Colorado Avalanches historia – Denvers andra chans
SvenskaFans nye Coloradoskribent Joel Nilsson tar sig en titt på Avalanches historia.
The Rockies
Staten Colorados NHL historia tog sig sin början år 1975 när nya McNichol Sports Arena stod klar. Ivan Mullenix, då ägare av CHL laget Denver Spurs hade fått ansvaret att ta NHL till Denver när ligan skulle expandera 76-77. Men McNichol Sports Arena stod klar ett år tidigare än planerat och Ivan var givetvis ivrig att få tag i ett lag att flytta in i den nya arenan direkt. Han försökte få till en flytt av problemtyngda California Golden Seals men det gick i stöpet. Samtidigt hade flera andra bekymmer med ekonomin och sviktande publiksiffror så NHL valde att skjuta expansionen på framtiden. Ivan valde då istället att sälja sitt lag till kanadensiska ägare i Ottawa. Där spelade man i WHA en utmanarliga till NHL.
Samtidigt var NHL laget Kansas City Scouts ett av dom lagen med stora bekymmer både på och utanför isen. Säsongen 75-76 mäktade man endast med 12 vinster, publiken svek och ekonomin var körd i botten. Ägarna till laget saknade tålamod och resurser för att ta itu med problemen. Istället beslutade man att sälja laget till en Denver baserad grupp ledd av en man vid namn Jack Vicker. Colorado Rockies bildades och flyttade in i nya McNichol Sports Arena till säsongen 76-77.
Ingen tydlig förbättring inträffade från Kansas tiden och The Rockies tog sig endast till slutspel en gång under dom sex säsonger man fick vara med i NHL. Enda anledningen till slutspelsplatsen var att man hade turen att spela i den sämsta divisionen och på denna tiden var även tvåorna i divisionen garanterade en slutspelsplats. Colorado kom tvåa bakom Blackhawks som var det enda laget i divisionen med mer än 50% i segerprocent. Man åkte givetvis ut i första rundan mot Philadelphia. 1979-80 anställde man den frispråkige Don Cherry (numera expert i the Hockey Night in Canada) som head coach för att få fason på laget.
The Rockies utvecklades till lite av ett Rock’n’roll lag. Cherrys raka stil uppskattades av dom flesta spelarna men ledningen ogillade hans oberäkneliga beteende och en spricka uppstod mellan coacherna och klubbledningen. Det var tydligt för alla att lagets akilleshäl var Målvaktspositionen. Don kallade den svenske keepern Hardy Åström för ”den svenska silen” och skrek efter ett nyförvärv. Ledningen vägrade å sin sida att ersätta Hardy. Man ville visa Cherry vem som egentligen hade makten i klubben.
Det var ingen tvekan om att nästa säsong skulle innebära en ny head coach i Coloado. I sin sista match dök Cherry upp iklädd Cowboyskjorta och Cowboyboots. The Rockies besegrade Pittsburgh med 5-0 på hemmais och efter matchen ställde spelarna upp sig i två led med klubborna i luften, Cherry marscherade ut mellan leden och tog emot publikens hyllningar. Han återvände, inte helt oväntat inte till nästa säsong. Trots att publiksiffrorna var bra så uteblev resultaten, mycket beroende på den oordning som fanns inom ledningen. Tillslut såldes laget. 1982 flyttade Colorado Rockies till New Jersey och den nybyggda arena som fanns där. The Rockies blev New Jersey Devils.
Quebec-tiden
Innan Colorado Rockies tid, närmare bestämt 1972 grundades Quebec Nordiques. Man spelade i WHA fram till säsongen 78-79 då NHL expanderade och tog in Nordiques tillsammans med WHA lagen Hartford Whalers, Edmonton Oilers och Winnipeg Jets. Första NHL säsongen blev en tråkig historia och Quebec slutade sist i sin division. Men det skulle bli bättre. Ledda av Michel Goulet, Peter Stastny (nuvarande Avalanches spelaren Pauls far) och Peters två bröder Anton och Marian tog man sig tlll slutspel inte mindre än åtta säsonger i rad. Under dessa säsonger utvecklades det en enorm rivalitet mellan Nordiques och Montreal Canadiens. Lagen kamperade ihop i toppen på Adams division och stötte ofta på varandra i slutspelen. Canadiens var storebror och drog för det mesta längsta strået.
