California Rebuilds
Anaheims lite konstiga lillasyster San José valde en annan väg än Anaheim när man i mars 2022 valde att förlänga med Thomas Hertl. Men vad hade hänt om man inte gjort det?
Vad gör jag egentligen? Varför lägger jag fokus och energi på en av Anaheims största (och minsta, hihi) rivaler när det finns draftsummeringar, inför-krönikor, prospectturneringar, icke-kontraktsförlängningar och säkert mycket, mycket annat att gå igenom?
Jo, för att min hjärna har gått åt det här hållet och därför måste ni få som orkar läsa igenom allt hålla till godo med detta.
Några saker har hänt under den senaste tiden som fått mig att reflektera över det här med rebuilds och att de flesta initieras av ett sliding door-momemt.
Dels har San José (äntligen) trejdat Erik Karlsson och dels har Anaheim signat nytt med Terry samt tagit in Killorn och Gudas.
Därför kommer här en liten djupdykning i Sharks agerande.
San José valde spår i mars 2022 när man valde att inte bara behålla sin förstacenter Tomas Hertl utan också skrev ett nytt åttaårstaval med honom och gjorde honom till sin högst avlönade forward med en skvätt högre AAV än Logan Couture. Knappt tre år tidigare hade man skrivit ett nytt, fett, kontrakt med Erik Karlsson. Något som absolut inte är oviktigt.
Hertl hade en helt okej säsong på gång och det gick rykten bl.a. om att Rangers hade gett konkreta erbjudanden till San José redan tidigt under säsongen för att förstärka sin centersida och det gick envisa rykten framåt trade deadline om att fler och fler lag var redo att slanta upp för att få in en riktigt bra andra-, eller en habil förstacenter.
San José tackade nej. Man hade redan tidigare avslutat Evander Kanes kontrakt och det var oklart hur det skulle påverka deras lönesituation framöver – men helt klart är att de trots allt sagt ifrån sig viljan att ha mer med Evander Kane, en trogen plus-tjugomålskytt, att göra.
I ljuset av det tedde sig Hertls kontrakt än märkligare.
Man blev noterbart sämre i.o.m att man släppte Kane, men en rebuild var det inte tal om.
Här kommer förmodligen Erik Karlsson och Brent Burns in i (re)bilden. Att man hade två, i San Josés ögon, förstabackar på långa och dyra kontrakt gjorde dem helt enkelt tvungna till att förlänga med Hertl och faktiskt löpa linan ut.
Men låt oss säga att man inte gjort det, för den här lilla övningens skull…
Hertl hade absolut kunnat inbringa ett bra talangpaket.
Pierre LeBrun, I The Athletics podcast, sa I februari 2022 att “the New York Rangers are definitely a team waiting in the wings and seeing what will happen with Tomas Hertl, I think they are really high on him, but they are not alone. If Tomas Hertl is on the trade market he’s automatically, for me, the number one rental forward on the market.”
Fem dagar efter att Hertl skrev på sitt nya, fina, skinande kontrakt med San José så pyntade Rangers upp ett första-, ett andra- och ett femteval plus Morgan Barron för den ett år yngre Andrew Copp, som också satt på ett utgående kontrakt.
Och ja, för övningens skull så kopierar vi bara utbytet och vilka som plockades med dessa val rakt av.
San José hade i såna fall fått in Brad Lambert, Elias Salomonsson och Thomas Milic.
Draften 2022 valde San José att trejda sitt #11-val till Arizona i utbyte mot ett senare första- och två andraval i samma draft.
(Igen, för övningens skull kan man absolut hävda att de hade tappat åtminstone en par – tre placeringar om man skeppat Hertl och fått välja runt plats nummer åtta samt fått bättre chans att vinna draftlotteriet. Där fanns spelare som Kasper, Savoie och Mintyukov tillgängliga.)
För renhetens skull låter vi ändå vissa saker vara orörda. De får ha sina ordinarie draftade spelare kvar, och sen adderar vi det Rangers skickat för Hertl. Då hade det alltså kunnat resultera i en draft där man i ett svep fått in Filip Bystedt, Brad Lambert, Cameron Lund, Mattias Hävelid och Elias Salomonsson bara i de första två rundorna.
