SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 3. Anaheim Ducks
Vart har vi egentligen dagens upplaga av Anaheim Ducks och lider möjligtvis laget från OC av en viss cup-hybris?
Om vi ska börja med att besvara fråga nummer två så får vi ta oss tillbaka ändå till säsongen 2006/07 när franchisen precis har vunnit sin första Stanley Cup-final, efter ett par år i stort sätt misär. Coach Randy Carlyle hade alltså redan under sitt andra år i Orange County lyckats med den yttersta bedriften. Trots ett bra underlag så fick Carlyle med sitt grovhuggna ledarskap allt svårare att skapa liv i laget som till och med missade slutspel i två av de följande fem säsongerna.
Förändringens vindar blåste fram längst västkusten och förde istället med sig en av ligans då hetaste coacher i Bruce Boudreau. Med små steg, bra drafting och god cap-hantering så utvecklade GM Bob Murray och coach Boudreau laget till en av ligans starkaste contenders. Men för ett lag som suktade efter större framgångar, så var inte Boudreaus resultat tillräckliga och efter lagets andra direkta uttåg från slutspelet på fyra år så fick man nog av den dåvarande huvudcoachen.
Vad Bob Murray nu valde att göra förundrade många. För plötsligt – efter ett par tunga år i Toronto – så var nu plötsligt Randy Carlyle tillbaka i båset i Anaheim. Om än på nåder. Murray utlovade att Carlyle nu var en ny typ av ledare, som skulle spela den nya typen av hockey. Samtidigt som han fortfarande satt på nycklarna för att få ut det bästa av firma Getzlaf/Perry.
Resultaten kom också. Trots en säsong fylld med diverse skadebesvär så ledde Carlyle laget till en hedrande conference-finalförlust mot Nashville Predators. Men det var inte genom en fartfylld och ungdomlig hockey, utan genom en klassisk och stillastående, dump and chase-taktik. Kanske ska man inte lägga allt för stort ansvar på Carlyle då lagets främsta ledare bestod av ett gäng trettio/plus-taggare.
Vi hoppar nu raskt till årets sommar och en Bob Murray som sedan det bistra uttåget i slutspelet mot lokalkonkurrenten San Jose Sharks - som slog ut Ducks i fyra raka matcher, varav en otroligt förnedrande 1-8 förlust - har vart ute i media och svingat mot de flesta och det mesta. Behovet av en stor förändring i organisationen blev ett tydligt budskap. Likaså att man behövde föryngra sin spelstil. Samma spelstil som Carlyle redan vid sitt återinträde lovade att leverera i klubben. Resultatet av denna markanta förändring från GM Murray var att man sparkade två av lagets assisterande coacher och att man valde att inte förlängde med de ärrade veteranerna Kevin Bieksa och Francois Beauchemin. En alltmer uppgiven fanskara hade nog hoppats på lite större förändringar än så.
Laget är i stort sätt är identiskt med det lag som Bruce Boudreau tog till conferencefinal 2014/15 och med Randy Carlyle åter igen bakom spakarna så har de flesta svårt att se vad som ska förändras med Anaheim Ducks inför 2018/19 års säsong.
Kanske sitter fortfarande gamle Bob på ett äss i rockärmen, för bakom den åldrande kärnan av core-spelare, på relativt tunga kontrakt, börjar nu äntligen de många åren av gediget draftande bli belönat. Den defensiva sidan är tryggad med ett gäng spännande försvarare och en målvakt som alla borde ha sina bästa år framför sig. I AHL-laget San Diego Sea Gulls hittar vi även en av seriens mest spännande kedjekombinationer med Max Jones, Sam Steel och Troy Terry. Tre talangfulla 20-åringar som lär få testa på NHL spel redan i år. Kanske ser framtiden ljusare ut än vad som ibland kan tyckas.
