Stanley Cup # 13

Efter fem år väntan är det dax igen för Canadiens att vinna Stanley Cup 1965, nu för trettonde gången.

 Stanley Cups

XIII:  Säsongen 1964-65 introducerar NHL en ny trofé när de hedrar Conn Smythe legendarisk GM och ägare till Toronto Maple Leafs. Conn Smythe Trophy skall delas ut till slutspelets MVP.

 Frank Selke hade slutat som GM för Montreal Canadiens, ny på jobbet var Sam Pollock som skött Canadiens farmsystem med den äran under flera år. Muzz Patrick (Lester Patricks son) slutade som GM för New York Rangers och hans assistent Emile ”the Cat” Francis tog över. Den 27 januari 1965 debuterade Uffe Sterner för Rangers i en match mot Boston Bruins, Sterner är den förste europé som inte vuxit upp i Canada eller USA som spelar i NHL (Gus Forslund är förste svensk, Pentti Lund förste finne, Stan Mikita förste tjeck/slovak och Sweeney Schriner förste ryss men alla de flyttade till Nordamerika när de var barn och är uppvuxna på transatlantiska rinkar).

 Ted Lindsay gjorde comeback i Detroit Red Wings efter 4 års pensionering, han tas emot med stående ovationer från Detroitfansen i hemmapremiären. Frank ”Big M” Mahovlich blir inlagd på sjukhus för stressrelaterade problem pga behandlingen från Punch Imlach Torontos GM/coach, Mahovlich gör comeback den 9 december 1964 när Montreal besegrar Toronto med 3-2, 3 dagar senare gör han 2 mål och 2 assist när Toronto slår Boston med 6-3. Bobby Hull i Chicago Black Hawks som nu fått sällskap av sin lillebror Dennis i laget är under början av säsongen på väg mot 50 mål på 50 matcher, men efter 26 matcher minskar hans produktion och dessutom blir han skadad den 6 februari 1965. Ted Lindsay är sig lik, efter att han skällt ut domaren i en match och fått matchstraff och böter, så säger han att Detroit bör vägra att betala böterna och att han inte har någon lust att dömas av Campbell's kängurudomstol. Efter en ursäkt och en veckas avstängning är han tillbaka på isen igen den 6:e januari.

 Den 22 december 1964 tradar Montreal Canadiens till sig Dickie Duff från New York Rangers, den förre Toronto spelaren Duff kommer att vara en viktig del i Canadiens dominans under slutet av 60-talet. Domaren George Hayes som dömt i NHL i 19 säsonger stängdes av eftersom han vägrade genomgå en synundersökning, efter säsongen tvingas domarbasen Carl Voss (som den legendariske domaren Red Storey kallade den fegaste mannen i universum) att sluta.

 Den 10 februari har domaren Bill Friday en av sina jobbigaste kvällar, Toronto besegrar Montreal med 6-2 och eftersom detta är Canadiens femte raka förlust så går det mycket hett till på isen. Matchen får avbrytas i 20 minuter efter ett slagsmål där i princip alla deltog, tio spelare i Toronto och sex i Canadiens får böta $50 var. När New York Rangers den 23 mars besegrar Chicago på bortaplan visar hemmapubliken sitt missnöje med ägaren James D. Norris under hela matchen genom ramsor och buande. Detroit Red Wings vinner serien för första gången sedan 1957 och för sjätte säsongen i rad missar Boston Bruins slutspelet.

Slutställningen i NHL säsongen 1964-1965    

Lag i fet stil gick till slutspel. 
 

1 Charlie Hodge, mv
2 Jacques Laperriere, back
3 Jean-Claude Tremblay, back
4 Jean Béliveau C, center
6 Ralph Backstrom, center
8 Dickie Duff, LW
10 Ted Harris, back
11 Claude Larose, RW
12 Yvan Cournoyer, RW
14 Claude Provost, RW
15 Bobby Rousseau, RW
16 Henri Richard, center
17 Jean-Guy Talbot, back
19 Terry Harper, back
20 David Balon, LW
21 Gilles Tremblay, LW
22 John Ferguson, LW
23 Red Berenson, center
24 Jean Gauthier, back
25 Noel Picard, back
26 Jimmy Roberts, RW
30 Gump Worsley, mv

Senator Hartland Molson, ordförandet/ägare
David Molson, president
Maurice Richard, ass. to president
Sam Pollock GM/vice-president
Toe Blake, coach
Andy Galley, trainer
Larry Aubut, ass. trainer
 

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-06-12 12:59:00