SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 3. Anaheim Ducks
Randy Carlyle är tillbaka i Anaheim. Hur påverkar det Ducks?
Det har hänt grejer i Anaheim. Över sommaren har Bruce Boudreau fått sparken, Randy Carlyle kommit tillbaka, Frederik Andersen lämpats av i Toronto och Jared Boll signats upp. På ett tvåårskontrakt.
Jared Boll. Två år.
Det märkts att Randy Carlyle är tillbaka i Anaheim.
Den gångna säsongen skulle bli en stor sådan i Anaheim. För varje föregående säsong hade Ducks tagit ytterligare ett kliv i rätt riktning. 14/15 slutade i Conference-finalen mot Chicago – en matchserie där Anaheim ledde med 3-2.
Uttåg och besvikelse skulle förvandlas till revansch och organisationens andra Stanley Cup-titel. Men säsongsinledningen blev inte som väntat. Tio matcher in på säsongen hade Anaheim ett 1-7-2 record och parkerade på sistaplatsen i Western Conference.
Vid årsskiftet hade man bara klättrat några få positioner, men Anaheim skulle lyckas ordna upp situationen. När 82 matcher hade spelats toppade man nämligen Pacific Division, en poäng före Los Angeles. De sista månaderna av grundserien hade genomförts på ett mäktigt sätt och det var inte helt absurt att påstå att Ducks var ett av de hetaste lagen inför slutspelet.
Men där blev Nashville för svåra. Ducks kom visserligen tillbaka från 0-2 till 2-2 och tog dessutom ledningen med 3-2, men två raka nederlag tog död på säsongen.
Det tidiga uttåget gav konsekvenser. För fjärde året i rad hade Anaheim förlorat en Game 7 på hemmais, vilket överskuggade fyra raka divisionstitlar. Några dagar efter förlusten mot Nashville fick således Bruce Boudreau sparken av Bob Murray, Anaheims general manager.
Murray blickade tillbaka mot Stanley Cup-triumfen 2007 och tog tillbaka Randy Carlyle, den utskrattade dinosaurien som hade fått sparken av Toronto i januari 2015.
Anaheim sparkade alltså en av ligans främsta coacher för att ta in ligans sämsta coach. Det är inte för inte som Murrays anseende har vacklat de senaste åren. Att Boudreau och Murray inte hade den bästa av relationer såg vi tendenser till tidigare – Boudreau hade exempelvis inget vidare intresse av att spela spelare som Murray värvade in kring trade deadline 2015.
Det är sällan ett gott tecken när general manager och head coach inte ser på så grundläggande saker på samma sätt. Kanske var det därför aningen förvånande att Boudreau faktiskt överlevde så pass länge som han gjorde.
Carlyle gjorde inget vidare avtryck i Toronto. Han har en mentalitet, attityd och taktik som inte går hand i hand med den moderna hockeyn, men det har inte heller Murray. Värvningarna och kontraktsförlängningarna av såväl Ryan Kesler som Kevin Bieksa signalerar i alla fall att Murray och Carlyle ser på hockey på samma ålderstigna och förlegade sätt.
Det blev än tydligare när Jared Boll signades upp under free agency. Boll är en tämligen oduglig spelare och gjorde bara 30 matcher för Columbus den gångna säsongen, men kan gå några fighter. Det är en typisk spelare som Carlyle vill ha tillgång till i fjärdekedjan, precis som Colton Orr och Frazer McLaren under Toronto-tiden.
Anaheim har fortfarande en mycket spännande trupp – att påstå något annat är att ljuga. John Gibson och en handfull yngre backar kompletterar Ryan Getzlaf och Corey Perry på ett fint sätt, medan många av utfyllnadsspelarna håller en god nivå.
Men man har också ligans sämsta coach. Kommer Carlyle dra ner Anaheim?
Målvakter:
Frederik Andersen fick kliva åt sidan och skickades till Toronto när Anaheim på allvar gav förtroendet till John Gibson. Det får ses som en liten chansning att ge förstaspaden till Gibson. 23-åringen är en finfin talang och har visat glimtar av vad han kan. Men har han verkligen visat tillräckligt för att man ska vara helt trygg i det beslutet?
De flesta lär hålla med om att Andersen är det bättre alternativet i dag, men dansken skulle också ha en löneförhöjning och kanske planerade Murray dessutom med expansionsdraften 2017 i åtanke. Framtiden tillhör Gibson och vi ska inte heller låtsas som att han inte är tillräckligt bra i dag bara för att vara dramatiska. Gibson har alla möjligheter att bli en toppmålvakt redan den här säsongen.
