Stanley Cup # 22
Nu börjar svenska tidningar skriva lite mer om NHL, anledningen är att två svenskar nu spelar för New York Rangers så nu behöver inte svenska journalister ge sig ut på äventyr till Toronto eller Minnesota. Montreal Canadiens vinner sin fjärde raka och tjugoandra Stanley Cup sammanlagt säsongen 1978-79.
Stanley Cups
XV: 1978-1979: Säsongen 1978-79 fick plötsligt svenska tidningar och journalister upp ögonen för NHL på allvar, anledningen var två svenskar som lämnat Winnipeg Jets och skrivit på för New York Rangers (då som nu det största och finaste som finns i NHL enligt svensk media, i alla fall så länge det finns en svensk i laget). Anders Hedberg och Ulf Nilsson övergav den kanadensiska prärien och Bobby Hull för den stora spännande metropolen New York. Rangers hade dessutom lyckats locka över Fred Shero från Philadelphia för att coacha laget.
Svensk media ledd av en av de sämsta ishockeyjournalister svensk media någonsin haft, Singel Ericsson på Expressen fick nu för sig att Rangers skulle vinna Stanley Cup. Rangers kommer att komma nära men det kommer att dröja 15 år till innan förbannelsen över Rangers är bruten. Hedberg och Nilsson gör enligt svensk media i alla fall succé mer sansade kanadensiska reportrar som visste vilken standard de båda svenskarna haft i WHA tycker att deras säsonger gick bra, Nilsson bröt benet under avslutningen på serien och spelade enbart två matcher i slutspelet, Hedberg är riktigt bra i finalmatcherna mot Canadiens. Hedberg gör 78 poäng på 80 matcher i serien och det placerar honom på plats 23 i NHL medan Nilsson gör 66 poäng på 59 matcher.
I övrigt så består nu NHL endast av sjutton lag efter att Cleveland Barons och Minnesota North Stars gått ihop, lagen spelar fortfarande 80 matcher och det är inga ändringar i reglerna om vilka lag som går till slutspel. Montreal Canadiens fyller 70 år och firar med att vinna ännu en Stanley cup. WHA gör nu sin sista säsong och fyra lag därifrån kommer nästa säsong att debutera i NHL: Winnipeg Jets, Edmonton Oilers, New England Whalers och Quebec Nordiques. I WHA gör dessutom en sjuttonåring vid namn Wayne Gretzky sin proffsdebut det går ”hyfsat” 46 mål och 64 assist på 80 matcher och en tredjeplats i poängligan och i slutspelet blir han etta med 10 mål och 10 assist på 20 matcher.
Antalet svenskar i NHL har ökat till fjorton, fyra spelar i WHA och två spelar i farmarligorna. Under säsongen så blir det ingen All-Star match istället har NHL bjudit in Sovjetunionen till en serie av tre matcher mot ett All-Star lag från NHL (blandade nationer med Börje Salming som ende svensk). NHL laget vinner den första matchen och Sovjet de båda andra. Sovjet har vid den här tiden ett otroligt bra lag så det är egentligen inte oväntat, Sovjet kommer ju att vinna även Canada Cup 1981 och i den s.k. ”VM-finalen” 1981 kommer Sovjet att vinna över Sverige med 13-1.
Guy Lafleur blir bara trea i poängligan, Bryan Trottier i NY Islanders vinner med 134 poäng och Mike Bossy också i NY Islanders blir bäste målskytt med 69. New York Islanders kommer även att få mest poäng i serien. St. Louis Blues missar slutspel igen men efter den här säsongen kommer laget att nå slutspelet varje år ända fram till lockouten 2004-05 alltså 25 säsonger i rad, efter lockouten har det däremot varit nattsvart för Blues.
