SvenskaFans rankar NHL: 5. Anaheim Ducks

Är Anaheim ett typiskt Bruce Boudreau-lag som gör en bra grundserie och ryker tidigt i slutspelet? Eller har man sakta men säkert börjat bygga något spännande? Den kommande säsongen lär ge en fingervisning.

Säsongen 11/12 var det bara Columbus och Edmonton som var sämre än Anaheim i Western Conference. Men sedan dess har Ducks rest sig på ett imponerande sätt och har blivit ett av lagen att räkna med i West. Man placerade sig på andraplatsen i Western under den förkortade säsongen 12/13 och etablerade sig på allvar som ett topplag under den föregående säsongen.

Då blev Anaheim nämligen det poängbästa laget i Western Conference, vilket är en enormt bra prestation med tanke på vilken klass topplagen i West håller. Sedan Bruce Boudreau klev in som head coach efter Randy Carlyle har laget sakta men säkert lyft sig – men i slutspelet har man inte räckt till ännu.

Kanske kan man peka på Boudreaus tillkortakommanden i Washington och se liknande tendenser även i Anaheim. Då var Capitals allt som oftast ett mäktigt lag under grundserien, men några slutspelsframgångar gick det inte att tala om. Under de två säsonger som Boudreau nu har bossat över Ducks går samma scenario att känna igen. En stark grundserie följs av ett tidigt uttåg ur slutspelet.

Men man skulle också kunna vinkla Anaheims tid under Boudreau som en stadig förbättring. Han har lyft Anaheims segerprocent under grundserien från 53,4 procent till 68,8 procent och slutligen 70,7 procent under den gångna säsongen. Resultaten i slutspelet har också förbättrats. Säsongen 12/13 fick man respass redan i förstarundan, men nu tog man sig ett steg längre innan man se sig slagna av de kommande mästarna Los Angeles. Att Ducks hade övertaget med 3-2 i matcher och inte lyckades stänga matchserien är kanske också talande för den utveckling laget befinner sig i.

Det finns en faktor som går att känna igen hos samtliga av topplagen i ligan – centerdjupet. Utan flera duktiga centrar blir det svårt att på allvar konkurrera in i slutet, och kanske är det just centerdjupet som har gjort att Anaheim inte har gått längre i slutspelet. Det är i alla fall en svaghet som man har identifierat och motverkat.

Under sommaren plockade man nämligen in Ryan Kesler från Vancouver, och man fick honom utan att ge upp något allt för betydande. Nick Bonino har förvisso haft en bra utveckling, men är på alla sätt och vis överflödig om man kan få in Kesler. Luca Sbisa har inte haft den utveckling man hoppades på för några år sedan och Ducks har så pass många spännande unga spelare på uppgång att man även kunde offra några draftval.

Anaheim har nu en rejäl one-two punch i form av Ryan Getzlaf och Ryan Kesler. Centeruppsättning kompletteras dessutom av nye veteranen Nate Thompson och Rickard Rakell. Beroende på Rakells utveckling och effektivitet är det en centeruppsättning som kan mäta sig med de bästa.

Men Anaheim har inte bara värvat in betydande pusselbitar, utan man har även förlorat några. Jonas Hiller flyttade norrut till Calgary, Stephane Robidas fick ett långt och välbetalt kontrakt med Toronto och Mathieu Perreault valde kylan i Winnipeg. Dessutom har de finska legendarerna Teemu Selänne och Saku Koivu valt att gå i pension.

Trots att det är välrespekterade namn som har lämnat Ducks och att de säkerligen kommer saknas – framför allt lär avsaknaden av Selännes och Koivus ledaregenskaper och rutin smärta – så känns Anaheim som ett mer komplett lag den här säsongen. Visst finns det frågetecken kring målvaktspositionen och bristen på en tydlig ledare i försvaret, men general manager Bob Murray har byggt ihop ett lag som definitivt kan bygga vidare på de senaste årens framgångar.

Målvakter:

Ett av orosmolnen kring Anaheim är målvaktsuppsättningen. Jonas Hiller var allt som oftast en pålitlig målvakt, men var på inga sätt extraordinär. Förlusten av honom är ur en ren spelmässig synpunkt fullt hanterbar men med över 300 matchers erfarenhet kom han ändå med en viss trygghet, skadeproblem eller ej.

