Ye olde time Hockey: National Hockey Association och Pacific Coast Hockey Association.
Den här delen handlar om National Hockey Association som var föregångare till NHL och Pacific Coast Hockey League som startades av bröderna Frank och Lester Patrick på den kanadensiska västkusten.
Torsdagen den 25 november 1909 hölls ett möte på Windsor Hotel i Montreal och de som möttes var representanter för ECHA's fyra lag; Ottawa Senators, Quebec Bulldogs, Montreal Shamrocks och Montreal Wanderers. Mötet handlade om en eventuell utökning av ligan och det fanns fyra lag som ansökte om medlemskap, Ambrose O'Brien representerade ett av de lag som ville vara med nämligen Renfrew Creamery Kings och han hade ett horn i sidan med framförallt Ottawa Senators som enligt honom uppträdde som om Renfrew som var ett gruvsamhälle var en fluglort på kartan och inte värdig ett lag i samma liga som det mäktiga Ottawa Senators.
Mötet utvecklades till en strid mellan Ottawa Senators och Montreal Wanderers representanter som var helt olika. Senators var rika och mäktiga och hade inte en tanke på att hjälpa Wanderers som hade ekonomiska problem och bland annat ville införa ett lönetak. Ottawa lyckades genom stöd från Quebec och Shamrocks rösta igenom att ECHA upplöstes och en ny liga bildades utan den fattiga kusinen Wanderers, ligan döptes till Canadian Hockey Association. Wanderers representanter stormade ursinniga ut från mötet och möttes av pressen som fick höra Jimmy Gardner och Dickie Boon (båda invalda i Hockey Hall of Fame) spruta ur sig svordomar om de tre lag som stannade kvar i rummet. Gardner fick syn på Ambrose O'Brien vars far var den rikaste gruvägaren i landet och togs sig fram till honom och frågade om inte O'Brien familjen hade fler hockeylag uppe i norr. Gardner fick reda på att O'Brien sponsrade lag även i Cobalt och Haileybury och föreslog omedelbart att de skulle bilda en egen liga. Gardner föreslog dessutom att det skulle bildas ett lag till i Montreal, ett lag för de franskspråkiga i Montreal (Wanderers var ett allmänt engelskspråkigt lag men Montreal Victorias hade varit ett lag för engelsmän och skottar och som svar på det hade irländarna i Montreal bildat Shamrocks och om irländare kunde ha ett eget lag varför skulle inte de franskspråkiga i Montreal stötta ett eget lag).
O'Brien och Wanderers representanter hyrde ett eget rum och började lägga upp planer för deras nya liga. Det fanns redan ett franskspråkigt hockeylag i Montreal som kallades Nationals och det var ett av de lag som hade ansökt om att få plats i det nu nedlagda ECHA, de blev också inbjudna till den ligan CHA och det skulle med andra ord bli konkurrens om både spelare och pengar. O'Brien & Co. kom överens om att hålla ett nytt möte den 2 december för att officiellt bilda den nya ligan som de tänkte kalla National Hockey Association of Canada (NHA) och fram till dess skulle fick inget av deras planer läcka ut till konkurrenterna CHA. Fram till mötet skulle Wanderers representanter sondera terrängen i Toronto som hittills nästan varit en vit fläck på hockeykartan medan O'Brien skulle ordna så att Renfrew, Cobalt och Haileybury kunde ses som fristående lag plus att börja organisera det nya laget i Montreal som enligt planerna skulle kallas Canadiens.