Bobby Orr är en av flera legender som gör sin sista säsong, hans knän är helt slut och det blir bara sex matcher under säsongen. Jean-Paul Parise som är far till Zach Parise är en annan och en tredje är Bernie Parent som efter att ha fått en klubbspets i ögat i februari tvingas sluta (hans skada leder till att NHL så småningom förbjuder de helgjutna glasfibermaskerna), men det är Canadiens som drabbas hårdast. Först så blir Yvan Cournoyer skadad igen, den här gången så illa att han måste sluta, han kan endast spela 15 matcher innan ryggen säger ifrån. 15 matcher är egentligen för lite för att han ska räknas som Stanley Cup vinnare men NHL gör ett undantag pga att det är en ”career ending injury” så han vinner därmed sin tionde Stanley Cup. Näste man som slutar efter säsongen är Ken Dryden, efter 8 säsonger, 5 Vezina och 6 Stanley Cup tycker han det är nog, han kommer att jobba som advokat, journalist, författare, GM för Toronto Maple Leafs och politiker. Han har nog skrivit den bästa boken som finns om ishockey ”The Game” som publicerades 1983, han har även varit minister i den kanadensiska regeringen. Den tredje spelaren som lämnar Canadiens blir en riktig chock, Jacques Lemaire tycker inte det är roligt längre utan lämnar Canadiens och NHL och åker till Schweiz för att spela för Sierre. Att dessutom Scotty Bowman lämnar Canadiens efter säsongen för att bli GM i Buffalo Sabres gör att de flesta begriper att det inte kommer att bli en femte Stanley Cup nästa säsong.Tabellen NHL säsongen 1978-1979
Prince of Wales: Adams | GP | W | L | T | GF | GA | P |
Boston Bruins | 80 | 43 | 23 | 14 | 316 | 270 | 100 |
Buffalo Sabres | 80 | 36 | 28 | 16 | 280 | 263 | 88 |
Toronto Maple Leafs | 80 | 34 | 33 | 13 | 267 | 252 | 81 |
Minnesota North Stars | 80 | 28 | 40 | 12 | 257 | 289 | 68 |
Prince of Wales: Norris | GP | W | L | T | GF | GA | P |
Montreal Canadiens | 80 | 52 | 17 | 11 | 337 | 204 | 115 |
Pittsburgh Penguins | 80 | 36 | 31 | 13 | 281 | 279 | 85 |
Los Angeles Kings | 80 | 34 | 34 | 12 | 292 | 286 | 80 |
Washington Capitals | 80 | 24 | 41 | 15 | 273 | 338 | 63 |
Detroit Red Wings | 80 | 23 | 41 | 16 | 252 | 295 | 62 |
Clarence Campbell: Patrick | GP | W | L | T | GF | GA | P |
New York Islanders | 80 | 51 | 15 | 14 | 358 | 214 | 116 |
Philadelphia Flyers | 80 | 40 | 25 | 15 | 281 | 248 | 95 |
New York Rangers | 80 | 40 | 29 | 11 | 316 | 292 | 91 |
Atlanta Flames | 80 | 41 | 31 | 8 | 327 | 280 | 90 |
Clarence Campbell: Smythe | GP | W | L | T | GF | GA | P |
Chicago Black Hawks | 80 | 29 | 36 | 15 | 244 | 277 | 73 |
Vancouver Canucks | 80 | 25 | 42 | 13 | 217 | 291 | 63 |
St. Louis Blues | 80 | 18 | 50 | 12 | 249 | 348 | 48 |
Colorado Rockies | 80 | 15 | 53 | 12 | 210 | 331 | 42 |
Lag i fet stil gick till slutspel
Poängligan NHL säsongen 1978-1979
Namn | Lag | GP | G | A | P | +/- | PIM |
Bryan Trottier | New York Islanders | 76 | 47 | 87 | 134 | 76 | 50 |
Marcel Dionne | Detroit Red Wings | 80 | 59 | 71 | 130 | 23 | 30 |
Guy Lafleur | Montreal Canadiens | 80 | 52 | 77 | 129 | 56 | 28 |
Mike Bossy | New York Islanders | 80 | 69 | 57 | 126 | 63 | 25 |
Bob MacMillan | Atlanta Flames | 79 | 37 | 71 | 108 | 34 | 14 |
Guy Chouinard | Atlanta Flames | 80 | 50 | 57 | 107 | 23 | 14 |
