SvenskaFans rankar: 15. Tampa Bay Lightning
Fjolårets säsong var en klar missräkning för Lightning. Året innan var man en ynka uddamålsförlust från Stanley Cup-final, nu tog det roliga slut redan i april. Men med en vettig sommar på transfermarknaden finns det skäl till att åter tro på Bolts som ett slutspelslag.
Säsongen 10-11 stämde det mesta för Tampa. Med nytt ägarskap, ny GM i Steve Yzerman och en ung och hungrig coach i Guy Boucher levererade lagbygget egentligen bra mycket tidigare än det skulle. Man tog Boston till sju matcher i conference-finalen, men orkade till sist inte hela vägen.
Det flyt som man hade då var dock som bortblåst den gångna säsongen. De största problemen återfanns i de bakre leden. Dwayne Roloson som var en fantom i målet under resan på våren 2011 spelade nu som man egentligen kan förvänta sig av en man av hans ålder. Inte särskilt bra alltså, vilket gjorde att Mathieu Garon fick bära en mycket större börda än det var tänkt, en uppgift han inte rikigt klarade av att bemästra.
Försvaret hade också problem. Mattias Öhlund kom aldrig till start och blev borta hela säsongen med knäskada. Eric Brewer som gjorde ett gediget playoff året innan höll inte samma klass. Pavel Kubina hängde inte med (och byttes sedan bort). Victor Hedmans utveckling fortsatte framåt, men inte kan man förvänta sig att han skulle bära hela försvarslinjen på sina axlar. Marc-André Bergeron inledde förvisso jättebra, men tappade sedan fart och blev skadad och missade hela vårsäsongen.
Offensivt sett behöver man inte skämmas för mycket egentligen. Tampa gjorde nionde mest mål av alla i ligan, och med de siffrorna kan man ju tycka att man ska kunna hamna bättre till. Ekvationen går förstås inte ihop när man släpper in mest dock. Med bred marginal dessutom, de 281 man fick i baken var 17 sämre än Toronto som var näst sämt.
Lagets stora solskenshistoria var i alla fall Steven Stamkos framfart. Efter att ha kört fast under andra halvan av säsongen innan fanns lite oro kring om han tappat näsan för mål. Men oj så han visade alla som tvivlat, genom att göra sin bästa säsong hittills i karriären, toppat av att första gången nå upp till 60 mål.
Att Stamkos tagit över som den nye ledaren står klart, hans mentor Martin St. Louis nådde inte tidigare höjder, och kapten Lecavalier är inte vad han en gång var. Men likväl, Tampa hade utöver Stamkos ytterligare fyra man med fler än 20 mål. Det är helt okej.
Att man direkt agerat mot de problem som fanns ifjol under sommarens transferperiod understryker också framtidshoppet. Försvaret har fått hjälp av hårdskjutande veteranen Sami Salo från Vancouver. Flyers-backen Matt Carle, sommarens näst mest eftertraktade back (efter Ryan Suter) i en förvisso skral samling free agents, "vanns" också över. Offensivt föll valet på Benoit Pouliot, som har potential att ta en topp-6 plats. Lösningen på det största problemet av dom alla - målvaktsposten - föll på en 24-årig svensk i form av Anders Lindbäck. Han har bakom Pekka Rinne i Nashville visat stor potential.
Blickar man ner i farmarlaget andas det också optimism. Norfolk slog nytt AHL-rekord för raka segrar under grundserien, och fortsatte med att ta hem hela mästerskapet. Målkungen Cory Conacher, hela ligans främste back i Mark Barberio och målvakten Dustin Tokarski - tre spelare att hålla ett närmare öga på i år framöver.
Det känns som att Lightning är på rätt spår igen, efter att inte ha fått till det ifjol. Organisationen bakom laget är helt rätt, spelartruppen känns gedigen, även om det skulle behövas lite extra krydda. Förhoppningsvis kan några ynglingar ta plats istället för att de behoven ska lösas vid trading deadline. Får man ihop paketet och hittar lite flyt kan det bli riktigt bra, och det är också nu de närmsta åren det gäller om det ska bli nåt med nuvarande kärntrupp. St. Louis och Lecavalier blir inte yngre, men har väl några år kvar på bra nivå. Att nå hela vägen till Stanley Cup-final är väl att hoppas för mycket, men helt klart är en slutspelsplats denna säsong ett helt realistiskt mål. Väl där kan vad som helst hända, det har vi sett förr.