Wanderers, Renfrew, Cobalt och Haileybury deltog i mötet den 2 december och tillkännagav bildandet av ligan och även planerna på lag i Toronto och att ett franskspråkigt lag i Montreal skulle delta i ligan. Nästa möte hölls två dagar senare, samma dag höll även CHA ett möte men när NHA kunde presentera både ett spelschema och att Canadiens skulle ledas av Jack Laviolette en av de bästa skridskoåkarna vid den här tiden så var det tyst från CHA. Tidningarna var misstänksamma nästa dag, de undrade med all rätt hur Montreal skulle kunna ha fem proffslag förutom alla de amatörlag som fanns och skulle det finnas publik så det räckte till alla lagen? Mycket hängde nu på vilket av de två franskspråkiga lagen som kunde komma igång snabbast, Laviolette rivstartade genom att kontakta Newsy Lalonde (storstjärna i både lacrosse och ishockey) och Didier Pitre. Pitre och Laviolette kom överens och Pitre tog tåget mot Montreal, på en station på vägen träffar han en representant för Nationals som genom att låtsas vara utskickad av Laviolette får Pitre att skriva på för Nationals. När Pitre träffar Laviolette i Montreal begriper han att han blivit lurad, han skriver på för Canadiens samtidigt som att går till domstol för att bli löst från kontraktet med Nationals, Pitre vinner i domstolen och Nationals får klara sig utan Pitre i CHA som har stora problem. Lalonde skriver på för Canadiens den 14 december och nu har Canadiens de tre största franskspråkiga namnen inom ishockeyn säkrade.
Den första matchen i NHA spelas den 5 januari 1910 mellan Montreal Canadiens och Cobalt Silver Kings och resultatet blev 7-6 till Canadiens efter övertid, Newsy Lalonde gjorde dels det första målet någonsin för Canadiens men också första målet i NHA. Den 18 januari föll CHA samman och Ottawa Senators och Montreal Shamrocks tilläts in i NHA, de flesta trodde att Nationals och Canadiens skulle slås samman och Nationals ta över platsen i NHA men Nationals har inte råd att ta över Canadiens spelarnas kontrakt och Nationals blir ett lag för lägre serier. Spelprogrammet görs om och även speltiden ändras, från att man spelat 2x30 minuter övergår man till 3x20 minuter för att klubbarna ska kunna tjäna mer pengar med ytterligare en paus. Det är under den här säsongen den legendariske Frederick ”Cyclone” Taylor gör ett av sina mest legendariska mål, Taylor som spelade för Renfrew gör i säsongens näst sista match ett mål genom att åka baklänges från egen zon ända fram till mål innan han vänder och skjuter (han hade innan säsongen skrutit om att han skulle kunna åka baklänges genom hela Ottawas lag utan att någon skulle kunna ta pucken ifrån honom). NHA säsongen 1910 slutar med Montreal Wanderers som mästare före Ottawa Senators med Montreal Canadiens på sjunde och sista plats. Wanderers övertar också Stanley Cup pokalen från Ottawa och vinner även en utmaning från Berlin (Kitchener) som spelade OPHL (Ontario Proffessional Hockey League).
Till säsongen 1911 försvinner tre lag och ett tillkommer i NHA, Haileybury och Cobalt var för små för att klara sig utan O'Brien's pengar, dessutom försvinner Montreal Shamrocks. Canadiens får dessutom en ny fristående ägare, George Kennedy ägde redan Le Club Athlétique Canadien och eftersom han hade registrerat namnet Canadien innan O'Brien och NHA så satt han med trumf på hand, han fick köpa laget och platsen i NHA relativt billigt (CAC är det märke Canadiens har på bröstet de närmaste säsongerna H:et i C:et kommer senare). Nytt lag är Quebec Bulldogs som lämnades utanför när CHA lades ned under den föregående säsongen. ”The Chicoutimi Cucumber” gör sin debut i NHA och Montreal Canadiens och legenden om Georges Vezina tar sin början. Med Vezina i målet går Canadiens från sista plats föregående år till en andra plats bakom Ottawa Senators som blir NHA mästare 1911 och dessutom övertar Stanley Cup pokalen från Wanderers, Ottawa vinner dessutom två utmaningar om pokalen över lag från Galt och Port Arthur. Efter säsongen gör NHA ytterligare en regeländring för att spara pengar, rovern plockas bort och hädanefter spelas ishockey det med sex spelare per lag i NHA.