Nu står Ducks istället med ett målvaktspar som tillsammans har gjort 42 NHL-matcher, grundserie och slutspel kombinerat. Det är, oavsett kvalitet och uppsida, ett osäkert upplägg.

Även om John Gibson är en av världens största målvaktstalanger och har gjort det bra under sin väldigt korta NHL-karriär är det inte helt orimligt att förvänta sig ojämna prestationer av en 21-årig målvakt. I Gibson kan man ha en väldigt duktig målvakt för de närmsta 15 åren, men att förlita sig allt för mycket på honom allt för tidigt är ett risktagande.

Framför allt blir riskfyllt då en målvakt med sju matchers erfarenhet backas upp av en målvakt med 35 matchers erfarenhet. Frederik Andersen imponerade inte allt för mycket under slutspelet, men var säker under grundserien. Han hade en räddningsprocent på finfina 93,05 under even strength och vann 20 av 28 matcher.

Faktum är att tredjemålvakt Jason LaBarbera är den överlägset mest rutinerade målvakten med 182 matchers erfarenhet. Numera är han dock inte mycket mer än ett halvhyggligt tredjealternativ.

Backar:

Anaheim har en djup och högst kompetent försvarsbesättning, men ska man peka på någon brist är det saknaden av en rejäl förstaback. Kombinationen av ungt och gammalt är välavvägt och man kan formera tre duktiga backpar samtidigt som etablerade spelare hamnar utanför.

I Cam Fowler har Ducks redan nu en väldigt duktig back, men som fortfarande kan utvecklas en hel del. Han kan mycket väl bli den där ledaren som behövs, men han är ännu inte riktigt där. 22-åringen har en nyckelroll i alla spelformer och man går väl egentligen bara och väntar på hans definitiva genombrott.

Anaheim förlitar sig även en hel del på Francois Beauchemin. Veteranen brukar vara pålitlig, och kom på fjärde plats i Norris Trophy-omröstningen efter säsongen 12/13. Den gångna säsongen var inte riktigt vad man kunde förvänta sig av honom, men kanske hade en omfattande knäoperation i maj 2013 sin del i det. 34-åringen går nu in på det sista året på sitt kontrakt.

En annan högintressant ung försvarare är Hampus Lindholm. Svensken övertygade stort under sin rookiesäsong och stod för 30 poäng på 78 matcher, samtidigt som han levererade ett gediget tvåvägsspel. Att följa den tidigare Rögle-backen in i framtiden blir minst sagt spännande.

Ben Lovejoy har fått en fin uppsving på karriären sedan han anslöt till Anaheim. 30-åringen underordnar sig gärna mer framträdande backpartners och har fungerat väl tillsammans med Fowler.

Sami Vatanen har inte riktigt fått den där omedelbara utvecklingen som man trodde, men att skriva av honom som någon annat än en försvarare för djupet redan nu vore synnerligen korkat. 23-åringen har ännu inte gjort en hel säsong i NHL och 21 poäng på 48 matcher är trots allt godkänt för en ung försvarare. Finländaren går, likt Lindholm och Fowler, en mycket intressant framtid till mötes.

Anaheim förvånade en del när man valde att signa upp Clayton Stoner på ett fyraårskontrakt värt totalt $13 miljoner i somras. 29-åringen har varit stabil, men inte mycket mer än så, hos Minnesota och $3,25 miljoners cap hit för en spelare som gjort 31 poäng på 227 grundseriematcher kan tyckas aningen mycket. Ducks har dock en gynnsam cap-situation.

Bryan Allen var ett underhållande kraftpaket för en tid sedan, men bör rimligen få finna sig i att vara utanför den ordinarie laguppställningen den här säsongen. 34-åringen är dock ett hyfsat alternativ för den rollen och har dessutom ett utgående kontrakt.

Mark Fistric signades förra sommaren och belönades med ett nytt treårskontrakt i januari, men började därefter få skadeproblem. Han är stor och stark och behöver få kontrollerad matchning när han spelar, men är inte dålig för den rollen han lär få.

