Stanley Cup # 22
Yvan Cournoyer en av de snabbaste ishockeyspelarna i genom tiderna blir skadad efter femton matcher av serien. Att han ändå räknas som NHL vinnare säsongen 1978-79 beror på ett undantag från reglerna pga "career ending injury".

Stanley Cup # 22

Nu börjar svenska tidningar skriva lite mer om NHL, anledningen är att två svenskar nu spelar för New York Rangers så nu behöver inte svenska journalister ge sig ut på äventyr till Toronto eller Minnesota. Montreal Canadiens vinner sin fjärde raka och tjugoandra Stanley Cup sammanlagt säsongen 1978-79.

Stanley Cups

XV:
1978-1979: Säsongen 1978-79 fick plötsligt svenska tidningar och journalister upp ögonen för NHL på allvar, anledningen var två svenskar som lämnat Winnipeg Jets och skrivit på för New York Rangers (då som nu det största och finaste som finns i NHL enligt svensk media, i alla fall så länge det finns en svensk i laget). Anders Hedberg och Ulf Nilsson övergav den kanadensiska prärien och Bobby Hull för den stora spännande metropolen New York.   Rangers hadedessutom lyckats locka över Fred Shero som coach från Philadelphis Flyers  Rangers hade dessutom lyckats locka över Fred Shero från Philadelphia för att coacha laget.

   Svensk media ledd av en av de sämsta ishockeyjournalister svensk media någonsin haft, Singel Ericsson på Expressen fick nu för sig att Rangers skulle vinna Stanley Cup. Rangers kommer att komma nära men det kommer att dröja 15 år till innan förbannelsen över Rangers är bruten. Hedberg och Nilsson gör enligt svensk media i alla fall succé mer sansade kanadensiska reportrar som visste vilken standard de båda svenskarna haft i WHA tycker att deras säsonger gick bra, Nilsson bröt benet under avslutningen på serien och spelade enbart två matcher i slutspelet,  Hedberg är riktigt bra i finalmatcherna mot Canadiens. Hedberg gör 78 poäng på 80 matcher i serien och det placerar honom på plats 23 i NHL medan Nilsson gör 66 poäng på 59 matcher.

 I övrigt så består nu NHL endast av sjutton lag efter att Cleveland Barons och Minnesota North Stars gått ihop, lagen spelar fortfarande 80 matcher och det är inga ändringar i reglerna om vilka lag som går till slutspel. Montreal Canadiens fyller 70 år och firar med att vinna ännu en Stanley cup. WHA gör nu sin sista säsong och fyra lag därifrån kommer nästa säsong att debutera i NHL: Winnipeg Jets, Edmonton Oilers, New England Whalers och Quebec Nordiques. I WHA gör dessutom en sjuttonåring vid namn Wayne Gretzky sin proffsdebut det går ”hyfsat” 46 mål och 64 assist på 80 matcher och en tredjeplats i poängligan och i slutspelet blir han etta med 10 mål och 10 assist på 20 matcher. 

 Antalet svenskar i NHL har ökat till fjorton, fyra spelar i WHA och två spelar i farmarligorna. Under säsongen så blir det ingen All-Star match istället har NHL bjudit in Sovjetunionen till en serie av tre matcher mot ett All-Star lag från NHL (blandade nationer med Börje Salming som ende svensk). NHL laget vinner den första matchen och Sovjet de båda andra. Sovjet har vid den här tiden ett otroligt bra lag så det är egentligen inte oväntat, Sovjet kommer ju att vinna även Canada Cup 1981 och i den s.k. ”VM-finalen” 1981 kommer Sovjet att vinna över Sverige med 13-1.

 Guy Lafleur blir bara trea i poängligan, Bryan Trottier i NY Islanders vinner med 134 poäng och Mike Bossy också i NY Islanders blir bäste målskytt med 69. New York Islanders kommer även att få mest poäng i serien. St. Louis Blues missar slutspel igen men efter den här säsongen kommer laget att nå slutspelet varje år ända fram till lockouten 2004-05 alltså 25 säsonger i rad, efter lockouten har det däremot varit nattsvart för Blues.  