87-88 blev inledningen på en nedgång i Quebec och den första säsongen av fem i rad med missade slutspel. Säsongen efter slutade man sist i sin division och hade ligans sämsta statistik. 1989 skrev man historia genom att välja Mats Sundin som sitt första val och därmed göra honom till den första europé gått först av alla i draften. Året efter tradeade man bort både Peter Stastny och Michel Goulet. Samma säsong valde man återigen först och slog till på Owen Nolan denna gång. Man passade också på att utnämna det blott 21 år gamla framtidsnamnet Joe Sakic till lagets kapten.
1991 hade man äran att välja först i draften för tredje året i rad. Valet föll på Eric Lindros. Detta till trots att Lindros redan innan draften gjort klart att Nordiques inte var ett alternativ för honom. Han vägrade prata franska och Nordiques status i ligan var inget som lockade den unge stjärnan. Han ville vinna Stanley Cup, något som enligt Lindros var omöjligt i ett lag som Quebec. Han vägrade på draftdagen att ta på sig tröjan och skrev inte på några papper. Nordiques å sin sida sa att Eric inte hade något val, han var spelaren man tänkt bygga sin franchise kring och om han inte skrev på så kunde han lika bra säga adjö till sin NHL karriär innan den ens börjat. Under tiden avslutade Quebec sin femte raka säsong med under 70 plockade poäng.
Allt eftersom Lindros sagan drog ut på tiden blev trycket på Quebec för stort. NHLs president satte press på Nordiques att tradea honom för att undvika att skada ligans rykte. Tillslut, den 30 juni i en av dom mest uppmärksammade affärerna i NHLs historia hamnade Eric i Philadelphia. Detta skedde i utbyte mot inte mindre än: Peter Forsberg, Mike Ricci, Ron Hextall, Steve Duchesne, Kerry Huffman, Chris Simon, två första val och 15 miljoner dollar. Många menar att denna trade hade enormt stor betydelse för Colorado Avalanches kommande framgångar.
92/93 svarade Nordiques för det största uppsvinget någonsin i NHL. Ledda av ynglingarna Sakic, Sundin och Nolan lyckades man dubbla sin poängskörd. Från 52p säsongen 91/92 till 104p säsongen efter. Både Sundin och Sakic gjorde över 100 poäng och man tog sig till slutspel för första gången på 6 år. Väl där slogs man ut av blivande mästarna Montreal Canadiens med 4-2 i matcher. Säsongen efter blev skadefylld och man missade slutspel. Samtidigt svarade man för en tveksam trade då Mats Sundin byttes mot Maple Leafs kapten Wendel Clark.
94/95 blev en lockout säsong endast bestående av 48 omgångar. Peter Forsberg hade nu anslutit till laget men det hjälpte inte då man återigen slogs ut i första rundan. Denna gång av regerande Stanley Cup mästarna New York Rangers. Detta visade sig bli den sista säsongen i Quebec. Trots ett relativt framgångsrikt lag blev stigande löner och andra omkostnader för mycket. Det i samband med att fransktalande Quebec var en liten marknad som inte lockade annonsörer, tidningar och TV på samma sätt som dom engelsktalande delarna ledde till att klubben hade problem att hänga med ekonomiskt. Man försökte få sponsring från Quebecs provinsiella regering men nekades. Det fanns inga andra utvägar än att sälja laget.
Colorado Avalanche
I Denver gnuggade man händerna. För 75 miljoner dollar fick man ett slagkraftigt NHL lag att flytta in i McNichols Sports Arena till 95/96 säsongen. COMSAT Entertainment Group som redan ägde basketlaget Denver Nuggets slog till, Colorado Avalanche var fött. Intresset var stort och på en dryg månad lyckades man sälja cirka 12 000 säsongsbiljetter. Med Patrik Roy i kassen och Forsberg och Sakic som offensiva krafter avslutade Avalanche grundserien som tvåa i den östra konferensen.