38-årige Sheldon Souray har inte kunnat spela sedan säsongen 12/13 på grund av en allvarlig handledsskada och det förefaller inte som helt otroligt att karriären är över. Han sitter dock på ytterligare ett år på sitt 35+-kontrakt.

Forwards:

Precis som försvaret har Anaheims forwardsuppsättning en spännande mix mellan etablerat och ungt – men med skillnaden att offensiven definitivt består av några av ligans absolut bästa spelare.

Lagkaptenen Ryan Getzlaf är en värdig ledare för vilket lag som helst och lyfte sitt spel till en ny nivå under den gångna säsongen, vilket också uppmärksammades när han nominerades till Hart Trophy. För ett år sedan klev Getzlaf in på det första året på det välbetalda åttaårskontrakt han signerade i mars 2013, och han levererade alltså direkt. Han tog sig över 30 mål för första gången och är en spelare som går i bräschen för sitt lag.

Getzlaf ackompanjeras av sin radarpartner Corey Perry, en av ligans bättre power forwards. Han kan göra det mesta på isen och går sällan mållös över längre perioder. Han var över en poäng per match för andra gången i karriären och likt Getzlaf imponerade han under det första året på sitt nya kontrakt.

Med Getzlaf och Perry som ledande spelare står Anaheim trygga under flera år framöver, men nu har man även fått ett rejält komplement i form av Ryan Kesler. Den eftertraktade centern hade gjort sitt i Vancouver och nu kan Ducks stoltsera med två av ligans bästa tvåvägscentrar i sitt lag.

Visst finns det viss oro över Keslers skadeproblem och kanske blir han inte återigen den där 40-målsskytten, men som komplett andracenter har han få övermän. Kesler kan bidra i offensiven, användas i ett shut down-syfte och är en spelare som får övriga laget med sig. Bakom Getzlaf lär Kesler passa som handen i handsken.

Kesler kommer troligtvis få Patrick Maroon och Jakob Silfverberg på varsin sida om sig. Maroon ser ut att ha fått fart på sin NHL-karriär nu efter några tyngre år och får som 26-åring ses som en late bloomer. 29 poäng på 62 matcher, och ytterligare sju poäng på 13 slutspelsmatcher, är hyggliga siffor och rent spontant känns Maroon som en spelartyp som lär passa in väl jämte Kesler.

Silfverberg var inte helt lyckad under sin första säsong i Anaheim, men det går inte heller att kalla det för ett misslyckande. En handskada hindrade honom tidigt under säsongen och därefter fick han inget riktigt flyt i sitt spel eller sin roll. Nu har han däremot huserat jämte Kesler under training camp och svensken som har så hög uppsida kan mycket väl gå mot ett genombrott den här säsongen.

Rickard Rakell är en annan svensk som lär få en hyggligt framträdande roll. 21-åringen kan mycket väl placeras in som tredje- eller fjärdecenter och bör vara redo för full tjänstgöring efter att tidigare ha testats här och där. Rakells mångsidighet och tvåvägsspel står ut lite extra.

En spelare som Andrew Cogliano har en rejäl speed och kan utan problem vandra upp och ner på Anaheims depth chart. Han är god för 40-talet poäng och även om han kanske är aningen för liten för att bli fullt lyckosam är han en nyttig spelare i ett lagbygge.

Kyle Palmieri har stått på gränsen till ett genombrott under de två senaste säsongerna, men har inte riktigt tagit det där sista klivet. Den här säsongen blev det 31 poäng (14+17) på 71 matcher och Palmieri lär, likt Cogliano, kunna ligga bra till för en större roll om Maroon eller Silfverberg inte övertygar.

I skymundan av Kesler har Anaheim även värvat in Nate Thompson till sin centerbesättning. Veteranen brukar visa upp ett pålitligt defensivt spel, är en säker tekare och kan utan problem axla en roll i numerärt underläge. Han kommer bidra med nödvändigt djup hos Ducks, men man ska inte förvänta sig några stordåd. Vidare är Matt Beleskey en duglig winger för arbete i de lägre kedjorna. Arbetsviljan är god, han backar inte undan från det fysiska spelet och kan chippa in med något mål här och där.