---
Målvakter:
John Gibson är nu inne på sitt sista år på det brokontrakt som skrevs när Fredrik Andersen lämnade för Toronto och Gibson blev uttalad etta i Ducks. De två säsongerna resulterade i imponerande .925 räddningsprocent. Vad som inte är lika imponerande är hans skadehistorik. Trots detta frågetecken så valde Murray att redan under sommaren säkra upp den 25-årige målvakten på ett åttaårskontrakt som, om inget oväntat sker, gör Gibson till lagets femte bästa betalda spelare till säsongen 19/20.
Om nu Gibson skulle gå sönder så har man en av ligans mest kompetenta och meriterade back-upmålvakter i Ryan Miller som, förvisso med halverad speltid, levererade i paritet med hans yngre dagar.
Backar:
Anaheims backlinje har under de senaste säsongerna sakta och försiktigt förändrats, där man till slut landade i årets unga och talangfyllda uppsättning. Topp-fyra platserna är cementerade för fyra 90-talister som alla är draftade av organisationen, där alla redo att tackla den moderna hockeyns snabba, smidiga och offensiva utmaningar.
De två vänsterhänta och forna förstavalen Cam Fowler och Hampus Lindholm kommer från varsin skadeskjutna och smått frustrerande säsonger. Utan de erfarna veteranerna Kevin Bieksa och Francois Beauchemin så är det nu dags för dessa två herrar att ta ytterligare steg. Det är kanske främst Hampus som vi svenskar önskar se utvecklas till den framtida toppback som många såg i honom när han draftades som nummer sex 2012.
På högersidan av dessa två spelare hittar vi två genombrottsmän från fjolåret i Josh Manson och Brandon Montour. Två välbalanserade spelare där Manson också bjuder på en del riktigt tufft spel. Det ska bli intressant att följa dessa två relativt okända spelares utveckling i framtiden.
Bakom detta gäng så uppenbarar sig det ett par olika möjligheter. Där finns de två vänsterhänta svenskarna Jacob Larsson och Marcus Pettersson och de två högerhänta nyförvärven Luke Schenn och Andrej Sustr. Scenariot att man väljer att behålla åtta backar i truppen och försiktigt matcha in Larsson och Pettersson känns inte allt för svårsmält. Schenn är backlinjens ålderman med sina 28 – långa och tunga - levnadsår.
Forwards:
Lagets forwardsgrupp känns något mer splittrad, både ålders- och kvalitetsmässigt, än vad backlinjen är. Gruppen innehåller även två rätt stora frågetecken i Ryan Kesler och Corey Perry. Två åldrande spelare som i mångt och mycket byggt sina karriärer på ett evigt slitande med sina kroppar. Tidiga rykten spreds om att Kesler, som hade en tuff fjolårssäsong, skulle ta ett årslångt break från hockeyn för att vila sin sargade kropp. Nu var centerstjärnan långt ifrån lika effektiv som han vart föregående säsonger när han väl var i spel, men hans frånvaro lämnar likväl en rätt stor lucka i detta lagbygge. Likaså osäkerheten kring vart Perrys karriärskurva lutar åt. Det forna stormålskytten har de senaste två säsongerna "endast" mäktat med totalt 36 mål och har på grund av detta prövats i flertalet nya kedjekonstellationer och rangordningar.
Vad vi däremot vet om Ducks är att förstakedjan garanterat lär bestå av två namn i Rickard Rakell och Ryan Getzlaf. En vidare närmre presentation av dessa två herrar känns överflödig. Därför lämnar vi dem med att konstatera att om Ducks ska fungera så behöver de fortsätta att leverera.
Bakom dem så hittar vi en kompetent trio som dessvärre saknar de verkliga spetskvalitéerna för att ta klivet upp i en första kedja. Likväl så är de goda komplementspelare. Andrew Cogliano som fick se sin "iron man streak" spräckt under säsongen efter att ha spelat imponerande 830 raka NHL-matcher och Jakob Silfverberg, vars namn flitigt har ryktats bland potentiella trade-objekt under sommaren, går in på ett kontraktsår och bör nog ta chansen när han väl ges tid i första kedjan om han vill utöka sitt lönebesked till nästa år.