När Ducks skickade Andersen till Toronto fick man också Jonathan Bernier i utbyte – även om Bernier anslöt i en separat trade lite senare, då han hade en signingbonus som Leafs först skulle betala ut.
Berniers prestationer i Toronto har varit av varierande klass, men det är inte rimligt att hänga en målvakt i de senaste årens Leafs. I grunden är han en klart kompetent målvakt och bör dessutom kunna pressa Gibson om startplatsen.
Gibson och Bernier är givna i NHL, men bakom duon finns Dustin Tokarski, Matt Hackett och Kevin Boyle att tillgå vid händelse av skada. Veteranen Yann Danis har dessutom varit på tryout under campen.
Backar:
Anaheim har ett gäng yngre backar som ger försvarsbesättningen en hög klass. Kanske står Hampus Lindholm ut lite extra. Han är inte alltid den mest sexiga spelartypen men 22-åringen är en av ligans bästa possession-backar (57,8 CF% och 7,8 CF% RelTM) och behärskar spelets alla aspekter. Många skulle redan nu placera in honom i ligans toppskikt, men Lindholm behöver nog utöka sin poängskörd för att gemene man ska uppmärksamma honom på samma sätt.
Noterbart är däremot att Lindholm fortfarande står utan kontrakt. Hans entry level-kontrakt har gått ut och svensken kan mycket väl kräva ett långt och relativt dyrt kontrakt.
Vi har redan konstaterat att Lindholm är duktig på att göra sina partners bättre, vilket Josh Manson kunde dra nytta av den gångna säsongen. Lindholm spenderade majoriteten av säsongen tillsammans med 24-årige Manson och duon var ligans näst bästa possession-par av alla backpar med minst 500 5-mot-5-minuter. Mycket borde tala för att duon får fortsätta ihop även den här säsongen, men med Carlyle vid rodret är sådana saker långt ifrån givet.
Simon Despres missade en stor del av den gångna säsongen på grund av skada och går nu in på det första året på kontraktet han signade för ett år sedan. 25-åringen är duktig på det mesta, men långt ifrån stjärnstatus. När han kom tillbaka – det blev totalt 32 matcher – spenderade han en hel del tid tillsammans med Sami Vatanen, och duon lär kunna få fortsätta ihop. Vatanen är en skicklig försvarare som numera är god för knappt 40 poäng, men han brukar också missa några matcher här och där på grund av skada.
I Kevin Bieksa har Anaheim en försvarare som Carlyle mycket väl skulle kunna få för sig att utnyttja mer än vad man borde. Veteranen anslöt förra sommaren och trots att han hade ett år kvar på sitt kontrakt fick han omgående ett nytt tvåårskontrakt. Tidigare i karriären kombinerade Bieksa skicklighet med tuffhet på ett vettigt sätt, men de dagarna är långt borta. Idag är han mestadels en stabbig veteran med ett rykte som tilltalar den gamla skolan.
Även Cam Fowler tillhör den lite yngre kärnan i försvaret, men amerikanen har inte riktigt motsvarat förväntningarna. Skridskoåkningen, passningsspelet och skottet håller god nivå, men han har inte riktigt fått ihop helheten. Vid 24 års ålder finns det däremot fortfarande gott om tid att bygga vidare på, men som för alla andra yngre spelare i Anaheim är det högst relevant att ställa sig frågan om Carlyle är coachen som lyckas med det.
Clayton Stoner och Korbinian Holzer lär rimligtvis få stå utanför den ordinarie backbesättningen.
Sist men inte minst har Anaheim även tillgång till Shea Theodore. Man tingade honom i förstarundan 2013 och det börjar snart bli dags för 21-åringen att utmana om en NHL-plats på allvar. Tvåvägsbacken fick prova på NHL-spel förra säsongen, men blev inte helt lyckosam. Ducks har redan ett gäng backar i NHL, så Theodore lär få inleda i AHL – men kan mycket väl kallas upp under säsongen.
Forwards:
Randy Carlyle var inte så värst omtyckt när han fick lämna Anaheim efter sin första sejour i klubben. Han får inte ut så värst fina possession-siffror av sina lag, är bakåtsträvande i sitt sätt att se på hockey och har bara vunnit en slutspelsrunda sedan Scott Niedermayer och Chris Pronger vann cupen åt honom 2007.
