var den som skulle ersätta stjärnan. Det skulle gå sådär men Tremblay hade alltid skuggan över sig att han skulle bli den nye Harvey under resten av sin tid i Canadiens. Tremblay gjorde i alla fall 3 mål och 17 assist på 70 matcher, Harvey vann under säsongen sin sjunde Norris Trophy på åtta säsonger. Nu följer tre stabila säsonger för Tremblay som hamnar runt 20 poäng under alla tre säsongerna. Fansen var missnöjda dels med Tremblay som inte kunde leva upp till hypen och framförallt med att Canadiens inte vann Stanley Cup längre. Det var Tremblay som fick uppleva fansens missnöje när han blev utsedd till syndabock och han blev skoningslöst utbuad efter varje misstag.

 Den tredje av de här säsongerna vänder det i slutspelet, Canadiens vinner Stanley Cup igen och Tremblay gör flest assist av alla spelare under slutspelet. Nu minskade lite av trycket på Tremblay och han vågade spela ut och säsongen 65-66 ökade hans poäng till 35 och i slutspelet var han den absolut bäste utespelaren, efter 2 mål och 9 assist trodde de flesta att han skulle vinna Conn Smythe Trophy men juryn valde istället att för första gången ge priset till en spelare i det förlorande laget nämligen Detroits målvakt Roger Crozier. Tremblay tar det personligt och är övertygad om att media i Montreal är emot honom. Den 30 november 1966 börjar Tremblay och lagkamraten Bobby Rousseau att bära hjälm under matcherna, de är med det pionjärer tidigare hade bara spelare som fått huvudskador hjälm. Det här tillsammans med den spelstil som Tremblay hade gjorde att han fick ett rykte om sig att vara en ”softie” (alla hade glömt bort att Eddie Shore hade hjälm efter incidenten med Ace Bailey och Shore kunde ingen beskylla för att vara en mjukis).

 Säsongen 1966-67 vill alla Canadiens fans bara glömma (enda anledningen till att komma ihåg säsongen är för att reta Toronto fans att det var senaste gången Maple Leafs vann Stanley Cup) och Tremblay gör som så många andra Canadiens spelare ett hyfsat år men ett värdelöst slutspel. 1967-68 tar Tremblay revansch, han gör visserligen bara 30 poäng men han hade +28 i plus/minus och belönades för första gången efter säsongen med en plats i All-Star Team 2, lite konstigt eftersom han samtidigt blev tvåa bakom Bobby Orr i omröstningen till Norris Trophy. Han följer upp serien med ett nytt mycket bra slutspel och han får äran att göra det matchavgörande målet i den fjärde finalmatchen mot St. Louis Blues.

 Säsongen 68-69 tar han ännu ett steg framåt, han sätter personrekord med 39 poäng och +29. Canadiens upprepar Stanley Cup vinsten men i slutspelet är Tremblay ovanligt blek. Säsongen 69-70 som blir ett förlorat år för Canadiens innebär att Tremblay återigen börjar få höra burop i Forum och hans namn förekommer i flera traderykten under säsongen och inför nästa säsong. Han blir kvar i klubben och får på köpet ett nytt smeknamn ”J.C. Superstar” (givetvis efter musikalen från 1970 Jesus Christ Superstar). Han gör 11 mål och 52 assist och sätter med det ett nytt poängrekord för backar i Canadiens och i slutspelet sätter han också ett nytt personrekord med 3 mål och 14 assist under de 20 matcher det tar för Canadiens att vinna Stanley Cup igen. Den här gången hamnar han tillsammans med Orr i All Star Team 1 efter säsongen. Säsongen 71-72 blir Tremblay en av lagets assisterande kaptener och sätter ett nytt prydligt personrekord när det gäller plus/minus med +52, han följer upp det med 57 poäng och är nu en av NHL's stora stjärnor på backsidan.

 Han blir givetvis uttagen till Canadas lag till 8-matchers serien mot Sovjetunionen, men nu stiger WHA in i bilden. WHA vill ha stjärnor till sina lag och ligan kommer att sätta igång säsongen 1972-73, massor av småstjärnor skriver på men först ut av de stora är J-C Tremblay och när Bobby Hull skriver på straxt efteråt är WHA helt plötsligt en legitim utmanare till NHL, sammanlagt skriver 67 NHL spelare på för olika WHA lag. Tremblay, Hull och Gerry Cheevers tvingas alla tre bort från laget till Summit Series 72 som de 8 matcherna kallas i USA och Canada.

