Femmatcherssummering omgång 26-30
Det har för sjätte gången i ordningen blivit dags att kika på de senaste fem matcherna och ställa sig frågan hur allt har varit, vad det betyder och vart vi är på väg. Men i traditionens tecken så börjar vi med ett titt på nattens match.
Det var en ganska trött, lite lunkig historia när St. Louis gästade Amalie Arena under torsdagsnatten. Och när allt summeras så är det en matchbild man nog måste gräva lite djupare i siffrorna för att förstå.
För vid en första anblick så kan skottstatistik skvallra om en ganska ensidig historia till bortalagets favör. Men ju mer man bryter ner statistikraderna, ju mer framträder ett scenario där matchen snarare var mellan kvalitet och kvantitet. Ett ganska bra hockeylag mot ett inte fullt lika bra hockeylag.
För Tampa Bay är ett rätt bra hockeylag just nu. Och behöver inte mycket för att skapa ganska mycket. För trots att man skjuter ganska mycket mindre än bortalaget, så kontrollerar man ändå majoriteten av det högkvalitativa som skapas. Vilket oftast är en bra förutsättning för att vinna matcher, och som, när det funkar ganska bra i stort, gör att man vinner just matcher utan att förta sig nämnvärt.
Med det sagt så är det en färskvara. Med risk för att låta som en gnällgubbe så kommer det att grina emot tids nog. Därför blir det än viktigare att tälja guld medans kniven är vass. Och just nu har man ganska nyslipat stål, med en förhoppning om att fyra raka segrar ska kunna bli både fem och sex.
För det vore välbehövligt att kunna rada upp en sådan räcka matcher nu. För läget är delikat, man är jättebra med i poängprocent fast med rätt många matcher i handen. Att då gå in i en på förhand väldigt tuff januari månad med den kudde en lång segersvit ger hade gett skön arbetsro.
Och man har alla möjligheter, för just nu är man riktigt tråkiga att ha att göra med.
Och där tar vi ny sats och kikar tillbaka på de senaste fem matcherna.
Omgång 26-30
4-1-0 (3-2-0)
PP: 38,5% (37,5%)
PK: 81,8% (91,7%)
Resultat:
Edmonton-Tampa Bay 2-1
Calgary-Tampa Bay 3-8
Seattle-Tampa Bay 1-5
Tampa Bay-Columbus 5-3
Tampa Bay-St.Louis 3-1
Totalt för säsongen
17-10-2 (14-9-2)
PP: 27,8% (26%)
PK: 80% (79,7%)
Det genomgående temat för de senaste fem matcherna måste ändå vara skador, vilket förvisso är ett tema som gått igen i väl över en månads tid nu. Och när nämnda skador dessutom varit på Victor Hedman, JJ Moser och Erik Cernak, så kan vem som helst se att förutsättningarna inte varit optimala.
Men det till trots så har man stått för starka insatser och fått väl betalt för mödan. För ser man till ingångsvärdena personalmässigt, i kombination med att de rått under en lång roadtrip med tidsskillnad, gör resultatraden än mer imponerande.
Och det är inte bara det att man vunnit, man har i mångt och mycket gjort det med emfas. Där man bortsett från kortare perioder mot Calgary och Columbus varit väldigt stabila och robusta i alla delar av spelet.
Det gör att man lämnar de senaste fem matcherna med fyra segrar, och i precis alla världar så tar man det utan att blinka. Två mål emot per match i snitt trots gapande hål i försvarsuppställningen är också starka papper, som hade varit ännu starkare om man inte haft tiominutersperioder mot Calgary och Columbus där man haltat till lite. Och när offensiven levererat mer än dubbelt så många mål framåt per match i snitt, så har man satt sig själva i en fin sits att vinna hockeymatcher.
Så allt sammantaget så finns det absolut inget att anmärka på. Det faktum att det, sett till allt, mycket väl kunde varit fem raka segrar om man haft lite flyt i Edmonton, skvallrar om att det finns mycket att se väldigt positivt på i Tampa Bay just nu. Och avhängt att man inte låter sig bli fullkomligt uppkäkade av Florida, så kan man gå till julledigt med en bra känsla över säsongens 30 första matcher.
Här brukar jag normalt lista tre saker som stuckit ut för mig. Men jag vill istället ta tillfället i akt att lufta en tanke, och göra en liten förutsägelse.
För det börjar på allvar bli dags att se möjligheten att vi får bevittna Nikita Kucherovs 1000e poäng redan den här säsongen. Vilket efter förra säsongens urladdning samt den omstrukturering i truppen och framförallt i powerplay som skedde i somras, sa nog skulle bli lite väl tufft.
Men ändå sitter vi här nu, inte ens 30 matcher in och Kucherov håller ett poängsnitt på 1,75 poäng per match och kommer, av allt att döma, att spränga 50 poäng för säsongen redan till helgen.
Det lämnar honom i dagsläget 78 poäng kort till 1000. Vilket gör att det krävs ett poängsnitt på lite styvt 1,45 poäng per match under resterande del av säsongen för att nå fyrasiffrigt i sin totala poängkolumn för karriären. Lite slarvigt utslaget gör det att Kucherov, under en vanlig trematchersvecka, från nu kan göra en poäng mindre per vecka än han gjort hittills under säsongen och ändå nå i mål.
Och det faktum att han spelar ihop med avslutare av Jake Guentzel och Brayden Points kaliber, talar än mer för att det här kommer gå vägen. För även om de inte håller samma tempo som nu, så kommer inte heller de falla av så hårt att det på något vis ska kunna äventyra detta.
Så kort och gott, jag tror han fixar det.
Och min vågade gissning är att det sker mot Philadelphia hemma den 17 mars. Det skulle ge honom ett poängsnitt på ett hårstrå över 1,5 poäng per match, vilket vore högt såklart, men ändå ger lite luft för att han går tillbaka något jämfört med starten av säsongen. Sen vore det otroligt fräckt att få se det på hemmaplan också. Så att han kan få de storartade hyllningar han mer än de flesta andra förtjänat.
För det står än en gång mer klart än det gjort tidigare, även om det tidigare varit fullständigt solklart. Tampa Bay Lightnings offensiv går genom Nikita Kucherov, har alltid gått genom Nikita Kucherov och kommer alltid att gå genom Nikita Kucherov.
Med det så vandrar vi vidare in mot jul med fem nya friska matcher att sätta tänderna i. Med början i en dubbel mot Florida, vilket alltid tenderar att bli häftiga matcher.
