SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 1. Anaheim Ducks
Det vilar höga förväntningar över Anaheim. Lever man upp till kraven?
På pappret har Ducks ett av NHLs bästa lag, det är inget att sticka under stol med. Man ska helt enkelt vinna Pacific Division, vara med och utmana om Presidents Trophy samt gå minst lika långt i slutspelet som förra året. Så ser förväntningarna (eller kanske snarare kraven) ut på Ducks. Hejar man på Ducks så ser man naturligtvis fram emot att säsongen ska dra igång då förhoppningarna är oerhört höga. Med sådana förhoppningar medföljer dock en hel del krav, både på spelarna men även organisationen som helhet. Nästan alla inblandade i Ducks måste göra i princip allt rätt.
Detta gäller framförallt stjärnorna i laget, men även coach Boudreau och GM Murray. Skulle man drabbas av en allvarlig skada på en stjärna kan en trade vara lösningen, då kraven på Ducks är att alltid vara i topp. Jag tror förvisso att Ducks skulle gå till slutspel även om någon av de stora pusselbitarna blir skadad, men när kraven är så pass höga så vill jag inte se en paniklösning. Ducks GM Murray har gjort mycket rätt, men även några rejäla blundrar (exempelvis Bryzgalov och Heatley förra säsongen). Om han håller huvudet kallt är han en av de absolut bästa bossarna i NHL, så vi får hoppas att han gör det. Naturligtvis hoppas vi ännu mer på att Ducks slipper råka ut för några allvarliga skador.
Likt många andra lag så sneglar Ducks på hur Chicago byggt sitt lag, med full rätt. Chicago är NHLs enda dynasti i dagsläget som jag ser det, och vad de åstadkommit där är verkligen imponerande. Sedan 2010 är det tre lag som vunnit Stanley Cup: Chicago Blackhawks (2010, 2013, 2015) Los Angeles Kings (2012, 2014) och Boston Bruins (2011). Ser man på hur de lagen är uppbyggda och deras spelstil, och sedan jämför med Ducks så finns det en hel del likheter. Lagen som vunnit har haft en jämn defensiv kombinerat med ett par riktigt målfarliga forwards, samt överlag varit stora och jobbiga att möta. Framförallt har de vinnande lagen varit väloljade lagmaskiner. I en lång matchserie gäller det att kunna nöta ner sitt motstånd så att de helt enkelt inte orkar stå upp mot de stora stjärnorna.
Ducks har under flera år försökt bygga ett lag efter den modellen, men innan man fick in Kesler saknade man rätt center att leda andrakedjan. Visst har man haft bra centrar tidigare, men de har inte lyckats fylla den roll som Kesler nu fyller. Man förlitade sig även för mycket på att Getzlaf och Perry skulle vinna matcherna offensivt. I och med att man nu har fått in pålitlig produktion (och prestation) i en andrakedja känns mycket lovande, och resultaten av det gick att se redan i förra säsongens slutspel. I mina ögon är det ett bättre Ducks som nu gör sig redo för nästa säsong. Det intressanta blir att se om de klarar av att ta sig an ”the big dogs” i väst (Blackhawks och Kings) när det väl börjar drar ihop sig. Man måste även hålla sig ödmjuk och inte underskatta lag som Calgary Flames och Dallas Stars som även de har något intressant på gång.
Målvakter:
Frederik Andersen gjorde en fantastisk säsong förra året, och säkrade sin plats som förstemålvakt. Om Ducks ska långt i nästa slutspel gäller det att den store dansken är minst lika bra denna säsong. Han har storleken och verkar ha nerverna för att kunna upprepa succén. Det som eventuellt skulle tala emot honom är hans ålder och erfarenhet. Han är endast 25 år gammal (blir 26 senare i år), så ingen räknar väl med att han är färdig med sin utveckling ännu. Men om han redan nu är så bra som han kan bli så ligger framtidshoppet snarare hos John Gibson.
På tal om Gibson så ser det ut som om att han får köra en säsong som förstemålvakt i AHL med lite inhopp i NHL. Jag gillar att man inte stressar med sina talanger inom Ducks, och Gibson behöver just nu speltid för att utvecklas – speciellt med tanke på att han var skadad en hel del förra säsongen. Med tanke på att Gibson endast är 22 år gammal så har man råd att vänta. Dock tycker jag att det gäller för Gibson att hålla sig skadefri denna säsong, samt att utvecklas ytterligare något steg, så att han är redo att ta en plats i Ducks säsongen 16/17.
För att ta Gibsons plats (på sätt och vis) som backup till Andersen plockade man in Anton Khudobin från Carolina Hurricanes. Med tanke på Hurricanes resultat och spel i övrigt får man ändå säga att Khudobin gjorde en klart godkänd säsong förra året. Då Ducks är bättre på alla sätt och vis än vad Hurricanes är så tror jag att Khudobin kommer göra en bra säsong, och han känns som en pålitlig målvakt. Det är alltid skönt att slippa känna oro så fort andremålvakten tar plats mellan stolparna. Man behövde förvisso inte vara orolig när Gibson stod i mål, men Khudobin är mer rutinerad och kanske därmed mer lämpad att fylla rollen som andremålvakt.