 Bobby Orr är en av flera legender som gör sin sista säsong, hans knän är helt slut och det blir bara sex matcher under säsongen. Jean-Paul Parise som är far till Zach Parise är en annan och en tredje är Bernie Parent som efter att ha fått en klubbspets i ögat i februari tvingas sluta (hans skada leder till att NHL så småningom förbjuder de helgjutna glasfibermaskerna), men det är Canadiens som drabbas hårdast. Först så blir Yvan Cournoyer skadad igen, den här gången så illa att han måste sluta, han kan endast spela 15 matcher innan ryggen säger ifrån. 15 matcher är egentligen för lite för att han ska räknas som Stanley Cup vinnare men NHL gör ett undantag pga att det är en ”career ending injury” så han vinner därmed sin tionde Stanley Cup. Näste man som slutar efter säsongen är Ken Dryden, efter 8 säsonger, 5 Vezina och 6 Stanley Cup tycker han det är nog, han kommer att jobba som advokat, journalist, författare, GM för Toronto Maple Leafs och politiker. Han har nog skrivit den bästa boken som finns om ishockey ”The Game” som publicerades 1983, han har även varit minister i den kanadensiska regeringen. Den tredje spelaren som lämnar Canadiens blir en riktig chock, Jacques Lemaire tycker inte det är roligt längre utan lämnar Canadiens och NHL och åker till Schweiz för att spela för Sierre.  Att dessutom Scotty Bowman lämnar Canadiens efter säsongen för att bli GM i Buffalo Sabres gör att de flesta begriper att det inte kommer att bli en femte Stanley Cup nästa säsong.

Tabellen NHL säsongen 1978-1979
Prince of Wales: Adams GP W L T GF GA P
Boston Bruins  80  43  23  14  316 270 100 
Buffalo Sabres  80 36  28  16  280 263 88 
Toronto Maple Leafs  80 34  33  13  267 252 81 
Minnesota North Stars  80  28  40  12  257 289 68 
Prince of Wales: Norris  GP  W GF GA
Montreal Canadiens  80   52 17   11 337 204 115
Pittsburgh Penguins 80 36 31 13 281 279 85
Los Angeles Kings 80 34 34 12 292 286 80
Washington Capitals 80 24 41 15 273 338 63
Detroit Red Wings 80 23 41 16 252 295 62
Clarence Campbell: Patrick GP W L T GF GA P
New York Islanders  80  51  15  14  358  214  116 
Philadelphia Flyers  80  40  25  15  281  248  95 
New York Rangers  80  40  29  11  316  292  91 
Atlanta Flames  80  41  31  327  280  90 
Clarence Campbell: Smythe GP W L T GF GA P
Chicago Black Hawks  80  29  36  15  244  277  73 
Vancouver Canucks  80  25  42  13  217  291  63 
St. Louis Blues  80  18  50  12  249  348  48 
Colorado Rockies  80  15  53  12  210  331  42 

Lag i fet stil gick till slutspel

Poängligan NHL säsongen 1978-1979
Namn Lag GP G A P +/- PIM
Bryan Trottier  New York Islanders  76  47  87  134  76 50 
Marcel Dionne  Detroit Red Wings  80  59  71  130  23 30 
Guy Lafleur  Montreal Canadiens  80  52  77  129  56 28 
Mike Bossy   New York Islanders  80  69  57  126  63 25 
Bob MacMillan  Atlanta Flames  79  37  71  108  34 14 
Guy Chouinard  Atlanta Flames  80  50  57  107  23 14 
Denis Potvin  New York Islanders  73  31  70  101  71 58 
Bernie Federko  St. Louis Blues  74  31  64  95  -15 14 
Dave Taylor  Los Angeles Kings  78  43  48  91  27 124 
Clark Gillies  New York Islanders  75  35  56  91  57 68 