Målvakter:
Mellan stolparna ställs nu alltså lagets förhoppningar till en svensk med förflutet i Brynäs. Hört den förut? Ja, Johan Holmqvist var för ett antal år sedan den man satte sin tilltro till, men det blev ingen succe den gången. Nu måste det funka bättre om Tampa ska lyckas. Storväxte Anders Lindbäck får nu sin stora chans att etablera sig som en starter i NHL på riktigt. Under fjolåret i Nashville noterades han för klart godkända 2.42 i GAA och 91.2% räddningar, men förstås med hjälp av ett stabilt försvar och en bra mentor i Pekka Rinne.
Som vapendragare får han Mathieu Garon, som fick ta ett stort ansvar ifjol när Roloson klappade ihop. 48 matcher är näst mest matcher han gjort under en NHL-säsong i sin karriär, 25-30 känns mer lagom. Som backup känns han i alla fall som en bra lösning, där han nu får iklä sig rollen som mentor till sin tio år yngre kollega där bak.
I bakvattnet bakom den duon ligger framförallt Dustin Tokarski bra till för att för en chans. Han fick - och delvis tog den - redan ifjol, men mår nog bra av mer speltid i AHL än att nöta bänk som backup i NHL. Finnen Riku Helenius är också tillbaka efter en lyckad säsong med mästerskapstitel i SM-Liiga, men har en del att bevisa på liten rink.
Backar:
28-årige nyförvärvet Matt Carle blir lagets nya offensive kraft på backsidan. Den skridskoskicklige amerikanen har ju redan gjort en kort sejour i Lightning under hösten 2008, då han anslöt i traden som tog Dan Boyle åt motsatt håll. Då blev det bara 12 matcher, nu förväntas det bli betydligt fler då han är kontrakterad till 2018. Med tre raka 30+ poängsäsonger bakom sig är det precis vad Lightning behöver.
Den andra backvärvningen känns lite mer riskabel. Att man valde att ge ett tvåårskontrakt till 38-årige Sami Salo överraskade, inte minst med tanke på hans skadehistorik. De 69 matcher han gjorde ifjol var flest på en säsong sedan 03-04 som exempel på det. När han är på topp bidrar han med rutin och ett rungande skott i powerplay, och förhoppningsvis är det den bild vi kommer att få se.
Victor Hedman missade 21 matcher på grund av hjärnskakning i mitten av förra säsongen, men kom tillbaka ännu starkare och gjorde ett gediget jobb under hela säsongen. Sakta men säkert växer han in i en allt större NHL-kostym, och redan nu loggar han tunga minuter och matchas mot motståndarnas starkare formationer. Räkna med att utvecklingen fortsätter framåt, och förhoppningsvis kan de nya kollegorna där back hjälpa honom ytterligare. Efter tre säsonger med 20+ poäng är det nu också läge att kliva över 30-poängsnivån.
Lagets mest renodlade offensive back återfinns i Marc-André Bergeron. Han inledde fjolåret som ligans främste totalt efter 15 poäng på 13 matcher, trots en knackig start för laget som helhet. Det tempot kunde förstås han inte upprätthålla, utan stannade till sist på 24 poäng på 43 matcher, efter att ryggproblem hållit honom borta från 12 januari. Skadeproblem har präglat hans karriär på senare år, kan han få ordning på det lär han fortsatt ha en roll i lagets powerplay som specialist.
Veteranen Eric Brewer är den femte av de mer meriterade herrarna Lightning har i de bakre leden. Med sin storlek och fysik spelar han förstås en viktig roll i försvaret, och kamperade ofta ihop med Victor Hedman. Han bidrar även en del offensivt, ifjol blev det 21 poäng på 82 matcher. Var inte lika vass ifjol som säsongen innan, men nog finns det mycket hockey kvar i 33-årigen.
Bakom de fem ovan är det lite mer öppet. Mattias Öhlund vore förstås det naturliga valet som sjätteback, men om han kommer att spela mer återstår att se. Knäproblemen höll honom ur spel hela fjolåret. Han har inte gett upp hoppet utan kämpar med rehabilitering efter operationer, men vid 35 års ålder blir han inte direkt yngre. Hans rutin och fysik skulle vara nyttig att få in, frågan är om han får igång skridskoåkningen i vettigt tempo bara. I nuläget känns en comeback väldigt avlägsen.
Brian Lee anslöt från Ottawa i utbyte mot Matt Gilroy innan trading deadline, och gjorde inte bort sig. Han draftades som nia 2005, men blommade aldrig ut i Senators. Kanske kan han fortsätta den positiva trend som vi såg glimtar av ifjol? Ett namn för tredje backpar ska han vara i alla fall. Bakom Lee står kampen framförallt mellan Brendan Mikkelson och Keith Aulie. Bägge två fick en del möjligheter den gångna säsongen, men kan likväl hamna i farmarlaget för att utvecklas vidare där.