 Tremblay skriver på för Quebec Nordiques som nu på allvar konkurrerar med Canadiens om de franskspråkiga spelarna. Han kommer att bli den ende spelare som är med Quebec under alla deras sju säsonger i WHA. Han blir utsedd till ligans bäste back vid två tillfällen 1973 och 1975 och när WHA 1974 ska spela en likadan serie mot Sovjetunionen som NHL gjorde är han given i det första backparet. Han spelar samtliga 8 matcher och gör 1 mål och 4 assist i serien mot Sovjetunionen. Den mer anfallsinriktade hockeyn som spelades i WHA passar Tremblay perfekt, under den första säsongen med Quebec gör han 14 mål och 75 assist för 89 poäng och säsongen 1975-76 gör han lika många poäng fast nu med två mål mindre och två assist fler. Quebec Nordiques når finalen om AVCO Trophy första gången 1975 efter två säsonger i WHA där laget misslyckats att nå slutspelet. Laget förlorar mot Houston Aeros med Gordie Howe i spetsen, nästa gång laget når finalen är 1977 då laget besegrar Winnipeg Jets och tar hem AVCO Trophy.

 Inför säsongen 1979-80 då fyra överlevande WHA lag går in i NHL beslutar sig Tremblay för att sluta med ishockey. Quebec bestämmer sig då att hedra Tremblay med att pensionera hans tröjnummer och i lagets hemmapremiär i NHL hissas #3 upp i taket på Coliseum i Quebec. Hösten 1979 donerar han sin njure till sin sjuka dotter, han flyttar senare till Schweiz där han jobbar som Europascout för Canadiens under flera år. 1994 insjuknar han i cancer, den enda njure han har kvar går inte att rädda och han avlider medan han väntar på transplantation den 7 december 1994.

 Att han aldrig lärde sig prata riktigt bra engelska gjorde att flera engelskspråkiga journalister uppfattade honom som tjurig och grinig. Han hade en verklig speciallitet, istället för att slå ned pucken i hörnet när laget skulle byta så slog han alltid en lyra som studsade någon meter framför målvakten. Han trodde själv att han gjord ca. 25 mål under sin karriär på sådana studspuckar (det kommer en länk på ett från WHA-tiden). Han anses av många som en av de bästa på att dribbla i NHL/WHA under sextio- och sjuttiotalet, det var fruktansvärt svårt att ta i från honom pucken (han ska enligt legenden ensam hållit pucken under en hel tvåminutersutvisning utan att motståndarna varit i närheten av att ta pucken ifrån honom).

Citat:
Red Fisher
legendarisk hockeyjournalist i Montreal: ”In his time, there were few to match his puckhandling skills and none who surpassed him.”

Buck Houle GM i WHA-laget Toronto Toros: ”I think they should give J-C Tremblay one puck and the rest of the players on the ice have another one.”

Jean Béliveau om Tremblay: “(Tremblay is) essentially a shy man, a bit of a loner, who, like a bear, would growl to keep people away.... He was a very important cog in our machine.”

J.C. Tremblay om fansen i Montreal: “a Montreal fan forgets good plays, the bad plays he remembers forever. One year (1970-71) I made a record for scoring for Montreal defensemen and I was a first team all star. Next year the first game I made a mistake – fans start booing. First game!”

Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=Os2ZoBycgY8&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=m21h6oJw3ew&feature=related       
Det långa ”skottet”

http://www.youtube.com/watch?v=v3nFV9vLYbo            

Statistik

Lag Liga/Stanley Cup GP G A P PIM
Montreal Canadiens NHL 794 57 306 363 204
Montreal Canadiens Stanley Cup 108 14 51 65 58
Quebec Nordiques WHA 454 66 358 424 126
Quebec Nordiques AVCO Trophy 34 2 23 25 4

Meriter:
Stanley Cup 5, 1965, 1966, 1968, 1969, 1971
AVCO Trophy 1, 1977
NHL All Star Team 1, 1971
NHL All Star Team 2, 1968
Dennis Murphy Trophy, 1973, 1975
WHA All Star Team 1, 1973, 1975, 1976
WHA All Star Team 2, 1974
Han har gjort näst mest assist i WHA genom tiderna
Han är på plats 14 när det gäller poäng i WHA genom tiderna
Han rankades av författaren Ken Campbell på plats 27 av Canadiens 100 största spelare i boken Habs Heroes. 


Här finns alla delar i serien: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx

Källor: NHL.com, Canadiens.com, Habsworld.net, Legendsofhockey.net, wikipeida.org, greatesthockeylegends.com, boken Habs Heroes

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-02-03 12:00:00
Author

Fler artiklar om Montreal