Målvaktsligan säsongen 1978-1979
Namn Lag GP W L T GAA SO
Dan Bouchard  Atlanta Flames  64  32  21  3,33 
Ken Dryden  Montreal Canadiens  47  30  10  2,30 
Glenn Resch  New York Islanders  43  26  10  2,50 
Don Edwards  Buffalo Sabres  54  26  18  3,02 
Mike Plamateer  Toronto Maple Leafs  58  26  21  10  2,95 
Billy Smith  New York Islanders  40  25  2,87 
Tony Esposito  Chicago Black Hawks  63  24  28  11 3,27
Gerry Cheevers  Boston Bruins  43  23  10  3,16 
Mario Lessard  Los Angeles Kings  49  23  15  10  3,10 
Michel Larocque  Montreal Canadiens  34  22  2,84 
Denis Herron Pittsburgh Penguins 56 22 19 12 3,37 0

Hart Memorial Trophy: Bryan Trottier, New York Islanders
Lady Byng Trophy: Bob MacMillan, Atlanta Flames
Vezina Trophy: Ken Dryden & Michel Larocque, Montreal Canadiens
Calder Memorial Trophy: Bobby Smith, Minnesota North Stars
Art Ross Trophy: Bryan Trottier, New York Islanders
James Norris Memorial Trophy: Denis Potvin, New York Islanders
Conn Smythe Trophy: Bob Gainey, Montreal Canadiens
Lester Patrick Trophy: Bobby Orr
Bäst Plus/Minus statistik i NHL: Bryan Trottier, New York Islanders(NHL började inte dela ut en trofé förrän 1983)
Bill Masterton Memorial Trophy: Serge Savard, Montreal Canadiens
Lester B. Pearson Award: Marcel Dionne, Los Angeles Kings
Jack Adams Award: Al Arbour, New York Islanders
Frank J. Selke Trophy: Bob Gainey, Montreal Canadiens

ina Trophy: All Star Team
All Star Team I Position All Star Team II
Ken Dryden, Montreal  G Glenn Resch, NY Islanders 
Denis Potvin, NY Islanders  D Börje Salming, Toronto 
Larry Robinson, Montreal  D Serge Savard, Montreal 
Bryan Trottier, NY Islanders  C Marcel Dionne, Los Angeles 
Guy Lafleur, Montreal  RW Mike Bossy, Ny Islanders 
Clark Gillies, NY Islanders  LW Bill Barber, Philadelphia 

Slutspelet säsongen 1978-1979

Preliminary Round Match 1

Vancouver Canucks - Philadelphia Flyers 1-2 i matcher efter resultaten;
3-2, 4-6, 2-7

Preliminary Round Match 2
Los Angeles Kings - New York Rangers 0-2 i matcher efter resultaten:
1-7, 1-2 OT

Preliminary Round Match 3
Toronto Maple Leafs - Atlanta Flames 2-0 i matcher efter resultaten:
2-1, 7-4

Preliminary Round Match 4
Pittsburgh Penguins - Buffalo Sabres 2-1 i matcher efter resultaten:
4-3, 1-3, 4-3 OT

 Kvartsfinal 1
New York Islanders - Chicago Black Hawks 4-0 i matcher efter resultaten:
6-2, 1-0 OT, 4-0, 3-1

Kvartsfinal 2
Montreal Canadiens - Toronto Maple Leafs 4-0 i matcher efter resultaten:
5-2, 5-1, 4-3 OT, 5-4 OT

Kvartsfinal 3
Boston Bruins - Pittsburgh Penguins 4-0 i matcher efter resultaten:
6-2, 4-3, 2-1, 4-1

Kvartsfinal 4
Philadelphia Flyers - New York Rangers 1-4 i matcher efter resultaten:
3-2 OT, 1-7, 1-5, 0-6, 3-8
 John Davidson i Rangers mål står på huvudet och stoppar nästan allt speciellt i match 2 till 4.

Semifinal 1
New York Islanders - New York Rangers 2-4 i matcher efter resultaten:
1-4, 4-3 OT, 1-3, 3-2 OT, 3-4, 1-2
 John Davidson är ändå bättre i serien mot Islanders.

Semifinal 2
Montreal Canadiens - Boston Bruins 4-3 i matcher.
 En av de mest kända slutspelserierna genom tiderna, avslutningen på den sjunde matchen är ett rött skynke för en sann Bostonanhängare.

