Legends of Montreal Canadiens #5 Bernie "Boom Boom" Geoffrion
Bernie "Boom Boom" Geoffrion troligen den ende spelare som blivit utbuad av sin hemmapublik när han gjort mål och samtidigt vunnit Art Ross Trophy.
Legend #5: Bernie Geoffrion
Joseph André Bernard ”Boom Boom” Geoffrion föddes den 14 februari 1931. Han växte upp i Drolet en förort öster om Montreal, och är en ättling till ”King's Daughters” som är en fransk-kanadensisk motsvarighet till amerikanarnas ”The Mayflower Society”. King's Daughters var mellan 700 och 900 franska kvinnor som immigrerade till Nya Frankrike (En del av det nuvarande Quebec) mellan 1663 och 1673. De sponsrades av kung Louis XIV, därav namnet.
Bernie Geoffrion fick sitt smeknamn av Montreal reportern Charlie Boire när han spelade juniorhockey för Laval Nationale under slutet av 40-talet. Det första Boomet kom av ljudet när klubban träffade pucken och det andra Boomet var när pucken träffade sargen. Geoffrion räknas som en av pionjärerna när det gällde slagskott, det hade funnits andra tidigare som skjutit ungefär på samma sätt som Geoffrion men de var betydligt sämre spelare och de kunde inte kontrollera skottet. Geoffrion hade tillbringat många timmar med att skjuta slagskott och fortsatte under hela sin karriär med att avsluta träningen med att skjuta slagskott (ungefär en hink med puckar).
Han debuterade i NHL säsongen 1950-51 och höll på att skrämma ihjäl målvakterna (Jacques Plante började senare att experimentera med masker för att han inte ville bli skadad av Geoffrion på träningen). Första säsongen gjorde Geoffrion 8 mål och 6 assist för 14 poäng på 18 matcher i serien under slutspelet fick han större förtroende för han spelade i samtliga Montreals matcher och gjorde 1 mål och 1 assist. Eftersom han inte spelade mer än 18 matcher 50-51 räknades han fortfarande som rookie säsongen 51-52, då han belönades med Calder Trophy som bäste rookie efter att ha gjort 30 mål och 54 poäng på 67 matcher.
Säsongen 1952-53 vann Boom Boom och Canadiens Stanley Cup, det var den första av Geoffrions sex Stanley Cup vinster. Säsongen 1954-55 vinner Geoffrion Art Ross Trophy med 38 mål, 37 assist och 75 poäng. Tyvärr blir vinsten inte ett glatt minne för honom, Rocket Richard leder poängligan när han blir avstängd resten av säsongen efter att ha knockat en linjeman, när Geoffrion i sista matchen för säsongen i Forum gör mål och går förbi Richard i poängligan svarar publiken i Forum med att bua ut honom. Utan Richard förlorar Geoffrion och Canadiens Stanley Cup finalen mot Detroit Red Wings efter sju matcher. Dessutom blir Richard och inte Geoffrion utsedd högerforward i All-Star Team I, Geoffrion får nöja sig med en plats i All-Star Team II. Jean Beliveau och Rocket Richard pratar med honom och lyckas övertala honom att inte göra något han skulle ångra. Hade de inte lyckats hade han nog slutat med hockey eller i alla fall lämnat Canadiens.
Nu följer fem raka Stanley Cup triumfer, där Geoffrion övertar mer och mer av Richards roll som den store målgöraren, Beliveau är den som gör mest poäng men Boom Boom är nu NHLs målkung. På våren 1958 är det nära att Geoffrion dör efter en olycka på träning, under femton sekunder saknar han puls men lagets läkare får igång hjärtat och Geoffrion skickas i ambulans till sjukhus för en akut operation. Han hade spräckt en tarm i en kollision med en lagkamrat, trots att läkaren säger att säsongen är över så finns Geoffrion med på isen sex veckor senare när det är dags för Stanley Cup spel igen. Boom Boom bröt näsan nio gånger under sin skadefyllda karriär och blev sydd med mer än 400 stygn under sina sexton säsonger, han hade endast en säsong då han kunde spela alla matcher och det var 1954-55.
Under slutet av femtiotalet har Canadiens en Power-Play uppställning som är det värsta NHL någonsin sett och den håller bra än idag. Doug Harvey och Boom Boom Geoffrion på blålinjen och Jean Beliveau, Maurice Richard och Dickie Moore eller Bert Olmstead som forwards. När Jean Beliveau säsongen 55/56 gör en hattrick under ett och samma PP tvingas NHL att införa den nuvarande regeln att den utvisade spelaren får komma in om motståndarna gör mål till säsongen 1956-57.
Säsongen 1960-61 så spelar Geoffrion sin bästa ishockey, nu finns inte Richard med på isen längre. Han gör som andre spelare genom tiderna 50 mål under en säsong dessutom fyller han på med 45 assist alltså 95 poäng. Han vinner Art Ross och även Hart och den här gången får han stående ovationer från publiken i Forum när han dundrar in sitt 50:e mål med två matcher kvar av säsongen. Tyvärr får Canadiens respass redan i första omgången av Stanley Cup och det går lika illa de tre kommande säsongerna. Efter säsongen 1963-64 beslutar sig Geoffrion för att sluta och han blir coach i Quebec Aces för de två kommande säsongerna.