Denis Potvin | New York Islanders | 73 | 31 | 70 | 101 | 71 | 58 |
Bernie Federko | St. Louis Blues | 74 | 31 | 64 | 95 | -15 | 14 |
Dave Taylor | Los Angeles Kings | 78 | 43 | 48 | 91 | 27 | 124 |
Clark Gillies | New York Islanders | 75 | 35 | 56 | 91 | 57 | 68 |
Målvaktsligan säsongen 1978-1979
Namn | Lag | GP | W | L | T | GAA | SO |
Dan Bouchard | Atlanta Flames | 64 | 32 | 21 | 7 | 3,33 | 3 |
Ken Dryden | Montreal Canadiens | 47 | 30 | 10 | 7 | 2,30 | 5 |
Glenn Resch | New York Islanders | 43 | 26 | 7 | 10 | 2,50 | 2 |
Don Edwards | Buffalo Sabres | 54 | 26 | 18 | 9 | 3,02 | 2 |
Mike Plamateer | Toronto Maple Leafs | 58 | 26 | 21 | 10 | 2,95 | 4 |
Billy Smith | New York Islanders | 40 | 25 | 8 | 4 | 2,87 | 1 |
Tony Esposito | Chicago Black Hawks | 63 | 24 | 28 | 11 | 3,27 | 4 |
Gerry Cheevers | Boston Bruins | 43 | 23 | 9 | 10 | 3,16 | 1 |
Mario Lessard | Los Angeles Kings | 49 | 23 | 15 | 10 | 3,10 | 4 |
Michel Larocque | Montreal Canadiens | 34 | 22 | 7 | 4 | 2,84 | 3 |
Denis Herron | Pittsburgh Penguins | 56 | 22 | 19 | 12 | 3,37 | 0 |
Hart Memorial Trophy: Bryan Trottier, New York Islanders
Lady Byng Trophy: Bob MacMillan, Atlanta Flames
Vezina Trophy: Ken Dryden & Michel Larocque, Montreal Canadiens
Calder Memorial Trophy: Bobby Smith, Minnesota North Stars
Art Ross Trophy: Bryan Trottier, New York Islanders
James Norris Memorial Trophy: Denis Potvin, New York Islanders
Conn Smythe Trophy: Bob Gainey, Montreal Canadiens
Lester Patrick Trophy: Bobby Orr
Bäst Plus/Minus statistik i NHL: Bryan Trottier, New York Islanders(NHL började inte dela ut en trofé förrän 1983)
Bill Masterton Memorial Trophy: Serge Savard, Montreal Canadiens
Lester B. Pearson Award: Marcel Dionne, Los Angeles Kings
Jack Adams Award: Al Arbour, New York Islanders
Frank J. Selke Trophy: Bob Gainey, Montreal Canadiens
All Star Team
All Star Team I | Position | All Star Team II |
Ken Dryden, Montreal | G | Glenn Resch, NY Islanders |
Denis Potvin, NY Islanders | D | Börje Salming, Toronto |
Larry Robinson, Montreal | D | Serge Savard, Montreal |
Bryan Trottier, NY Islanders | C | Marcel Dionne, Los Angeles |
Guy Lafleur, Montreal | RW | Mike Bossy, Ny Islanders |
Clark Gillies, NY Islanders | LW | Bill Barber, Philadelphia |
Slutspelet säsongen 1978-1979
Preliminary Round Match 1
Vancouver Canucks - Philadelphia Flyers 1-2 i matcher efter resultaten;
3-2, 4-6, 2-7
Preliminary Round Match 2
Los Angeles Kings - New York Rangers 0-2 i matcher efter resultaten:
1-7, 1-2 OT
Preliminary Round Match 3
Toronto Maple Leafs - Atlanta Flames 2-0 i matcher efter resultaten:
2-1, 7-4
Preliminary Round Match 4
Pittsburgh Penguins - Buffalo Sabres 2-1 i matcher efter resultaten:
4-3, 1-3, 4-3 OT
Kvartsfinal 1
New York Islanders - Chicago Black Hawks 4-0 i matcher efter resultaten:
6-2, 1-0 OT, 4-0, 3-1
Kvartsfinal 2
Montreal Canadiens - Toronto Maple Leafs 4-0 i matcher efter resultaten:
5-2, 5-1, 4-3 OT, 5-4 OT
Kvartsfinal 3
Boston Bruins - Pittsburgh Penguins 4-0 i matcher efter resultaten:
6-2, 4-3, 2-1, 4-1
Kvartsfinal 4
Philadelphia Flyers - New York Rangers 1-4 i matcher efter resultaten:
3-2 OT, 1-7, 1-5, 0-6, 3-8
John Davidson i Rangers mål står på huvudet och stoppar nästan allt speciellt i match 2 till 4.