Det är inte helt uppåt väggarna att påstå att Anaheim nu befinner sig under slutskedet av starkt cupfönster. Även om John Gibson, Hampus Lindholm, Sami Vatanen och Cam Fowler utgör en fin grund även för framtiden så börjar nyckelspelarna i forwardsbesättningen att bli äldre.
Kan verkligen Carlyle, som redan har kraschat med den stommen en gång tidigare, lyfta Ducks?
Ryan Getzlaf och Corey Perry lär inte sitta hemma och jubla över Bob Murrays nygamla coach. Duon fick någon form av nytändning under Bruce Boudreau och det ska bli väldigt intressant att följa de båda 31-åringarna den här säsongen.
Perry har under många år varit en av ligans främsta målskyttar och powerforwards. I sämsta fall brukar han landa en bit över 30 mål, men har alla möjligheter i världen att nå 40-talet fullträffar. De sista två säsongerna har däremot Perrys possession-siffror sjunkit – är det en slump eller ett ålderstecken?
Han utgör däremot fortfarande ett respekterat par tillsammans med Ryan Getzlaf. De är två tunga pjäser som är effektiva på alla sätt och vis. Duon kan dominera dig med fysik och skicklighet, och man kan definitivt hitta en sämre duo att bygga forwardsbesättningen kring. Men såväl Perry som Getzlaf börjar åldras och det är i allra högsta grad relevant att fundera över hur länge de ligger kvar på en hög nivå.
Om Perry och Getzlaf fortfarande spelar på en hög nivå så har Ryan Kesler däremot passerat zenit för länge sedan. 32-åringen är fortfarande kompetent och kan blixtra till under kortare perioder, men han är långt ifrån den kompletta tvåvägscentern han var för några år sedan.
Kombinationen av ålder och en slitsam spelstil har kommit ikapp honom – men trots det valde Murray att signa upp honom på ett dyrt sexårskontrakt för ett år sedan. Veteranen går nu in på det första året av det nya kontraktet och det vore inte allt för otroligt om vi redan nu ser börjat av ett förfall.
Det finns annars ett gäng yngre spelare som alla visar goda tendenser, men som inte är redo att leda laget tillsammans med Getzlaf och Perry. I några säsonger har vi nu väntat på att Jakob Silfverberg ska breaka och är han spelaren som tar nästa kliv bör det nog ske kommande säsong. 25-åringen gjorde visserligen 20 mål förra säsongen, men än har han inte motsvarat potentialen han visade när han kom fram för några år sedan.
Precis som Hampus Lindholm så går Rickard Rakell fortfarande och väntar på ett kontrakt. Rakell kommer från en fin säsong med 20 fullträffar. Han hade bäst P/60 (1,90) i Anaheims forwardsbesättning och kommer med fina possession-siffror. Vill det sig väl tar Rakell ytterligare ett litet kliv den här säsongen.
Anaheim har inte allt för många forwards-prospects på ingång – men i Nick Ritchie har man en intressant pjäs. 20-åringen är redan nu en väldig powerforward och påminner en del om Corey Perry. Han provade på NHL redan förra säsongen och borde rimligtvis ha en plats i laget 16/17. Det är en spelartyp som borde tilltala Carlyle, men med den gode Randy vet man aldrig vad som händer med yngre spelare.
Nästa sjok med spelare landar mellan Getzlaf-trion och de yngre förmågorna. Här hittar vi exempelvis Andrew Cogliano, som även han fick ett lyft under Boudreau. 29-åringen har en härlig skridskoåkning och gedigna possession-siffror, men var inte helt lyckosam med sitt målskytte under 15/16. Cogliano är annars en fin middle-6-forward.
Vi hittar även två av Anaheims nyförvärv i den här gruppen, nämligen Mason Raymond och Antoine Vermette. Raymond gjorde en fin säsong i Toronto under just Carlyle 13/14, men veteranen har inte lyckats nå den nivån sedan dess. Den gångna säsongen var ett stort misslyckande i Calgary, men 31-åringen signade ett billigt ettårskontrakt i somras och får ses som någon form av low risk, high reward-chansning.
Vermette blev något förvånande utköpt från Arizona, trots att han bara hade ett år kvar på ett överkomligt kontrakt. 34-åringen må ha gått ner sig, men fyller fortfarande en funktion lite längre ner i hierarkin och Anaheim fick honom relativt billigt.
Kanske finns det frågetecken kring hur fjärdekedjan formeras. Kanske är den tokgiven på grund av Carlyle. Vi lär oavsett vilket hitta Ryan Garbutt där. Han kan chippa med några mål här och där och kan vara hyggligt framträdande i det fysiska spelet. Även Chris Wagner – som delade ut flesta tacklingar per match i Anaheim 15/16 – lär återfinnas där.