Devante Smith-Pelly är en härlig spelartyp som sakta men säkert är på väg in i en större roll. Skridskoåkningen, energin och offerviljan är härlig att se, men som de flesta unga behöver han utveckla spelet utan puck, framför allt i defensiven. 22-åringen, som brukar vara en frisk fläkt, presenterade sig på allvar i slutspelet då han gjorde fem mål på sina tolv matcher.

Anaheim har även tagit en spännande chansning på Dany Heatley. Den forne storskytten har förfallit de senaste åren och förhoppningarna om en rejäl comeback är kanske inte allt för stora, men hans skott håller fortfarande en god kvalitet. Veteranen lär testas jämte Getzlaf-Perry och sämre förutsättningar för att studsa tillbaka kan man onekligen ha.

En spelare som Emerson Etem kan mycket väl få inleda säsongen utan ordinarie laguppställning. Talangen och skridskoåkningen finns där definitivt, men 22-åringen behöver sannolikt utvecklas lite mer innan han får en ordinarie plats. Tim Jackman lär få några matcher här och där, men veteranen är en begränsad spelare.

Kanske kan den svenska duon William Karlsson och Max Friberg få chansen i NHL om de imponerar i AHL, där de lär få inleda säsongen. Även Louis Leblanc och Stefan Noesen kan vara aktuella för att kallas upp.

---

Nyckelspelare:

Ryan Getzlaf, Corey Perry, Cam Fowler

Nyförvärv:

Ryan Kesler – från Vancouver – trade
Nate Thompson – från Tampa Bay – trade
Clayton Stoner – från Minnesota – free agent
Jason LaBarbera – från Chicago – free agent
Dany Heatley – från Minnesota – free agent
Brendan Bell – från Biel – free agent
Louis Leblanc – från Montreal – trade

Förluster:

Teemu Selänne – slutar
Saku Koivu – slutar
Nick Bonino – till Vancouver – trade
Luca Sbisa – till Vancouver – trade
Mathieu Perreault – till Winnipeg – free agent
Jonas Hiller – till Calgary – free agent
Stephane Robidas – till Toronto – free agent
Daniel Winnik – till Toronto – free agent
Zack Stortini – till Philadelphia – free agent

Svenskar:

Hampus Lindholm, Jakob Silfverberg, Rickard Rakell, Max Friberg, William Karlsson

Coach:

Bruce Boudreau

Preliminär laguppställning:

Dany Heatley – Ryan Getzlaf – Corey Perry
Patrick Maroon – Ryan Kesler – Jakob Silfverberg
Andrew Cogliano – Rickard Rakell – Kyle Palmieri
Matt Beleskey – Nate Thompson – Devante Smith-Pelly

Cam Fowler – Ben Lovejoy
Francois Beauchemin – Hampus Lindholm
Clayton Stoner – Sami Vatanen

John Gibson/Frederik Andersen

Andra notabla spelare: Jason LaBarbera, Bryan Allen, Mark Fistric, Sheldon Souray, Emerson Etem, Tim Jackman, William Karlsson, Max Friberg, Louis Leblanc, Stefan Noesen

---

Bästa nyförvärvet: Ryan Kesler

Ryan Kesler ger Anaheim en ny dimension och med honom och Ryan Getzlaf genom mitten kan Ducks mäta sig med de flesta lagen. Kesler kommer bidra över hela isen, i alla situationer, och kan förhoppningsvis få ett lyft i en ny organisation.

Värsta förlusten: Jonas Hiller

Anaheim tar en chansning med John Gibson/Frederik Andersen som målvaktsduo. Vad man än tycker om Jonas Hiller är det aningen riskfyllt att släppa honom och ge över ansvaret till en så pass orutinerad duo.

Årets poängkung: Ryan Getzlaf

Ryan Getzlaf och Corey Perry, Anaheims dynamiska duo, lär göra upp om segern i den interna poängligan. Det är nog dött lopp om vem som drar det längsta strået, men vi ger kapten Getzlaf ett litet övertag baserat på den gångna säsongen.

Årets nykomling: Rickard Rakell

Redo för full tjänstgöring och kommer inte göra bort sig, oavsett om det är i en tredje- eller fjärdekedja.

Årets genombrott: Sami Vatanen

Det var många som trodde på ett snabbt genombrott för Sami Vatanen, men så blev inte fallet. Finländaren har alla förutsättningar för att slå igenom den här säsongen.

###