Det mest spännande namnet som står på tur är definitivt Mark Barberio. 22-åringen noterades för 61 poäng på 74 matcher för Norfolk, och utsågs till AHL:s främste back. En blivande powerplayklippa alltså. Radko Gudas är också ett namn det pratats om ett par år, en riktig tuffing som noterats för 360 utvisningsminuter och 27 fighter under sina två säsonger i AHL.
Forwards:
Framåt handlar det mesta som sagt om Steven Stamkos. Lightnings nya posterboy är helt enkelt fenomenal, och han bara fortsätter att imponera. Från att under början av sin karriär mest gjort sig känd för sitt precisa slagskott från vänster sida av anfallszon gör han nu mål på alla sätt och vis. Inte bara det, han tar på sig ett stort ansvar överhuvudtaget, och de 60 mål han nådde ifjol är helt enkelt otroligt bra. Glöm inte att han fortfarande bara är 22 år gammal! Om han spelat i en mer känd/traditionell klubb hade han varit en ännu större stjärna än vad han redan är.
Vid sin sida lär Stamkos återigen få Martin St. Louis. I början av sin karriär var det veteranen som drog med sig ynglingen, nu är det snarare tvärtom. St. Louis hade nu sin lägsta poängskörd - 74 - sedan 2005-06, och 37 år gammal säger logiken att utvecklingen inte borde peka uppåt. Likväl tillhör han fortfarande en av ligans bättre offensiva spelare, och bidrar om inte annat med så mycket mer till laget än bara sina poäng.
Som tredje länk i förstakedjan bör Teddy Purcell få fortsatt förtroende. Han hade ju redan tidigare blommat ut i Tampa, men tog det nu till en ny nivå tillsammans med St. Louis och Stamkos. Med 43 poäng på de sista 38 matcherna hamnade han till sist på nya personbästa 65. Purcell har helt klart stor offensiv kapacitet när det stämmer, men behöver se till att kunna leverera jämnare över en hel säsong.
Vincent Lecavalier ja. Med 49 poäng hade han sin sämsta notering sedan tio år tillbaka. Att han missade 18 matcher är förstås en av förklaringarna till siffrorna, men kaptenen är inte den spelare han en gång var. Överskattad hävdar många, och visst, hans stora lön är väl numera inte riktigt motiverad, men den delades ut när hans karriär var på topp, och det finns många andra spelare som fått betydligt märkligare avtal. Lecavalier är fortsatt en kugge för laget och har på gamla dar blivit en mer kompetent tvåvägscenter. Målmässigt är han framförallt ett hot i powerplay.
Powerforwarden Ryan Malone har fortfarande en del milstolpar att uppnå som man vid det här laget hade förväntat sig. Säsonger med 30 mål samt 60 poäng lyser fortfarande med sin frånvaro, och skadeproblemen hjälper förstås inte där. 48 poäng på 68 matcher stannade han på ifjol. Laget behöver Malone frisk och hel, då bidrar han med saker som inte många andra gör. Att han återkommande dras in traderykten där värdet tillbaka är högt, indikerar på hans egentliga värde - högt.
Som fjärdeval i draften (av Minnesota) 2005 har förstås förväntningarna på Benoit Pouliot varit höga sedan dess. Han har väl egentligen aldrig riktigt levt upp till det, och noterades den gångna säsongen för 32 poäng på 74 insatser för Bruins. Potentialen finns där helt klart, och som ny i Tampa har han i alla fall helt klart en möjlighet att spela till sig den topp-6 position som skulle behövas för att poängtotalen ska närma sig 50.
Hur bottom-6 kommer att se ut lite mer öppet. Brett Connolly är den som borde ha störst potential att ta sig upp till topp-6, men även om han hade imponerande siffror som junior och ett gediget JVM ifjol, så var NHL-spelet mer tveksamt. Spelmässigt gör han ett gott arbete, men poängskörden har inte riktigt kommit. 4 mål och 11 assist var väl lite i underkant av vad som förväntades ifjol. Även om man nog ser honom som en mer renodlad målskytt gör han inte bort sig i en tredjekedja.
I Nate Thompson, Adam Hall och Tom Pyatt har Lightning en trio oglamourösa spelare som är beredda att göra den riktiga arbetsinsatsen. Ingen av de tre är något större offensivt hot, även om nu Pyatt petade in 12 mål ijfol, utan är framförallt med i laget för sitt defensiva kunnande, ett jobb de gör riktigt bra. Dana Tyrell är en annan yngling som har potential att räknas in i den skaran. Ifjol blev det bara 26 matcher och fem assist innan knäskada satte stopp för hans vidare framfart, men det är en spelare klubben fortsatt hoppas på.
B.J. Crombeen är ny i laget efter att ha anslutit från St. Louis, och kan bidra med lite nödvändig tuffhet, samtidigt som han inte är en helt inkompetent hockeyspelare. Efter ha varit utan en riktig polis en längre tid är det en efterlängtad värvning.
