Legends of Montreal Canadiens #9 Jacques Plante
Jacques Plante "Jake the Snake" en av de bästa målvakterna genom tiderna. Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om vilken målvakt av Brodeur, Roy, Hasek, Sawchuk, Hall eller Plante som är bäst men helt klart är att utan Plante så hade målvaktsspelet aldrig utvecklats till hur det ser ut idag med målvakter som ständigt jobbar utanför målgården.
Legend #9: Jacques Plante
Joseph Jacques Omer Plante föddes den 17 januari 1929, och var den äldste i en barnaskara på 11. Han och familjen flyttade till Shawinigan Falls när hans far fick jobb på en fabrik där (familjen var från början jordbrukare). Tre år gammal började Jacques leka ishockeymålvakt med en hemmagjord klubba och en tennisboll. När han var fem föll han från en stege och bröt handen, skadan läkte inte som den skulle och påverkade hans spelstil under hans tidiga karriär. Han fick handen opererad 1954. Anledningen till att Jacques fick stå i mål som ung var att han led av en ganska kraftig astma som gjorde att han lätt blev andfådd när han åkte skridsko.
Han fick kontakt med organiserad ishockey när han var 12, han satt och tittade på när hans skollag tränade. Lagets målvakt blev utkörd från isen efter att han fått ett vredesutbrott och Jacques frågade coachen om han fick hoppa in under resten av träningen. Coachen hade ju inget att förlora bättre att ha en alldeles för ung målvakt än ingen alls, så visst fick han det. Alla förstod ganska omedelbart att det här var en talang utöver det vanliga, han blev lagets förste målvakt trots att alla andra spelare var minst ett par år äldre än han. När Plante är fjorton år spelar han för fem olika lag: Fabrikens lag (typ korpen), skollaget, ett ungdomslag, ett juniorlag och även för ett lag i en mindre seniorliga. Han fick 50 cents för varje match han spelade i fabrikslaget då alla som spelade måste vara anställda av fabriken för att få vara med. Han tackade nej till flera tidiga erbjudanden att bli professionell då han ville gå ut high school först. Efter att han gått ut high school 1947 med toppbetyg fick han jobb i en affär men endast ett par veckor senare tackade han ja till ett kontraktsförslag från Quebec Citadelles, $85 i veckan var lönen.
Det är under sin tid i Citadelles som han börjar gå ut och stoppa puckar och även spela den till en fri back. Han började med detta för att han tyckte att försvarsspelarna gjorde alldeles för många misstag så han tänkte om jag har kontroll på pucken så kan inte motståndarna anfalla. Publiken älskade hans nya och okonventionella stil medan coachen avskydde den. Efter att Citadelles slagit Montreal Junior Canadiens i ligans final och Jacques blivit utsedd till MVP så blev Frank J. Selke Canadiens GM intresserad och 1948 blev Jacques inbjuden till Canadiens träningsläger och i augusti 1949 fick han ett kontraktserbjudande av Selke. Han skulle spela i Royal Montreal Hockey Club för $4.500 per säsong plus att han fick $500 extra för att vara med på Canadiens träningar. I januari 1953 blev han uppkallad till Canadiens för första gången, Bill Durnan som var Canadiens målvakt när Plante skrev på sitt kontrakt hade nu slutat och Gerry McNeil den nye förste målvakten hade brutit käken. Han spelade tre matcher under serien och släppte endast in fyra mål. McNeil kom tillbaka som förstemålvakt men Plante fick hoppa in i slutspelet mot Chicago Black Hawks, han höll nollan i sin första slutspelsmatch. Efter att han fått starta de första matcherna i finalen blev han bänkad igen när McNeil fick chansen igen, men han fick vara med om sin första Stanley Cup triumf.
Nästa säsong var McNeil återigen första valet som målvakt så Canadiens skickade Plante till Buffalo Bisons i AHL, det blev succé direkt, Fred Hunt Bisons GM sa till Ken Reardon Montreals ass. GM "he's [Plante] the biggest attraction since the good old days of Terry Sawchuk.". Våren 1954 opererades hans hand som hade hindrat honom från att göra höga plockningar, han hade använt axeln för att rädda istället. Operationen blev lyckad och från och med februari 1954 var han förstemålvakt i Canadiens.
