Barry Trotz har satt sin prägel på Predators backuppsättning
Nashville går som tåget denna säsong och ingen hade kunnat räkna med en tabellbeskrivning som säger att Nashville Predators är med i racet för NHLs främsta lag, Western conference främsta lag och Centeral Division främsta lag. Många NHL tyckare såg Predators som en wild card kandidat med bästa möjlighet till en slutspelsplats, vilket jag som Nashville skribent får anse realistiskt. Rinnes skada förra säsongen påverkade resultatet och Preds hade troligtvis gått till slutspel om han hade varit hel.
Barry Trotz avsked i April 2014 var ett känslomässigt farväl men faktum är att Trotz zenit hade redan då nåtts med klubben. Säsongen 2011-2012 gick Preds in i slutspelet som en av favoriterna att vinna Stanley cup (jo ni läste rätt), och efter ha avslutat Nicklas Lidströms karriär i Detroit skulle de nu avfärda dåvarande Phoenix Coyotes i Western conference semifinalen. Desvärre blev det interna konflikter och avstängningar av Sergei Kostitsyn och Alexander Radulov samtidgt som Trotz verkade ha tappat fokus och blev i mång och men "utcoachad" av Dave Tippet i Coyotes båset. Predators föll platt som en pankaka och efter en stark grundserie och favoritskap i slutspelet skulle nu batterierna laddas om. Men efter Ryan Suters omplacering till Minnesota Wild visste många vid detta lag att Predators skulle få de svårt att återfå någon form av favoritskap i centeral division.
GM David Poile hade samtidigt lyckats komma över några lovande talanger i sina draftfval från 2008 och 2009 där spelare som Roman Josi, Colin Wilson, Craig Smith, Ryan Ellis, Mattias Ekholm, Gabriel Bourque och Taylor Beck hade visat fram fötterna. Men det gick inte som en dans på rosor.... Efter lockouthösten 2012 var majoriteten av de nämda herrarna ordinarie i Nashville men där flera hade svårt att hävda sig i Barry Trotz system. Visserligen hade skador förstört den korta 2013 säsongen för klubben men att Roman Josi fick nu mantra Ryan Suters plats brevid Shea Weber går inte att ersätta så enkelt....om det nu ens går? Men det var framförallt på forwardsidan som de yngre spelarna, speciellt Colin Wilson och i viss mån Craig Smith, hade de svårt att prestera till sin potential. När Martin Erat försvann i början av 2013 för bytet av Filip Forsberg gav det indikationer att nånting var på gång i klubben. Forsberg som var en talangfull och dynamisk forward i Leksand skulle nu spela tvåvägshockey a'la Barry Trotz och jag själv var lite orolig efter att han fick placeras i AHL förra säsongen.
Faktum är att Barry Trotz aldrig riktigt har lyckats utveckla kompetenta topp 6 forwards under sina 15 år med klubben. Det enda undantaget kan sägas vara Alexander Radulov när han väl var nykter....dvs innan hans återbesök 2012. Eventuellt kan även Martin Erat nämnas och kanske David Legwand som hade ett par respektabla säsonger mellan 2003-2011. Och om man vill kan även Patric Hörnqvist nämnas här som i princip stod för likvärdiga siffror. Dock var dessa herrar ändå aldrig i närheten av diskussioner kring NHLs främsta forwards. När dessa spelare försvann, speciellt Legwand som i princip varit med i allt som signerats Nashville sedan begynnelsen 1998, började det bli tydligt att Barry Trotz var påväg bort och vi fick alla bekräftelsen April 2014. Vad var det som i slutändan gjorde att Barry Trotz fick lämna Nashville? Precis som nämnt ovan så har Trotz med ledarstab haft svårt att utveckla kompetenta topp 6 forwards och när talangfulla spelare som Colin Wilson och även tidigare namn som Legwand, aldrig nådde sin fulla potential efter ett defensivt spelsystem blev det klart att Trotz tid i Nashville var över.
Men samtidigt tror jag finns det anledning att tacka Barry Trotz som satt prägel för många av spelarna i dagens Nashville. Vi vet alla att Predators varit/är ett av de främsta lagen i ligan att utveckla målvakter och försvarare. Tomas Vokoun, Pekka Rinne, Kimmo Timonen, Ryan Suter, Cody Franson, Dan Hamhuis, Shea Weber, Roman Josi. Alla dessa namn utvecklades under Barry Trotz system och har alla spelat betydande roller någongång under sin karriär. Dagens backuppsättning i Preds har förutom Barry Trotz, utvecklats av den mångmeriterade backen Phil Housley som är assisterande tränare för klubben. Det man dock kan se i dagens Predators är att de vilar en trygg defensiv grund som jag tror är till stor del tack vare just Barry Trotz. Skillnaden som dock återfinns med Peter Laviolettes spelsystem är att försvararna är mkt mer agressiva. I Trotz system skulle man kämpa till sig pucken i hörn efter klassisk dump and chase hockey. När man väl vann pucken skulle försvararna snabbt ansluta för att bygga upp en spelsekvens som inkluderade att nästan hela laget nuddade pucken. Vid ett sådant anfall skulle pucken drivas av försvararna för att "spela ut" motståndaren. Vikten av att ha spelskickliga backar blev därför A och O under Trotz system. Och det man kan se i dagens Nashville är kanske ligans mest rörliga och kompetenta försvar. Dessutom är det fascinerande att äldsta backen är 32 år och den yngsta är 19. Det blir lätt att man slickar sig runt munnen när laget har spelat så pass imponerade med en sådan ung backuppsättning. Många menar på att Pekka RInne varit den dominerande faktorn till att Preds gått så pass bra denna säsong, dock anser jag att det är grunden från ett välansat försvar som gjort att Predators kommit med i snacket kring ett av ligans bästa lag.
När nu samtidigt Laviolette har implementerat behovet av spelsklickliga forwards i samlingen av spelskickliga backar har resultatet blivit win-win. Vidare har vi sett Colin Wilson ÄNTLIGEN hitta rätt under Lavys spelsystem där han går mer för skott istället för att vara spelfördelare. Och på tal om spelfördelare, Mike Ribeiro har haft en lysande säsong och han är just en sådan spelskicklig forward som Nashville alltid saknat. Han må väl inte ha platsat för Trotz tvåvägshockey, men under Laviolettes mer vågade anfalls taktik har karriären kommit på fötter igen. Många kritiker kan kanske tycka att Predators överpresterar, och det gör dom dessutom innan slutspelet börjat, Men som jag ser det har GM David Poile:s draft val från åren 2008, 2009 börjat blomma ut och nå sin potential. Det finns inte heller några indikationer att årets Predators kommer bli som årets Avalanche nästa säsong om man har varit duktig och kikat på "fancy stats". Det enda som oroar mig för Nashvilles fortsatta framfart är hur laget kan prestera när de väl börjar närma sig ett stundande slutspel. Olli Jokinen, Mike Ribeiro, James Neal och resterande medlemmar är inte den mest meriterande samlingen om vi snackar slutspel. Här tror jag Laviolettes förmåga att motivera och vara en drivande faktor till Nashvilles fortsatta succé är av högsta värde för att laget ska gå riktigt långt i ett slutspel.