En som redan denna sommar gjorde klart med en smärre löneförhöjning till nästa sommar är Adam Henrique. Henrique som kom till laget från Devils i utbyte mot Sami Vatanen och fungerade som bredd när man behövde täcka upp för de allt mer skadedrabbade centrarna Getzlaf och Kesler. Han skrev på ett femårskontrakt som ger en årslön på 5,86 miljoner dollar, vilket i teorin gör Henrique till en av ligans bäst betalda tredjecentrar.
Efter dessa mer utvecklade och etablerade spelare så hittar vi en trio yngre lirare som lär få flytta runt lite i kedjehierarkin under året. Ondrej Kase skrev under sommaren på ett tre år långt brokontrakt efter att producerat 38 poäng under föregående säsong på relativt få spelminuter. En högerfattad, ettrig forward som kan spela på bägge kanterna och lär därför testas i flertalet olika kombinationer under året.
10:e valet från draften 2014 har än så länge haft svårt att hitta sin plats i laget. Ska Nick Ritchie utvecklas till den toppspelare han valdes som eller kommer han istället få fylla utrymme i en ”bottom six-roll”? Den store kanadensaren går i vilket fall på sin tredje fulla säsong i NHL och borde väl snart hitta sin plats i Ducks organisation.
Till detta gäng tillskriver jag också talangen Troy Terry som än så länge är oprövad på NHL-nivå. Likväl så presterade han bra mot fullvuxna män då han fick chansen i det amerikanska landslaget under det senaste OS. Har sedan dess fått fina ord av Todd Marchant, Ducks ansvarige för spelarutveckling, och lyfts fram av fansen på SB Nation. Terry lär som sämst testas i ett par matcher i början av säsongen.
Ducks sommarfönster har än så länge tett sig relativt lugnt. Av de som däremot anlände så noterar vi kanske främst namnet Anton Rödin, som har haft två tunga år efter sina fina prestationer i Brynäs. Han ges nu chansen i en organisation som minst sagt förstår svenskar.
Brian Gibbons och Carter Rowney är två free-agents som snappades upp av Bob Murray under sommaren från Devils, respektive Penguins och de två lär troligtvis ingå i en nykomponerad fjärdekedja. En nygammal spelare som potentiellt kan kampera ihop med dessa två nyförvärv är Patrick Eaves som ryktas vara tillbaka efter en ettårs-frånvaro från hockeyn. Detta efter att han diagnosticeras med Guillain-Barrés syndrom.
För att täcka upp bakom detta gäng spelare, samtidigt som man loggar ett gäng AHL-minuter är Kevin Roy och den finske centern Kalle Kossila. Två 25-åringar som lirat ett handfull NHL-matcher under föregående säsonger och samtidigt producerat bra med poäng San Diego Sea Gulls.
---
Tre styrkor:
Kontinuitet
Laget har nu länge haft en stadig kärna bestående av välbetalda veteraner och egenfostrade ungdomar. Spelarna och tränarstaben känner varandra väl och man vet hur man tar sig till slutspel oavsett hinder.
Utvecklingspotentialen
Det finns allt yngre och mer spännande lag i ligan, men Ducks sitter i en ovanlig sits där man har spelare som redan har bevisat sig i ligan och samtidigt kan utvecklas allt mer. Försvaret och målvaktssidan sticker ut, men även spelare som Rakell, Silfverberg och Kase har mer att bevisa.
Målvaktsspelet
Firma Gibson – Miller bjöd på enasteånde vasst spel föregående säsong och gav Ducks en trygghet längst bak. Tillsammans med Predators så svarade man för ligans högsta räddningsprocent.
Tre svagheter:
Skadorna
Lagets tre riktiga storstjärnor, som också är betalda för att agera som storstjärnor, är allt för skadedrabbade. Getzlaf och Kesler kunde sammanlagt endast bistå med sin hjälp i totalt 100 matcher under föregående säsong och frågetecknen för Keslers bidrag inför det kommande året är fortfarande skyhöga. Perry missade å andra sidan enbart 11 matcher förra säsongen, men lämnade fortfarande en hel del mer att önska.
Lagledningen
Som jag beskrev i lagpresentationen. Vart har vi egentligen Bob Murray och Randy Carlyle idag och vad kan de fortfarande bidra med på denna nivå?