26 april 1979 Montreal Canadiens - Boston Bruins 4-2

28 april 1979 Montreal Canadiens - Boston Bruins 5-2

1 maj 1979 Boston Bruins - Montreal Canadiens 2-1

3 maj 1979 Boston Bruins - Montreal Canadiens 4-3 OT

5 maj 1979 Montreal Canadiens - Boston Bruins 5-1

8 maj 1979 Boston Bruins - Montreal Canadiens 5-2

10 maj 1979 Montreal Canadiens - Boston Bruins 5-4 OT
 Boston leder med 3-1 inför den sista perioden men efter halva perioden har Canadiens kvitterat genom mål av Mark Napier och Guy Lapointe. Med 3:59 kvar av perioden gör Rick Middleton 4-3 för gästerna, men med endast 2:34 kvar så ställer Stan Jonathan och Don Marcotte till det för Bruins. Boston gör ett byte men eftersom Guy Lafleur stannar kvar på isen så stannar även Don Marcotte som hade till sin uppgift att markera Lafleur hela tiden kvar på isen, det uppmärksammar inte Stan Jonathan utan han hoppar in i spelet. Boston får en man utvisad för "too many men". I det PP som följer så slår Guy Lafleur in 4-4 bakom Gilles Gilbert i Boston målet. Efter 9:33 i den första övertidsperioden avgör Yvon Lambert frispelad av Mario Tremblay och Rejean Houle. Serien har sedan dess fått namn efter utvisningen, säg bara too many men och ett Bostonfan blir högröd i ansiktet. Don Cherry fick omedelbart sparken från Boston och blir nästa säsong coach för Colorado Rockies, med ett mycket sämre spelarmaterial i Colorado blir Cherry avslöjad som en coach som är klart sämre än genomsnittet.
Här är en länk på avslutningen:
http://www.youtube.com/watch?v=r0EKJFihZfE&feature=related

Stanley Cup finalen säsongen 1978-79

13 maj 1979 Montreal Canadiens - New York Rangers 1-4
 Rangers är nederlagstippade av alla utom svenska tidningar, Ulf Nilsson gör comeback för Rangers efter sitt benbrott i serien men comebacken blir bara två matcher lång innan han skadar benet på nytt. Dryden och Canadiens är ovanligt slöa i början av matchen  och Anders Hedberg passar både till Steve Vickers 0-1 och Dave Maloney's 1-4, efter två perioder får Dryden nog och byter ut sig i den andra pausen. Resultatet efter två perioder 1-4 står sig matchen ut. Efter matchen växer nog kammen lite för mycket på Rangers spelarna som antyder att Canadiens har spelat i en för lätt division och saknar grundträning. Coachen Fred Shero försöker få dem att lugna ned sig, han vet att matchserien mot Boston som slutade bara tre dagar tidigare sitter i benen på Montreal spelarna, han lyckas nog inte riktigt få ned Rangers spelarna på marken igen.
Här är en länk till hela den första matchen i finalserien om någon är intresserad: http://www.youtube.com/watch?v=j5bnhHtGbE0&feature=related

15 maj 1979 Montreal Canadiens - New York Rangers 6-2
 Rangers och Anders Hedberg börjar den andra matchen lika bra som den första finalen, Hedberg gör mål på matchens första skott och efter drygt sex minuter så spelar han fram Ron Duguay som gör 0-2. Fast nu är det roliga slut för Rangers, Canadiens gör de sex nästa målet och fullständigt kör över Rangers.

17 maj 1979 New York Rangers - Montreal Canadiens 1-4
 Rangers hemma i Madison Square Garden borde vara en ganska svår nör att knäcka, men Canadiens fortsätter som de avslutat den andra finalen och vinner enkelt med 4-1.

19 maj 1979 New York Rangers - Montreal Canadiens 3-4 OT
 Rangers är tvingade att vinna, ett underläge med 1-3 mot Canadiens skulle nog vara ett omöjligt läge. Hemmalaget börjar bäst och tar ledningen med 1-0, sedan följs lagen åt och gör varannat mål. Efter tre perioder står det 3-3 men i den första övertidsperioden drar Guy Lafleur upp ett anfall på högerkanten, samtliga Rangers spelare tror på ett skott och glömmer bort markeringarna, med en lös passning snett bakåt friställer Lafleur, backen Serge Savard som enkelt avgör matchen till Canadiens fördel.