Backar:
Med en av NHLs yngsta backuppsättningar så har Ducks en oerhörd potential på den fronten. Med fyra av sex (förmodat) ordinarie backar födda 1991 eller senare så räknar jag med att samtliga ”ynglingar” fortsätter utvecklas och är bättre i år än förra säsongen. Störst krav sätter jag på Hampus Lindholm och Cam Fowler. Lindholm är förvisso yngst i Ducks (född i januari 1994), men förra säsongen var han en av de bästa spelarna överlag. Väldigt få misstag och han kändes oerhört trygg i sitt spel. Det blir intressant att se hur han sköter sig utan Beauchemin vid sin sida. Min gissning är att Kevin Bieksa, som man fick in från Canucks, kommer att ta platsen bredvid Lindholm. Något jag inte förstår är det kontrakt man gav Bieksa. Med tanke på den unga potentialen som finns på backsidan är jag osäker på om Bieksa kommer fylla ett syfte säsongen 16/17.
Cam Fowler har man pratat om i flera år (sedan han var i Lindholms ålder) men han har inte riktigt utvecklats riktigt så pass som man har hoppats. Förväntningarna på honom var skyhöga och han skulle bli nästa storback och leda Ducks defensiv. Nu fylls dock den rollen av Lindholm, så jag tror och hoppas att Fowler kan ta nästa steg när han inte har samma press på sig.
Överlag anser jag att Ducks har en av de jämnaste backuppsättningarna i ligan, utan något egentligt första backpar. Alla tre kan spela mot alla av motståndarnas kedjor, och det gör det svårt för motståndarna att matcha rätt kedjor mot rätt backpar. Jag gissar att Clayton Stoner och Sami Vatanen kommer bilda backpar, och med tanke på hur offensivt inställd Vatanen är så får väl de två anses vara de minst lämpliga att matcha mot motståndarens förstakedja.
Forwards:
Det är ingen större skillnad på Ducks offensiv denna säsong jämfört med förra. Det stora nyförvärvet är förstås Carl Hagelin. Han kommer ge Ducks ökad snabbhet, och även ett riktigt bra spelsinne. Jag tror att han kommer passa utmärkt i både första och andrakedjan, så vilken han än hamnar i kommer han att producera. Att spela med antingen Getzlaf/Perry eller Kesler/Silfverberg känns som en riktig lyx för en spelare som Hagelin.
Med tanke på att Ducks nu har två fungerande duos offensivt (Getzlaf/Perry och Kesler/Silfverberg) känns offensiven trygg. Ryan Getzlaf, Corey Perry och Ryan Kesler visste vi redan tidigare var riktigt duktiga spelare, så att Jakob Silfverberg gjorde den säsong (och framförallt det slutspel) han gjorde förra säsongen var oerhört glädjande.
Det stora orosmolnet just nu är dock tendensen hos Getzlaf och Perry att mer eller mindre försvinna i de riktigt stora och avgörande matcherna. Match 6 och 7 mot Chicago förra säsongen är ett bra exempel på det. I Chicago levererade Toews, Kane och Keith konstant, medan Getzlaf och Perry inte alls var lika framträdande som de var i de tidigare matchserierna. Förhoppningsvis kommer detta vara åtgärdat i och med att Ducks andrakedja nu är ännu bättre än förra året och kommer fungera som en avlastning för en del att pressen.
Precis som på backsidan så har Ducks en hel del ung talang bland sina forwards. Extra intressant blir det att följa Rickard Rakells utveckling denna säsong. Det är ju alltid roligt att ha många duktiga svenskar med en ordinarie plats i ”sitt” lag. Förutom Rakell så har Ducks även Jiri Sekac och Chris Wagner som bör kunna ta något eller några steg i sin utveckling denna säsong.
Den blandningen mellan rutin och ungdom som Ducks har, både offensivt och defensivt, får mig att känna mig väldigt hoppfull. Inte bara inför denna säsong utan även nästkommande. I mina ögon kommer Ducks vara med och utmana om Stanley Cup redan i år, och i flera år framöver. Dock gäller det att flera av Ducks unga spelare tar nästa steg i sin utveckling, samtidigt som GM Bob Murray fortsätter göra smarta trades och val i draften. Dessutom har Ducks många unga lovande talanger som ännu inte fått chansen i NHL, så kanske blir den riktiga överraskningen denna säsong en av de spelarna.