Semifinal 1
New York Islanders - New York Rangers 2-4 i matcher efter resultaten:
1-4, 4-3 OT, 1-3, 3-2 OT, 3-4, 1-2
John Davidson är ändå bättre i serien mot Islanders.
Semifinal 2
Montreal Canadiens - Boston Bruins 4-3 i matcher.
En av de mest kända slutspelserierna genom tiderna, avslutningen på den sjunde matchen är ett rött skynke för en sann Bostonanhängare.
26 april 1979 Montreal Canadiens - Boston Bruins 4-2
28 april 1979 Montreal Canadiens - Boston Bruins 5-2
1 maj 1979 Boston Bruins - Montreal Canadiens 2-1
3 maj 1979 Boston Bruins - Montreal Canadiens 4-3 OT
5 maj 1979 Montreal Canadiens - Boston Bruins 5-1
8 maj 1979 Boston Bruins - Montreal Canadiens 5-2
10 maj 1979 Montreal Canadiens - Boston Bruins 5-4 OT
Boston leder med 3-1 inför den sista perioden men efter halva perioden har Canadiens kvitterat genom mål av Mark Napier och Guy Lapointe. Med 3:59 kvar av perioden gör Rick Middleton 4-3 för gästerna, men med endast 2:34 kvar så ställer Stan Jonathan och Don Marcotte till det för Bruins. Boston gör ett byte men eftersom Guy Lafleur stannar kvar på isen så stannar även Don Marcotte som hade till sin uppgift att markera Lafleur hela tiden kvar på isen, det uppmärksammar inte Stan Jonathan utan han hoppar in i spelet. Boston får en man utvisad för "too many men". I det PP som följer så slår Guy Lafleur in 4-4 bakom Gilles Gilbert i Boston målet. Efter 9:33 i den första övertidsperioden avgör Yvon Lambert frispelad av Mario Tremblay och Rejean Houle. Serien har sedan dess fått namn efter utvisningen, säg bara too many men och ett Bostonfan blir högröd i ansiktet. Don Cherry fick omedelbart sparken från Boston och blir nästa säsong coach för Colorado Rockies, med ett mycket sämre spelarmaterial i Colorado blir Cherry avslöjad som en coach som är klart sämre än genomsnittet.
Här är en länk på avslutningen:
http://www.youtube.com/watch?v=r0EKJFihZfE&feature=related
Stanley Cup finalen säsongen 1978-79
13 maj 1979 Montreal Canadiens - New York Rangers 1-4
Rangers är nederlagstippade av alla utom svenska tidningar, Ulf Nilsson gör comeback för Rangers efter sitt benbrott i serien men comebacken blir bara två matcher lång innan han skadar benet på nytt. Dryden och Canadiens är ovanligt slöa i början av matchen och Anders Hedberg passar både till Steve Vickers 0-1 och Dave Maloney's 1-4, efter två perioder får Dryden nog och byter ut sig i den andra pausen. Resultatet efter två perioder 1-4 står sig matchen ut. Efter matchen växer nog kammen lite för mycket på Rangers spelarna som antyder att Canadiens har spelat i en för lätt division och saknar grundträning. Coachen Fred Shero försöker få dem att lugna ned sig, han vet att matchserien mot Boston som slutade bara tre dagar tidigare sitter i benen på Montreal spelarna, han lyckas nog inte riktigt få ned Rangers spelarna på marken igen.