Cory Conacher ska som sagt bli intressant att följa. Vill man tänka positivt kan man dra paralellerna till St. Louis. Han är lika lång, eller ja - kort, och gick odraftad. Med sin succésäsong ifjol är NHL-kontraktet säkrat, och nog kommer han få möjlighet till spel - men frågan är riktigt var? Närmast på tur till en plats i truppen står han i alla fall.
Bakom finns det en del annat spännande. J.T. Brown fick fem matcher i slutet av fjolåret och gjorde inte bort sig. Universitets-spelaren Alex Killorn avslutade fjolåret i AHL med 17 poäng på 20 matcher, och är en annan lovande talang. Fjolårets förstaval Vladislav Namestnikov hoppas man också på, en skicklig playmaker men som nog har nåt år kvar innan debuten.
Nyckelspelare:
Steven Stamkos, Matt Carle, Anders Lindbäck
Nyförvärv:
Sami Salo – från Vancouver – free agent
Matt Carle – från Philadelphia – free agent
B.J. Crombeen – från St. Louis – trade
Benoit Pouliot – från Boston – trade
Anders Lindbäck – från Nashville – trade
Kyle Wilson – från Nashville - trade
Förluster:
Dwayne Roloson – free agent
Brett Clark – free agent
Mike Commodore – free agent
Bruno Gervais – free agent
Ryan Shannon – free agent
Tim Wallace – free agent
Brandon Segal – free agent
Trevor Smith – free agent
Sebastién Caron - Nashville - trade
Svenskar:
Victor Hedman, Mattias Öhlund, Anders Lindbäck
Coach:
Guy Boucher
Preliminär laguppställning:
Teddy Purcell - Steven Stamkos - Martin St. Louis
Benoit Pouliot - Vincent Lecavalier - Ryan Malone
Dana Tyrell - Tom Pyatt - Brett Connolly
Adam Hall - Nate Thompson - BJ Crombeen
Eric Brewer – Matt Carle
Victor Hedman – Sami Salo
Brian Lee - Marc André Bergeron
Anders Lindbäck - Mathieu Garon
Andra notabla spelare:
Keith Aulie, Brendan Mikkelson, Mattias Öhlund, Kyle Wilson, Cory Conacher, Pierre-Cedric Labrié, Mike Angelidis, J.T. Brown, Dustin Tokarski, Richard Panik, Vladislav Namestnikov, Tyler Johnson, Alex Killorn, Nikita Kucherov, Radko Gudas
Bästa nyförvärvet:
Anders Lindbäck må ha veteranen Mathieu Garon att luta sig mot, men visst är det så att han är den hela klubben hoppas på är lösningen på lagets målvaktsproblem. Bortsett från Khabibulins glansdagar och Rolosons bländande vår för två år sedan, har Tampa alltid haft det magert längst bak, och åter igen hade man nu ett stort behov av att fylla positionen där bak.
Värsta förlusten:
Ja, vem ska man egentligen sakna? Ingen av de spelare som under sommaren lämnat klubben lämnar något större tomrum egentligen. Ska man ändå nämna någon får det bli Ryan Shannon, som nu försöker sig på spel i Europa istället.
Årets poängkung:
Steven Stamkos blev inte bara ligans bästa målskytt den senaste säsongen, utan är den som gjort flest strutar sett över de senaste åren också. Det enda som kan hindra honom från att knipa titeln som lagets poängkung är egentligen bara långvariga skador...
Årets nykomling:
Det finns en del spännande framtidsmän i laget, men den som kanske har störst potential att direkt göra avtryck är fjolårets skyttekung i AHL, Cory Conacher. 39 mål och 41 assist på 75 matcher imponerar. Samtidigt är det förstås stor skillnad på AHL och NHL, det har vi sett förr, men man kan inte låta bli att hoppas på en ny minilirare når framgång under St. Louis vingar.
Årets genombrott:
Anders Lindbäck har nu chansen att verkligen etablera sig som förstekeeper i NHL. Efter att ha stått på tillväxt bakom Pekka Rinne är det nu fritt fram, och förhoppningsvis kan det göra att Lindbäck blommar ut helt och hållet.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15. Tampa Bay Lightning
16. New Jersey Devils
17. Buffalo Sabres
18. Ottawa Senators
19. Dallas Stars
20. Colorado Avalanche
21. Phoenix Coyotes
22. Florida Panthers
23. Toronto Maple Leafs
24. Anaheim Ducks
25. Edmonton Oilers
26. Montreal Canadiens
27 Calgary Flames
28. Winnipeg Jets
29. New York Islanders
30. Columbus Blue Jackets