Under de sista åren av femtiotalet som Canadiens dominerar vinner han fem raka Vezina Trophy. Säsongen 57-58 blir hans astma värre och efter att Doug Harvey avgjort finalen det året kollapsar han på isen troligen en kombination av en ev. hjärnskakning i en tidigare finalmatch plus astman. Plante hade använt mask under träningarna ända sedan 1956 men Canadiens tränare Toe Blake hade förbjudit honom att använda den under match. Den 1 november 1959 blir Plante träffad i ansiktet av ett skott från Andy Bathgate i New York Rangers. Bathgate erkänner senare att det varit med avsikt då Plante hade trippat honom så att han åkt med huvudet in i sargen under en tidigare match. Plante bryter i alla fall näsan och sys med sju stygn, när han kommer tillbaka från omklädningsrummet bär han masken och vägrar att spela om han inte får ha masken på sig. Toe Blake måste ge med sig om han vill slutföra matchen eftersom lagen på den här tiden inte hade några reservmålvakter omklädda. Blake och Plante möts i en kompromiss, Plante får ha masken tills skadan är läkt och så länge Canadiens inte förlorar även efter det att skadan läkt. Canadiens spelar nu 10 raka matcher utan att förlora. Första matchen Plante spelar utan att ha på sig masken, då förlorar Canadiens. Sedan var masken tillbaka för gott, Plante designar sin egen mask och även masker till andra målvakter under hela sextiotalet. Han var inte först, det hade Clint Benedict varit 1929 då han bar en lädermask under tiden som hans brutna näsa läkte men han var den som banade vägen för masken som obligatorium.
Säsongen 60-61 hindras Plante av olidliga smärtor i sitt vänstra knä, han skickas ned i Montreal Royals under tiden som läkarna försöker hitta vad som är felet. Sommaren 1961 opereras han igen och nu lyckas operationen och säsongen 1961-62 blir en av hans bästa och han blir belönad både med Hart Trophy och Vezina Trophy. Nästa säsong blir hans astma sämre ännu en gång och hans förhållande till coachen Toe Blake blir mer och mer ansträngt. Mot slutet av säsongen blir Plante ännu mer kontroversiell när han påstår att målburarna i Chicago, Boston och New York är mindre än målen på de andra arenorna, han blir förlöjligad men när NHL till sist ger med sig och kontrollmäter visar det sig att han hade rätt. Målburar som tillverkades under en viss tid var en kvarts tum lägre än vad de skulle vara. Legenden om kufen och uppfinnaren Plante bara växer sig allt större. Efter att Canadiens för tredje året i rad misslyckats att nå Stanley Cup finalen 1963 ökar trycket på Canadiens att göra något åt det och den 4 juni 1963 tradas han tillsammans med Phil Goyette och Don Marshall till New York Rangers mot Gump Worsley, Dave Balon, Leon Rochefort och Len Ronson. Plante spelar i Rangers under en och en halv säsong innan han pensionerar sig från NHL, han varvar ned i AHL samtidigt som han opererar även sitt högra knä.
I början av 67-68 säsongen då expansionslagen ska debuterar blir han ombedd av sin gamle lagkompis Bert Olmstead att hjälpa till under Oakland Seals träningsläger, under träningslägret där han egentligen ska vara målvaktstränare imponerar han på alla och ryktet börjar spridas om att han är lika bra som under storhetstiden. I juni 1968 tar St. Louis en chans och draftar den nu oskyddade Plante, Plante paras ihop med en annan målvaktslegend nämligen Glenn Hall. Hall och Plante troligen det mest namnkunniga målvaktsteamet någonsin (närmaste konkurrenter måste vara Johnny Bower och Terry Sawchuk i Toronto Maple Leafs 1966/67) får dela på Vezina Trophy det året, därmed blir Plante ensam rekordhållare med sju Vezina vinster. 1970 tradas han av St. Louis till Toronto Maple Leafs där det är meningen att han ska var backup till den mycket lovande Bernie Parent, det slutar med att Plante får det lägsta snittet i hela NHL och han väljs in i All Star Team 2. Han blir kvar två säsonger till innan han mot slutet av 72-73 tradas till Boston Bruins. Efter säsongens slut pensionerar han sig återigen och skriver på som coach och GM för Quebec Nordiques i WHA men efter endast en säsong som coach och GM i Quebec slutar en mycket besviken Plante. Han gör sedan ytterligare en comeback nu i Edmonton Oilers i WHA, under träningslägret för säsongen 75-76 pensionerar han sig för sista gången straxt efter att han fått reda på att hans yngste son avlidit.