Efter att Quebec som vunnit serien bägge säsongerna åkt ut tidigt i slutspelet den andra säsongen också, får han sparken. Canadiens skyddar inte hans namn längre nu när Yvan Cournoyer blommat ut som storstjärna. NY Rangers tar en rövare och draftar Boom Boom som gör comeback i NY Rangers, där blir det två säsonger med 22 mål och 63 poäng på 117 matcher under serien och fem matcher och tre poäng i slutspelet innan han slutar igen. Det är meningen att han ska vara coach i Rangers men efter halva säsongen tvingas han kasta in handduken, då han fått magsår av all stress.
1972 flyttar han till Atlanta för att bli Flames första coach, han leder dem till slutspel redan under den andra säsongen. Under den tredje säsongen får han återigen problem med magen och slutar som coach men fortsätter i Atlanta som vice-president under några år. 1979 uppfylls äntligen hans dröm om att få coacha Canadiens. Tyvärr blir det bara i 30 matcher innan han återigen får problem med magen (och ledningen) och tvingas sluta som coach på grund av det. Han får i alla fall nöjet att coacha sin son Dan Geoffrion som Canadiens hade valt i första rundan 1978, tyvärr för Dan så kan han aldrig leva upp till sitt efternamn utan hans karriär blir bara 111 matcher i NHL och 77 i WHA.
Boom Boom hade gift sig med legenden Howie Morenz enda dotter Marlene och fick tre barn, Dan, Bob och Linda. Geoffrion är just nu den enda familj som spelat ishockey i NHL under fyra generationer och har även ättlingar som spelar i MLB. Howie Morenz spelade 550 matcher i NHL mellan 1923 och 1937, Bernie Geoffrion spelade 883 matcher i NHL mellan 1950 och 1968, Danny Geoffrion spelade 111 NHL och 77 WHA matcher mellan 1978 och 1982 och den fjärde generationen består av Blake Geoffrion som förra året vann Hobey Baker Award som går till den bäste universitetsspelaren. Han fick debutera i Nashville den 26 februari 2011 och gjorde 8 poäng på 20 matcher under sin första säsong. Bland övriga släktingar finns Billy Coutu som är den ende NHL spelare som blivit avstängd på livstid, Hart Monahan som är gift med Linda, han spelade 334 NHL matcher under 8 säsonger samt Hart och Lindas son Shane Monahan som spelade baseball i MLB under två säsonger på 90-talet.
Den 15 oktober 2005 meddelade Canadiens att Boom Boom Geoffrions tröja med nummer 5 skulle pensioneras och hissas upp i taket på Bell Center den 11 mars 2006. Den 8 mars 2006 upptäcks att Geoffrion har cancer i magen, han opereras akut men cancern har spritt sig och går inte att operera, Geoffrion avlider den 11 mars, samma dag som hans tröja ska hissas upp i Bell Center. Ceremonin genomförs som planerat med ett par ändringar: Hans baner med nummer 5 har en sorgkant när det hissas upp och det möts på halva vägen av Howie Morenz baner med nummer 7, de hänger båda sida vid sida en stund innan de båda hissas upp.
Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=0nT0huoASHs Hela ceremonin när Geoffrions tröja hissas upp i taket på Bell Center, över 35 minuter tyvärr stum.
http://www.youtube.com/watch?v=TNsFTbIuhtw&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=pvSBJ6VSE_s&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=YBuzhQ2ySfw
http://www.youtube.com/watch?v=7bPttZ67AK0
http://www.youtube.com/watch?v=oO-bVMevT4I&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=TNsFTbIuhtw&feature=related på franska
Statistik Bernie "Boom Boom" Geoffrion
Lag/serie/Stanley Cup | GP | G | A | P | PIM |
Montreal Canadiens | 766 | 371 | 388 | 759 | 636 |
Totalt NHL | 833 | 393 | 429 | 822 | 689 |
Montreal Canadiens Stanley Cup | 127 | 56 | 59 | 115 | 0 |
Totalt Stanley Cup | 132 | 58 | 60 | 118 | 88 |
Hans siffror ger honom 52:a plats i poäng, delad 32:a i mål och delad 82:a i assist för Stanley Cup genom tiderna.
Han ligger på plats 126 i poäng, delad 92:a i mål och på delad 192:a i assist genom tiderna i NHL.
Meriter:
Stanley Cup: 6 st. 53 ,56,57, 58, 59, 60
Calder Memorial Trophy: 1952
Art Ross Trophy: 1955 och 1961
Hart Memorial Trophy: 1961
Den andre genom tiderna som gjorde 50 mål på en säsong i NHL.
Tröja #5 hissades upp i taket på Bell Centre den 11 mars 2006 (samma dag som han dog)
Invald i HHoF 1972
The Hockey News placerade honom 1999 på plats 42 när de rankade de 100 största spelarna genom tiderna i NHL.
Samma tidning rankade honom 2010 på plats 8 bland högerforwards.
Här kommer samtliga delar av serien att samlas: http://www.svenskafans.com/nhl/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx
Källor: NHL.com, Legendsofhockey.net, Canadiens.com, wikipedia.org