1912 är gruvboomen över och Renfrew försvinner från NHA, istället ska två lag från Toronto äntligen debutera i NHA, tyvärr blir arenan i Toronto inte färdig i tid utan NHA får spela med bara fyra lag säsongen 1912. En ny förändring den här säsongen är att spelarna får stora siffror på tröjorna och att deras namn sätts upp på anslagstavlor runt isen, snart kommer någon på ett ytterligare ett sätt att tjäna pengar genom att trycka program med reklam och laguppställningar. Quebec Bulldogs vinner ligan och övertar Stanley Cup, Bulldogs vinner dessutom en utmaning från ett lag från Moncton. I väst har bröderna Frank och Lester Patrick bildat Pacific Coast Hockey Association (PCHA) med lag i Vancouver, Victoria och New Westminster. I Vancouver har en ny arena byggts som är den största i landet med plats för hela 10,500 åskådare. Arenan i Vancouver är tillsammans med arenan i Victoria, Canadas första med konstfrusen is. Massor av spelare lämnar östkusten för att spela för den nya ligan som behöll sju man på planen, Cyclone Taylor och Newsy Lalonde är bara två av stjärnorna som åker västerut. New Westminster Royals blir PCHA's första seriesegrare och mästare eftersom PCHA inte kommer att börja med slutspel förrän 1918.
1913 gör de bägge Torontolagen debut i NHA, Toronto Blueshirts är bäst av dem, Toronto Tecumseh lägger beslag på sista platsen när Quebec upprepar vinsten från föregående säsong. Ligans största stjärna är Bulldogs målmaskin Joe Malone som gör nio mål i den första utmaningsmatchen mot Sydney om Stanley Cup pokalen, Bulldogs vinner serien efter två raka segrar. I PCHA blir det Victoria Aristocrats som drar längsta strået och blir mästare, Victoria utmanar Quebec om Stanley Cup pokalen och besegrar dem men utmaning blev aldrig godkänd som Stanley Cup utmaning och Quebec får behålla pokalen. PCHA och NHA kommer efter det överens om att deras respektive mästare skall mötas i en final om Stanley Cup pokalen från och med nästa säsong.
1914 börjar NHA bokföra assist, det hade PCHA börjat med redan under säsongen 1912, en annan förändring är att domarna som tröttnat på att få sina knogar blåslagna nu börjar släppa pucken vid tekningar istället för att som tidigare hålla pucken vid isen. I ett försök att stoppa Clint ”Praying Benny” Benedict från att hela tiden ”ramla” när han gör en räddning bötfälls målvakter som räddar liggande på isen $2,00 per räddning. Toronto Blueshirts vinner NHA och får möta Montreal Canadiens i slutspelet som NHA infört inför den här säsongen om vem som ska få möta PCHA's mästare i Stanley Cup finalen. Toronto besegrar Canadiens och vinner sedan med 3-0 i matcher över Victoria Aristocrats i Stanley Cup finalen. I PCHA börjar deras chefsdomare Mickey Ion efter säsongen ta ut ett All-Star Team, något som blir oerhört populärt med tiden. Utvisningar finns nu bra i fem minuters varianten och spelarna får fortfarande ersättas.
Inför säsongen 1914-15 så flyttas New Westminster Royals söder om gränsen och blir Portland Rosebuds, PCHA mästare blir Vancouver Millionaires med en laguppställning som består till fem delar av blivande Hall of Famers; Cyclone Taylor, Mickey MacKay, Frank Nighbor, Si Griffis och Hugh Lehman. NHA vinns av Ottawa Senators som besegrar Montreal Wanderers i slutspelet, Vancouver vinner Stanley Cup finalen över Ottawa och pokalen hamnar för första gången på den kanadensiska västkusten.
