Det börjar närma sig!
Med en dryg vecka kvar till grundserien kickar igång i Madison Square Garden så är nu laget tillbaka i Tampa igen efter den tillfälliga campflytten till Nashville i väntan på att orkanen Ians vindar skulle mojna. Och det är med en nybantad trupp och spetsad konkurrens som man blickar framåt mot de åtta dagar som återstår av försäsongen.
För efter en konstig vecka där hockeyn och dess bleka resultat hamnat lite i bakgrunden av det som pågått bara timmar från Tampa, är man nu åter tillbaka på hemmaplan och gör ett ärligt försök att få någon form av normalitet att infinna sig. För även om det inte förtäljer hela sanningen så är det ingen högoddsare att en del i förklaringen till 0-2 och 1-7 i arslet mot Nashville kan ha haft en liten del av sin grund i att tankarna fanns på lite andra ställen. Det, i kombination med att man mötte två rätt NHL-tunga upplagor av Predators, spelade alla sin roll i de dubbla nederlagen under förra veckan.
Men nu är man som sagt hemma igen, och det med en mindre spelargrupp och med det tätare konkurrens om de kvarvarande öppna platserna. För under söndagen kom beskedet att man kapat ner den från start 56 man stora truppen till 29. Och laguppställningen börjar alltmer ta form.
Det är också nu allt mer intressant att se hur man väljer att formera laget, då det skvallrar om hur man tänker sig att det ska se ut när allvaret kickar in.
Backsidan har sett likadan ut sen dag ett, i Bogosians frånvaro öppnas möjligheten att på allvar testa både Cal Foote och Philippe Myers i rejäla roller över tid. Foote ser inledningsvis ut att inleda säsongen till höger om Victor Hedman, en position som verkligen ger honom möjligheten att på riktigt etablera sig i ligan och sätta sig i en fin sits inför nästa sommars kontraktsförhandling. I Myers fall hoppas man att en stabil, rutinerad partner i Ian Cole ska hjälpa honom att kunna släppa loss och ta ett rejält kliv i sin för tillfället stagnerande utveckling. Där bakom slåss Haydn Fleury och Nick Perbix om att få inleda säsongen i NHL, vem av dem som rycker åt sig den platsen kommer de två kvarvarande träningsfighterna mot Florida att få avgöra.
Framåt så har man vaskat om lite gentemot hur det såg ut för någon vecka sen, vilket skvallrar om att man inte känner att man hittat rätt. Man startade campen med att sätta ihop Steven Stamkos, Brayden Point och Nikita Kucherov i ett potentiellt massförstörelsevapen till enhet. De gjorde ett gott intryck i sin hittills enda match även om målen uteblev, och man visste redan innan i mångt och mycket vart man hade dem. Där bakom har det dock varit krångligare att hitta balans i formationerna. Visst, man har fått målskytte från både Brandon Hagel och Vladislav Namestnikov, men att det läckt desto mer bakåt har fått lagledningen att agera. Och man gör det genom att se huruvida man kan återfinna den gamla kemin från en tidigare toppkedja.
För när man gick in i säsongen 2017/18, gjorde man det med en topptrio bestående av Vladislav Namestnikov, Steven Stamkos och Nikita Kucherov. Vad de senare två går för är ju välkänt, men Namestnikov hade sitt absolut bästa halvår i karriären i de två offensiva kanonernas sällskap. Sedan blev han bortbytt mot Ryan McDonagh och JT Miller, MIller som sedan tradades till Vancouver i utbyte mot det förstaval som sedan blev Blake Coleman och resten är, som så ofta, historia.
Summan av kardemumman är att man, om man kan hitta kemin igen, kan ha en helt annan spets i topp sex än vad man kanske hade räknat med. Möjligheten att kunna flytta ner Point ett pinnhål ner till vad som just nu är Alex KIllorn och Brandon Hagel men vad som senare kan vara KIllorn och Anthony Cirelli, ger ett helt annat djup. Man kan också dryfta sig att leka med tanken att man vid kemi behåller Killorn, Point och Hagel som en mer offensivt tiltad andrakedja och bygger en defensiv spetsenhet med Nick Paul, Cirelli och Ross Colton.
Det finns som sagt många möjligheter om den nygammalt komponerade toppkedjan får det att klicka igen, något som ändå känns ganska troligt, Kucherov är ju trots allt där.
Där under så har Cole Koepke pole position på den i Cirellis frånvaro vakanta forwardsplatsen. Och såvida inget oförutsett sker så skulle jag gissa på att han just nu står med en fot på MSGs premiäris. Det är alltid kul när spelare det viskats länge om äntligen är på plats och får in en fot i laget.
Den enda enhet jag med all säkerhet i världen kan utropa är den fjärde. Där kommer Pat Maroon, Pierre-Edouard Bellemare och Corey Perry att husera. Allt annat vore en astronomisk skräll eller yttre omständigheters verk.
Det var väl det som finns att rapportera, nu väntar som sagt två träningsfighter mot Panthers innan avresa till det stora äpplet. Hur laguppställningen i de matcherna kommer se ut hänger nog ganska mycket i luften, åtminstone sett till ett par platser. Man kommer nog testa två olika uppställningar för att bäst se vad som flyger.
Sedan ska ju ytterligare sex spelare bort för att göra 29 till 23. Man kan nog redan nu göra sig en rätt klar bild av vilka åtminstone fem av de sex är.
Men mer om det när det händer.
