Fortsatt motvind i Vancouver- förluster och drama tynger laget
En vecka har passerat och Canucks har inte visat sig från sin bästa sida. Man står nu med tre raka förluster och som grädde på moset ett infekterat drama i omklädningsrummet. Frågan är om laget kan vända på trenden innan säsongen glider dem ur händerna.
Kommer köra en genomgång av respektive match som gått, känner mig dessutom nödgad att skriva lite om dramat som försiggår utanför isen så det blir en rätt lång sammanställning av veckan. Häng med!
Vancouver - Colorado
Inledningen på veckan skulle börja i dur då Canucks lyckas gå vinnande ur den kanske svåraste matchen på pappret och där det på förhand fanns många orosmoln efter den minst sagt usla insatsen mot Boston. Man svarade upp bra, spelade en tight och bra match där man lyckades stänga ner Nathan McKinnons kedja och hålla rent framför mål. Påminde mycket om den tidigare matchen mot Florida där laget stod för 60 riktigt bra minuter.
Kiefer Sherwood blev matchens stjärna då han stod för ett hattrick när han gjorde mål i första, andra och tredje perioden. Lyckades till och med göra mål i numerärt underläge vilket varit en bristvara hos Canucks denna säsong. Även Thatcher Demko ska få sina rosor då han stod emot på ett ypperligt sätt. Tyvärr fick han inte hålla nollan då Colorado reducerade i matchens slutminut till 3-1 men över det hela så var den insats laget kan vara stolta över. Precis det svar som behövdes och förhoppningen på att man kunde vända på den mediokra spelet på hemmaplan började växa.
Utah - Vancouver
Jag och många med mig kände hopp inför kommande möte mot Utah men man lyckas i vanlig ordning inte ta sig över mållinjen, något som präglar hela veckans insatser. Matchen i sig var jämn, det bjöds inte på någon hockeypropaganda men med bra defensiv och tålamod lyckades Canucks ta en via 2-0 ledning via Danton Heinen och Dakota Joshua. Det såg ut att bli en komfortabel seger men tyvärr så har man inte skärpan och orkar inte hålla emot Utah i matchens slutskede så det blir 2-2 efter tre spelade perioder. Matchen avgörs på övertid där Utah drar längsta strået. Surt då man hade chans att ta viktiga poäng och dessutom ge en liten krockkudde inför mötet med Vegas dagen efter som är en betydligt svårare utmaning.
Vegas - Vancouver
När Canucks tog sig an Vegas dagen efter stod man återigen för en stabil inledning och slet hårt för att stänga ner Jack Eichel och hans kamrater vilket gav utdelning. Teddy Blueger kunde sätta in 1-0 i mitten av första och man fortsatte att kriga hårt efter det och begränsade Vegas från att etablera något spel i offensiv zon.
Tyvärr blir man lite för defensiva i andra och tredje, Vegas släppas in alldeles för mycket i andra perioden och att Alex Pietrangelo gör 1-1 i slutet av perioden är inte chockerande. Tredje fortsätter i samma mönster och matchen slutar 3-1 till Vegas, inte oförtjänt när matchen ska summeras men om man ska sätta matchen i kontext tycker jag ändå att Canucks står för en helt ok bortamatch med tanke på att man spelade dagen innan. Lite frustrerande att man faller tillbaka i gamla mönster och släpper in motståndarna alldelels för mycket i matchen. Vegas är ett väldigt bra lag men man måste våga spela mer aggressivt och inte backa hem och hoppas på det bästa i 40 minuter. Finns defintivt mer att jobba på där.
Vancouver - Ottawa
Matchen mot ett formstarkt Ottawa blev inte det svar som många fans hade hoppats på. Laget sätter sig i en dålig situation när man hamnar i underläge 1-0 efter någon minut i första, blev inte heller någon replik från Canucks efter detta utan Ottawa kunde utöka sin ledning till 2-0. Tyvärr är hemmapubliken van att se tröga inledningar men det skulle inte sluta helt i moll . I slutet av perioden lyckas man göra två snabba mål via Brock Boeser och Quinn Hughes vilket gav en lite hopp inför andra.
Det blir ingen kanonstart för Canucks i andra och Shane Pinto gör sitt andra mål för kvällen när han utökar gästernas ledning till 2-3. En kvittering skulle komma via Jake DeBrusk som har gjort sig hemmastadd framför mål, återigen styr han in ett skott från Quinn Hughes och ser till att man är med i matchen igen. När Canucks några minuter senare får ett powerplay har man chansen att utöka, istället släpper man till ett friläge för Josh Norris och Ottawa utökar till 4-3. Frustrerande då målet absolut hade kunnat förhindras om Miller hade ansträngt sig lite och följt sin man. Canucks skulle komma tillbaka i matchen i slutet av tredje och kvittera till 4-4 genom Boeser men i övertid släpper man in 5-4 efter några sekunder och man lyckades inte besegra sin gamla tränare Travis Green och hans gäng.