Säsongen 1915-16 försvinner ett Torontolag, kvar blir bara Blueshirts (Tecumsehs hade bytt namn till Ontarios och efter det till Shamrocks utan att för den skull lyckats komma bättre än näst sist i serien). Montreal Canadiens vinner serien och eftersom det inte var något slutspel i NHA den här säsongen får de möta PCHA's mästare om Stanley Cup pokalen. I PCHA tillkommer ett nytt lag i Seattle Metropolitans men det är Portland Rosebuds som vinner ligan och får som första amerikanska lag chans att vinna Stanley Cup. Montreal Canadiens vinner Stanley Cup finalen efter fem matcher och tar tillbaka pokalen till östra Canada. Utvisningarna kortas till tre minuter men är fortfarande individuella.
Säsongen 1916-17 blir Seattle Metropolitans mästare i PCHA samtidigt som Victoria Aristocrats flyttas till Spokane och döps om till Canaries. Spokane blir bara kvar i PCHA en säsong för nu börjar det bli problem för lagen i öst och väst att klara sig ekonomiskt. NHA består den här säsongen av sex lag men armélaget Toronto 228th Battalion får dra sig ur när alla i laget skeppas till Europa och första världskriget, dessutom drar sig Blueshirts också ur serien mot slutet av säsongen. Montreal Canadiens upprepar föregående säsongs vinst och besegrar Ottawa Senators i slutspelet för att ta sig till Stanley Cup finalen. Seattle är stora favoriter inför finalen men förlorar överraskade första matchen med 8-4, Seattle vinner sedan tre raka matcher med siffrorna 6-1, 4-1 och 9-1 och blir första amerikanska lag att vinna Stanley Cup. Bernie Morris i Seattle svarade för 14 mål under de fyra finalmatcherna och gjorde sex mål i den sista finalen, siffror som ingen kommit i närheten av sedan dess.
Under hösten 1917 kommer Quebec Bulldogs, Montreal Wanderers, Ottawa Senators och Montreal Canadiens att rösta för att lägga ned NHA, ett par dagar senare möts lagen igen den här gången utan någon representant för Eddie Livingstone som ägde Toronto Blueshirts för att bilda en ny liga som kommer att döpas till National Hockey League.
Som avslutning lite statistik över NHA:
Flest spelade matcher i NHA: Hamby Shore 141, Georges Vezina (målvakt) och Jack Laviolette 138, Joe Hall 136, Paddy Moran (målvakt) 133, Art Ross och Jack Darragh 131, Didier Pitre 127, Joe Malone 124 matcher
Flest mål i NHA: Joe Malone 179, Newsy Lalonde 163, Didier Pitre 156, Tommy Smith 143, Harry Hyland 140, Odie Cleghorn 134, Jack Darragh 124, Gord Roberts 114, Skene Ronan 104 mål.
Flest assist i NHA: Eddie Gerard 31, Rusty Crawford 29, Jack McDonald 28, Sprague Cleghorn 27, Joe Malone 26, Gord Roberts 25 assist.
Flest poäng i NHA: Joe Malone 205, Newsy Lalonde 182, Didier Pitre 177, Harry Hyland 160, Tommy Smith 159, Odie Cleghorn 157, Jack Darragh 141, Gord Roberts 139, Skene Ronan 120, Jack McDonald 119 poäng.
Det kommer fler delar i serien, nästa del kommer att handla om bildandet av NHL och de första besvärliga åren. De kommande delarna kommer att handla om NHL fram till ”The Original Six”, ”The Original Six” och om intresse finns även artiklar om den första expansionen fram till Philadelphia Flyers andra Stanley Cup vinst 1975, Dynastierna på slutet av sjuttiotalet och hela åttiotalet (Montreal Canadiens, New York Islanders och Edmonton Oilers) och åren fram till lockouten. Det kommer också en artikel med viktiga årtal och lite mer om personer som var viktiga för ishockeyn utveckling.
Källor: Wikipedia.org, hockeyleaguehistory.com, Legendsofhockey.net plus böckerna Official Illustrated NHL History (2010), Montreal Canadiens 100 years of glory och Brian McFarlane's History of Hockey (1997)