I slutspelet fick man som tåget och slog i tur och ordning ut Vancouver, Chicago och Detroit. I finalen ställdes man mot Florida och körde trots alla gummiråttor på isen, över Pantrarna i 4 raka. Redan under sitt första år i ligan Som Colorado Avalanche bärgade man hem Stanley Cup. Bitterheten var stor i nordöstra Kanada. Året efter var man ligans bästa lag i grundspelet och tog sig fram till konferensfinal där Detroit Red Wings tog revansch för förra året och till slut tog hem Stanley Cup bucklan.
Joe Sakic som nu var freeagent fick under sommaren 1997 ett anbud från NY Rangers på 21 miljoner dollar för tre år. Colorado hade nu en vecka på sig att matcha budet. Något man valde att göra. Denna affär var en av flera som bidrog till den kraftiga ökningen i spelarnas lönekuvert som så småningom ledde till det lönetak vi har i NHL idag. Man fortsatte att vara ett topplag men åkte ut i första omgången i slutspelet 97/98 efter sju matcher mot Edmonton. Noterbart är att Colorado var det lag i NHL med flest uttagna spelare till OS 1998 i Nagano. Nästa lag in i ligan var Nashville, detta gjorde att divisionerna gjordes om och Colorado flyttade från Pacific division till den nya Northwest division. Trots en usel start tog man sig samman och vann divisionen. I slutspelet dominerade Foppa och San Jose slogs ut i första rundan. Rivalerna Detroit väntade i konferenssemifinal, Colorado slog ut dom med klara 4-1 och ställdes nu mot Dallas. Colorado förlorade efter en tuff sju-matchers serie. Trots final missen vann Peter Forsberg slutspelets poängliga med sina 24 poäng.
Efter en nota på 160 miljoner dollar stod nu den nya arenan Pepsi Center klar för inflyttning inför säsongen 99/00. Återigen vann man Northwest division men valde ändå att förstärka laget med Ray Bourque som kom till Colorado för att äntligen få sitt namn inristat på lord Stanleys pokal. Slutspelet slutade dock precis som året innan i konferensfinalen med en bitter förlust i sjunde avgörande matchen mot Dallas. I juli blev Avalanches och Nuggets uppköpta av Kroenke Sports Enterprises. I dealen ingick en garanti på att inget av lagen skulle bli tvungna att flytta inom en 25 års period.
En enormt bra offensiv ledd av firma Forsberg-Sakic gjorde säsongen 00/01 till den bästa hittills för Avalanches som med 118 poäng var bäst i hela NHL. Man tog sig fram till Stanley Cup final trots att Forsberg var skadad och inte kunde spela. I en dramatisk sju-matchers serie kunde man vinna den sista matchen hemma i Pepsi Center med 3-1. Direkt efter att kapten Sakic fått bucklan vände han sig till Ray Bourque som efter 22 säsonger äntligen kunde sträcka Stanley Cup bucklan i skyn när Colorado Avalanche säkrade sin andra Stanley Cup.
Säsongen efter var det återigen dags för OS denna gången i Salt Lake City. Colorado representerades av nio spelare i sex olika länder. I NHL fortsatte Avalanche att gå bra och man tog sig fram till den fjärde raka konferensfinalen där man stötte på Red Wings för femte gången på sju år i slutspelssammanhang. Colorado tappade 3-2 ledning i matcher till en bitter 4-3 förlust. Precis som när Detroit slog ut Colorado 1997 så vann laget Stanley Cup. Återigen blev en skadefri Peter Forsberg slutspelets poängkung. Följande säsong slog Colorado trots en dålig inledning, rekord genom att vinna sin division för nionde gången i rad. Trots 3-1 ledning mot St. Louis i slutspelets första omgång lyckades Colorado tappa och förlora den sjunde matchen i förlängning.
