Corey Perry, en solskenshistoria.
Mitt i all bedrövelse av den djupaste formsvackan på åratal så får man göra vad man kan för att inte gräva ned sig alltför djupt. Det finns ändå, om man höjer blicken lite, många saker att se positivt på. Kanske inte av den nuvarande produkten på isen, men väl över vad som väntar, och även vad som varit.
Jag tänker ta fasta på det sista i ingressen i denna texten, som kommer att bli en hyllning av den spelaren jag haft absolut störst behållning av att se spela ishockey denna säsongen. Och kollar man till siffrorna så är det inte så att mina ögon varit helt ute och cyklat heller, det snarare stärker min tes om att Julien BriseBois träffade helt rätt när han fick en signatur av denne spelaren i somras.
Spelaren jag åsyftar är Corey Perry.
När man i somras basunerade ut att man kommit överens om ett tvåårsavtal med Perry så var jag kluven. Jag såg uppsidan, en rutinerad räv som vunnit det mesta som går att vinna, sprängt 50-målsgränsen och som har en otrolig förmåga att dra till sig all möjlig form av uppmärksamhet. Men termen skrämde, även om den modesta caphiten hjälpte något, att kontraktet var fullt möjligt att som helhet begrava i AHL gjorde att det kändes som en chansning värd att ta. Och såhär 70 matcher in på kontraktet så har det varit fullständig jackpot.
För i mitt tycke har Perry varit fullkomligt fenomenal. För trots att han inledde säsongen med en 17 matcher lång måltorka så är hans 16 pytsar femte bäst i laget, endast slagen av spelare i topp sex som samtliga spelar i första powerplay. hans 33 poäng är hans bästa notering sedan säsongen 17/18, både sett till totalpoäng samt poängsnitt. Av hans 18 assist så är 15 primary, alltså att han är den siste som rör pucken innan målskytten. Att han dessutom har fem av sina mål med vår målvakt utplockad visar på en egenskap som alltid är tacksam att ha med sig in i ett slutspel.
Och även mellan poängen så har han varit solid, hans goda resultat denna säsongen är inte en slump. Visserligen har han en relativt hög skottprocent, men han har även historiskt legat ganska högt i den kategorin, så hans 12,4% i år är sett till kontexten av hans karriär inget direkt konstigt. Och man kan nu, efter att ha följt honom på nära håll i närapå en säsong, förstå varför så är fallet. Perry är lurig, oöm och fruktansvärt rävig, för att lansera ett nytt superlativ. Sättet han rör sig runt mål, hur han skaffar sig utrymme runt målgården, hans förmåga att skapa ur ingenting är något som framtidens hockeyspelare borde se och lära av. Han älskar att vara där det gör ont för att han älskar att göra mål, älskar att vara hjälte och är villig att ta enorma mängder stryk för att uppnå det, den nya generationen behöver fler sådana spelare.
Och som ett resultat av den oömma och aviga spelstilen så gör han lysande offensiva resultat. Jag tog mig friheten att med hjälp av Natural Stat Tricks siffror räkna fram antalet målchanser han genererar per 60 spelade minuter och sätta det i kontrast till övriga spelare i laget. Jag valde att göra en uträkning på den totala mängden målchanser, både de som står listade som Scoring chances (SCF), samt High Danger Scoring Chances (HDCF), vad de båda betyder hör man på namnen. Jag valde även att jämföra enbart High Danger Scoring Chances skapade per 60 minuter för att få fram hur mycket högkvalitativ hockey han genererar. Och även här ser det otroligt bra ut.
Nu är dessa siffror framtagna förra helgen, då jag gjorde uträkningarna men aldrig hann skriva texten. Så veckans tre matcher är alltså inte medräknade, men tycker ändå att det säger tillräckligt. Så om man dyker ner i siffrornas förlovade värld så kan man som sagt se att ögontestet inte ljuger, tar man det totala antalet skapade målchanser med Perry på isen så går han in på en tiondeplats i laget, dock ska nämnas att de nio framför honom samtliga är topp sex med ungefär 100 fler spelade minuter, ännu fler, ungefär 400 fler minuter, gäller för de 4 backar som också har högre siffror. Bryter man ut det till målchanser skapade per 60 spelade minuter, så hittar man Perry på en åttondeplats i laget, framför notabla spelare som Killorn, Cirelli och Stamkos.
Men då det blir riktigt intressant är när man enbart bryter ut High Danger Scoring Chances, alltså gräddan av målchanser. För hujeda mig vad kvalitet Perry har genererat för laget i det hänseendet. Inte nog med att han går in som sjua på ren numerär, han är lagets fjärde bäste forward i den kategorin. När vi kollar siffrorna per 60 spelade minuter ser det bara bättre ut, där kliver han in på en femteplats internt, enbart slagen av Point, Kucherov, Sergachev och Hedman. Det är ruggigt starka papper om man ser till vilka minuter det är han spelar i förhållande till de ovanför honom i rankingarna.
För saken är ju den att Perry genererar topp sex-värde i en botten sex-roll, han lyfter fjärdekedjan till att vara en av ligans bästa. Deras tunga cykelspel, förmåga att få fast puckar djupt och mala ner motståndarförsvar var en av de stora anledningarna till att man kunde gå vinnande ur långa perioder med många skador tidigare under säsongen. Och majoriteten av det sista lilla i firma Perry, Bellemare och Maroons offensiv kommer direkt från Perry klubba.
Så detta är de bakomliggande orsakerna till varför jag kommit att få en otrolig uppskattning för Corey Perry, och varför hans kontrakt till ett värde på en miljon i ytterligare ett år kan vara ett av de bättre som BriseBois har skrivit, åtminstone sett till hur det ser ut nu, och det går tillochmed att göra poängen att Perry redan har levt upp även till det andra året poängmässigt.
För med ålderns bistra verklighet så vet vi att backen utför kan bli brant när man väl kliver över krönet. Så därför får man passa på att njuta fram tills dess, och det uppmanar jag alla som läser detta att också göra. För när man har Corey Perry på sin sida, i sitt lag, så är hans spelstil svår att inte älska.