Adderar man då lagret med att man förmodligen hade hamnat ännu sämre i ligan och fått välja som lag nummer åtta ter det sig osannolikt att man faktiskt trejdat ner. Rent potentiellt hade man alltså kunnat ha Kasper/Mintyukov, Lambert (eller Bystedt, om han nu varit kvar) och Elias Salomonsson (och Thomas Milic, som trots allt har några bra säsonger bakom sig i WHL).
Att man förlängde med Hertl och gav Erik Karlsson en så pass bra lekkamrat bumpade förmodligen upp Karlssons värde, men Hertls +$8M/säsong i den här plus sex säsonger till måste också ha varit delaktigt i att sätta Hajarna i ett läge där man inte kunde/ville behålla så mycket av Karlssons lön. Kanske hade det ändå inbringat lika mycket eller mer i en Karlssontrade om man haft enklare att behålla så mycket lön.
Låt säga att man då faktiskt behållit lön så att Karlsson "bara" hade en lönetaksträff på $7,5M/säsong – då hade inte Montreal behövt blandats in i leken och fler GM:s än Kyle Dubas hade haft tillräckligt med tid över för att lyckas med den semi-avancerade tankeövningen som hade krävts för att få in Karlsson till sitt lag.
Bara genom att exkludera Montreal hade Pittsburgh kunnat erbjuda San José det andraval som Montreal fick för att ta emot Petry, och San José hade ändå haft tillräckligt med löneutrymme kvar för att kunna agera tredjepart i trejder.
Absolut, det finns bitar i organisationen som kan inbringa något vid trade deadline i år – men man hade kunnat gå ”scorch earth” och förmodligen försatt sig i ett läge där man kommit ur det här snabbare OCH bättre rustade.
Den långa harang av ordbajseri som lett ner hit har egentligen bara ett syfte; att peka ut Hertlsigningen som det sliding door-moment för San José som någonstans satte riktningen för hur deras rebuild skulle ta form.
Hade man alltså valt en annan väg (dörr) hade det alltså kunnat vara en talangpool som bestått av bl.a.:
*Pavel Mintyukov/Marco Kasper
William Eklund
Will Smith
**Filip Bystedt
Brad Lambert
Kasper Halttunen
Elias Salomonsson
Shakir Mukhamadullin
Henry Thrun
**Cameron Lund
Quentin Musty
**Mattias Hävelid
Thomas Milic
Ozzy Wiesblatt
*Förmodligen valet man gjort om inte gjort trejden med Arizona för att få in de markerade med **.
Det hade inte gjort en ENORM skillnad, för jag tycker fortfarande att Bystedt är en bra talang och Cameron Lund och Mattias Hävelid kommer förmodligen att kunna bli NHL-spelare - men att faktiskt få in ytterligare en topp 6-center med bra storlek och skridskoåkning samt tvåvägskvalitéer i Kasper eller en elegant topp 4-försvarare som kan styra ett PP1 i Mintyukov är något de flesta NHL-organisationer hade valt före det förstnämnda paketet. Kom ihåg att man faktiskt hade adderat en center, en försvarare och en målvakt DESSUTOM.
Så, varsågoda att diskutera i små grupper om hur faktiskt ni hade gjort. En redogörelse kan ske i kommentarsfältet eller via sociala medier, eller muntligt om ni råkar känna mig.
Anaheim gick åt andra hållet. Man sålde av sina viktigaste pusselbitar snabbare och när deras kontrakt höll på att löpa ut. Det går absolut att argumentera för att man försatte sina talanger (Zegras och McTavbish, tex) i en sämre position än om de fått spela med tex Hampus Lindholm och Rickard Rakell – men man hade också behövt få in de två sistnämnda på korta, typ tre år långa, kontrakt. Längre än så hade kunnat göra mer skada än nytta, och att trejda dem när man faktiskt gjorde samspelar med åtminstone min syn på hur en organisation bör agera inför en rebuild.
Anaheims talangpool hade sett tråkigare ut om man inte haft Calle Clang, Tristan Luneau, Damian Clara och Nathan Gaucher vilka är de spelare man fått in genom Lindholm- och Rakelltrejderna. Lägg därtill att man (förmodligen) inte varit bedrövliga nog för att få in Leo Carlsson och kanske inte heller Pavel Mintyukov.
Samla så många pilar som möjligt för att kunna kasta på tavlan och ge dig själv större möjlighet för att få så många höga poäng som bara går.
Jag har redan skrivit om vad man fått in och vad man gjort sig av med. Det kan man läsa om här.