Här är en länk till hela den första matchen i finalserien om någon är intresserad: http://www.youtube.com/watch?v=j5bnhHtGbE0&feature=related
15 maj 1979 Montreal Canadiens - New York Rangers 6-2
Rangers och Anders Hedberg börjar den andra matchen lika bra som den första finalen, Hedberg gör mål på matchens första skott och efter drygt sex minuter så spelar han fram Ron Duguay som gör 0-2. Fast nu är det roliga slut för Rangers, Canadiens gör de sex nästa målet och fullständigt kör över Rangers.
17 maj 1979 New York Rangers - Montreal Canadiens 1-4
Rangers hemma i Madison Square Garden borde vara en ganska svår nör att knäcka, men Canadiens fortsätter som de avslutat den andra finalen och vinner enkelt med 4-1.
19 maj 1979 New York Rangers - Montreal Canadiens 3-4 OT
Rangers är tvingade att vinna, ett underläge med 1-3 mot Canadiens skulle nog vara ett omöjligt läge. Hemmalaget börjar bäst och tar ledningen med 1-0, sedan följs lagen åt och gör varannat mål. Efter tre perioder står det 3-3 men i den första övertidsperioden drar Guy Lafleur upp ett anfall på högerkanten, samtliga Rangers spelare tror på ett skott och glömmer bort markeringarna, med en lös passning snett bakåt friställer Lafleur, backen Serge Savard som enkelt avgör matchen till Canadiens fördel.
21 maj 1979 Montreal Canadiens - New York Rangers 4-1
Canadiens ger inte Rangers en chans, matchen är avgjord innan den andra perioden är slut, Jacques Lemaire gör det avgörande målet efter bara en dryg minut av den andra perioden.
Finalen mellan New York Rangers och Montreal Canadiens är den senaste finalen som spelats mellan två av "the Original Six". Bob Gainey blir den som får motta Conn Smythe som slutspelets bäste, efter finalerna har Rangersspelarna fortfarande inte riktigt kommit ned på jorden. Det är flera som går ut och säger att nu är ordningen återställd i New York, nu är det Rangers som är bäst i stan. Historien kommer att visa att de hade helt fel, nu följer fem raka Stanley Cup finaler för New York Islanders och de fyra första av dem vinner de och blir därmed det andra laget i historien att vinna fyra raka Stanley Cup (Canadiens har gjort det två gånger 76-79 och 56-60 då de vann fem i rad).
Stanley Cup GW goal: Jacques Lemaire efter 1:02 i den andra perioden.
Poängligan Stanley Cup 1979
Namn | Lag | GP | G | A | P | PIM |
Jacques Lemaire | Montreal Canadiens | 16 | 11 | 12 | 23 | 6 |
Guy Lafleur | Montreal Canadiens | 16 | 10 | 13 | 23 | 0 |
Phil Esposito | New York Rangers | 18 | 8 | 12 | 20 | 20 |
Don Maloney | New York Rangers | 18 | 7 | 13 | 20 | 19 |
Bob Gainey | Montreal Canadiens | 16 | 6 | 10 | 16 | 10 |
Larry Robinson | Montreal Canadiens | 16 | 6 | 9 | 15 | 8 |
Jean Ratelle | Boston Bruins | 11 | 7 | 6 | 13 | 2 |