21 maj 1979 Montreal Canadiens - New York Rangers 4-1
 Canadiens ger inte Rangers en chans, matchen är avgjord innan den andra perioden är slut, Jacques Lemaire gör det avgörande målet efter bara en dryg minut av den andra perioden.

 Finalen mellan New York Rangers och Montreal Canadiens är den senaste finalen som spelats mellan två av "the Original Six". Bob Gainey blir den som får motta Conn Smythe som slutspelets bäste, efter finalerna har Rangersspelarna fortfarande inte riktigt kommit ned på jorden. Det är flera som går ut och säger att nu är ordningen återställd i New York, nu är det Rangers som är bäst i stan. Historien kommer att visa att de hade helt fel, nu följer fem raka Stanley Cup finaler för New York Islanders och de fyra första av dem vinner de och blir därmed det andra laget i historien att vinna fyra raka Stanley Cup (Canadiens har gjort det två gånger 76-79 och 56-60 då de vann fem i rad).

Stanley Cup GW goal: Jacques Lemaire efter 1:02 i den andra perioden.

 Poängligan Stanley Cup 1979
Namn Lag GP G A P PIM
Jacques Lemaire  Montreal Canadiens  16  11  12  23 
Guy Lafleur  Montreal Canadiens  16  10  13  23 
Phil Esposito  New York Rangers  18  12  20  20 
Don Maloney  New York Rangers  18  13  20  19 
Bob Gainey  Montreal Canadiens  16  10  16  10 
Larry Robinson  Montreal Canadiens  16  15 
Jean Ratelle  Boston Bruins  11  7 13 
Mike McEwen  New York Rangers  18  11  13 
Ron Greschner  New York Rangers  18  12  16 
Don Murdoch New York Rangers 18 7 5 12 12
Rick Middleton Boston Bruins 11 4 8 12 0

Målvaktsstatistik Stanley Cup 1979
Namn Lag GP W L GAA SO
Ken Dryden  Montreal Canadiens  16  12  2,48 
John Davidson  New York Rangers  18  11  2,28 
Billy Smith  New York Islanders  1,90 
Gerry Cheevers  Boston Bruins  2,50 
Gilles Gilbert  Boston Bruins  3,06 
Robert Moore  Philadelphia Flyers  4,03 
Mike Palmateer  Toronto Maple Leafs  3,42 
Glenn Resch New York Islanders 5 2 3 2,20 1
Denis Herron Pittsburgh Penguins          

Poängliga Montreal Canadiens säsongen 1978-1979
Namn  GP  +/- PIM 
Guy Lafleur  80  52  77  129  56 28 
Steve Shutt  72  37  40  77  37 31 
Pierre Mondou  77  31  41  72  59 26
Yvon Lambert  79  26  40  66  30 26 
Larry Robinson  67  16  45  61  50 33
Mario Tremblay  76  30  29  59  23 74
Jacques Lemaire  50  24  31  55 9 10 
Guy Lapointe  69  13  42  55  27 43 
Rejean Houle  66  17  34  51  16 43
Bob Gainey  79  20  18  38  11 44
Serge Savard  80  26  33  46 30 
Mark Napier  54  11  20  31  17 11 
Doug Risebrough  48  10  15  25  22 62 
Doug Jarvis  80  10  13  23  5 16 
Pierre Larouche  36  13  22  3
Pat Hughes  41  17  7 22 
Rick Chartraw  62  11  16  14 29
Brian Engblom  62  11  14  21 60
Gilles Lupien  72  10  33 124 
Rod Langway  45  5 30 
Yvan Cournoyer  15  5
Cam Connor  23  3 2 39 
Dan Newman  16  -1
Dave Lumley  0

??
?
?Målvaktsstatistik Montreal Canadiens säsongen 1957-1958

Målvaktsstatistik Montreal Canadiens säsongen 1978-1979
Namn  GP  GAA  SO 
Ken Dryden  47  30  10  2,30 
Michel Larocque  34  22  2,84 

