Zegras (äntligen) signad
Idag hände det som så många Ducksfans väntat på, och det var inte att Zach Kassians provspel blev avslutat utan att man faktiskt till slut signade Trevor Zegras.
Med en rejäl mansförkylning i kroppen (att jag ens lever?), kaosartade veckor med renoveringar och lägenhetstömning, -städning och -köp så kom twitternyheten så oerhört lägligt för humöret.
Det drog ut på tiden, men idag hände det alltså äntligen; Trevor Zegras skrev på ett nytt kontrakt med Ducks.
Pat Verbeek och Zegras agent, Pat Brisson, träffades under veckan och jobbade fram det som till slut landade på $5,75M per säsong i tre år framåt.
Att Zegras med det blir Anaheims blott fjärde bäst betalde forward efter Terry, Killorn och Henrique (som dock bara har ett år kvar på sitt kontrakt) kan tyckas konstigt, men det säger också något om hur man ser på honom. Hans kvalitéer är otvetydliga. Hans handleder, kreativitet och spelsinne är i världsklass, han har ett skott som är både lurigt och precist och han kommer att kombinera allt det tidigare nämnda och fortsätta dyka upp i "highlight reels" under de här tre kommande säsonger.
Men.
Han har också brister. Fysiskt är, och kommer han förmodligen aldrig att bli, något praktexemplar. En lite tunn center som inte är särskilt kvick på rören behöver kompensera upp det på något vis, och än så verkar det inte som att han bevisat nog av det för att övertyga Verbeek om att han är värd att bli lagets bäst betalda spelare.
Nu ska det sägas att Zegras är en klok spelare, och kloka spelare tenderar att hitta sätt att bli bra defensiva spelare med tiden - det är bara att han inte visat det tillräckligt mycket ännu.
Verbeek kommenterade efter att kontraktsförlängningen blivit offentliggjord:
"The sky is the limit for Trevor. It's just a matter of him coming in with a great attitude and putting in the work on both sides of the ice."
Det går att läsa in vad man vill av det, men att Verbeek ändå väljer att lyfta attityd och tvåvägsspel i uttalandet säger absolut något. Zegras måste utveckla tvåvägsspelet, och det är möjligt att han också behöver förbättra sin attityd i någon mån. Ordet "attityd" rymmer många olika meningar i det här fallet. Det kan vara attityden till tvåvägsspelet, det kan vara attityden till att vara en professionell hockeyspelare i NHL, det kan vara hans beteende iväg från rinken osv.
Just därför känns det onödigt att spekulera i just det, utan istället lyfta fram tvåvägsfaktorn.
I Nathan Gaucher, Leo Carlsson och Mason McTavish har Anaheim tre unga centrar som inte visat annat än klassisk hockeyattityd. Alla tre visar redan tecken på att kunna bli som minst solida defensiva spelare och såväl Carlsson som McTavish bör kunna ha säsonger där de ligger runt eller över en poäng/match. Nu har alla tre fysiska attribut som Zegras inte har, och samtliga saknar också hans extrema uppsidor, men det visar också hur Anaheim vill bygga sin centersida och vilka Zegras faktiskt behöver konkurrera med (McTavish och Carlsson alltså. Gaucher ser ut som en framtida tredjecenter i ett bra lag á la Charlie Coyle eller Nick Paul) om han nu ska fortsätta vara lagets förstacenter under de år när Anaheim är tänkta att vara riktigt, riktigt bra.
Så, Zegras behöver alltså hitta sätt att bli bättre i spelet utan puck för att Verbeek ska tycka att det är värt att betala honom som en framtida stjärna.
I stunden känns det vettigt.
Sen är det såklart troligt att Zegras tittar på sina vänner från USNTDP, eller Nick Suzuki, och tycker att han gjort minst lika mycket för att få betalt som dem.
Zegras har 180 matcher under bältet, och 49 + 90 = 139 på dessa.
När Suzuki skrev sitt åttaårskontrakt med Montreal hade han gjort 127 grundseriematcher och 82 poäng, men han hade också hunnit gjort 23 poäng i slutspelet och varit en ledande spelare i deras väg till SC-finalen.
Caufield hade 123 grundseriematcher och 84 poäng, varav 53 mål, när han skrev sitt åttaårsdito. Lägg till 12 slutspelspoäng på det.
Jack Hughes var ett förstaval som precis kommit från en förkortad säsong där han trots allt slog till med 56 poäng på 49 matcher när han skrev sitt.
Hur Zegras står sig jämfört med dessa hänger på hur man väger in de olika styrkorna; Caufields målskytte, Hughes draftplacering och säsong där han gick över en poäng/match och Suzukis ledande roll i Stanley Cupfinallaget under säsongen 20/21 (samt Montreals brist på McTavishes och Carlssons bakom honom).
Att Verbeek fortsätter att sätta hårt mot hårt med sina stjärnor har ändå gett Anaheim ett bättre lönetaksmässigt utgångsläge än vad många hade hoppats på inför nästa säsong när Henriques och Silfverbergs sammanlagda +$11M försvinner från lönerullen. (Om än med Killorn nysignad. Vi får se vart det tar vägen.)
Zegras är en Anka i tre år till, om inte något går fruktansvärt åt pipsvängen.
Det är tre år som han har på sig att faktiskt bevisa vad han kan vara och att han ska vara förtjänt av att vara betald som en förstacenter/-lineforward som driver spelet och som hanterar spelet över hela isen.
Oavsett om han kan det eller inte är en sak säker; Anaheim är ett mycket, mycket mer intressant och sevärt lag med honom på och utanför isen än utan.