Mike McEwen | New York Rangers | 18 | 2 | 11 | 13 | 8 |
Ron Greschner | New York Rangers | 18 | 7 | 5 | 12 | 16 |
Don Murdoch | New York Rangers | 18 | 7 | 5 | 12 | 12 |
Rick Middleton | Boston Bruins | 11 | 4 | 8 | 12 | 0 |
Målvaktsstatistik Stanley Cup 1979
Namn | Lag | GP | W | L | GAA | SO |
Ken Dryden | Montreal Canadiens | 16 | 12 | 4 | 2,48 | 0 |
John Davidson | New York Rangers | 18 | 11 | 7 | 2,28 | 1 |
Billy Smith | New York Islanders | 5 | 4 | 1 | 1,90 | 1 |
Gerry Cheevers | Boston Bruins | 6 | 4 | 2 | 2,50 | 0 |
Gilles Gilbert | Boston Bruins | 5 | 3 | 2 | 3,06 | 0 |
Robert Moore | Philadelphia Flyers | 5 | 3 | 2 | 4,03 | 0 |
Mike Palmateer | Toronto Maple Leafs | 5 | 2 | 3 | 3,42 | 0 |
Glenn Resch | New York Islanders | 5 | 2 | 3 | 2,20 | 1 |
Denis Herron | Pittsburgh Penguins |
Poängliga Montreal Canadiens säsongen 1978-1979
Namn | GP | G | A | P | +/- | PIM |
Guy Lafleur | 80 | 52 | 77 | 129 | 56 | 28 |
Steve Shutt | 72 | 37 | 40 | 77 | 37 | 31 |
Pierre Mondou | 77 | 31 | 41 | 72 | 59 | 26 |
Yvon Lambert | 79 | 26 | 40 | 66 | 30 | 26 |
Larry Robinson | 67 | 16 | 45 | 61 | 50 | 33 |
Mario Tremblay | 76 | 30 | 29 | 59 | 23 | 74 |
Jacques Lemaire | 50 | 24 | 31 | 55 | 9 | 10 |
Guy Lapointe | 69 | 13 | 42 | 55 | 27 | 43 |
Rejean Houle | 66 | 17 | 34 | 51 | 16 | 43 |
Bob Gainey | 79 | 20 | 18 | 38 | 11 | 44 |
Serge Savard | 80 | 7 | 26 | 33 | 46 | 30 |
Mark Napier | 54 | 11 | 20 | 31 | 17 | 11 |
Doug Risebrough | 48 | 10 | 15 | 25 | 22 | 62 |
Doug Jarvis | 80 | 10 | 13 | 23 | 5 | 16 |
Pierre Larouche | 36 | 9 | 13 | 22 | 3 | 4 |
Pat Hughes | 41 | 9 | 8 | 17 | 7 | 22 |
Rick Chartraw | 62 | 5 | 11 | 16 | 14 | 29 |
Brian Engblom | 62 | 3 | 11 | 14 | 21 | 60 |
Gilles Lupien | 72 | 1 | 9 | 10 | 33 | 124 |
Rod Langway | 45 | 3 | 4 | 7 | 5 | 30 |
Yvan Cournoyer | 15 | 2 | 5 | 7 | 5 | 2 |
Cam Connor | 23 | 1 | 3 | 4 | 2 | 39 |
Dan Newman | 16 | 0 | 2 | 2 | -1 | 0 |
Dave Lumley | 3 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Målvaktsstatistik Montreal Canadiens säsongen 1978-1979
Namn | GP | W | L | T | GAA | SO |
Ken Dryden | 47 | 30 | 10 | 7 | 2,30 | 5 |
Michel Larocque | 34 | 22 | 7 | 4 | 2,84 | 3 |
Målvaktsstatistik Montreal Canadiens Stanley Cup säsongen 1978-1979
Namn | GP | W | L | T | GAA | SO |
Ken Dryden | 16 | 12 | 4 | - | 2,48 | 0 |
Michel Larocque | 1 | 0 | 0 | - | 0,00 | 0 |
Statistik Montreal Canadiens Stanley Cup säsongen 1978-1979
Namn | GP | G | A | P | PIM |
Jacques Lemaire | 16 | 11 | 12 | 23 | 6 |
Guy Lafleur | 16 | 10 | 13 | 23 | 0 |
Bob Gainey | 16 | 6 | 10 | 16 | 10 |
Larry Robinson | 16 | 6 | 9 | 15 | 8 |
Yvon Lambert | 16 | 5 | 6 | 11 | 16 |
Steve Shutt | 11 | 4 | 7 | 11 | 6 |
Pierre Mondou | 16 | 3 | 6 | 9 | 4 |
Serge Savard | 16 | 2 | 7 | 9 | 6 |
Guy Lapointe | 10 | 2 | 6 | 8 | 10 |