Slutligen har vi då Jared Boll. Av lika oförklarliga som självklara anledningar signade alltså Anaheim upp honom på ett tvåårskontrakt. Randy Carlyle måste ha sina fighters. Om Boll är i närheten av en ordinarie roll är det ett svaghetstecken – han bedömdes till och med vara för dålig av John Tortorella.
Nate Thompson var under några år en duktig spelare för de lägre kedjorna, men 31-åringen slet sönder hälsenan under sommaren och missar en stor del av säsongen. Det återstår att se i vilket skick han återvänder.
Även spelare som Stefan Noesen, Michael Sgarbossa och Corey Tropp kan få istid under säsongen. Ducks har dessutom haft veteranerna Sean Bergenheim, David Booth och David Jones på tryout under campen.
---
Nyckelspelare:
Ryan Getzlaf, Corey Perry, Hampus Lindholm
Nyförvärv:
Nate Guenin – från Colorado Avalanche – free agent
Mason Raymond – från Calgary Flames – free agent
Jeff Schultz – från Los Angeles Kings – free agent
Jared Boll – från Columbus Blue Jackets – free agent
Jonathan Bernier – från Toronto Maple Leafs – trade
Antoine Vermette – från Arizona Coyotes – free agent
Sean Bergenheim – från Bern – tryout
David Booth – från Admiral Vladivostok – tryout
Yann Danis – från New Jersey Devils – tryout
David Jones – från Minnesota Wild – tryout
Förluster:
Frederik Andersen – till Toronto Maple Leafs – trade
David Perron – till St. Louis Blues – free agent
Anton Khudobin – till Boston Bruins – free agent
Chris Stewart – till Minnesota Wild – free agent
Jamie McGinn – till Arizona Coyotes – free agent
Mike Santorelli – till Geneve-Servette – free agent
Brandon Pirri – till New York Rangers – free agent
Shawn Horcoff – slutat
Svenskar:
Hampus Lindholm, Rickard Rakell, Jakob Silfverberg
Coach:
Randy Carlyle
Preliminär laguppställning:
Nick Ritchie – Ryan Getzlaf – Corey Perry
Andrew Cogliano – Ryan Kesler – Jakob Silfverberg
Mason Raymond – Antoine Vermette – Rickard Rakell
Ryan Garbutt – Chris Wagner – Jared Boll
Hampus Lindholm – Josh Manson
Simon Despres – Sami Vatanen
Cam Fowler – Kevin Bieksa
John Gibson (Jonathan Bernier)
Andra notabla spelare: Dustin Tokarski, Shea Theodore, Nate Guenin, Korbinian Holzer, Clayton Stoner, Stu Bickel, Jeff Schultz, Stefan Noesen, Michael Sgarbossa, Corey Tropp, Nate Thompson
---
Bästa nyförvärvet: Jonathan Bernier
Alternativen är inte allt för många och samtliga värvningar är för djupet. Men i Jonathan Bernier har man i alla fall fått en målvakt som kan pressa John Gibson. Dels kan han få sin konkurrent att utvecklas, dels kan han ge Ducks ett bättre alternativ i kassen.
Värsta förlusten: Frederik Andersen
Ur ett kortsiktigt perspektiv tappar Anaheim den bättre målvakten, även om man nu valde att satsa på det bättre alternativet på sikt.
Årets poängkung: Ryan Getzlaf
Ryan Getzlaf har tagit hem den interna poängligan fyra säsonger i rad och lär vara toppkandidaten även den här säsongen. Förmodligen är det bara Corey Perry som kan utmana honom så här på förhand.
Årets nykomling: Nick Ritchie
Nick Ritchie har alla ingredienser för att passa in bra med såväl firma Getzlaf/Perry som Randy Carlyle. En stor och stark powerforward är alltid intressant och det ska bli spännande att följa Ritchie.
Årets genombrott: John Gibson
Målburen är äntligen John Gibsons på allvar – och det här är säsongen där han på allvar ska visa varför han ses som ett så fint framtidsnamn. Gibson är redan nu en bra målvakt – frågan är bara hur kvickt han tar nästa steg.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Pacific Division:
1.
2.
3. Anaheim Ducks
4. Calgary Flames
5. Edmonton Oilers
6. Arizona Coyotes
7. Vancouver Canucks
---
NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