---
Nyckelspelare:
Ryan Getzlaf, Corey Perry, Hampus Lindholm
Nyförvärv:
Anton Khudobin – från Carolina Hurricanes – trade
Kevin Bieksa – från Vancouver Canucks – trade
Carl Hagelin – från New York Rangers – trade
Shawn Horcoff – från Dallas Stars – free agent
Chris Stewart – från Minnesota Wild – free agent
Mike Santorelli – från Nashville Predators – free agent
Förluster:
Francois Beauchemin – till Colorado Avalanche – free agent
Tomas Fleischmann – till Montreal Canadiens – free agent
James Wisniewski – till Carolina Hurricanes – trade
Matt Beleskey – till Boston Bruins – free agent
Kyle Palmieri – till New Jersey Devils – trade
Emerson Etem – till New York Rangers – trade
Svenskar:
Carl Hagelin, Jakob Silfverberg, Rickard Rakell, Hampus Lindholm
(Max Friberg, Jacob Larsson, Marcus Pettersson, Nick Sörensen)
Coach:
Bruce Boudreau
Preliminär laguppställning:
Hagelin – Getzlaf – Perry
Maroon – Kesler – Silfverberg
Cogliano – Rakell – Stewart
Sekac – Thompson/Horcoff – Jackman
Lindholm – Bieksa
Despres – Fowler
Stoner – Vatanen
Andersen (Khudobin)
Andra notabla spelare: Mike Santorelli, Chris Wagner, Korbinian Holzer, Josh Manson, John Gibson
---
Bästa nyförvärvet: Carl Hagelin
Som tidigare nämnt så tillför Carl Hagelin en snabbhet som gör att han på egen hand kan ställa till det för motståndarnas backar. Just denna snabbhet kommer även vara en stor tillgång i övertid denna säsong, då man numera spelar 3-mot-3. Med all den ytan tror jag att Hagelin kommer avgöra flertalet matcher som går till övertid.
Värsta förlusten: Francois Beauchemin
Egentligen tappade inte Ducks något från förra säsongen, då samtliga tapp ersatts av liknande spelare. Men om ska lyfta fram en förlust så får det blir Beauchemin. Även om Beauchemin började komma upp sig i åren så var han ändå Ducks försvarsgeneral, och en defensiv trygghet. Få utvisningsminuter, ingen stor hjälp offensivt men där har Ducks redan bra spelare.
Årets poängkung: Ryan Getzlaf
En ny målfarlig lekkamrat i Hagelin bör innebära att Getzlaf även i år kommer toppa den interna poängligan. Det förutsätter att Hagelin inte sätts i andrakedjan för att förstärka Ducks ”one-two-punch”, men det logiska är att Hagelin tar den platsen och att Maroon får ge tyngd åt andrakedjan. Med två målgörare bredvid sig kommer Getzlaf att stå för en hel del assists, men även nypa in del returer (när han inte själv blir framspelad av Hagelin/Perry).
Årets nykomling: Rickard Rakell / Max Friberg
Daniel: Rickard Rakell är inte en egentlig nykomling, då han spelade 71 matcher i NHL förra säsongen, men jag tror och hoppas att han kommer få en genombrottssäsong lik den Silfverberg hade förra säsongen. Det känns som om att väldigt få svenskar ens känner till Rakell, då han endast spelat på junior-nivå i Sverige. Det är förhoppningsvis i år som Rakell gör sig ett namn i svensk (och nordamerikansk) media. Om man tittar på Ducks nuvarande uppsättning spelare så känns Rakell given som center i tredje- eller fjärdekedjan, så jag tror nog att han kommer få speltiden han behöver. Dessutom tror jag att Ducks har långsiktiga planer för Rakell där han är tänkt att vara center i någon av de två första kedjorna.
Erik: Max Friberg har såhär långt in på training campen gjort stora avtryck på tränare Boudreau och det är inte alls omöjligt att Fribergs första riktiga chans i NHL kommer komma tidigt denna säsong. Återstår att se hur han förvaltar den, konkurrensen är benhård ju längre ner i kedjorna man kommer. Klart är dock att han nog inte kan bli mer redo efter drygt två framgångsrika år i farmarligan och Norfolk Admirals.
Årets genombrott: Cam Fowler
Denna kategori var nog den svåraste att välja ut en spelare för. Ducks har som sagt en hel uppsjö unga spelare som är på gränsen att klassas som etablerade storspelare i NHL. Förvisso är Cam Fowler etablerad, men sett till förväntningarna han haft på sig har han ännu inte blivit den spelare många väntar på att han ska bli. Förhoppningsvis tar han det där sista, ack så stora, steget denna säsong.
Förstå mig rätt, Cam Fowler är bra. Riktigt bra. Men snackat kring honom har satt förväntningar på honom att han ska bli Ducks motsvarighet till Duncan Keith eller Drew Doughty – och där är han inte (än).
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Pacific Division:
1. Anaheim Ducks
2. Los Angeles Kings
3. Calgary Flames
4. San José Sharks
5. Vancouver Canucks
6. Edmonton Oilers
7. Arizona Coyotes
---
Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