Målvaktsstatistik Montreal Canadiens Stanley Cup säsongen 1978-1979
Namn  GP  GAA  SO 
Ken Dryden  16  12  2,48 
Michel Larocque  0,00 

Statistik Montreal Canadiens Stanley Cup säsongen 1978-1979
Namn  GP  PIM 
Jacques Lemaire  16  11  12  23 
Guy Lafleur  16  10  13  23 
Bob Gainey  16  10  16  10 
Larry Robinson  16  15 
Yvon Lambert  16  11  16 
Steve Shutt  11  11 
Pierre Mondou  16 
Serge Savard  16 
Guy Lapointe  10  10 
Mario Tremblay  13  13 
Doug Risebrough  15  32 
Rejean Houle 
Mark Napier  12 
Doug Jarvis  12 
Pierre Larouche 
Rick Chartraw  16  24 
Pat Hughes 
Cam Connor 
Brian Engblom 16 0 1 1 11
Rod Langway 8 0 0 0 16
Gilles Lupien  13 0 0

Montreal Canadiens Stanley Cup vinnande lag säsongen 1978-79

1 Michel ”Bunny” Larocque, mv
3 Brian Engblom, back
5 Guy Lapointe, back
6 Pierre Mondou, center
8 Doug Risebrough, center
10 Guy Lafleur, RW
11 Yvon Lambert, LW
12 Yvan Cournoyer C. RW
14 Mario Tremblay, RW
15 Rejean Houle, W
17 Rod Langway, back
18 Serge Savard C. back (tog över som lagkapten istället för den skadade Yvan Cournoyer)
19 Larry Robinson, back
20 Cam Connor, RW
21 Doug Jarvis, center
22 Steve Shutt, LW
23 Bob Gainey, LW
24 Gilles Lupien, back
25 Jacques Lemaire, center
26 Dan Newman, LW *
27 Rick Chartraw, back
28 Pierre Larouche, center
29 Ken Dryden, mv
30 Pat Hughes, RW
31 Mark Napier, RW
33 Richard Sevigny, mv *

* Omklädda i slutspelet men spelade aldrig, Sevigny räknas helt klart som Stanley Cup vinnare som andremålvakt, Newman är ett frågetecken men hans namn finns med på bucklan.

Jacques Courtois, president
Sam Pollock, director
Jean Béliveau, vice-president
Morgan McCammon, director
Al MacNeil, director of player personnel
Claude Ruel, director of player development
Irving Grundman vice-president/GM
Scotty Bowman, coach
Ron Caron, ass. GM
Eddy Palchak, trainer
Pierre Meilleur, ass. trainer

Harry Lumley spelade för få matcher för att räknas som Stanley Cup vinnare. Richard Sevigny får sitt namn på Stanley cup pokalen innan han har spelat en minut i NHL. Tio spelare och tre ledare från laget är invalda i HHoF: G Lapointe, G Lafleur, Y Cournoyer, R Langway, S Savard, L Robinson, S Shutt, B Gainey, J Lemaire, K Dryden, S Pollock, J Béliveau och S Bowman. Dessutom är Eddy Palchak invald i Professional Hockey Athletic Trainers Society som är en underavdelning till HHoF precis som journalister och kommentatorer också har varsin avdelning i HHoF.

Femton spelare och åtta ledare var med om samtliga fyra Stanley Cup vinster mellan 1976 och 1979: R Chartraw, Y Cournoyer, K Dryden, B Gainey, D Jarvis, G Lafleur, Y Lambert, G Lapointe, J Lemaire, M Larocque, D Risebrough, M Tremblay, L Robinson, S Savard, S Shutt är spelarna och J Courtois, S Pollock, J Béliveau, S Bowman, C Ruel, R Caron, E Palchak och P Meilleur är ledarna. 

Här finns samtliga Stanley Cup vinster samlade: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Stanley-Cup-397220.aspx

Källor: NHL.com, Canadiens.com, Legendsofhockey.net, wikipedia.org
  

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-08-14 12:00:00
Author

Fler artiklar om Montreal