Här kommer en sammanställning av resultaten från veckans matcher:
Vancouver - Colorado 4-0
Utah - Vancouver 3-2
Vegas - Vancouver 3-1
Vancouver - Ottawa 4-5
1-1-2, 4p totalt
Inte godkänt i min bok och det tror jag inte laget tycker heller. Insatserna är alldeles för ojämna och man kan ana en frustration hos spelarna och tränarstaben i intervjuerna efteråt. Prestationerna spär på dramat i media gällande Pettersson och Miller då produktionen inte är där för någon av dem. Miller bidrar med lite assist ska tilläggas men väger inte riktigt upp när han ibland är helt frånkopplad i defensiven och skänker bort mål, något som exemplifieras exemplariskt under nattens drabbning.
Pettersson vs Miller
Under veckan har fokus legat på konflikten mellan Elias Pettersson och J.T. MIller, det har föregåtts av mycket spekulationer i media och sociala medier men inför matchen mot Ottawa adresseras det av Quinn Hughes och Rick Tocchet i intervjuer inför. Båda valde att spela ner själva konflikten lite men förnekade inte att det fanns viss spänning i rummet, en vettig approach om du frågar mig. Tocchet var något mer syrlig än Hughes i sin intervju, när han med en smått sarkastisk ton frågade reportrarna varför de inte frågade efter Pettersson och Miller kunde man känna av att han är rätt less på situationen vilket nog de flesta som följer Canucks också är. Båda skötte det snyggt och tryckte på att det här en situation som kommer att lösas och att de känner tilltro till spelarna i fråga.
Efter nattens förlust intervjuades Pettersson efter matchen och var minst sagt irriterad. Inte helt imponerad av hur han hanterade situationen, att snäsa åt frågorna och sedan lämna intervjun ger inte det lugnande intryck som gavs inför matchen. Detta blir ett stort test för ledargruppen i laget men även för den sportsliga ledningen. Det har varit alldeles för många slätstrukna insatser på sistone och dramat mellan Pettersson och Miller tar alldeles för mycket syre för allas bästa.
Tuffa beslut väntar
Med tanke på insatsen och efterspelet från matcherna i veckan skulle jag inte bli förvånad om GM Patrik Allvin lyfte på luren efter jul och skakade om truppen med en trade eller två. Det kan komma att bli och nu ligger man dessutom utanför slutspelsplatserna. Inte alls i linje med förväntningarna inför säsongen och jag tror det är viktigt att man vågar agera då det fortfarande finns tid att klättra i tabellen. Det kommer krävas en del tuffa beslut från Allvin men ser det som nödvändigt om man ska bli ett lag att räkna med när slutspelet närmar sig.
Det var en del surr i diverse medier om Canucks var en potentiell trade-partner till Buffalo, allt startade med att Elliot Friedman nämnde det i sin podcast 32 thoughts och sen var cirkusen igång. Han lyfte idén om Pettersson till Buffalo mot Dylan Cozens och Bowen Byram, givetvis inget seriöst i det och något som jag inte ser hända.Däremot är den sistnämnde Byram en back som jag tror Canucks är intresserade av.
Med tanke på att Quinn Hughes saknar sin radarpartner Hronek på grund av skada skulle han kunna fylla den platsen tillfälligt och sedan få en framträdande roll i ett andra par. Priset för en sådan trade riskerar dock att vara rätt hög då han gick som fyra i draften 2019 och Buffalo betalade dyrt för honom i en trade med Colorado förra året. Tveksam till om man har kapital för att göra en trade som faller ut väl i längden men ibland behöver man chansa lite för att vinna och det är kanske precis det som Cancuks sportsliga ledning behöver göra just nu.
Fortsatt svåra att slå
Jag tänkte avsluta med lite positiva saker jag ser i spelet eftersom det varit mycket gnäll från mig. Canucks fortsätter vara svåra att slå, trots att man inte får med sig segrarna i övertid denna vecka så är man med och slåss om det och lyckas få med sig poäng i tre av fyra matcher. Det finns definitivt en bra grund att bygga på i Vancouver och man måste bara hitta jämnheten och lyckas släcka eldarna utanför isen. Det bästa sättet om du frågar mig är att vinna matcher.
Tycker Thatcher Demko sett bra ut i de matcher han spelat och förhoppningsvis kan han komma tillbaka i full matchform snart och vakta kassen mer konsekvent. Oerhört viktigt om Canucks ska lyckas klättra i tabellen.
Det kan inte nämnas tillräckligt många gånger, Quinn Hughes är lagets viktigaste spelare. Han är oerhört bra både på och utanför isen och står nu för 40 poäng på 33 spelade matcher, ruskigt bra för en back. Håller han samma tempo kan ha nå 100 poäng och lyckas han med det är han nog en Norris-vinnare för andra året i rad. Definitvit rätt man att leda Canucks ur den nuvarande formsvackan.
Nästa vecka väntar två matcher:
24/12 Vancouver - San Jose Sharks
28/12 Vancouver - Seattle Kraken
Här behöver man ta 4 poäng om laget ska få en någorlunda lugn jul. San Jose och Seattle har presterat helt okej på sistone men det är lag man definitivt ska slå. Spelar Canucks till sin förmåga är jag inte orolig över att de kommer få med sig full pott men då krävs det att man återgår till spelet man visade upp mot Colorado och att man visar lite attityd på isen. En återgång till den mer förutsägbara hockeyn som Tocchet brukar säga i sina intervjuer.
Med det så vill jag passa på att tacka alla som läser och önskar er god jul och gott nytt år!