Mario Tremblay | 13 | 3 | 4 | 7 | 13 |
Doug Risebrough | 15 | 1 | 6 | 7 | 32 |
Rejean Houle | 7 | 1 | 5 | 6 | 2 |
Mark Napier | 12 | 3 | 2 | 5 | 2 |
Doug Jarvis | 12 | 1 | 3 | 4 | 4 |
Pierre Larouche | 6 | 1 | 3 | 4 | 0 |
Rick Chartraw | 16 | 2 | 1 | 3 | 24 |
Pat Hughes | 8 | 1 | 2 | 3 | 4 |
Cam Connor | 8 | 1 | 0 | 1 | 0 |
Brian Engblom | 16 | 0 | 1 | 1 | 11 |
Rod Langway | 8 | 0 | 0 | 0 | 16 |
Gilles Lupien | 13 | 0 | 0 | 0 | 2 |
Montreal Canadiens Stanley Cup vinnande lag säsongen 1978-79
1 Michel ”Bunny” Larocque, mv
3 Brian Engblom, back
5 Guy Lapointe, back
6 Pierre Mondou, center
8 Doug Risebrough, center
10 Guy Lafleur, RW
11 Yvon Lambert, LW
12 Yvan Cournoyer C. RW
14 Mario Tremblay, RW
15 Rejean Houle, W
17 Rod Langway, back
18 Serge Savard C. back (tog över som lagkapten istället för den skadade Yvan Cournoyer)
19 Larry Robinson, back
20 Cam Connor, RW
21 Doug Jarvis, center
22 Steve Shutt, LW
23 Bob Gainey, LW
24 Gilles Lupien, back
25 Jacques Lemaire, center
26 Dan Newman, LW *
27 Rick Chartraw, back
28 Pierre Larouche, center
29 Ken Dryden, mv
30 Pat Hughes, RW
31 Mark Napier, RW
33 Richard Sevigny, mv *
* Omklädda i slutspelet men spelade aldrig, Sevigny räknas helt klart som Stanley Cup vinnare som andremålvakt, Newman är ett frågetecken men hans namn finns med på bucklan.
Jacques Courtois, president
Sam Pollock, director
Jean Béliveau, vice-president
Morgan McCammon, director
Al MacNeil, director of player personnel
Claude Ruel, director of player development
Irving Grundman vice-president/GM
Scotty Bowman, coach
Ron Caron, ass. GM
Eddy Palchak, trainer
Pierre Meilleur, ass. trainer
Harry Lumley spelade för få matcher för att räknas som Stanley Cup vinnare. Richard Sevigny får sitt namn på Stanley cup pokalen innan han har spelat en minut i NHL. Tio spelare och tre ledare från laget är invalda i HHoF: G Lapointe, G Lafleur, Y Cournoyer, R Langway, S Savard, L Robinson, S Shutt, B Gainey, J Lemaire, K Dryden, S Pollock, J Béliveau och S Bowman. Dessutom är Eddy Palchak invald i Professional Hockey Athletic Trainers Society som är en underavdelning till HHoF precis som journalister och kommentatorer också har varsin avdelning i HHoF.
Femton spelare och åtta ledare var med om samtliga fyra Stanley Cup vinster mellan 1976 och 1979: R Chartraw, Y Cournoyer, K Dryden, B Gainey, D Jarvis, G Lafleur, Y Lambert, G Lapointe, J Lemaire, M Larocque, D Risebrough, M Tremblay, L Robinson, S Savard, S Shutt är spelarna och J Courtois, S Pollock, J Béliveau, S Bowman, C Ruel, R Caron, E Palchak och P Meilleur är ledarna.
Här finns samtliga Stanley Cup vinster samlade: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Stanley-Cup-397220.aspxKällor: NHL.com, Canadiens.com, Legendsofhockey.net, wikipedia.org