Målskyttet
Ducks kan tacka sin goda defensiv för de resultat man kom fram till under fjolåret för framåt var man inte vidare effektiv. Med endast en 30-målsskytt och två 20-målsskyttar i laget och med en power play-statistik på 17.76% så gör man det svårt för sig själv att vinna matcher. Vart kommer målskyttet ifrån i år?
---
Preliminär laguppställning:
Rakell – Getzlaf – Perry
Cogliano – Kesler – Silfverberg
Kase – Henrique – Terry
Ritchie – Gibbons – Eaves
Lindholm – Manson
Fowler – Montour
Pettersson – Sustr
Gibson (Miller)
Andra notabla spelare: C. Rowney, A. Rödin, K. Roy, K. Kossila, L. Schenn, K. Holzer, J. Larsson
---
Säsongens poängkung: Ryan Getzlaf
Det som talar emot att den ständige poängkungen och lagkapten Ryan Getzlaf inte vinner Ducks interna poängliga är väl om han inte lyckas hålla sig skadefri i minst 70-matcher. Rakell känns fortfarande som ett relativt osäkert kort till att producera i point-per-game-hastighet, för att på ett troligt sätt utmana en frisk Getzlaf.
Säsongens viktigaste spelare: Rickard Rakell
Sagt med svenska ögon, men verkligheten är den att endast Adam Henrique och Ondrej Kase lyckades skjuta 20 mål den gånga säsongen – och med det menar jag endast 20 mål – så Rickards målproduktion - + 30 mål två säsonger i rad - är inte bara bra för honom utan även ett måste för att laget ska nå slutspel i år igen.
Säsongens unga spelare: Ondrej Kase
Den 22-åriga tjecken fick sitt stora genombrott föregående säsong där han sköt 20 mål och assisterade till ytterligare 18 för sitt Ducks på enbart 66 matcher. Ett gott resultat för en spelare som endast spendera 13:55 minuter på isen i snitt per match. Under sommaren blev han belönad med ett treårigt brokontrakt. Det ska onekligen bli intressant att följa utvecklingen för denna spelare som valdes så sent som 205:e spelare i draften 2014.
Säsongens doldis: Markus Pettersson/Jacob Larsson
För oss svenskar är nog varken Pettersson eller Larsson några direkta doldisar, men det är inte heller lika omskrivna som övriga "superswedes" eller "supertalanger" som Aftonbladet eller Expressen gärna lyfter fram. Kanske finns det nu ändå läge att stjäla lite av rampljuset då Ducks, vars backsida tunnades ut rejält under förra säsongen då man på kort tid tappade både Shea Theodore och Sami Vatanen, nu har utrymme för nya och yngre backar att kliva fram. Förhoppningsvis för både Pettersson och Larsson så lyckas de utmanövrera både Luke Schenn och Andrej Sustr i rollerna som sjätte och sjundeval i årets startuppställning.
Säsongens besvikelse: Corey Perry
Perry drog på sig en hel del svarta rubriker under föregående säsong. Visst, hans 49 poäng på 71 matcher visar ändå på att han bidrog på något vis, i skarp kontrast till en annan gammal powerforward; I'm looking at you Lucic, men det är svårt att frånse det faktum att han under vissa delar av säsongen var förpassad ändå ner till fjärdekedjan. Att en spelare som sedan han klev in i ligan, i stort sätt varit en garanti för 30 mål per säsong, numera har svårt att få ihop till ens 20 baljor, och som ser ut att ha allt mer svårt att hänga med i dagens mer fartfyllda hockey, bävar inte gott för Ducks och den tunga lönepost Perry fortsatt kammar in under de kommande åren. Kan han komma tillbaka till gammal storform eller ser vi slutet på en fantastisk era och karriär?
---
Truppen:
---
Redaktionens rankning:
Pacific Division
1.
2.
3. Anaheim Ducks
4. Calgary Flames
5. Vegas Golden Knights
6. Edmonton Oilers
7. Arizona Coyotes
8. Vancouver Canucks
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Anaheim på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com