Han och hans andra hustru flyttar till Schweiz och han skriver flera böcker om målvaktsträning och arbetar också som konsult åt många NHL lag och även olika europeiska landslag. 1978 blir han invald i Hockey Hall of Fame. Han avlider i magcancer 1986 i Geneve, Schweiz och är begravd i Sierre, Schweiz. Hans smeknamn var Jake the Snake.
Plante ligger sexa genom tiderna med 437 vinster, han ligger på elfte plats med 837 matcher och på femte plats med 82 hållna nollor i NHL. Hans 71 vinster i slutspelet ger honom nionde plats genom tiderna och 14 nollor ger honom delad femte plats genom tiderna i slutspelet.
Citat från och om Jacques Plante:
Plante fick en gång frågan om han tyckte målvaktsjobbet var pressande
"Stressful?" he replied. "Do you know a lot of jobs where every time you make a mistake, a red light goes off over your head and 15,000 people start booing?"
Ken Dryden: "There are a lot of very good goalies, there are even a fair number of great goalies. But there aren't many important goalies. And Jacques Plante was an important goalie"
Jean Béliveau: "I rate him and Terry Sawchuk as the best goalies I've ever seen, with Ken Dryden, Glenn Hall, Bernie Parent and Patrick Roy on the next rung down."
Statistik från NHL och WHA
Lag | GP | W | L | T | GAA | SO |
Montreal Canadiens | 556 | 314 | 133 | 107 | 2,23 | 58 |
New York Rangers | 98 | 32 | 53 | 12 | 3,38 | 5 |
St. Louis Blues | 69 | 36 | 21 | 11 | 10 | |
Toronto Maple Leafs | 106 | 48 | 38 | 15 | 7 | |
Boston Bruins | 8 | 7 | 1 | 0 | 2,00 | 2 |
NHL Totalt | 837 | 437 | 246 | 145 | 2,38 | 82 |
Edmonton Oilers | 31 | 15 | 14 | 1 | 3,32 | 1 |
WHA Totalt | 31 | 15 | 14 | 1 | 3,32 | 1 |
Statistik Stanley Cup
Lag | GP | W | L | T | GAA | SO |
Montreal Canadiens | 90 | 59 | 28 | - | 2,13 | 10 |
St. Louis Blues | 16 | 12 | 3 | - | 4 | |
Toronto Maple Leafs | 4 | 0 | 3 | - | 0 | |
Boston Bruins | 2 | 0 | 2 | - | 5,00 | 0 |
Stanley Cup Totalt | 112 | 71 | 36 | - | 2,14 | 14 |
Meriter:
Stanley Cup vinster: 6 stycken, 53, 56, 57, 58, 59, 60
Hart Trophy: 1962
Vezina Trophy: 7 stycken, 56, 57, 58, 59, 60, 62, 69
All Star Team 1: 56, 59, 62
All Star Team 2: 57, 58, 60, 71
Han blev invald i Hockey Hall of Fame 1978.
Hans tröjnummer pensionerades av Montreal Canadiens 1995.
1997 rankades han av tidningen Hockey News som den trettonde bäste spelaren genom tiderna i NHL.
2010 rankades han av samma tidning som den fjärde bäste målvakten i NHL genom tiderna.
Jacques Plante Memorial Trophy tilldelas den bäste målvakten varje år i juniorligan QMJHL.
Jacques Plante Trophy tilldelas varje år den bäste målvakten i Schweiz.
Han var den förste målvakt som regelbundet bar mask under matcherna.
Han var den förste målvakt som var med i spelet utanför målgården.
Han anses vara den förste målvakt som höjde armen för att signalera icing.
Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=FSRHszuR0qo
http://www.youtube.com/watch?v=yMbXU4njAw4&feature=relmfu
http://www.youtube.com/watch?v=Uh_CRb4E_XA&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=cxqstjIhQmE&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=SWOXF4I3MVU&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=ydDJjKcJcu0&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=4obQ1wnIOHs
http://www.youtube.com/watch?v=SP-kdFAAMDg&feature=related
Del 11-20 i serien kommer att handla om Newsy Lalonde, Dickie Moore, Elmer Lach, George Hainsworth, Èmile Bouchard, Bert Olmstead, Bill Duran, Claude Provost, Tom Johnson och Ken Reardon.
Här kommer samtliga delar av serien att samlas: http://www.svenskafans.com/nhl/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx
Källor: NHL.com, wikipedia.org, Canadiens.com, Legendsofhockey.net, greatesthockeylegends.com