Efter detta valde Patrick Roy att lägga handskarna på hyllan och istället värvades duon Paul Kariya och Teemu Selänne från Anaheim. Tyvärr gjorde inget av dom två nyförvärven succé. Kariya var mest skadad och Selänne fick inte alls igång poängproduktionen i sin nya klubb. Samtidigt var det frågetecken kring nya målvakten David Aebischers kvalitet och hans kapacitet att ersätta Roy. Trots en imponerande offensiv kunde man inte vinna sin tionde raka divisionstitel utan fick se sig besegrade av Vancouver med en poäng.
Under Sommaren 2004 anställdes Joel Quenneville som head coach och dåvarande coachen Tony Granato degraderades till assistant coach. Dock blev säsongen 04/05 som bekant en lockout säsong helt utan NHL spel. Många av spelarna valde istället spel i europeiska ligor för att hålla igång. Lockouten fick till följd att ett lönetak infördes något som drabbade Colorado hårt eftersom man hade en dyr trupp. Man blev tvungna att släppa Forsberg och Foote som free agents inför 05/06 för att i gengäld kunna behålla Rob Blake och Sakic. Säsongen pausade i februari för OS och Colorado var precis som 1998 det lag i NHL med flest OS uttagna spelare. Fast att man tappat två nyckelspelare lyckades man ta sig till slutspel även denna säsong.
I första omgången log man oväntat ut Dallas Stars. I konferenssemifinalen väntade Annaheim och där tog det tvärstopp. För första gången någonsin slogs Colorado ut i fyra raka matcher. Dagen efter meddelade GM Pierre Lacroix att han lämnade sin post till förfogande. Francois Giguere blev ny GM och Lacroix som varit GM ända sen 1994 i Quebec blev president för klubben, något han är än idag. Säsongen som följde blev inte heller den någon munter historia. Man hade värvat in Jose Theodore som inte lyckades och var en stor belastning i och med dom nya lönetaksreglerna med sina sex miljoner dollar om året. Trots 15 segrar på dom 19 avslutande matcherna gick det inte vägen. För första gången sen i Quebec 93/94 lyckades man inte ta sig till slutspel.
Man värvade Ryan Smyth och Scott Hannan inför 07/08 dessutom skrev Forsberg på för en comeback mitt under säsongen och samtidigt hämtades Adam Foote hem från Columbus. Slutspel var återigen ett faktum men det hela fick ett abrupt slut när ärkerivalerna Detroit satte stopp för Colorados framfart i andra rundan. Efter detta fick Quenneville sparken och Granato var återigen head coach. Detta till trots blev 08/09 den sämsta säsongen sen flytten till Denver. Sakic var skadad större delen av säsongen och varken Hejduk eller Smyth övertygade. Med 199 mål var man sämst i ligan på den punkten. GM Francois Giguere fick gå till förmån för Greg Shermann. Joe Sacco tog över som head coach efter Granato.
Det enda positiva med den usla placeringen var att man fick välja som tredje lag i draften. Det valet blev Matt Duchene. Nya vindar blåste. Joe Sakic la skridskorna på hyllan och Adam Foote blev Colorados genom tiderna andra kapten. Smyth tradeades till Los Angeles. 09/10 skulle det satsas ungt och på dom egna draftvalen. Orutinerade Avalanche tog sig överraskande till slutspel men väl där blev favorittippade San Jose för tuffa.
Nutid och framtid
Med Joe Sacco vid spakarna har Colorado valt att tänka om en aning. Med en medelålder på 25,5 går man efter det som varit succéreceptet sen några år tillbaka, att drafta smart, satsa ungt och eget. Istället för att värva stora namn ges dom egna talangerna istid och förtroende.
I skrivande stund är Colorado det lag som gjort flest mål framåt 10/11 trots en del skador på viktiga spelare som Quincey, Hejduk, Stewart och Mueller. Tyvärr släpper man också in mycket mål. Antagligen som följd av ett offensivt tänk i kombination med att Budaj och Anderson inte är dom bästa burväktarna i ligan. Kan man bara få rätsida på defensiven blir Colorado ett lag att räkna med dom närmsta säsongerna.
---
Källor: eliteprospects.com, thehockeynews.com, hockeydb.com, nhl.com, avalanche.nhl.com, wikipedia.org, Sporting news
