Analys överflödig
Ibland är det bara onödigt att ge sig på att analysera en ishockeymatch.
Ibland är det bäst att bara lämna matcher vid vad de var för att man kommer inte, oavsett hur idogt man försöker, inte att finna någon logik i det som skett.
Givetvis finns det saker att ta med och jobba med, men de är också ganska vanliga symptom på matchbilder som den som var.
För det är en dominans som är fullkomlig över 60 minuter hockey. Spelmässigt skapar inte Ottawa något som helst av värde av egen maskin, utan förlitar sig på en fantom i kassen och på en närmast löjlig utdelning på de misstag från blåa spelare som de får kastade i knät.
Och när man från Tampa-håll börjar visa tecken på frustration och med det brister i både värderingar och beslutsfattande så kan man från Ottawas bås börja vädra lite morgonluft. Och det räcker nästan hela vägen för att lyckas nalla med sig en eller tillochmed två poäng.
Det är såhär som det kan bli ibland, och det är en utmaning att behålla tålamodet när det känns som att man är bättre på precis allt men har en tromb frustandes rakt i nyllet. Det är enormt mentalt påfrestande att bli omkullkastad så snart man rest sig och känna att man inte kommer undan med någonting alls.
Men det är också en moralhöjare att lyckas lösa det, även om man gör ett utmärkt jobb med att försöka sätta krokben för sig själva in i det sista. Men någonstans så fick man när allt kom omkring, det man förtjänade sett till den insats man gjorde.
Så även om det inte finns mycket att analysera, så finns det saker att ta med. En bra känsla av att man är på väg åt helt rätt håll, en ännu bättre känsla av att man börjar stapla lite segrar på hög och tar mark efter en klen start.
Och främst.
De bästa spelarna leder igen, märks hela tiden och är också de som går in och vänder detta när skiten är på god väg in i fläkten.
Det ska med till torsdagens test mot Carolina. Och kan man fortsätta på inslagen väg så finns alla möjligheter att fortsätta den goda trenden.
